Gott Nytt År!

Till alla dem, som under det förgågna året på ett eller annat sätt bistått oss med 

bidrag och upplysningar får vi härmed hembära ett hjärtligt tack, och i hopp om 

att äfven framdeles få af våra läsare och vänner röna samma bevis på välvilja och 

öfverseende, som hittils kommit oss till del, skola vi äfven under det kommande 

året efter förmåga söka arbeta för ortens kommunala intressen.

* * *

Så galant tackar tidningen Hangö sina läsare för 1893. Jag kan inte annat än instämma i dessa kloka ord, och med bugningar, bockningar och frenetiska aplåder tacka er alla på samma sätt!

Gott Nytt År, på er alla!

Skadeståndskrav och ersättningsskyldighet

Rapporterna efter december månads stormar börjar strömma in. På det hela taget ser det ut att ha gått hyggligt, med tanke på hur mycket som blåst omkull och varit strömlöst. Men då det börjar bli dags att reda upp i röran som uppstått, uppstår frågan om vem som ska betala.

Vanligt bondförnuft skulle kanske tycka att om man tagit en försäkring så står försäkringen för skadekostnaderna, men det vet många av oss att försäkringsbolagen inte tycker om. På dagens Västra Nyland tar Eva Hagman upp ett exempel på hur svårt sådant här kan vara; ett träd föll, två bilägare vill ha ersättning, staden tycker att stadens försäkring ska täcka skadorna, bolaget tycker att markägaren - staden - står för det hela.

Någon annan och många inom förvaltningen kanske tycker att bilägarnas försäkring kunde stå för det hela, J-P Halme tycker att "Livet är farligt man måste försäkra sig", men att bilägarna lämnar sin bil parkerad på egen risk.

Nå nu säger skadeståndslagen ”Den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada skall ersätta den, såvida icke annat följer av vad i denna lag stadgas.” Vilket väl betyder att det är Dagmar, Tapani och vad allt de heter som ska betala, om inte annant sägs. (sic)

Från statligt håll går min favoritminister Räsänen ut med ett pressmeddelande som säger att då det gäller problem som uppstått på grund av elavbrotten så är det inget problem. Utom där problem kan ha möjlighet att uppstå, vilket det nu kanske inte gjort, men det bör nog övas mera utifall att.

"Ur ett beredskapsperspektiv är det viktigt att elnätet fungerar säkert.", säger Räsänen och antyder därmed att det är elbolagen som ska ta ansvar. På elbolagen anser man att man ska kontakta deras nättjänst, som inte fungerar på grund av att telefonbolagen inte tagit sitt ansvar.

Nej, nej... stackars Dagmar, Tapani, Per och Gudrun. Det är nog så som vanligt, det är de som betalar. Utan att det för den skull blir bättre.

Skärgårdsliv mitt i vintern

Den senaste tiden av friska vindar har ställt till det för "skärigårsboana", med elände på elände. Berättas det i diverse medier. Personligen tror jag nog i alla fall att en som bor i havsbandet klarar sig betydligt bättre utan el än vad den som bor i en höghuslägenhet i ett förstadsområde utan vedspis gör, men det kan ju vara bara vad den romantiska delen av mig tycker.

Hur som helst, i går besökte jag och farsan sommarsugan för att se om den blåst bort. Inte ett räd omkull och allt såg bra ut. Nästan aningen för bra, som kan ses på bilden jag tog. Det ser ju nästan somrigt ut, tycker ni inte?

Strömlöst och blåsigt

Det var ett sjuhelsike till elände för många under gårdagen. Att bli strömlös då man har kylskåpet fyllt med mat kan verkligen ställa till med problem. Om man dessutom råkar få ett eller annat träd omkullblåst i trädgården kan man kanske känna sig rent olycklig.

Visst har vi här i Hangö varit vana med att det kan blåsa, ofta rätt friskt, man att stormarna går fram över oss med så stor åverkan på växtligheten som denna senaste i raden hör nog tack och lov till ovanligheterna. Och hur och varför blir något så djävligt döpt till Dagmar?

Allas vår bildtagare nummer 1, Benccu, har varit ute i markerna och dokumenterat en del av förödelsen. Bilderna är från området kring Hagapark och Tegelbruksparken, samt från de förstörda skogarna kring Levator. "Som efter de värsta slagen på Karelska näset", skriver Benccu. Och det tycker jag beskriver läget ganska bra.

God Jul!

Jamen det är ju vitt!

Utropade jag för mig själv då jag i morse tittade ut. Visserligen är det inte snö, utan resterna från senaste kvälls och natts hagelskurar, men vad då? Vitt som vitt.

Förbi på gatan utanför traskar en skara lekskoleelever glatt snattrande, ett piggt "God Jul" skallar från två mötande utanför en butik där julglädje säljs på flaska. Jag tänker för mig själv med ett spirande hopp, att kanske det blir jul i år i alla fall.

Ett besök på biblioteket förhöjer ytterligare stämningen, då jag ser den utställning med bilder på våra Hangölucior genom åren som där finns. Trevligt!

Men så kommer jag hem och lägger på radion. Nyheterna läses upp med gravlik stämma, helt befogat - inte heller jag skulle bli glad över att behöva läsa upp dylika i våra tider.

Suck.

Det är bara att börja om, men jag VET att jag hittar den rätta stämningen innan jul. Trots allt är det ju långt dit, jag hinner nog...

En slagen man

Såhär inför jul blir jag ofta nedslagen och deprimerad då jag ser på alla julstressande, halvt hysteriska och köp- och städgalna individer som rör sig i vårt samhälle. Men det är en järmarramsa som det inte lönar sig att gå in på, eller kanske ändå. För så har det varit sedan köpmännen började dra nytta av att de kristna prelaterna hittade på att blanda in Jesus i våra mera hedniska traditioner.

En röd tomte och Disney på TV... missnöjda barn med fel - och för få - julklappar, en stressad person av kvinnligt kön och en berusad person av manligt. Familjevåld och nedbrunna stugor. Höjden av julefrid, helt enligt inhemsk tradition.

Nej, nej. Tacka vet jag midsommar. Åtmistone är det ingen som förväntar sig något annat än regn och +5 grader då.

För att något litet pigga upp, såhär inför det stundande året med införandet av nya förbud i vårt allas bästas intresse, ska jag passa på att göra reklam för alkohol och cigaretter. Få se nu vilken myndighet jag retar upp mest; Tillstånds- och tillsynsverket för social och hälsoskyddsmyndigheten (VALVIRA), länsstyrelsen eller Bryggeriförbundet.

Mest troligt är att ingen har tid att bry sig. Det finns skåp som ska städas, skinkor som ska stekas och lådor som ska gräddas. Försom det så ofta poängteras: Även tjänstemän är människor.

