Det verkar vara pop, in, och jättehäftigt att ta ställning för hur djur behandlas - medan de är levande - i vårt moderna samhälle. Efter att de inte längre är det, levande alltså, behandlas de enligt storlek och smak.
Bisysslor, bondbloggar och rävaktiga flickor slåss numera om utrymmet i spalter och spiltor, nog vill ju även jag ta del i detta stundom rent animaliska kackel och snällt viftande på svansen återger jag en notis från tidningen Hangö av den 12 mars 1910:
Råd för hönsgården.
Det fordras mycken säd att göda höns vid kall väderlek och betalar sig sällan. Ventilation, som kommer in öfver allt genom springorna, är ingen ventilation alls.
Unghöns äro bättre vintervärpare än äldre, hvilka senare äro bättre än de förra till afvel.
Det är att rekommendera vid all fjäderfäafvel att lägga på handjuren tidigt på våren för att följande år para dem med hondjur; på så vis får man många kläckbara ägg.
Om hönorna har värpt regelbundet och en ny tupp tillföres dem får man ej af denna tupp befruktade ägg från stammen förrän åtskilliga dagar förflutit.
Om ett djur i flocken sjuknar, afskilj det genast, sjukdomen kan vara smittosam. Bättre att förekomma än att bota en sjukdom.
Ingen ras är absolut bättre än en annan; deras skötsel är olika, det är alltihop! Ni kan befordra er stams värpförmåga genom ändamålsenlig fodring af avelsdjur.
De tidiga vårmånaderna äro de på hvilka en hönsskötsels ekonomi hvilar. Unghönorna skola vara i full värpning; och de äldre ha afslutat fällningen. Gif dem just nu den bästa vård: de behöfva det särskildt nu.
Det sämsta sätt i världen är att ta vädret med i räkningen för att hönsskötseln ska lyckas. Man måste ställa så att man är oberoende af väderleken.
lördag 12 mars 2011
fredag 11 mars 2011
Bisyssla - en lönande verksamhet
Det har dykt upp en mängd föredragningslistor på stadens hemsidor och bland dem den som gäller inför stadsstyrelsens inkommande möte. Många intressanta saker ska det igen en gång diskuteras, men då jag hela dagen följt med jordbävning och tsunaminyheter från Japan känner jag inte för att göra mig lustig.
Men något småroligt kan jag väl ändå dra till med, som underrubrik kan jag lägga:
Sten Öhman - trubaduren med många strängar på sin gitarr.
Stadskansliet har uppmanat ämbetsverken och inrättningarna att förnya samtliga tillstånd som gäller bisysslor, bland de berörda är då vår tekniska direktör Sten Öhman. Öhman har som tilläggsutredning meddelat att han utövar planerings- och planläggningsuppdrag via bolaget Maanmittari Oy Öhman, som han äger.
Ingenting varken nytt eller förvånande med detta, men en liten tankelapsus som visar vad den gode direktören tänker på har dykt upp i den förklaring han avgett:
"Uppdragen har bl. a. på grund av långa arbetsdagar och av mig oberoende fakturor har inte kunnat slutföras inom den tid man då uppskattade."
Visst, som alla företagare vet är det roligt att skriva fakturor. Och tydligen bara rullar pengarna in. Och så är det förstås synd att arbetstiden inkräktar på "firabeln", men det är ju något som lär vara normalt i det här landet.
I anledning med Öhmans bisyssla sägs det från stadens sida att: "bisysslan får inte anstränga tjänsteinnehavaren och sålunda försvaga hans förmåga att klara sina tjänsteåligganden."
Så jag uppmanar er alla, bisysslare, tag det försiktig.
Men något småroligt kan jag väl ändå dra till med, som underrubrik kan jag lägga:
Sten Öhman - trubaduren med många strängar på sin gitarr.
Stadskansliet har uppmanat ämbetsverken och inrättningarna att förnya samtliga tillstånd som gäller bisysslor, bland de berörda är då vår tekniska direktör Sten Öhman. Öhman har som tilläggsutredning meddelat att han utövar planerings- och planläggningsuppdrag via bolaget Maanmittari Oy Öhman, som han äger.
Ingenting varken nytt eller förvånande med detta, men en liten tankelapsus som visar vad den gode direktören tänker på har dykt upp i den förklaring han avgett:
"Uppdragen har bl. a. på grund av långa arbetsdagar och av mig oberoende fakturor har inte kunnat slutföras inom den tid man då uppskattade."
Visst, som alla företagare vet är det roligt att skriva fakturor. Och tydligen bara rullar pengarna in. Och så är det förstås synd att arbetstiden inkräktar på "firabeln", men det är ju något som lär vara normalt i det här landet.
I anledning med Öhmans bisyssla sägs det från stadens sida att: "bisysslan får inte anstränga tjänsteinnehavaren och sålunda försvaga hans förmåga att klara sina tjänsteåligganden."
Så jag uppmanar er alla, bisysslare, tag det försiktig.
torsdag 10 mars 2011
I samarbete - Hur?
Hangö kulturforum anordnades för första gången i fjol och forumet var en för våra förhållanden rätt stor succé med kring ett hundratal deltagare. Intresset kring kultur är stort i staden.
I lördag är det dags för årets version av forumet, som i år går under namnet "I samarbete - Hur", och leds av ordföranden för nämnden för kultur- och medborgarverksamhet Sirkkaliisa Cavonius och hålls i stadshusets festsal.
