70 år sedan ryssen for

Det har i dag gått 70 år sedan Hangö övergavs av de ockupperande sovjetiska trupperna. Den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö. Sedan tog det ju ytterligare et par dagar innan ryktet blef officiellt bekräftat och någon vågade sig hit.

En ny bok, "Hanko toisessa maailmansodassa", med unikt bildmaterial och berättelser om livet i det ockuperade Hangö ges nu i december ut i anledningen av detta. Det är författaren Antero Uitto och militärhistorikern Carl-Fredrik Geust som står för denna bravad, tills vidare enbart på finska.

Om ämnet har redan skrivits åtskilliga hyllmeter med material och mera lär vara på väg, men trots det och språket vill jag läsa den, bilderna är ju trots allt på ryska och även det ska väl gå bra.

Ny informatör vid stadskansliet

Stadsstyrelsen har beslutat välja studentmerkonom Nina Näsänen till befattningen som kombinerad informatör och ledningens assistent. Näsänen skiljer sig från gruppen sökande, allt som allt 12 stycken, med sin mångsidiga kunskap och erfarenhet, sägs det. Även de andra omständigheterna som framkommit i intervjun förordar val av Näsänen till befattningen, sägs det också i protokollet.

Vilka de andra omständigheterna är vet jag inte, men kanske hon är söt?

Samtidigt konstateras att valet är villkorligt sålunda att sökanden ska genom godtagbart läkarintyg visa att hennes hälsotillstånd är lämpligt för tjänsten, konstateras det också.

Vad sjutton betyder det? Att hon inte har någon latent sinnessjukdom eller vad?

Kanske kan jag be att någon informerar mig?

Julkalender

Alla vi aningen äldre människor med någon liten del av barnasinnet kvar, som med avundsjuka blickar ser på småttingarnas julkalender, har nu en möjlighet att få vår egen julkalender att ha spännande med.

Kalendern kan man få från någon av affärerna jag räknar upp lite längre ner, själv hämtade jag min från MekMix, där den vänliga personalen säkert mer än gärna hjälper till med att berätta hur det hela fungerar.

Huvudvinsten är ett 100 euros köpkort och dessutom har alla deltagande affärer bidragit med varsitt prylpris. Prylpriserna ska finnas till påseende i Nordeas skyltfönster.

Det är Hanko City Shopkeepers som kommit på detta roliga tidsfördriv och deltagande affärer är Ceia, Design Enid, Foto Par, Harmonie, Hill Street Shop, Kauneussalonki Marianne, Kiint. välitys A. Söderström, Anemone, Ljuspunkten-Valoåpiste, MekMix, Mixanna, Salon Mandy, S. Lagerroos, Tias Bok, Ulla Dress, Villa Hima och Vonnes.

Det finns endast 400 kalendrar, så skynda på!

Veckan så här långt

Jonej, inte blir man överdrivet optimistiskt inställd till framtiden inte. Åtminstone inte då man läser rubrikerna på YLE: Hangö mest skuldsatt i Finland, Justitieministern om Hangö: fusion oundviklig, Hangö borde sälja hyreshus...

Det ser ut som om någon tagit till storsläggan för att pressa ned oss så djupt i skorna att vi aldrig kan ta oss upp igen. Det värsta med det här är inte den sensationslystna rubriksättningen, nej det värsta är att innehållet i artiklarna inte visar på något annat än den bistra sanningen: Det går käpprätt åt helvete!

Visserligen försöker vår gode stadsstyrelseordförande Kavander hitta ljusglimtar, men hans evinnerliga prat om flygfält och hamnavkastningar blir för det mesta alldeles utbuat. Konstigt, förresten, att man på YLE använder citationstecken då det gäller Kavanders uttalanden, men inte då det rör någonting som man påstår vår justitieminister Henriksson sagt.

Målet med regeringens planerade kommunreform är att "säkra likvärdig och kundtillvänd samhällelig service av hög kvalitet i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som förstärker kommunernas ekonomi och som gör samhällsstrukturen mera helgjuten samt att förstärka det kommunala självstyret och den lokala demokratin.", sägs det på finansministeriet.

Dessa mål tror jag att vi kan ha väldigt svårt att uppnå om vi blir tvingade till en samgång med Raseborg, snarare misstänker jag att det går tvärtom.