Förbud

Inrikesministeriet har utfärdat en förordning om begränsning av eller förbud mot att röra sig i en lokal eller ett område som Gränsbevakningsväsendet besitter. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2012.

Begränsningarna och förbuden i förordningen är nödvändiga för att trygga Gränsbevakningsväsendets verksamhet, såsom att skydda materiel och material samt förhindra fara för personer, sägs det i ett meddelande från inrikesministeriet.

Trafik och vistelse på begränsade och förbjudna områden förutsätter ett godtagbart skäl och samtycke från Gränsbevakningsverket. En person som bryter mot förbudet mot eller begränsningen av att röra sig kan avlägsnas från lokalen eller området eller gripas. Dessutom kan denne ställas till straffrättsligt ansvar.

Det område som berör oss syns på kartan under:

Och vad var det som var nytt med det här då? Betyder det att vi fritt får röra oss där fram till den första januari, eller?

Fullmäktigemötet och budgeten

Stadsfullmäktige möttes häromkvällen för att dryfta budgeten. Igen. Läget ser så besvärligt ut, säger stadsdirektören Jouko Mäkinen till YLE, att man kommer att mötas igen i månadsskiftet mars-april för att ta sig en ny titt på läget. Igen. Nu vet jag ju som bekant inte ett dyft om pengar, annat än att de är till för att användas, men nog har jag haft för mig att en budget slås fast och ska hålla för hela räkenskapsperioden. En flytande budget är någonting vanliga medborgare kan syssla med då det gäller hushållskassan.

Situationen i Hangö, rent ekonomiskt, är inte bra. Men så väldigt dålig kan den inte vara om staten inte beviljar ett behovsprövat understöd på 1.1 miljoner, även denna uppgift från YLE. Uppenbarligen finns det inget behov för dessa tilläggspengar. Enligt statens tjänstemän.

På Västra Nyland läser jag att 66 procent av nyinvesteringarna, det är då närmast utvidgningen av Östra hamnen och kommunaltekniken på Drottningberg som gäller antar jag, ska betalas med "egna pengar". För de resterande 34 procenten tar man ett lån på "ett par miljoner". Även här är det stadsdirektör Mäkinen som citeras.

Egna pengar här betyder nog inte att det är frågan om Mäkinens slantar, det är skatteinkomster han talar om. De "par miljonerna" är ett nytt lån på 1.8 miljoner, som ska läggas till den skuldbörda vi har från tidigare. Sammanlagt delar vi sedan på en skuld på 54 miljoner.

Med hjälp av en miniräknare och ett darrande pekfinger räknar jag ut följande: Om investeringarna är, som budgeterat, 6.8 miljoner så räcker inte 1.8 miljoner till för att täcka dessa 34 %, det behövs närmare två och en halv miljon. I synnerhet som det är sällsyntare med en kostnadsberäkning som håller än det är med en snöboll som klarar sig bra i det mytomspunna helvetet.

Men kanske herrar och damer fullmäktige tar till "egna pengar" för att täppa till det hålet?

Mera lediga tjänster

Mängden lediga arbetsplatser ökar igen. Sissi Deiwick slutar, enligt ett meddelande, på turistbyrån från och med den första mars, så nu lediganslås tjänsten som turistsekreterare.

Prisregn

Bildningsnämnden har beslutat dela ut pris. Förutom det sedvanliga priset till "Årets idrottare" ska nu även årets ungdomsidrottare, årets lag och årets tränare belönas. Förutom de här ska någon dessutom få ett "Årets hedersomnämnande".

Visserligen är tanken här den att man kan premiera inom alla dessa kategorier, men det finns inget måste om det inte finns lämpliga kandidater, sägs det. Vilket jag gott kan förstå, för annars hade vi väl inom några år en situation där även inaktiva bänkidrottare som jag får pris.

Motiveringen kunde lyda: För aktivt visat ointresse vid hindrandet av andra personers frivilliga självplågeri och ett självpåtaget uppbärande av de bördor en ständigt tilltagande viktökning medför.

På tal om ungdom och idrott, så har som kanske bekant ännu en i raden av chefer flytt det sjunkande skeppet. Ungdoms- och idrottschefen Stefan Fri har hittat grönare ängar på andra sidan rågränsen, där han blir någonting som kallas "avdelningschef för sysselsättningstjänster".

Måhända det är där man sysselsätter tjänstemän?

Jestas! Det är Lucia igen!

Hör ni, jag glömde helt bort att det är Luciadagen i dag. Eller nog kom jag ihåg det i morse, men sedan bara försvann det ur mitt minne. Det som fick mig att återgå till verkligheten var den ljusförsedda julgranen utanför Tekniska verket. Stor tack till staden för det.

Luciatraditionen är ju inte så väldigt gammal, åtminstone i Hangö, men i alla fall är det redan 60 år sedan den första Lucian kröntes på vår ort. Tyvärr hittar jag inte namnet på den då säkert stolta och unga dam som valdes till ljusdrottning, men kanske någon av läsarna kan hjälpa till?

Årets Lucia, Felicia Österling, är ju redan krönt - någon som vet varför vår Lucia alltid får sin krona dagen före Lucia? Det funderade jag över redan i fjol - men själva festen går av stapeln i kväll klockan 18 i stadshuset.

Jag tror det här inlägget mest bestod av frågor... Inte så bra, kanske. Men vi kan ju kalla det en begynnande tendens till ökad interaktivitet.

Beslutanderätt

Det närmar sig igen valtider, presidentvalet står denna gång på agendan, och diverse valmaskiner kör igång i medierna. Jag provade på skoj den som finns på tidningen Västra Nylands nätsidor och blev både förvånad och förskräckt över resultatet den gav mig. Tur att det inte registreras som en röst, det som man slänger ur sig i dessa valmaskiner.

Det där med röstavgivande och rösträtt är ju någonting som vi tar för givet numera, ofta tyvärr till den milda grad att många inte ens använder sig av den.

Som bekant har kvinnan haft rätt att använda sin röst utom hemmet sedan 1906 i vårt land och på det sättet fått möjlighet att påverka var större skåp ska stå.

Men redan den 12 december 1875 kan man i tidningen Hufvudstadsbladet läsa om hur framsynt tänkande man var i den nygrundade staden Hangö:

- Från Hangö skrifves till oss: Wid allmänt sammanträde den 8 dennes med röstberättigade innewånare öfwerenskoms att kommunens beslutanderätt för de närmaste fem åren skall utöfwas wid rådhusstämma. Såsom ett godt järtecken och ett glädjande bewis på intresse må nämnas att till det enhälliga beslutet jämwäl medwärkade twenne af kommunens qwinliga medlemmar.