Forumet inleds klockan 13 med ett välkomsttal av stadsdirektören Mäkinen, därefter berättar kulturdirektören Kukkonen om sommarens evenemang. Sedan pratar rektor Marja Turpeinen om medborgarinstitutet varefter arkitekten Sahlstedt funderar över var allt ska göras.
Ungefär.
Då vi kommit så långt har det redan gått en hel timme av programmet, klockan är 14, så det är dags för en kaffepaus.
Efter kaffet vidtar grupparbeten, i vilka det behandlas de ämnen som berördes i respektive inledningsanförande varefter det klockan 15 rapporteras om de olika resultat man kommit till och eventuell diskussion uppstår.
Forumet tar slut klockan 16 och då är vår kulturella framtid bestämd.
Det kan man kalla effektivt!
Javisst, ja, det ska finnas utrymme för kulturellt program också! I något skede hittar man tid att lyssna på Laura Sundström och Ronja Lind som uppträder med varsin(?) cello.
I lördag är det dags för årets version av forumet, som i år går under namnet "I samarbete - Hur", och leds av ordföranden för nämnden för kultur- och medborgarverksamhet Sirkkaliisa Cavonius och hålls i stadshusets festsal.
Forumet inleds klockan 13 med ett välkomsttal av stadsdirektören Mäkinen, därefter berättar kulturdirektören Kukkonen om sommarens evenemang. Sedan pratar rektor Marja Turpeinen om medborgarinstitutet varefter arkitekten Sahlstedt funderar över var allt ska göras.
Ungefär.
Då vi kommit så långt har det redan gått en hel timme av programmet, klockan är 14, så det är dags för en kaffepaus.
Efter kaffet vidtar grupparbeten, i vilka det behandlas de ämnen som berördes i respektive inledningsanförande varefter det klockan 15 rapporteras om de olika resultat man kommit till och eventuell diskussion uppstår.
Forumet tar slut klockan 16 och då är vår kulturella framtid bestämd.
Det kan man kalla effektivt!
Javisst, ja, det ska finnas utrymme för kulturellt program också! I något skede hittar man tid att lyssna på Laura Sundström och Ronja Lind som uppträder med varsin(?) cello.
onsdag 9 mars 2011
Fabrikstillverkad fisk i framtiden?
Under de senaste dagarna har det diskuterats rätt livligt om en eventuell muddring av farleden till Skuru och hur det skulle påverka fisket ända hit i Hangö. Till och med några entusiastiska miljövänner kontaktade mig för att få mig att skriva om ännu en sak jag inte förstår mig på. Diskussioner om muddring i Raseborg överlåter jag i sin helhet åt sådana som förstår sig på sådant, som miljönämnden i Hangö.
Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.
Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.
Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.
Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.
Jag för den till köket på Koverhar.
Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.
Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.
Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.
Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.
Jag för den till köket på Koverhar.
Etiketter:
haimi,
koverhar,
reinikainen,
tvärminne,
zoologiska
tisdag 8 mars 2011
Internationella kvinnodagen, bulla och soppa
Den internationella kvinnodagen firades ursprungligen för att främja kvinnorörelsen och ge kvinnorna rösträtt. Meningen med dagen är numera då kvinnorna hörs bättre än förr att främja jämlikheten i samhället, vilket i och med firandet av en dylik dag gör det hela till en paradox.
Däremot är det meningen att vi i dag, på fastlagstisdagen, ska få inmundiga den traditionella ärtsoppan med fastlagsbullar. Om vi vill och kan. "Historiskt är fastlagstraditionerna i Finland antagligen kopplade till en gammal arbetsfest som firades då kvinnor slutade nysta garn av linne och ull.", läser jag på YLE's nyhetssajt.
Just så, då är det väl så, då. Eftersom det står så på YLE.
Men nog är det så att den har mera med religion än feminism att göra, fastan. Alla bantningsmetoder i ära.
Däremot är det meningen att vi i dag, på fastlagstisdagen, ska få inmundiga den traditionella ärtsoppan med fastlagsbullar. Om vi vill och kan. "Historiskt är fastlagstraditionerna i Finland antagligen kopplade till en gammal arbetsfest som firades då kvinnor slutade nysta garn av linne och ull.", läser jag på YLE's nyhetssajt.
Just så, då är det väl så, då. Eftersom det står så på YLE.
Men nog är det så att den har mera med religion än feminism att göra, fastan. Alla bantningsmetoder i ära.
måndag 7 mars 2011
Anonymt - en allvarligt menad kommentar
På senare tider har det diskuterats, ännu en gång, rätt mycket om anonymitetens vara eller icke vara i diskussioner och kommentarer på nätet. Orsaken till denna gångs rundvandring i ämnet är den diskussion som uppstod på svenska YLE's nyhetssidor, i en artikel där det berättades om hur informationschefen i Raseborg reste med kocklandslaget till Wales.
De negativa kommentarerna duggade tätt och hela soppan urartade till en chat-liknande spalt för ett allmänt skällande på politikerna i vår grannkommun. Och det mesta skedde anonymt. Patrik Rosström, redaktionschef på YLE, skötte sig utmärkt och satte stopp för jamset.
Men gjorde han rätt? Definitivt, enligt min mening. Visst är det bra med diskussion, men då den urartar till att mera koncentrera sig på någonting som överhuvudtaget inte har med artikeln i sig att göra är det dags att förflytta diskussionen till ett för ändamålet inriktat forum.