Blåsigt?

Det har varit blåsigt, kan man säga, och mera väder är som brukligt på väg. Ingenting att orda mer om den saken, förutom att lägga in ett litet klipp från Meteorologiska institutet i går på eftermiddagen:

Blåsigt har det kanske varit även för korrekturläsaren som gjort föredragningslistan inför kvällens stadsstyrelsemöte. Ingenjörer kan man väl ta fel på, ingenting illa om det försåvitt det inte påverkar beslutet, men då de i kväll ska bestämma följande års mötesdagar ber jag dem vänligen kontrollera för vilket år de bestämmer sina datum innan de klubbar igenom förslaget.

Uteblivet Hangö Skvaller

Dagens skvaller uteblir på grund av diverse rådande omständigheter varav en kan skyllas på Åbo Akademis Biblioteks Handskriftsavdelning.

Jag beklagar och ber att få återkomma med det snaraste. Under tiden kan ni passa på att fira första advent med nära och kära, kanske rent av skvallra sinsemellan en aning?

Ny chef för vattenverket

Då förre chefen för vatten- och avloppsverket Kimmo Paakkonen hör till en av dem som flytt orten, är det dags att bestämma en ny chef i stället för chefen.

På måndagens möte har stadsstyrelsen att ta ställning till vem av de tre sökande till den lediga chefspositionen man ska föreslå för fullmäktige, enligt föredragningslistan föreslås till förslag diplomingeniören Sanna Varjus.

På föredragningslistan finns en föredömlig sammanfattning av de tre sökandes utbildning och meritlista, föredömlig i den meningen att den verkar vara gjord för personer som likt jag inte orkar med många långa uppräkningar av dittan och dattan. Men man får ju verkligen hoppas att de som bestämmer går igenom alla dessa papper.

Sanna Varjus är till utbildningen diplomingenjör inom energi- och miljöteknik, hennes specialområde är miljöbioteknik, kemi och pappersförädlingsteknik, sägs det, och det konstateras att hon med den utbildningen kan anses lämplig till att vara chef för våra skitbrunnar.

Bra så, kanske.

De övriga två som sökte platsen var elingenjören, lokalpolitikern B. Förström och brobyggaren J. Horttanainen.

Statistik från landets yngsta stad

Då jag i dag är på väg till Åbo på ett studiebesök till handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi, kan det kanske passa med ett litet urklipp ur Åbo Underrättelser. Den 25 november 1874 kunde man ge läsarna följande intressanta statistik över byggnationen i landets yngsta stad:

- Hangö stad och Hangöbanan. I Hangö stad äro för det närvarande inom stadens område nyuppförda och bebodda 9 byggnader med 83 rum och 6 uthus. Af gammalt fanns å stadens mark uppförda 6 boningshus med 21 rum samt 2 uthus. Under byggnad men ej färdiga äro för närvarande 11 boningshus med 108 rum samt 7 uthus. Dertill komma invid stadens råer uppförda 8 boningshus med 28 rum samt jernvägens 13 boningsbyggnader med 102 rum, hvilket tillsammans utgör 47 boningshus med 342 rum och 15 uthus. Då man betänker att auktionen å stadens tomter förrättades först i medlet af februari månad detta år, samt att tiden för anskaffande af virke m. m. således var så knapp, att den, som icke förut vidtagit anordningar derom, föga kunde hinna anskaffa och på vinterföre framsläpa byggnadsmaterial, måste det ofvan anförda resultatet anses ganska lofvande.

I Hangö finnas för ögonblicket fyra handlande, hvilka hålla öppna salubodar, ett apotek, en skomakaremästare, en målaremästare, en värdshusvärd, en slagtare och två bagare, hvarutom föreligga ansökningar af en skräddare och en smed samt en mängd ansökningar om brännvinsdestillations- och försäljningsrättigheter.