Jag undrar om vi i Hangö inte rent av var banbrytande inom jämställdhetstänkandet på den tiden. Hur är det i dag?

Efterdyningar

Då har vi plötsligt ett alldeles underbart väder, om än bara tillfälligt, som gjort för att ta sig en runda runt bygderna för att ta reda på vad den senaste stormen ställde till med. Inte så illa, verkar det som.

Men vid det som kallas damernas simhus, trots att även manliga personer använder sig av stället, har vädrets makter slitit med sig det rätt nylagade räcket från trappan ned till vattnet. Så där är det stängt, vilket kanske kan tyckas konstigt. Men det är väl någon byråkratregel som i säkerhetens namn förbjuder användningen av simhuset om trappan är i olag?

Samlandet av drivved har i århundraden varit en rättighet som skärgårdsbefolkningen använt sig av, men jag trodde nog de tiderna var över. Åtminstone så här i stadskärnan. Men resterna av simhusets räcke med skyddsvägg lyckliggjorde åtminstone en herreman för dagen, då han kunde plocka åt sig nya fina bräder från Regattastranden.

Havet tar och havet ger, eller annorlunda sagt; Det som gör någon olycklig gör en annan lycklig.

Månen förmörkad

Undra sjutton på att det är mörkt. Är det inte vinter och storm så förmörkas himlen av något annat udda  fenomen.

Nu, om ett par timmar, från klockan 16.06 och nästan en timme framöver läggs det börda på börda. Månen försvinner totalt. Till allas vår olycka sker under den tiden en total månförmörkelse, någonting som tack och lov inte inträffar nästa gång förrän 2015.

Inte för att jag kan påstå att jag sett någon måne annars heller, på en tid, men nog är det säkert för många rätt oroväckande att "gubben" bara försvinner sådär.

Månen är någonting som fascinerat oss medlemmar av djurriket i årtusenden, så även mig. Nedan den bild på månen jag har som bakgrundsbild på min laptop.

Storm

Det har varit en aningen blåsigt. Igen, eller ännu, hur man nu tar det. Det högsta sekundmetertal jag bongade visade 30 i byarna, vet inte om det blev värre efter det för jag jag kröp under en filt och gav sjutton i världen.

Det gjorde däremot inte den alltid alerte och då det gäller fotografering oefterliknelige Benccu, nej, han tar sin utrustning och rusar ut i värsta stormen. Här några fantastiska bilder, vi är verkligen priviligerade som får njuta av herr Wikströms konst:

Sprid julglädje till barnen i Hangö

Den nybildade föreningen Hangö juniorhandelskammare rf. genomför i samarbete med Hangö stads socialbyrå en "Julgrans-insamling". Tanken är att gå och köpa en liten julklapp åt barn som annars blir utan, mera information och hur man ska gå till väga finns att läsa i stadens evenemangkalender.

Julgransinsamling tycker jag är ett aningen dåligt namn på den här goda tanken, får mig att tänka på de samlingspunkter som ordnas efter att julen kastats ut, men det är väl någon form av direktöversättning från finskans "Joulupuu-keräys" som är allmänt ordnad av olika handelskammare och organisationer runt om i landet. Jag hittar nämligen inte ett ord om insamlingen på svenska på nätet, var snälla hjälp mig om ni kan.

Hur som helst, insamlingspunkt är Kino Olympia och gåvorna tas emot i dag klockan 14-17, i morgon 10-14 och på söndag mellan 12 och 15.

Namninsamling överräckt

Så då var det över.  Det vill säga det vi vanliga människor kan göra för att få behålla någon som helst statlig service i staden.  I går inlämnades den namnlista som på initiativ av Marika Lindström ihopsamlats för bibehållandet av polisens servicepunkt i Hangö.  Det blev hela 5 375 namn på den listan, vilket vår inrikesminister med förvåning tycker är mycket.  Från stadens sida överräckte J-P Halme samtidigt en skrivelse där man begär samma sak, undertecknad av honom och stadsdirektören.  Tidigare har redan riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta lämnat in ett skriftligt spörsmål i saken, jag vet inte om hon fått något svar.  Marika Lindström uttalar sig efter mötet i positiva ordalag och ser med hopp på framtiden, berättar hon på radio.

Nu är det ju tyvärr så, att den sammanlagda kraften hos en riksdagsledamot, två stadstjänstemän och Marika Lindström med nästan 5400 andra privatpersoner väger lätt för en så stor minister som kristdemokraten Räsänen.  Det är länge sedan ett kristligt sinnelag och demokrati gått hand i hand med den krassa ekonomiska verkligheten i det här landet.

Jag är rädd för att Marika kan bli besviken.

Men friskt vågat är hälften vunnet, än lever hoppet om att någon i det här landet tar sitt förnuft till fånga och börjar fatta beslut som är för folkets bästa och inte som nu för finansvärldens.

Dagen efter

Så då har vi igen några dagar vardag. Självständigt firade vi på det sätt vi behagade och hade lust, allt efter möjlighet, i ett land där man kan göra vad man vill om man vill.

Herrar och damer har tilldelats utmärkelser av olika valörer, ingenting större till Hangö så vitt jag vet - korrigera mig gärna om jag har fel, en utmärkelse är något som är utmärkande och bör således uppmärksammas - men årets kulturpris delades åtminstone ut till en Hangöbo. Musikern Simopekka Silvonen, äntligen en värdig kulturpristagare, mångårig dirigent för Seaside Stompers m.m. m.m. är den som i år får titulera sig kulturmänniska nummer ett.

Seaside Stompers firar väl fyllda 30 år i nästa år, tror jag, varav Silvonen har varit dess dirigent i 20. Tiden går då man har roligt.

Och så en känga; Det vore verkligen dags för Nämnden för kultur- och medborgarverksamhet att uppdatera sina mötesprotokoll på nätet. De släpar efter. Igen.

Presidenter och Kungar

Jaha. Så har får då de flesta en dags andningsrum mellan allt firande, så att Finlands stolta folk förmår ta itu med morgondagens firande av självständigheten. Det slår mig, så som det gjort så många gånger förut, hur stor skillnaden mellan olika länders sätt att fira sin självständighet är. I många, om inte i de flesta, länder firas det ordentligt med karnevaler, buller och bång. Här klär vi oss som till begravning och tänder ett ljus i fönstret.

Det är nog så allvarsamt det här med självständighet. Då senaten 1917 drog nytta av den revolutionära stämnings som rådde i Europa och förklarade oss vara ett fritt land med ett fritt folk hade de nog mera tur än vad som kan anses vara vanligt. Den första nation som godkände den suveräna staten Finland var den nya stolta Ryska federativa socialistiska sovjetrepubliken. Varpå följde att även några andra länder vågade gå med. Av vilka tyvärr många andra inte längre existerar.