Som en av de grundläggande rättigheterna tryggas enligt 12 § i grundlagen yttrandefriheten som omfattar rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Däremot är övervakning av yttrandefriheten i efterhand, en granskning som baserar sig på straff- och skadeståndslagstiftningen, tillåten. Och inte enbart tillåten, den krävs.
Problemet är det att folk i gemen har lättare att säga vad de egentligen tycker, utan risk för att behöva skämmas i efterhand, då de kommenterar anonymt. Och det leder lätt till personliga påhopp som kanske inte alltid är varken trevliga eller korrekta. Känslorna spelar in.
Här på Hangö Skvaller får ni fritt kommentera anonymt och många av er använder sig av denna rättighet. Inte heller ser jag mig så ofta tvungen att radera någon av kommentarerna på grund av att de skulle kunna räknas vara direkt lagbrytande. Ni sköter er!
Och så tycker jag att vi ska fortsätta. Men visst skulle det vara roligt om ni skrev under någon form av signatur i era kommentarer.
De negativa kommentarerna duggade tätt och hela soppan urartade till en chat-liknande spalt för ett allmänt skällande på politikerna i vår grannkommun. Och det mesta skedde anonymt. Patrik Rosström, redaktionschef på YLE, skötte sig utmärkt och satte stopp för jamset.
Men gjorde han rätt? Definitivt, enligt min mening. Visst är det bra med diskussion, men då den urartar till att mera koncentrera sig på någonting som överhuvudtaget inte har med artikeln i sig att göra är det dags att förflytta diskussionen till ett för ändamålet inriktat forum.
Som en av de grundläggande rättigheterna tryggas enligt 12 § i grundlagen yttrandefriheten som omfattar rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Däremot är övervakning av yttrandefriheten i efterhand, en granskning som baserar sig på straff- och skadeståndslagstiftningen, tillåten. Och inte enbart tillåten, den krävs.
Problemet är det att folk i gemen har lättare att säga vad de egentligen tycker, utan risk för att behöva skämmas i efterhand, då de kommenterar anonymt. Och det leder lätt till personliga påhopp som kanske inte alltid är varken trevliga eller korrekta. Känslorna spelar in.
Här på Hangö Skvaller får ni fritt kommentera anonymt och många av er använder sig av denna rättighet. Inte heller ser jag mig så ofta tvungen att radera någon av kommentarerna på grund av att de skulle kunna räknas vara direkt lagbrytande. Ni sköter er!
Och så tycker jag att vi ska fortsätta. Men visst skulle det vara roligt om ni skrev under någon form av signatur i era kommentarer.
söndag 6 mars 2011
Quinquagesima
Fastlagssöndag.
Den dag som inleder de tre bästa dagarna på hela kyrkoåret. Kött, fläsk och bullar, allt vad kroppen förmår är det meningen att sopa in. Innan den 40 dagar långa fastan inleds.
Orsaken till att de kristna håller denna fasta, hur många som nu verkligen gör det, är minnet av "Jesu frestelse", någonting som har att göra med hur Jesus förde en andlig kamp ute i öknen. Tanken är att man ska leva på vatten och bröd i 40 dagar och 40 nätter, söndagar förundantagna.
Då kan man äta Janssons frestelse, eller till och med skink-sådan.
Nu ser jag framför mig hur horder av svältande kristna, redan efter några dagar då värsta dåsigheten efter dessa tre inledande dagars utsvävelser, vallfärdar till våra lokala hamburgerbarer och bränner ned dessa i helig ilska och med ett av hunger förmörkat sinne.
Krogar och matbutiker får slå fast sina dörrar, förutom de etablissemang som betjänar de religiösa minoriteterna eller på något annat sätt är kosher, och regeringen blir krisinkallad då nationens hela ekonomiska struktur är i fara.
På EU-nivå sammankallas det blixtrande möten, röda halvmånen kommer till de krisdrabbade västerländernas hjälp för att se till att vätskebalansen hos den fort krympande befolkningen hålls stabil och i Hangö diskuterar fullmäktige om hur den krympande befolkningsmassan påverkar utbudet av hälsotjänster.
Till slut kommer all världens regeringar överens om att enda sättet att klara denna globala kris är att fortsätta som förut; tre dagar frosseri, och sedan går livet vidare.
Den dag som inleder de tre bästa dagarna på hela kyrkoåret. Kött, fläsk och bullar, allt vad kroppen förmår är det meningen att sopa in. Innan den 40 dagar långa fastan inleds.
Orsaken till att de kristna håller denna fasta, hur många som nu verkligen gör det, är minnet av "Jesu frestelse", någonting som har att göra med hur Jesus förde en andlig kamp ute i öknen. Tanken är att man ska leva på vatten och bröd i 40 dagar och 40 nätter, söndagar förundantagna.
Då kan man äta Janssons frestelse, eller till och med skink-sådan.
Nu ser jag framför mig hur horder av svältande kristna, redan efter några dagar då värsta dåsigheten efter dessa tre inledande dagars utsvävelser, vallfärdar till våra lokala hamburgerbarer och bränner ned dessa i helig ilska och med ett av hunger förmörkat sinne.
Krogar och matbutiker får slå fast sina dörrar, förutom de etablissemang som betjänar de religiösa minoriteterna eller på något annat sätt är kosher, och regeringen blir krisinkallad då nationens hela ekonomiska struktur är i fara.