Under det år jernvägen traffikerats har hamnen besökts af 23 fartyg, hvilka ditkommit med ballast och derifrån utgått lastade, af 17 fartyg, hvilka inkommit med last och utgått olastade, samt 10 ångfartyg dels med styckegods, dels med maskindelar och jern, hvarutom ångbåten "Hangö" 41 gånger anlöpt hamnen mestadels med last till och från Hangö. Häri äro dock icke inräknade mindre jakter och sumpar. Från Hangö station har under samma tid per jernväg afsändts 21,000 centner och ankommit 158,000 centner gods. Bland annat har till S:t Petersburg försändts 500 lisp. färsk fisk, af hvilken vara från Lappvik, närmast Hangö station, till S:t Petersburg afgått 8,652 lisp.

Plan är å bane att från Hangö draga ett spår ut till Tulludden och der förlägga en del af exportrörelsen, hvilken redan visat sig vara större än hvad beqvämt kan skötas vid stationen. Fartygen blefve derigenom äfven bättre skyddade i den såkallade Nyhamnen utanför udden.

Samarbetsdags igen

Likt varje stundande vinter de senaste åren ser det inte ljust ut på arbetsmarknaden. Från arbetskraftsbyrån hinner man knappt meddela att arbetslöshetsprocenten minskar i regionen innan det börjar dugga meddelanden om samarbetsförhandlingar.

Senaste vecka inledde Forcit samarbetsförhandlingar med målsättning att skippa sammanlagt 25 personer från tjänstemannanivå och i produktionen, nu meddelas det att Printal vill bli av med 60 personer.

Visst är det för djävligt, men vad göra. Båda företagen är hårt beroende av konjunkturväxlingar på världsmarknaden. Går inte de produkter man tillverkar åt, så vad gör man.

I samband med dylika nyheter kan det låta konstigt att rekryteringsföregaget VMP, tidigare Varamiespalvelu, överväger att skaffa mera utländsk arbetskraft till Västnyland.

Visst överväger som säkert det, men måhända baktanken är att få billigare arbetskraft, inte bättre.

Kvalitetsprat

Det verkar allt tydligare att man går ut på bred front i samlad trupp från allt flere håll för att få oss Hangöbor inskyfflade under de beskyddande vingarna av en oformlig storkommun.

Då man nu lyckats få bort allt fler av våra gamla statliga funktioner står skolorna i tur. Lärarna vid Hangö gymnasium är, med rätta, förbannade över en utredning som Finlands kommunförbund håller på och totar ihop. I den sägs, enligt VN 13.11., att lärarna i små gymnasier blir inkompetenta och att kvaliteten på undervisningen blir bättre i större grupper(!). Det trots att många undersökningar under senare år visat tvärtom.

Nåjo, må nu vara hur som helst med den saken, men nog förstår jag att rektor Eija Rosvall med kolleger tar illa upp över att bli beskyllda, felaktigt verkar det dessutom som, på detta sätt.

I dagens VN har Eva Hagman än en gång kontaktat kommunförbundets utredare, Corinna Tammenmaa, för att få ett uttalande. Vilket tydligen kommer lätt:

- Det är synd att det går så mycket känslor i diskussionen, säger hon. Och menar att kvaliteten på undervisningen är viktigare än det att en enskild lärare känner sig sårad.

Så nu går hon från att stämpla lärarna i Hangö som grupp till att peka ut enskilda lärare?

Jag undrar om inte kvaliteten på Corinna Tammenmaas utredning skulle må bättre av att bli gjord i en större grupp.

Mobiguide.fi

Dom här videosnuttarna har jag velat skriva om redan en längre tid, men alltid glömt bort det. På mobiguide.fi går det att se fina bilder och videosnuttar från olika håll i Västnyland. Projektet genomförs av Västnyländska Kultursamfundet och är ett kulturhistoriskt projekt, där det berättas om sevärdheterna i västra Nyland på alternativt svenska, finska eller engelska.

Det som naturligtvis intresserar mig mest, åtminstone i första hand, är det som finns om Hangö. Serien är indelad i tre delar som man kan välja mellan; 1. Hangö förr och nu, 2. Fyra vindarnas hus och 3. Badhusparken och trävillorna.

Här del 1, "Hangö förr och nu", gå in på mobiguide för att se och lyssna på de övriga:

Guidningen är gjord i samarbete med Hangö stad och Hangö guider.