Visserligen ångrade sig ryssarna några år senare, men det är en helt annan historia.

Att vi har president är helt naturligt för de flesta av oss, i synnerhet de yngre generationerna tar sådant för givet. Att vi har haft en vald kung är det inte längre så många som känner till. I oktober 1918 valdes Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim, Prinz zu Hessen till den första konungen av Finland. Som kunganamn var det tänkt att han skulle använda det mera behändiga Väinö I.

Jag vet ju inte om vi har några aktiva monarkister kvar i landet, jag tvivlar, men om de finns har de säkert koll på vem som är den nu levande ”lagliga” arvtagaren till Finlands tron. Kanske något som kunde kallas en svart häst i det stundande presidentvalet; ”Nej glöm det, här är jag Kung”.

Men småkungar har vi väl nog tillräckligt av här i landet

Hangö återtas

Hangö återtogs den 4.12.1941, har det i åratal påståtts. Det har sedan 1941 i krigshistoriska kretsar debatterats vem som var först i Hangö då ryssen stuckit. Svenska Frivilligbataljonen under kapten Anders Grafströms ledning har velat ta åt sig äran, medan man från den Finländska sidan försökt skyla över en sådan malör och påstått att den officiella flaggpatrullen skulle ha varit först.

I boken Krigszon Hangöudd 1939-1945 slår Tomy Karlsson fast att all sådan spekulation är totalt onödig. Redan den 3 december besökte en grupp pionjärer under överstelöjtnant Fabritius ledning staden.

Så det så. Meddela Wikipedia.

Må nu vara hur det vill med den saken, tillbaka är vi. Förhoppningsvis för att stanna. Ett stort tack
riktas till alla de som deltog i striderna på Hangöfronten.

Vill man däremot vara bland de sista som besökt Drottningberg i dess nuvarande form bör man passa på i dag. För från och med i morgon är området stängt för oss vanliga dödliga, sedan kommer dit bara donare med arbetstillstånd, sprängämnen och grävskopor samt herrar och damer i slips.

Borgmästare

Det firas titt som tätt i landet denna månad. De flesta fester är traditionsbundna fester, såsom lillajul och självständighet, men även årsdagar är på tapeten. En mindre uppmärksammad sådan är det första borgmästarvalet i Hangö. I november 1884 godkände vår dåvarande kejsare inrättandet av rådstuga och magistrat i vår stad. Borgmästarvalet hölls den 3 december och den 4 kunde den riksomfattande pressen berätta att staden Hangös förste borgmästare var vald.

Vald blev vicehäradshövding Edvard Tallgren, med mer än dubbelt så stort röstetal som tvåan von Pfaler (400 mot 162). Övriga intresserade till tjänsten hade varit hofrättsauskultanten Tigerstedt samt vicehäradshövdingarna Reims och Ahlberg.

Numera har vi ju ingen borgmästare, men jag drar mig till sinnes att det för en fem-sex år sedan var på tapeten att återinsätta en dylik position. Jag tror det var Öhman som förespråkade detta, helt säkert utan baktanke. Det vore inte så dumt kanske, med en politiskt tillsatt, vald borgmästare. Då hade stadsborna någon att ha som syndabock för allt det som inte står så rätt till, och kanske någon att vara stolt över då det går bra.

För vår första borgmästare gick det förresten inte så bra. Pressen blev för stor.

70 år sedan ryssen for

Det har i dag gått 70 år sedan Hangö övergavs av de ockupperande sovjetiska trupperna. Den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö. Sedan tog det ju ytterligare et par dagar innan ryktet blef officiellt bekräftat och någon vågade sig hit.

En ny bok, "Hanko toisessa maailmansodassa", med unikt bildmaterial och berättelser om livet i det ockuperade Hangö ges nu i december ut i anledningen av detta. Det är författaren Antero Uitto och militärhistorikern Carl-Fredrik Geust som står för denna bravad, tills vidare enbart på finska.

Om ämnet har redan skrivits åtskilliga hyllmeter med material och mera lär vara på väg, men trots det och språket vill jag läsa den, bilderna är ju trots allt på ryska och även det ska väl gå bra.

Ny informatör vid stadskansliet

Stadsstyrelsen har beslutat välja studentmerkonom Nina Näsänen till befattningen som kombinerad informatör och ledningens assistent. Näsänen skiljer sig från gruppen sökande, allt som allt 12 stycken, med sin mångsidiga kunskap och erfarenhet, sägs det. Även de andra omständigheterna som framkommit i intervjun förordar val av Näsänen till befattningen, sägs det också i protokollet.

Vilka de andra omständigheterna är vet jag inte, men kanske hon är söt?

Samtidigt konstateras att valet är villkorligt sålunda att sökanden ska genom godtagbart läkarintyg visa att hennes hälsotillstånd är lämpligt för tjänsten, konstateras det också.

Vad sjutton betyder det? Att hon inte har någon latent sinnessjukdom eller vad?

Kanske kan jag be att någon informerar mig?

Julkalender

Alla vi aningen äldre människor med någon liten del av barnasinnet kvar, som med avundsjuka blickar ser på småttingarnas julkalender, har nu en möjlighet att få vår egen julkalender att ha spännande med.

Kalendern kan man få från någon av affärerna jag räknar upp lite längre ner, själv hämtade jag min från MekMix, där den vänliga personalen säkert mer än gärna hjälper till med att berätta hur det hela fungerar.

Huvudvinsten är ett 100 euros köpkort och dessutom har alla deltagande affärer bidragit med varsitt prylpris. Prylpriserna ska finnas till påseende i Nordeas skyltfönster.

Det är Hanko City Shopkeepers som kommit på detta roliga tidsfördriv och deltagande affärer är Ceia, Design Enid, Foto Par, Harmonie, Hill Street Shop, Kauneussalonki Marianne, Kiint. välitys A. Söderström, Anemone, Ljuspunkten-Valoåpiste, MekMix, Mixanna, Salon Mandy, S. Lagerroos, Tias Bok, Ulla Dress, Villa Hima och Vonnes.

Det finns endast 400 kalendrar, så skynda på!

Veckan så här långt

Jonej, inte blir man överdrivet optimistiskt inställd till framtiden inte. Åtminstone inte då man läser rubrikerna på YLE: Hangö mest skuldsatt i Finland, Justitieministern om Hangö: fusion oundviklig, Hangö borde sälja hyreshus...