På EU-nivå sammankallas det blixtrande möten, röda halvmånen kommer till de krisdrabbade västerländernas hjälp för att se till att vätskebalansen hos den fort krympande befolkningen hålls stabil och i Hangö diskuterar fullmäktige om hur den krympande befolkningsmassan påverkar utbudet av hälsotjänster.
Till slut kommer all världens regeringar överens om att enda sättet att klara denna globala kris är att fortsätta som förut; tre dagar frosseri, och sedan går livet vidare.
lördag 5 mars 2011
Lucifer efterlyses
Sedan jag senaste vecka hittade en liten notis om den svenska pressens dag, som firades i dag för hundra år sedan, har jag slösat otaliga timmar på att hitta ett exemplar av publikationen "Lucifer" som utgavs till denna festlighets ära. Men nix, inte hittar jag något sådant. Små ihopsamlade notiser här och där i tidningarna är allt jag får. Däremot finns det otaliga hänvisningar till försäljningen av densamma samt de bidrag tidningarna fick i samband med festerna.
Denna ljusbringare såldes i rätt stora mängder, så med stor sannolikhet borde det finnas något exemplar kvar i någon gömma. Det är ju trots allt bara 100 år sedan den utgavs. I tidningen Hangö-Bladet hittade jag logon här ovanför och i tidningen Hangö följande lilla dikt, skriven av signaturen Ung-Hans som inledningsdikt för publikationen:
"Mot havet går en pansarbåt,
herr Lucifer är med,
det är han som siktar in dess stråt
i storm och disig led,
käckt riktar han sin kastare,
och styr mot jättar ned.
Kanonerna i däckets torn
herr Lucifer för an,
bak hvarje rörligt pansarhorn
står där en nigger grann,
på spej i stormastkorgarna
på svaj i märseborgarna
en bläckig hövitsman."
Om någon har ett exemplar av "Lucifer", så ta gärna en kopia och låna mig, eller rent av donera, den till mig.
Denna ljusbringare såldes i rätt stora mängder, så med stor sannolikhet borde det finnas något exemplar kvar i någon gömma. Det är ju trots allt bara 100 år sedan den utgavs. I tidningen Hangö-Bladet hittade jag logon här ovanför och i tidningen Hangö följande lilla dikt, skriven av signaturen Ung-Hans som inledningsdikt för publikationen:
"Mot havet går en pansarbåt,
herr Lucifer är med,
det är han som siktar in dess stråt
i storm och disig led,
käckt riktar han sin kastare,
och styr mot jättar ned.
Kanonerna i däckets torn
herr Lucifer för an,
bak hvarje rörligt pansarhorn
står där en nigger grann,
på spej i stormastkorgarna
på svaj i märseborgarna
en bläckig hövitsman."
Om någon har ett exemplar av "Lucifer", så ta gärna en kopia och låna mig, eller rent av donera, den till mig.
fredag 4 mars 2011
Finansministeriets utvärderingsrapport

Som det för de allra flesta säkert är bekant tillsatte Finansministeriet i höstas en utvärderingsgrupp för att utreda Hangö stads ekonomiska situation. Stadsstyrelsen har redan tidigare bekantat sig med resultatet, i vissa medier döpt till krisrapporten, och nu den 9 inkommande vecka är det fullmäktiges tur att ta del av denna.
Jag har otåligt väntat på att få se vad de kommit fram till för resultat, de goda herrarna med sinne för ekonomisk översikt, för om man ska tro de entusiastiska kommentarer stadsstyrelsens ordförande Kavander fällt måste den vara något alldeles fantastiskt.
Och nu, äntligen, går rapporten att läsa HÄR i sin helhet på Hangö stads hemsidor.
Vad som vid en första genomläsning förvånar mig är att det i rapporten, som sträcker sig fram till år 2016, räknas med försäljningar av fastigheter som en inkomstökande åtgärd. Visserligen är det säkert så, men inte är väl det en årligen återkommande inkomst?
Då får nog staden lov att uttöka den lista på fastigheter som den redan bestämt sig för att sälja.
torsdag 3 mars 2011
Ingen Hanko Sea & Beach i år
Det blir inget evenemang med namnet Hanko Sea & Beach under årets regattaveckoslut. Det berättatde en av projektets dragare Ari Heinilä på företagarnas morgonkaffe i dag. Orsaken är att en av huvudsponsorerna, Nordea, inte ställer upp i år.
Evenemanget, som i fjol somras hölls för första gången, var tänkt att bli en årligen återkommande familjefest, men nu blir det alltså en paus på minst ett år. Mottagandet i fjol var, enligt Heinilä, övervägande positivt. Byråchefen Lilli Rantala från turistbyrån håller med och framhåller att man från deras sida gjort sitt bästa för att marknadsföra evenemanget.
På Hanko Sea & Beach's hemsidor finns en vacker videosnutt från fjolårets evenemang. Man ser att det är professionella människor som gjort den:
Så nu ser det ut som om vi, åtminstone nästa sommar, återgår till det redan invanda systemet av avstängda områden, betonggrisar och kravallstängsel.
Synd.
Evenemanget, som i fjol somras hölls för första gången, var tänkt att bli en årligen återkommande familjefest, men nu blir det alltså en paus på minst ett år. Mottagandet i fjol var, enligt Heinilä, övervägande positivt. Byråchefen Lilli Rantala från turistbyrån håller med och framhåller att man från deras sida gjort sitt bästa för att marknadsföra evenemanget.