En äventyrlig seglats

Nu har Nylands förbund ett projekt på gång där man ska ge delar av Hangö skärgårdsstatus. De delar som Nylands förbund i samråd med kommunerna nu för första gången föreslår räknas som skärgårdsdel är i Hangö områden vid nord- och sydkusten med fast befolkning, fiskenäring och turismprojekt, läser jag på YLE. Dessutom ska området mellan Täktom och Tvärminne förklaras vara skärgård.

Hur eländigt skärigårdsborna den här tiden på året kan ha det, och isynnerhet kunde ha det, framgår av följanse nots, saxad ur tidningen Hangö från den 21 november 1908:

Enligt ingågna underrättelser har å Bengtskärs fyr utanför Hangö stationerade maskinisten Lindebrand nyligen varit utsatt för en ovanligt svår seglats under det han från Hangö sökte i öppen båt komma över till den cirka 16 eng. mil därifrån belägna klippan Bengtskär.

L. anträdde sin färd söndagen den 8 dennes från Hangö under jämförelsevis drägliga förhållanden, men kommen till trakten av det s. k. Morgonlandet, en större klippa belägen ungefär halvvägs mellan Hangö och Bengtskär, såg seglaren sig tvungen att reva storseglet, och fortsatte därpå seglatsen åter en stund. Hunnen förbi Morgonlandet överfölls han av en stormby, som vräkte riggen överbord. Antagligen var förstaget ej ordentligt fastgjort. På grund av den ihållande stormen var Lindebrand ej i stånd att åter rigga upp, utan nödgades låta sin farkost av inden driva ut i Finska viken under hela natten mot måndagen den 9 dennes.

Stormen tjöt större delen av natten och termometern visade 12 köldgrader.

Ehuru Lindebrand hade ankaret med cirka 30 famnars lina på släp förifrån slog sjön oavbrutet in i båten och han nödgades hela natten vara i sträng sysselsättning med att hålla farkosten läns. Sedan stormen bedarrat, kunde seglaren åter sätta upp riggen och hade ännu tillräckligt krafter att taga sig fram till Bengtskär, dit han i ganska medtaget tillstånd anlände kl. ½ 12 natten mot tisdagen.

Lindebrand hade sålunda fått lov att under här ovan relaterade omständigheter vistas 36 timmar i öppna sjön. Då han slutligen framkom till fyren var båten formligen en enda isklump.

Att mannen kom med livet ifrån affären får helt säkert till stor del tillskrivas den durabla båt, som av kronan ställts till fyrpersonalens disposition. Båten i fråga är byggd å Hangö båkland enligt samma mall som tillämpas för lotsbåtarna därstädes.

I övrigt meddelas uti brevet från Bengtskär, som är daterat den 11 november, att allt då stod väl till vid fyren.

Nu är det väl inte meningen att Täktomborna ska börja ha de så här besvärligt som i berättelsen ovan, de får säkert fortsätta åka bil även i framtiden. Meningen är i stället att staden ska kunna få diverse bidrag för att utveckla skärgårdsområdena.

Det låter ju bra.

Kommentarer

Återigen, ännu en gång, har jag ibland kommentarerna en anonym kommentar gällande det att jag på basis av era IP-nummer vet vem som kommenterar vad.

Jag tror att "anonym" tilltror mig en alltför stor förmåga då det gäller IP-nummer. Jag ber att få påpeka att det inte är jag som ser dem, det är den person på Google som är ansvarig för Blogger som gör det. Om han/hon vill.

Med det extra program jag har installerat ser jag endast via vilket bolag kommentarena kommer. Och det är jag egentligen inte ens intresserad av.

Här, till skillnad från de flesta andra forum, får man fortfarande kommentera anonymt. Och anonym betyder, i mina ögon, anonym.

Om man däremot kommenterar på ett sätt som är rent lagstridigt gör jag mitt bästa för att radera kommentaren innan allt för många hinner se den, bommar jag så kan det gå illa. Både för mig och den som skrev kommentaren.

Men, låt oss undvika en sådan situation.

Kläder å väder

Meteorologiska Institutet, Hangö Tulludden.

I dag har vi en rent förbaskat vacker höstdag, mitt i vintern, det är nästan så att man tycker det är på tiden. Det enda minustecknet är det som står framför siffrorna på vår temperaturmätare, vi har för första gången minusgrader. Brrr, skulle Kalle Anka säga och frysa stjärtfjädrarna av sig.