Det ser ut som om någon tagit till storsläggan för att pressa ned oss så djupt i skorna att vi aldrig kan ta oss upp igen. Det värsta med det här är inte den sensationslystna rubriksättningen, nej det värsta är att innehållet i artiklarna inte visar på något annat än den bistra sanningen: Det går käpprätt åt helvete!

Visserligen försöker vår gode stadsstyrelseordförande Kavander hitta ljusglimtar, men hans evinnerliga prat om flygfält och hamnavkastningar blir för det mesta alldeles utbuat. Konstigt, förresten, att man på YLE använder citationstecken då det gäller Kavanders uttalanden, men inte då det rör någonting som man påstår vår justitieminister Henriksson sagt.

Målet med regeringens planerade kommunreform är att "säkra likvärdig och kundtillvänd samhällelig service av hög kvalitet i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som förstärker kommunernas ekonomi och som gör samhällsstrukturen mera helgjuten samt att förstärka det kommunala självstyret och den lokala demokratin.", sägs det på finansministeriet.

Dessa mål tror jag att vi kan ha väldigt svårt att uppnå om vi blir tvingade till en samgång med Raseborg, snarare misstänker jag att det går tvärtom.

Blåsigt?

Det har varit blåsigt, kan man säga, och mera väder är som brukligt på väg. Ingenting att orda mer om den saken, förutom att lägga in ett litet klipp från Meteorologiska institutet i går på eftermiddagen:

Blåsigt har det kanske varit även för korrekturläsaren som gjort föredragningslistan inför kvällens stadsstyrelsemöte. Ingenjörer kan man väl ta fel på, ingenting illa om det försåvitt det inte påverkar beslutet, men då de i kväll ska bestämma följande års mötesdagar ber jag dem vänligen kontrollera för vilket år de bestämmer sina datum innan de klubbar igenom förslaget.

Uteblivet Hangö Skvaller

Dagens skvaller uteblir på grund av diverse rådande omständigheter varav en kan skyllas på Åbo Akademis Biblioteks Handskriftsavdelning.

Jag beklagar och ber att få återkomma med det snaraste. Under tiden kan ni passa på att fira första advent med nära och kära, kanske rent av skvallra sinsemellan en aning?

Ny chef för vattenverket

Då förre chefen för vatten- och avloppsverket Kimmo Paakkonen hör till en av dem som flytt orten, är det dags att bestämma en ny chef i stället för chefen.

På måndagens möte har stadsstyrelsen att ta ställning till vem av de tre sökande till den lediga chefspositionen man ska föreslå för fullmäktige, enligt föredragningslistan föreslås till förslag diplomingeniören Sanna Varjus.

På föredragningslistan finns en föredömlig sammanfattning av de tre sökandes utbildning och meritlista, föredömlig i den meningen att den verkar vara gjord för personer som likt jag inte orkar med många långa uppräkningar av dittan och dattan. Men man får ju verkligen hoppas att de som bestämmer går igenom alla dessa papper.

Sanna Varjus är till utbildningen diplomingenjör inom energi- och miljöteknik, hennes specialområde är miljöbioteknik, kemi och pappersförädlingsteknik, sägs det, och det konstateras att hon med den utbildningen kan anses lämplig till att vara chef för våra skitbrunnar.

Bra så, kanske.

De övriga två som sökte platsen var elingenjören, lokalpolitikern B. Förström och brobyggaren J. Horttanainen.

Statistik från landets yngsta stad

Då jag i dag är på väg till Åbo på ett studiebesök till handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi, kan det kanske passa med ett litet urklipp ur Åbo Underrättelser. Den 25 november 1874 kunde man ge läsarna följande intressanta statistik över byggnationen i landets yngsta stad:

- Hangö stad och Hangöbanan. I Hangö stad äro för det närvarande inom stadens område nyuppförda och bebodda 9 byggnader med 83 rum och 6 uthus. Af gammalt fanns å stadens mark uppförda 6 boningshus med 21 rum samt 2 uthus. Under byggnad men ej färdiga äro för närvarande 11 boningshus med 108 rum samt 7 uthus. Dertill komma invid stadens råer uppförda 8 boningshus med 28 rum samt jernvägens 13 boningsbyggnader med 102 rum, hvilket tillsammans utgör 47 boningshus med 342 rum och 15 uthus. Då man betänker att auktionen å stadens tomter förrättades först i medlet af februari månad detta år, samt att tiden för anskaffande af virke m. m. således var så knapp, att den, som icke förut vidtagit anordningar derom, föga kunde hinna anskaffa och på vinterföre framsläpa byggnadsmaterial, måste det ofvan anförda resultatet anses ganska lofvande.

I Hangö finnas för ögonblicket fyra handlande, hvilka hålla öppna salubodar, ett apotek, en skomakaremästare, en målaremästare, en värdshusvärd, en slagtare och två bagare, hvarutom föreligga ansökningar af en skräddare och en smed samt en mängd ansökningar om brännvinsdestillations- och försäljningsrättigheter.

Under det år jernvägen traffikerats har hamnen besökts af 23 fartyg, hvilka ditkommit med ballast och derifrån utgått lastade, af 17 fartyg, hvilka inkommit med last och utgått olastade, samt 10 ångfartyg dels med styckegods, dels med maskindelar och jern, hvarutom ångbåten "Hangö" 41 gånger anlöpt hamnen mestadels med last till och från Hangö. Häri äro dock icke inräknade mindre jakter och sumpar. Från Hangö station har under samma tid per jernväg afsändts 21,000 centner och ankommit 158,000 centner gods. Bland annat har till S:t Petersburg försändts 500 lisp. färsk fisk, af hvilken vara från Lappvik, närmast Hangö station, till S:t Petersburg afgått 8,652 lisp.

Plan är å bane att från Hangö draga ett spår ut till Tulludden och der förlägga en del af exportrörelsen, hvilken redan visat sig vara större än hvad beqvämt kan skötas vid stationen. Fartygen blefve derigenom äfven bättre skyddade i den såkallade Nyhamnen utanför udden.

Samarbetsdags igen

Likt varje stundande vinter de senaste åren ser det inte ljust ut på arbetsmarknaden. Från arbetskraftsbyrån hinner man knappt meddela att arbetslöshetsprocenten minskar i regionen innan det börjar dugga meddelanden om samarbetsförhandlingar.

Senaste vecka inledde Forcit samarbetsförhandlingar med målsättning att skippa sammanlagt 25 personer från tjänstemannanivå och i produktionen, nu meddelas det att Printal vill bli av med 60 personer.

Visst är det för djävligt, men vad göra. Båda företagen är hårt beroende av konjunkturväxlingar på världsmarknaden. Går inte de produkter man tillverkar åt, så vad gör man.