På Hanko Sea & Beach's hemsidor finns en vacker videosnutt från fjolårets evenemang. Man ser att det är professionella människor som gjort den:
Så nu ser det ut som om vi, åtminstone nästa sommar, återgår till det redan invanda systemet av avstängda områden, betonggrisar och kravallstängsel.
Synd.
onsdag 2 mars 2011
Grand tomten - Det blir värre innan det blir bättre
Inte för att jag direkt räknar mig till trädkramarnas skara, men nog får jag alltid en smått vemodig känsla då jag ser träd falla. Eller i det här fallet fällda.
Nu är det ju inte frågan om några flera hundra år gamla träd som fått ge vika för det kommande bostadshuset, men några tiotal år har de ju nog vuxit till sig.

Men man vänjer sig väl, både vid solskenet och den förändrade stadsbilden, så som vi människor så fort brukar göra. Om yterligare tio år minns någon knappast hur skönt det var att sitta på en av bänkarna, äta en glass medan man blickar ut över det glittrande havet.
Ved finns det i alla fall gott om. Undrar om den tillhör Hjallis eller staden.
tisdag 1 mars 2011
Fimbulvinter

Benccu Wikström har igen tagit ett stort antal fina bilder, som han ännu en gång har varit vänlig nog att dela med sig av.
"Första bilden är för fyra dagar sedan när det bildats isvallar i höjd med Russarö, där fastnade tre båtar som isbrytaren Urho tog loss. Man får ha överseende med bilden för fartygen är vid Russarö och jag vid vågbrytaren i hamnen." Ingenting att ha överseende med här inte, förbaskat fin bild!

"Men inte hade man det lätt förr heller, då fick man använda sågar, spakar och t.o.m dynamit för att få ut fartygen, gamla Murtaja syns i bakgrunden." Ännu en fin bild ur Benccus digra arkiv.
Som avslutning en fin bild på Transfennicas Trica i Västra hamnen, tagen i går. De lär köra med smått fantastiska 15-16 knop genom isvallarna.
Tack! Nästa bärs e de nog jag som får bjuda på.
Etiketter:
fimbulvinter,
transfennica,
trica,
Urho,
voima,
wikström
Säsongstart
I går var det sol och varmt, många av oss blev lurade att tro det var vår. Så vad gör en man i min syssloslösa situation då solen skiner, det är vindstilla och den falska vårvärmen känns nästan sommaraktig?
Jo, han styr raka spåret till första bästa terass för att få sig en öl. Årets första terassöl!
Säsongen är inledd, temperaturmätaren på Roxx visade smått otroliga +16 grader och lär ha visat ännu mera tidigare och dagen innan...
Nu nyser jag, men det måste nog bero på någonting annat, kanske en plötsligt påkomen allergisk reaktion.
Jo, han styr raka spåret till första bästa terass för att få sig en öl. Årets första terassöl!
Säsongen är inledd, temperaturmätaren på Roxx visade smått otroliga +16 grader och lär ha visat ännu mera tidigare och dagen innan...
Nu nyser jag, men det måste nog bero på någonting annat, kanske en plötsligt påkomen allergisk reaktion.
måndag 28 februari 2011
För litet av uppmärksamhetskakan
Jag belv tillsänd, av en läsare som önskar vara anonym, en länk till ett litet videoreportage upplagt på YouTube. Om jag förstår saken ens någorlunda rätt är det en del av något projekt från Hangö Gymnasium som dåvarande eleverna Jessica, Mattias, Mikael och Jonas har gjort 2007.
Det var inte svårt, så mycket fakta går det att läsa ur inledningstexten, men alla som vet mera är välkomna att berätta!
Det var inte svårt, så mycket fakta går det att läsa ur inledningstexten, men alla som vet mera är välkomna att berätta!
Språksvårigheter
Ja, ja. Jag vet. Inte nu igen!
Innan ni alla blir störtförbannade ska jag hinna säga att det här är en måndagsreflektion och inte bör tas på något annat sätt än just en sådan.
Jag lyssnade på radio, jag brukar göra så på morgonen för att det är ett bra sätt att få adrenalinet att snurra i blodomloppet. Medan man är i någorlunda hyfsat skick lär det vara bra för en man, senare blir det risk för hjärtsnörp och blodstörtning.
Och nej, jag tycker inte om det sätt rikssvenskan ska smyga in i vår så vackert klingande finlandssvenska. Och nej, jag tycker inte om det sätt besynnerligt felanvända ord ska användas i stället för kraftuttryck. Och nej, jag går inte med på förklaringen att språk och -bruk "ändras med tiden". Och ja, jag älskar dialekter. Men...
Grymt häftiga boots, alltså, typ. Vad var det nu ja sku säga, menar jag. Eller dehäran... öööh.
Nu förstår jag naturligtvis att klassen på utbildningen i svenska språket har blivit sämre. Effektiverats, kan någon tycka, då det verkar som om man helt kallt ger fan i att lära våra redaktörer svenska.
Nu sänds det "språkvårdsprogram", inköpta från Sveariket, som ska lära oss att inte använda Göteborgska, vi ska prata som Stockholmare. Man ska vara "folklig".
Herregud, vi finlandssvenskar är definitivt dömda till undergång.
Innan ni alla blir störtförbannade ska jag hinna säga att det här är en måndagsreflektion och inte bör tas på något annat sätt än just en sådan.