Men solen skiner, marken är bar som Kalles byxbak, inte blåser det nämnvärt och i jämförelse med i fjol på samma dag ser det rent otroligt hyggligt snöfritt ut. Där ute. Åtminstone enligt min mening, kanske inte de som redan vallat skidorna i hopp om snö är av samma mening.

Då jag sitter och läser gamla tidningar och luntor stöter jag dagligen på väderleksobservationer från 100+ år tillbaka sedan. Men det är ganska länge sedan det, hur var vädret 1985, eller så?

Nu vet jag att många av er skrivit upp väderleksobservationer, med temperaturer och liknande, dagligen, i årtionden. Det vore roligt att få ta del av dem, som en jämförelse med hur det är nu.

Om inte annat kunde det täppa truten på många av dem som järmar över att det var bättre förr.

Uteblivet utlovat fyrverkeri

En hel drös med olyckliga barn vällde kring alkohörnet, väntande på fyrverkeriet som skulle starta klockan 18, eller däromkring. Än olyckligare föräldrar försökte få sina barn lugnade då ingenting hände. Olyckliga företagare som inte hade en aning om vad som hände och mera inte hände, för att inte tala om varför det inte hände som skulle hända då det borde ha hänt, hade inte heller roliga minuter.

Den stora minutvisaren var redan långt över rakt opp å ner, men ingenting annat än mörker syntes i skyn. Mammor, mormödrar, farmödrar och övriga släkt och vänner till piltarna försökte enligt bästa förmåga hitta blixtrande stjärnfall i skyn.

Till min stora lycka såg jag inget av detta, för jag, jag trasslade runt berg och djupa dalar för att hitta en passlig vinkel att få en fin bild av de kommande fyrverkerierna, vilket visade sig vara förgäves.

Ojnej, det gickåthelvete! får föreningen Hanko Shopkeepers unisont utropa.

Att i snålhetens namn hyra en gosse från Riihimäki, i stället för en lokal förmåga, som inte svarar i telefon är ett exempel i miniatyr hur idiotiskt systemet numera fungerar.

Håll pengarna hemma, säger jag för tusensjuhundraelftiförsta gången, då fan vet man vem man ska söka när barnen väntar på fyrverkeri.

Julgatans öppning 2011

  Julgatans öppning, ja. Då var det dags för de mest fruktade och efterlängtade dagarna i mångas liv, beroende på hur man tar det. Ungefär så gick även öppningstalet, hållet av författaren Matti Remes på lyrisk finska, då han konstaterade att det värsta med julen är då den är slut och granen ligger torr i snödrivan.

 Författaren och skämttecknaren pratade också svenska. Som avslutning på öpningstalet sade han; Tack så mycket!

 Om det var hela hans vokabulär på det första inhemska var det inte dåligt. För hur många av oss använder 100% av den finska vi kan varje dag?

 Hmm, få se nu om jag är hans nästa mordoffer.

 Först rådde enbart mörker, sedan hittade en elektriker sladden. Eller var det kontakten? Hur som helst, det gråa försvann och universum fylldes av ljus och värme.

Jag hoppas han fick övertidsersättning, det vore han värd, elektrikern.

 Toppen av granen är verkligen toppen i år! Mera retrolampor i energibesparingens tidevarv. Jag har förresten för mig att staden förhandlade fram en rejäl prishöjning åt sig i elavgifterna till inkommande år.

  Och så kommer då den länge efterlängtade julgubben, åkande på sin släde efter de rödnosade, hornbeprydda ren... öh?

 Vänta nu...

  Rudolf med röda mulen har blivit ersatt av en maskin. Så har då slutligen även det traditionsfyllda Korvatunturi nåtts av rationaliseringsivern. Bort med de gamla trotjänarna, in med maskinerna!

  Men nog har den väl en viss charm, traktorn, det går inte att förneka. Undrar ändå hur det går med taket då detta elände brakar ned vid skorstenen.

  Visst brukar Julgatans öppning vara välbesökt, men så här mycket folk minns jag mig inte ha sett tidigare. Men å andra sidan minns jag nog inte så mycket annars heller, kanske det är så här det alltid har varit?