I samband med dylika nyheter kan det låta konstigt att rekryteringsföregaget VMP, tidigare Varamiespalvelu, överväger att skaffa mera utländsk arbetskraft till Västnyland.

Visst överväger som säkert det, men måhända baktanken är att få billigare arbetskraft, inte bättre.

Kvalitetsprat

Det verkar allt tydligare att man går ut på bred front i samlad trupp från allt flere håll för att få oss Hangöbor inskyfflade under de beskyddande vingarna av en oformlig storkommun.

Då man nu lyckats få bort allt fler av våra gamla statliga funktioner står skolorna i tur. Lärarna vid Hangö gymnasium är, med rätta, förbannade över en utredning som Finlands kommunförbund håller på och totar ihop. I den sägs, enligt VN 13.11., att lärarna i små gymnasier blir inkompetenta och att kvaliteten på undervisningen blir bättre i större grupper(!). Det trots att många undersökningar under senare år visat tvärtom.

Nåjo, må nu vara hur som helst med den saken, men nog förstår jag att rektor Eija Rosvall med kolleger tar illa upp över att bli beskyllda, felaktigt verkar det dessutom som, på detta sätt.

I dagens VN har Eva Hagman än en gång kontaktat kommunförbundets utredare, Corinna Tammenmaa, för att få ett uttalande. Vilket tydligen kommer lätt:

- Det är synd att det går så mycket känslor i diskussionen, säger hon. Och menar att kvaliteten på undervisningen är viktigare än det att en enskild lärare känner sig sårad.

Så nu går hon från att stämpla lärarna i Hangö som grupp till att peka ut enskilda lärare?

Jag undrar om inte kvaliteten på Corinna Tammenmaas utredning skulle må bättre av att bli gjord i en större grupp.

Mobiguide.fi

Dom här videosnuttarna har jag velat skriva om redan en längre tid, men alltid glömt bort det. På mobiguide.fi går det att se fina bilder och videosnuttar från olika håll i Västnyland. Projektet genomförs av Västnyländska Kultursamfundet och är ett kulturhistoriskt projekt, där det berättas om sevärdheterna i västra Nyland på alternativt svenska, finska eller engelska.

Det som naturligtvis intresserar mig mest, åtminstone i första hand, är det som finns om Hangö. Serien är indelad i tre delar som man kan välja mellan; 1. Hangö förr och nu, 2. Fyra vindarnas hus och 3. Badhusparken och trävillorna.

Här del 1, "Hangö förr och nu", gå in på mobiguide för att se och lyssna på de övriga:

Guidningen är gjord i samarbete med Hangö stad och Hangö guider.

En äventyrlig seglats

Nu har Nylands förbund ett projekt på gång där man ska ge delar av Hangö skärgårdsstatus. De delar som Nylands förbund i samråd med kommunerna nu för första gången föreslår räknas som skärgårdsdel är i Hangö områden vid nord- och sydkusten med fast befolkning, fiskenäring och turismprojekt, läser jag på YLE. Dessutom ska området mellan Täktom och Tvärminne förklaras vara skärgård.

Hur eländigt skärigårdsborna den här tiden på året kan ha det, och isynnerhet kunde ha det, framgår av följanse nots, saxad ur tidningen Hangö från den 21 november 1908:

Enligt ingågna underrättelser har å Bengtskärs fyr utanför Hangö stationerade maskinisten Lindebrand nyligen varit utsatt för en ovanligt svår seglats under det han från Hangö sökte i öppen båt komma över till den cirka 16 eng. mil därifrån belägna klippan Bengtskär.

L. anträdde sin färd söndagen den 8 dennes från Hangö under jämförelsevis drägliga förhållanden, men kommen till trakten av det s. k. Morgonlandet, en större klippa belägen ungefär halvvägs mellan Hangö och Bengtskär, såg seglaren sig tvungen att reva storseglet, och fortsatte därpå seglatsen åter en stund. Hunnen förbi Morgonlandet överfölls han av en stormby, som vräkte riggen överbord. Antagligen var förstaget ej ordentligt fastgjort. På grund av den ihållande stormen var Lindebrand ej i stånd att åter rigga upp, utan nödgades låta sin farkost av inden driva ut i Finska viken under hela natten mot måndagen den 9 dennes.

Stormen tjöt större delen av natten och termometern visade 12 köldgrader.

Ehuru Lindebrand hade ankaret med cirka 30 famnars lina på släp förifrån slog sjön oavbrutet in i båten och han nödgades hela natten vara i sträng sysselsättning med att hålla farkosten läns. Sedan stormen bedarrat, kunde seglaren åter sätta upp riggen och hade ännu tillräckligt krafter att taga sig fram till Bengtskär, dit han i ganska medtaget tillstånd anlände kl. ½ 12 natten mot tisdagen.

Lindebrand hade sålunda fått lov att under här ovan relaterade omständigheter vistas 36 timmar i öppna sjön. Då han slutligen framkom till fyren var båten formligen en enda isklump.

Att mannen kom med livet ifrån affären får helt säkert till stor del tillskrivas den durabla båt, som av kronan ställts till fyrpersonalens disposition. Båten i fråga är byggd å Hangö båkland enligt samma mall som tillämpas för lotsbåtarna därstädes.

I övrigt meddelas uti brevet från Bengtskär, som är daterat den 11 november, att allt då stod väl till vid fyren.

Nu är det väl inte meningen att Täktomborna ska börja ha de så här besvärligt som i berättelsen ovan, de får säkert fortsätta åka bil även i framtiden. Meningen är i stället att staden ska kunna få diverse bidrag för att utveckla skärgårdsområdena.

Det låter ju bra.

Kommentarer

Återigen, ännu en gång, har jag ibland kommentarerna en anonym kommentar gällande det att jag på basis av era IP-nummer vet vem som kommenterar vad.

Jag tror att "anonym" tilltror mig en alltför stor förmåga då det gäller IP-nummer. Jag ber att få påpeka att det inte är jag som ser dem, det är den person på Google som är ansvarig för Blogger som gör det. Om han/hon vill.

Med det extra program jag har installerat ser jag endast via vilket bolag kommentarena kommer. Och det är jag egentligen inte ens intresserad av.

Här, till skillnad från de flesta andra forum, får man fortfarande kommentera anonymt. Och anonym betyder, i mina ögon, anonym.

Om man däremot kommenterar på ett sätt som är rent lagstridigt gör jag mitt bästa för att radera kommentaren innan allt för många hinner se den, bommar jag så kan det gå illa. Både för mig och den som skrev kommentaren.

Men, låt oss undvika en sådan situation.

Kläder å väder

Meteorologiska Institutet, Hangö Tulludden.