Jag lyssnade på radio, jag brukar göra så på morgonen för att det är ett bra sätt att få adrenalinet att snurra i blodomloppet. Medan man är i någorlunda hyfsat skick lär det vara bra för en man, senare blir det risk för hjärtsnörp och blodstörtning.
Och nej, jag tycker inte om det sätt rikssvenskan ska smyga in i vår så vackert klingande finlandssvenska. Och nej, jag tycker inte om det sätt besynnerligt felanvända ord ska användas i stället för kraftuttryck. Och nej, jag går inte med på förklaringen att språk och -bruk "ändras med tiden". Och ja, jag älskar dialekter. Men...
Grymt häftiga boots, alltså, typ. Vad var det nu ja sku säga, menar jag. Eller dehäran... öööh.
Nu förstår jag naturligtvis att klassen på utbildningen i svenska språket har blivit sämre. Effektiverats, kan någon tycka, då det verkar som om man helt kallt ger fan i att lära våra redaktörer svenska.
Nu sänds det "språkvårdsprogram", inköpta från Sveariket, som ska lära oss att inte använda Göteborgska, vi ska prata som Stockholmare. Man ska vara "folklig".
Herregud, vi finlandssvenskar är definitivt dömda till undergång.
söndag 27 februari 2011
Skidtävlingar
Lions Club i Hangö ordnade för en tid sedan "skidtävlingar" i Kyrkparken för barn i skolåldern, ett väl så lovvärt initiativ nu då vi råkar ha snö. Alla deltagare belönades, så som det ska vara, och glädjen hade varit stor bland de unga har jag förstått.
Vintern 1898 hade vi också snö här, och i tidningen Hangö kunde man den 27 februari läsa följande lilla annons:
Allmän Skidtäflan.
Alla raska pojkar i Hangö, intill 16 års ålder, uppmanas att deltaga i en allmän Skidtäflan, som i händelse af lämplig väderlek, kommer att anställas under andra veckan af inst. mars månad, hvarom närmare framdeles kungöres.
Täflan kommer att innefatta backåkning utan stafvar, samt längdlöpning, för gossar under 13 år på omkring 2 kilometers bana, samt för de äldre på omkring 4 kilom.
Vid långlöpningen få stafvar användas.
Skidorna böra vara minst 2 meter långa.
Många pris kommer att utdelas.
Jag tycker speciellt om det där med att man får använda stavar då man knuffar sig fram på minst två meter långa skidor.
Vintern 1898 hade vi också snö här, och i tidningen Hangö kunde man den 27 februari läsa följande lilla annons:

Alla raska pojkar i Hangö, intill 16 års ålder, uppmanas att deltaga i en allmän Skidtäflan, som i händelse af lämplig väderlek, kommer att anställas under andra veckan af inst. mars månad, hvarom närmare framdeles kungöres.
Täflan kommer att innefatta backåkning utan stafvar, samt längdlöpning, för gossar under 13 år på omkring 2 kilometers bana, samt för de äldre på omkring 4 kilom.
Vid långlöpningen få stafvar användas.
Skidorna böra vara minst 2 meter långa.
Många pris kommer att utdelas.
Jag tycker speciellt om det där med att man får använda stavar då man knuffar sig fram på minst två meter långa skidor.
fredag 25 februari 2011
Stadens fastigheter
Stadsstyrelsen sammanträder igen i måndag, på agendan hittar man i vanlig ordning både det ena och det andra intressanta. Bland en av långkörarna i staden har vi försäljningen av stadens fastigheter.
Tekniska och miljöverket och stadens centralförvaltning har gemensamt utarbetat en lista över fastigheter, vars kommande användning "det är all anledning att diskutera", sägs det. Listan går nu att se på stadens hemsidor i måndagens fördragningslista, de som är intresserade ska passa på att ta sig en titt på den, för den försvinner nog med tiden därifrån.
Listan innehåller 24 objekt av olika storlek, värde och användningsområde, men det som väcker min nyfikenhet är naturligtvis hur Casino är värderat i stadens ögon.
I krassa siffror så är genomsnittskostnaderna på årsbasis, för staden, 66.500 € för att få stället att vara någorlunda funktionsdughligt, medan inkomsterna är beräknade till 8.400 €. Nej, jag tappade inga siffror på vägen.
Men läget är inte fullt så illa, från och med i år får staden en hyra på 30.000 € per år, det har ju varit hyresfritt de senaste... 50 åren eller så har det verkat, och så ska den nuvarande hyresgästen reparera rucklet för 200.000 €.
Inte för att det gör saken så mycket bättre. För någondera part.
Tekniska och miljöverket och stadens centralförvaltning har gemensamt utarbetat en lista över fastigheter, vars kommande användning "det är all anledning att diskutera", sägs det. Listan går nu att se på stadens hemsidor i måndagens fördragningslista, de som är intresserade ska passa på att ta sig en titt på den, för den försvinner nog med tiden därifrån.
![]() |
Casino, maj 2010 |
I krassa siffror så är genomsnittskostnaderna på årsbasis, för staden, 66.500 € för att få stället att vara någorlunda funktionsdughligt, medan inkomsterna är beräknade till 8.400 €. Nej, jag tappade inga siffror på vägen.
Men läget är inte fullt så illa, från och med i år får staden en hyra på 30.000 € per år, det har ju varit hyresfritt de senaste... 50 åren eller så har det verkat, och så ska den nuvarande hyresgästen reparera rucklet för 200.000 €.