 Och mängden av snälla barn var så stor så jag inte kom fram för att ta emot min karamell.

  Min besvikelse är stor, men kanske kommer det någon rödklädd sluddrande skäggmurvel emot senare i kväll.

Vattentornet och Restaurangdag

Som bekant tycker jag att vattentornet är häftigt, i synnerhet hissen. Bilderna nedan tog jag då jag var och tog mig en titt på "Kaffetornet", som det i dag med anledning av att den tredje Restaurangdagen ordnades.

Konceptet "restaurangdag" är i sig ganska besynnerligt; vem som helst ställer var som helst upp ett bord och säljer ätbart. Låter en aning rebelliskt och olagligt, och det är precis det som är meningen med det hela. Åtminstone från början.

Den så kallade restaurangdagen ordnades för första gången i somras, då uppstod mer än 180 tillfälliga restauranger för en dag, många av dem utomhus. Nu då det för tredje gången ordnas sådant här väntas det, för en dag, finnas en uppsjö av matställen att välja mellan.

Själv skulle jag om jag fick välja ta en restaurang med A-rättigheter, men också rättvisemärkt kaffe kan ha sina fördelar.

Årets fotograf

Benccu poserar i HT

Hangö fotoklubb har till årets fotograf valt den även för Hangö Skvallers läsare bekante Benccu Wikström. Benccu har tagit bilder i 47 år, berättar han för Hangötidningen i en artikel som det kan vara väl värt att kasta ett öga på om ni har tid och möjlighet.

Det som imponerar mest med honom, förutom naturligtvis de bilder han tar av det dagliga livet, är det smått otroliga fotoarkiv han genom åren byggt upp. Omkring 5000 bilder från 1888 och framåt säger han sig ha, och det har vi ju här haft glädjen av att få se alltid nu och då genom Benccus bidrag till de historiska texterna.

I Hangötidningen visar man som exempel en bild på Parkdammen, men den ser jag sommartid till lust och leda. En av mina favoriter bland Benccus bilder är däremot bilden från forneldarnas natt, tagen i Kapellhamnen.

Fortsätt plåta, Benccu, säger jag!

Identity is a myth / Identitet - en myt

Ahlroth, Heikkilä, Pöysti, Idman och Lindfors i Identitet - en myt.

I kväll klockan 19 ger teater Viirus den ovannämnda föreställningen i stadshusets festsal. Det var ursprungligen meningen att föreställningen skulle ges i Haga park, men där har det som bekant eldats, så ni som är på väg bör observera bytet av plats.

Skådespelarna Maria Ahlroth, Pelle Heikkilä, Viktor Idman, Jessica Lindfors, Oskar Pöysti har tillsammans med tyske regissören Enrico Stolzenburg och dramatikern Barbro Smeds gett ut sig på ett hejdlöst äventyr av infall, förvecklingar, absurditeter och realiteter, sägs det på Viirus hemsidor.

Ett nervöst lustspel - fem människor som försöker berätta historien om hur de ärver en sommarstuga i Porkala, och vad som händer sen, berättas det att föreställningen ska handla om.

Låter nästan som en helt vanlig dag i det finlandssvenska livet.

Inkommande lördag

Ja, inkommande lördag finns det i stadens centrum åter igen program för alla små snälla barn därute. Då är det nämligen dags för Julgatans öppning med allt vidhängande spektakel för detta år.

I stadshusfoajén hålls det en adventsbasar mellan klockan 11 och 14, där det utlovas bakverk, färdigmat, sötsaker, hantverk, böcker och mycket annat. Fina priser i ett lotteriet utlovas det också. Dessutom hålls där en loppmarknad och så ska man få en "Smaklig lunch och gott kaffe".

Själv tänkte jag, även här med väderförbehåll, på lördagen ta mig upp till en av mina favoritplatser i staden, vattentornet, som för dagen är omdöpt till "Kaffetornet". Mellan 12 och 14 öppnas cafét i tornet, där det bjuds på kaffe, te, saft, bakverk och guidning. Ekologiskt och närproducerat, ska det vara, för 8 euro per person. I det ingår någonting som kallas Hangö-guidning.