I dag har vi en rent förbaskat vacker höstdag, mitt i vintern, det är nästan så att man tycker det är på tiden. Det enda minustecknet är det som står framför siffrorna på vår temperaturmätare, vi har för första gången minusgrader. Brrr, skulle Kalle Anka säga och frysa stjärtfjädrarna av sig.

Men solen skiner, marken är bar som Kalles byxbak, inte blåser det nämnvärt och i jämförelse med i fjol på samma dag ser det rent otroligt hyggligt snöfritt ut. Där ute. Åtminstone enligt min mening, kanske inte de som redan vallat skidorna i hopp om snö är av samma mening.

Då jag sitter och läser gamla tidningar och luntor stöter jag dagligen på väderleksobservationer från 100+ år tillbaka sedan. Men det är ganska länge sedan det, hur var vädret 1985, eller så?

Nu vet jag att många av er skrivit upp väderleksobservationer, med temperaturer och liknande, dagligen, i årtionden. Det vore roligt att få ta del av dem, som en jämförelse med hur det är nu.

Om inte annat kunde det täppa truten på många av dem som järmar över att det var bättre förr.

Uteblivet utlovat fyrverkeri

En hel drös med olyckliga barn vällde kring alkohörnet, väntande på fyrverkeriet som skulle starta klockan 18, eller däromkring. Än olyckligare föräldrar försökte få sina barn lugnade då ingenting hände. Olyckliga företagare som inte hade en aning om vad som hände och mera inte hände, för att inte tala om varför det inte hände som skulle hända då det borde ha hänt, hade inte heller roliga minuter.

Den stora minutvisaren var redan långt över rakt opp å ner, men ingenting annat än mörker syntes i skyn. Mammor, mormödrar, farmödrar och övriga släkt och vänner till piltarna försökte enligt bästa förmåga hitta blixtrande stjärnfall i skyn.

Till min stora lycka såg jag inget av detta, för jag, jag trasslade runt berg och djupa dalar för att hitta en passlig vinkel att få en fin bild av de kommande fyrverkerierna, vilket visade sig vara förgäves.

Ojnej, det gickåthelvete! får föreningen Hanko Shopkeepers unisont utropa.

Att i snålhetens namn hyra en gosse från Riihimäki, i stället för en lokal förmåga, som inte svarar i telefon är ett exempel i miniatyr hur idiotiskt systemet numera fungerar.

Håll pengarna hemma, säger jag för tusensjuhundraelftiförsta gången, då fan vet man vem man ska söka när barnen väntar på fyrverkeri.

Julgatans öppning 2011

  Julgatans öppning, ja. Då var det dags för de mest fruktade och efterlängtade dagarna i mångas liv, beroende på hur man tar det. Ungefär så gick även öppningstalet, hållet av författaren Matti Remes på lyrisk finska, då han konstaterade att det värsta med julen är då den är slut och granen ligger torr i snödrivan.

 Författaren och skämttecknaren pratade också svenska. Som avslutning på öpningstalet sade han; Tack så mycket!

 Om det var hela hans vokabulär på det första inhemska var det inte dåligt. För hur många av oss använder 100% av den finska vi kan varje dag?

 Hmm, få se nu om jag är hans nästa mordoffer.

 Först rådde enbart mörker, sedan hittade en elektriker sladden. Eller var det kontakten? Hur som helst, det gråa försvann och universum fylldes av ljus och värme.

Jag hoppas han fick övertidsersättning, det vore han värd, elektrikern.

 Toppen av granen är verkligen toppen i år! Mera retrolampor i energibesparingens tidevarv. Jag har förresten för mig att staden förhandlade fram en rejäl prishöjning åt sig i elavgifterna till inkommande år.

  Och så kommer då den länge efterlängtade julgubben, åkande på sin släde efter de rödnosade, hornbeprydda ren... öh?

 Vänta nu...

  Rudolf med röda mulen har blivit ersatt av en maskin. Så har då slutligen även det traditionsfyllda Korvatunturi nåtts av rationaliseringsivern. Bort med de gamla trotjänarna, in med maskinerna!

  Men nog har den väl en viss charm, traktorn, det går inte att förneka. Undrar ändå hur det går med taket då detta elände brakar ned vid skorstenen.

  Visst brukar Julgatans öppning vara välbesökt, men så här mycket folk minns jag mig inte ha sett tidigare. Men å andra sidan minns jag nog inte så mycket annars heller, kanske det är så här det alltid har varit?

 Och mängden av snälla barn var så stor så jag inte kom fram för att ta emot min karamell.

  Min besvikelse är stor, men kanske kommer det någon rödklädd sluddrande skäggmurvel emot senare i kväll.

Vattentornet och Restaurangdag

Som bekant tycker jag att vattentornet är häftigt, i synnerhet hissen. Bilderna nedan tog jag då jag var och tog mig en titt på "Kaffetornet", som det i dag med anledning av att den tredje Restaurangdagen ordnades.

Konceptet "restaurangdag" är i sig ganska besynnerligt; vem som helst ställer var som helst upp ett bord och säljer ätbart. Låter en aning rebelliskt och olagligt, och det är precis det som är meningen med det hela. Åtminstone från början.

Den så kallade restaurangdagen ordnades för första gången i somras, då uppstod mer än 180 tillfälliga restauranger för en dag, många av dem utomhus. Nu då det för tredje gången ordnas sådant här väntas det, för en dag, finnas en uppsjö av matställen att välja mellan.

Själv skulle jag om jag fick välja ta en restaurang med A-rättigheter, men också rättvisemärkt kaffe kan ha sina fördelar.

Årets fotograf

Benccu poserar i HT

Hangö fotoklubb har till årets fotograf valt den även för Hangö Skvallers läsare bekante Benccu Wikström. Benccu har tagit bilder i 47 år, berättar han för Hangötidningen i en artikel som det kan vara väl värt att kasta ett öga på om ni har tid och möjlighet.

Det som imponerar mest med honom, förutom naturligtvis de bilder han tar av det dagliga livet, är det smått otroliga fotoarkiv han genom åren byggt upp. Omkring 5000 bilder från 1888 och framåt säger han sig ha, och det har vi ju här haft glädjen av att få se alltid nu och då genom Benccus bidrag till de historiska texterna.

I Hangötidningen visar man som exempel en bild på Parkdammen, men den ser jag sommartid till lust och leda. En av mina favoriter bland Benccus bilder är däremot bilden från forneldarnas natt, tagen i Kapellhamnen.

Fortsätt plåta, Benccu, säger jag!

Identity is a myth / Identitet - en myt

Ahlroth, Heikkilä, Pöysti, Idman och Lindfors i Identitet - en myt.