Inte för att det gör saken så mycket bättre. För någondera part.
torsdag 24 februari 2011
Stadens understöd 2011

- Understöd för idrottsverksamhet, specialidrottsverksamhet och ungdomsverksamhet.
- Verksamhetsunderstöd för registrerade föreningar inom kulturverksamhet.
- Understöd för verksamhet som främjar miljöskydd.
- Specialunderstöd av stadsstyrelsen till föreningar, vilka inte får understöd på ovan nämnda grunder.
Vilka möjligheter föreningarna har att få några pengar i dagens trängda läge ids jag inte desto mera kommentera, men utan att lämna in sin ansökan blir man garanterat utan.
Ansökningsblanketter och närmare information går att hitta på stadens kanslier samt stadens hemsidor. Ansökningarna ska vara inlämnade senast den 31 mars, så hopi hopi!
Svenska Pressens Dag
Nu i dessa kyliga tider, som för övrigt bådar gott inför sommaren om man ska tro att vi får en någorlunda genomsnittstemperatur, kan det vara roligt med festligheter. I tidningen Hangö-Bladet, från den 24 februari 1910, hittade jag ett omnämnande om en festivitet som totalt glömts bort, tror jag. Åtminstone har jag aldrig tidigare hört talas om en sådan dag som Svenska Pressens Dag. Och här menas det den finlandssvenka pressen, inte den rikssvenska.
Tanken med det här var, om jag förstått saken rätt, att skramla in medel för att hålla våra tidningar vid liv, och främja dess möjligheter till ett så fritt nyhetsutbud som möjligt. Kanske det vore någonting att ta upp på nytt? För visst är ju den finlandssvenska pressen värd att hyllas för det goda arbete de gör!?
Den 5 mars, svenska pressens dag, står för dörren. I hufvudstaden och i de flesta andra städer, där det finns svenskspråkiga tidningar, arrangeras till denna dag stora festligheter. Här hos oss har tillsvidare ingenting hörts af, beroende dels på den omständigheten, att vi ha en hel mängd nöjen framför oss, dels måhända därpå att - nå ja - att vår publik är så pass liten, att en soaré knappt nog skulle gifva någon afsevärd behållning. Desto mer böra vi därför vinnlägga oss om att på allt sätt bidraga till det ekonomiska utbytet af lotteriet och soarén i hufvudstaden. Och om vi därmed tillika bringa oss själfva nytta så är ju redan mycket vunnet. Affärsmännen t. ex. borde ej låta ett enastående tillfälle till verksam annonsering gå sig ur händerna. Ett sådant tillfälle erbjudes i den på pressens dag utkommande festpublikationen "Lucifer" som i tusentals exemplar spridas landet rundt. Äfven vinster till tombolan torde vara att påräkna från vår ort. Dylika emottagas på vårt kontor. Glöm ej svenska pressens dag, den 5 mars!
Hvem vet förresten, kanske får vi ännu en hejdundrande pressens fest till stånd här i Hangö?
Och det ramlade in donationer! Aktier, kontanter och varor i långa banor.
Men enligt den nya tiggerilagen är det ju bara blivande riksdagsledamöter som får tigga.
Tanken med det här var, om jag förstått saken rätt, att skramla in medel för att hålla våra tidningar vid liv, och främja dess möjligheter till ett så fritt nyhetsutbud som möjligt. Kanske det vore någonting att ta upp på nytt? För visst är ju den finlandssvenska pressen värd att hyllas för det goda arbete de gör!?

Hvem vet förresten, kanske får vi ännu en hejdundrande pressens fest till stånd här i Hangö?
Och det ramlade in donationer! Aktier, kontanter och varor i långa banor.
Men enligt den nya tiggerilagen är det ju bara blivande riksdagsledamöter som får tigga.
onsdag 23 februari 2011
Långtidsparkering
Nyhetsutbudet de senaste dagarna har på ett sätt som påminner om mitt bristfälligt skötts av YLE västnyland och på ett föredömligt sätt av tidningen Västra Nyland. I synnerhet tyckte jag om artikeln om att Forcit täljer guld på VN.
Ja, rubriken gick ungefär så, men artikeln handlade om att Forcit säljer sprängämnen till ett företag som ska börja bryta guldmalm någonstans utanför Brahestad. Goda nyheter för Forcit, således. Jag tror den ännu går att läsa på VN's webtidning.
Till min stora glädje upptäckte jag att man får tid för tankar man länge glömt då man sitter där utan internet. Och man får tid att röra sig mera "på stan". Associationerna flödar fritt i och med så gott som varje synintryck man tar emot. Så även då jag såg den långtidsparkerade katamaranen i Östra hamnen.

I september i fjol uppmanades tekniska och miljöverket att utreda ibruktagandet av parkeringsmätare i staden, har det måntro blivit resultat av det redan? Man kunde kanske tänka sig att placera en av dessa mätare på prov vid ifrågavarande båt...
Brottsmisstänkt
Min internet-operatör fick för sig att någon av datorerna i vårt husbolag används för olagligheter, så de stängde av linjen till hela huset.
Utan något som helst meddelande om saken.
Som tur är bor vår IT-expert i huset bredvid, så nu är vi tillbaka online. Ett stort tack till honom.
Men fortfarande vet jag inte vem som är den misstänkte terroristen, om det är min maskin eller någon annan.
Kanske det klarnar när anti-terroriststyrkorna sparkar in dörren.