I kväll klockan 19 ger teater Viirus den ovannämnda föreställningen i stadshusets festsal. Det var ursprungligen meningen att föreställningen skulle ges i Haga park, men där har det som bekant eldats, så ni som är på väg bör observera bytet av plats.

Skådespelarna Maria Ahlroth, Pelle Heikkilä, Viktor Idman, Jessica Lindfors, Oskar Pöysti har tillsammans med tyske regissören Enrico Stolzenburg och dramatikern Barbro Smeds gett ut sig på ett hejdlöst äventyr av infall, förvecklingar, absurditeter och realiteter, sägs det på Viirus hemsidor.

Ett nervöst lustspel - fem människor som försöker berätta historien om hur de ärver en sommarstuga i Porkala, och vad som händer sen, berättas det att föreställningen ska handla om.

Låter nästan som en helt vanlig dag i det finlandssvenska livet.

Inkommande lördag

Ja, inkommande lördag finns det i stadens centrum åter igen program för alla små snälla barn därute. Då är det nämligen dags för Julgatans öppning med allt vidhängande spektakel för detta år.

I stadshusfoajén hålls det en adventsbasar mellan klockan 11 och 14, där det utlovas bakverk, färdigmat, sötsaker, hantverk, böcker och mycket annat. Fina priser i ett lotteriet utlovas det också. Dessutom hålls där en loppmarknad och så ska man få en "Smaklig lunch och gott kaffe".

Själv tänkte jag, även här med väderförbehåll, på lördagen ta mig upp till en av mina favoritplatser i staden, vattentornet, som för dagen är omdöpt till "Kaffetornet". Mellan 12 och 14 öppnas cafét i tornet, där det bjuds på kaffe, te, saft, bakverk och guidning. Ekologiskt och närproducerat, ska det vara, för 8 euro per person. I det ingår någonting som kallas Hangö-guidning.

Klockan 16 tänds julgatans belysning och öppningstalet hålls av författaren Matti Remes, julgubben kommer på besök och det dansas kring granen. Andelsbanken bjuder även i år på gröt medan Nordea  däremot inte i år står för glöggen - kanske man sparar till någonting, en lokal eller två.

Det hela avslutas med ett fyrverkeri klockan 18, varefter man kan gå hem och ta sig en värmare, eller vad man nu vill göra.

Harkimo ute ur Hangö-projektet

Hjallis Harkimo har sålt sina andelar i Hangö-projektet till företaget Quattrorakennus som är en del av Quattrogroup, rapporterar YLE.

Det är smått väntat, Harkimo är mera en gosse som drar igång projekt inte en byggherre, men visst är det synd. Diilivinnaren Mira Kasslin är även hon ute ur bilden, vilket förvånar ännu mindre.

Quattrorakennus, som redan i januari köpte 25% av aktierna "för en stor summa pengar" fick antagligen betala en minst lika stor summa pengar till, vilket nog får Harkimo att mysa. Och det är ju sådant båda han och jag, säkert ni också, tycker om; att göra pengar.

Depraverad ungdom

Julen närmar sig med stormsteg, tidigare och tidigare varje år verkar det som, redan börjar julskyltning i  affärer och tidningsannonser synas. Vi fattiga arbetslösa stackare står igen inför den till synes ouppfyllbara uppgiften att försöka införskaffa värdiga presenter till våra nära och kära. Riktigt så illa som i notisen nedan, hämtad ur tidningen "Hangö", 16 nov. 1897, är det till all lycka ännu inte.

Depraverad ungdom. I medlet af senaste vecka fästes polisens uppmärksamhet på att tjufvar brutit sig in uti ett par tre villor i badhusparken. Såvidt man vid värkstäld undersökning uti en af villorna kunde utröna hade kanaljerna dock nöjt sig med att noga genomsöka alla vinklar och vrår i villan, utan att bortföra några föremål af större värde. Detta gaf vederbörande anledning antaga att inbrotten icke föröfvats af någon som värkligen haft för afsikt att stjäla, utan att här hällre förelåg ett groft okynne.

Polisen egnade emellertid numera skärpt uppmärksamhet åt alt som tilldrog sig i parken och dess närhet, och i söndags på eftermiddagen obserwerades trenne gossar smyga omkring vid en af villorna. Då polismännen närmade sig märktes att också uti denna villa inbrott föröfvats hvarför de till skogs springande pojkarne eftersattes. Man lyckades till en början gripa en af pojkarne, som genast bekände alt och äfven uppgaf namnet på sina medbrottslingar. Inom kort hade polisen sålunda reda på att inbrotten, fyra till antalet föröfvats af Karl Fredrik Forsström, Emil Johannes Hilden och Oskar Arvid Granholm, den senare tidigare ertappad för snatteri.

Alla tre äro i ålder mellan 12 - 14 år och förklarade att de vid sina inspektioner uti villorna bortfört endast småsaker, såsom koppar, skedar, bilder, o. s. v. hvilket alt de gömt dels uti ridmanegen, dels uti skogen under trädrötter o. dyl. På förfrågan hvad de ämnade göra med de stulna sakerna svarade gossarne att det varit deras afsikt att som julpresenter förära föremålen åt sina vänner och bekanta.

På tal om polisen, som snart inte längre finns någon annanstans än i huvudstadsregionen, så håller Marika Lindström på med en namninsamling för att försöka fördröja stängandet av stationen i Hangö. Listorna finns i butiker och liknande, tyvärr inte på nätet, så ni sommar- och veckoslutshangöbor som är på väg till staden den närmaste tiden; skriv under!

Drottningberg

I morgon kväll ska tekniska nämnden besluta framlägga den nya reviderade gatuplanen över Drottningberg till påseende. Den redan en gång godkända planen har nu ändrats, om jag förstår saken rätt har det åtminstone tillkommit en lekplats.

Mer om dett på mötet, sägs det, så vi kan inte annat än spekulera.

Hur som helst besökte jag området i går och tog några bilder. Visst är det fint med natursköna områden mitt i centrum man kan besöka då man känner för det?

Men, som det sades i en miljörapport:

"Växtligheten på strandområdet är typisk för skärgården, lågväxande gräs och buskar, som tål saltvattenstänk. De vanliga parkträden tål inte detta och av denna orsak har den i planen intagna trädraden placerats längre bort från stranden. Alla ytor i närheten av stranden, terrängomformningarna beaktade, behandlas med växtlighet, som för sin del tillsammans med utformningen dämpar vindens framfart."

Nå, så såg det inte ut tidigare. Nu, efter skövlingen, gör det det. Tröstlöst, men nödvändigt om man ska bygga.



 Någon som har bilder på hur det såg ut för ett år sedan?