Eller då det dimper ner en besynnerlig räkning i postlådan.
Utan något som helst meddelande om saken.
Som tur är bor vår IT-expert i huset bredvid, så nu är vi tillbaka online. Ett stort tack till honom.
Men fortfarande vet jag inte vem som är den misstänkte terroristen, om det är min maskin eller någon annan.
Kanske det klarnar när anti-terroriststyrkorna sparkar in dörren.
Eller då det dimper ner en besynnerlig räkning i postlådan.
söndag 20 februari 2011
Regattabygget framskrider
Joakim Lindström var ute och vandrade i det vackra vädret för en tid sedan och passade på att ta några färska bilder på hur arbetet med den nya delen av Regatta framskrider.
Tack, tack! Jag undrar i mitt stilla sinne hurudana nerver man ska vara funtad med för att stå högst upp på ställningen på den mittersta bilden. Det är nämligen litet förbaskat högt uppe, det!
Tack, tack! Jag undrar i mitt stilla sinne hurudana nerver man ska vara funtad med för att stå högst upp på ställningen på den mittersta bilden. Det är nämligen litet förbaskat högt uppe, det!
lördag 19 februari 2011
Nya begravningsplatsens kapell
Begravning.
De flesta av oss har någon gång varit tvungen att bevista ett sådant tillfälle, i går hade jag den otvivelaktiga äran att säga tack och hej åt ännu en medmänniska.
På en gnistrande vacker vinterdag besökte jag för första gången på otaliga år kapellet på gravgården.
Medan jag satt där och stirrade tomt, så som man gör i kyrkor och kapell på sådana här tillställningar, slog det mig hur andefattigt begravningskapellet på den så kallade Nya begravningsplatsen egentligen är. Ja, begravningskapellet, för det används inte till annat.
Kapellet uppfördes första gången redan 1906, men det totalförstördes under kriget och återuppfördes så sent som 1974 under den värsta minimalistiska perioden i finsk arkitektur.
I den utformning det nu har så kunde man lika gärna låtit bli.
Dragit och kallt.
fredag 18 februari 2011
H.F.B.K.'s fana
Genom åren som gått har jag skrivit rätt mycket om Hangö Frivilliga Brankdkår i gamla tider, inte för att jag själv hör eller någonsin hört till nämnda organisation, utan för att jag tycker hela fenomenet med en frivillig brandorganisation är intressant.
Nu senast hade jag en liten notis om hur föreningens fana brann upp, och med anledning av detta hade Bengt Wikström vänligheten att sända mig en bild på fanan i fråga.
Stilig fana, måste jag säga! Runt någonting som grundar sig på det gamla stadsvapnet har man på ett gyllene botten i stället för fartyget och lokomotivet arrangerat någon sorts valfisk(?) som ser smått skrämmande ut.
Det lönar sig att ta en titt på bilden i större format.
torsdag 17 februari 2011
Sommararbete
Det börjar vara hög tid för de vintertid hårt studerande ungdomarna att söka sig ett arbete över sommaren. Ett somardon, som vi säger här i stan, är ett av de bästa sätten för yngre folk att få erfarenhet samt arbetspraktik, förtjäna fickpengar och för många är det en ren nödvändighet för att klara vinterns studier.
Hangö stad ska i sommar anställa kring 25 ungdomar under 25 år till olika uppgifter inom stadens enheter. Ansökningarna till de sommarjobben finns att hämta från ungdomsbyrån, barn- och ungdomscentret Hyllis samt på stadens hemsidor.
Matbutikerna behöver, i stort sett varenda en av dem, sommarvikarier och många av de övriga affärerna anställer extra folk över sommarsäsongen.
Av fabrikerna vet jag att åtminstone Forcit söker sommarvikarier, platsansökan går att göra på deras hemsidor.
Andra platser det brukar löna sig att fråga på är restaurangerna, många av dem behöver dessutom inhoppare - d.v.s. sådana som helst bara arbetar någon dag i veckan. Ett utmärkt alternativ för sådana som gärna vill hålla en aning ledigt under sommaren. Tyvärr är det ju ofta mest veckoslutsarbete på dessa platser, men det är konstigt nog mindre viktigt sommartid.
Men jag tror nog att det fortfarande är lättast att få ett arbete över sommaren genom de äldres kontakter, så som det alltid varit.
Hangö stad ska i sommar anställa kring 25 ungdomar under 25 år till olika uppgifter inom stadens enheter. Ansökningarna till de sommarjobben finns att hämta från ungdomsbyrån, barn- och ungdomscentret Hyllis samt på stadens hemsidor.
Matbutikerna behöver, i stort sett varenda en av dem, sommarvikarier och många av de övriga affärerna anställer extra folk över sommarsäsongen.
Av fabrikerna vet jag att åtminstone Forcit söker sommarvikarier, platsansökan går att göra på deras hemsidor.
Andra platser det brukar löna sig att fråga på är restaurangerna, många av dem behöver dessutom inhoppare - d.v.s. sådana som helst bara arbetar någon dag i veckan. Ett utmärkt alternativ för sådana som gärna vill hålla en aning ledigt under sommaren. Tyvärr är det ju ofta mest veckoslutsarbete på dessa platser, men det är konstigt nog mindre viktigt sommartid.
Men jag tror nog att det fortfarande är lättast att få ett arbete över sommaren genom de äldres kontakter, så som det alltid varit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)