Klockan 16 tänds julgatans belysning och öppningstalet hålls av författaren Matti Remes, julgubben kommer på besök och det dansas kring granen. Andelsbanken bjuder även i år på gröt medan Nordea  däremot inte i år står för glöggen - kanske man sparar till någonting, en lokal eller två.

Det hela avslutas med ett fyrverkeri klockan 18, varefter man kan gå hem och ta sig en värmare, eller vad man nu vill göra.

Harkimo ute ur Hangö-projektet

Hjallis Harkimo har sålt sina andelar i Hangö-projektet till företaget Quattrorakennus som är en del av Quattrogroup, rapporterar YLE.

Det är smått väntat, Harkimo är mera en gosse som drar igång projekt inte en byggherre, men visst är det synd. Diilivinnaren Mira Kasslin är även hon ute ur bilden, vilket förvånar ännu mindre.

Quattrorakennus, som redan i januari köpte 25% av aktierna "för en stor summa pengar" fick antagligen betala en minst lika stor summa pengar till, vilket nog får Harkimo att mysa. Och det är ju sådant båda han och jag, säkert ni också, tycker om; att göra pengar.

Depraverad ungdom

Julen närmar sig med stormsteg, tidigare och tidigare varje år verkar det som, redan börjar julskyltning i  affärer och tidningsannonser synas. Vi fattiga arbetslösa stackare står igen inför den till synes ouppfyllbara uppgiften att försöka införskaffa värdiga presenter till våra nära och kära. Riktigt så illa som i notisen nedan, hämtad ur tidningen "Hangö", 16 nov. 1897, är det till all lycka ännu inte.

Depraverad ungdom. I medlet af senaste vecka fästes polisens uppmärksamhet på att tjufvar brutit sig in uti ett par tre villor i badhusparken. Såvidt man vid värkstäld undersökning uti en af villorna kunde utröna hade kanaljerna dock nöjt sig med att noga genomsöka alla vinklar och vrår i villan, utan att bortföra några föremål af större värde. Detta gaf vederbörande anledning antaga att inbrotten icke föröfvats af någon som värkligen haft för afsikt att stjäla, utan att här hällre förelåg ett groft okynne.

Polisen egnade emellertid numera skärpt uppmärksamhet åt alt som tilldrog sig i parken och dess närhet, och i söndags på eftermiddagen obserwerades trenne gossar smyga omkring vid en af villorna. Då polismännen närmade sig märktes att också uti denna villa inbrott föröfvats hvarför de till skogs springande pojkarne eftersattes. Man lyckades till en början gripa en af pojkarne, som genast bekände alt och äfven uppgaf namnet på sina medbrottslingar. Inom kort hade polisen sålunda reda på att inbrotten, fyra till antalet föröfvats af Karl Fredrik Forsström, Emil Johannes Hilden och Oskar Arvid Granholm, den senare tidigare ertappad för snatteri.

Alla tre äro i ålder mellan 12 - 14 år och förklarade att de vid sina inspektioner uti villorna bortfört endast småsaker, såsom koppar, skedar, bilder, o. s. v. hvilket alt de gömt dels uti ridmanegen, dels uti skogen under trädrötter o. dyl. På förfrågan hvad de ämnade göra med de stulna sakerna svarade gossarne att det varit deras afsikt att som julpresenter förära föremålen åt sina vänner och bekanta.

På tal om polisen, som snart inte längre finns någon annanstans än i huvudstadsregionen, så håller Marika Lindström på med en namninsamling för att försöka fördröja stängandet av stationen i Hangö. Listorna finns i butiker och liknande, tyvärr inte på nätet, så ni sommar- och veckoslutshangöbor som är på väg till staden den närmaste tiden; skriv under!

Drottningberg

I morgon kväll ska tekniska nämnden besluta framlägga den nya reviderade gatuplanen över Drottningberg till påseende. Den redan en gång godkända planen har nu ändrats, om jag förstår saken rätt har det åtminstone tillkommit en lekplats.

Mer om dett på mötet, sägs det, så vi kan inte annat än spekulera.

Hur som helst besökte jag området i går och tog några bilder. Visst är det fint med natursköna områden mitt i centrum man kan besöka då man känner för det?

Men, som det sades i en miljörapport:

"Växtligheten på strandområdet är typisk för skärgården, lågväxande gräs och buskar, som tål saltvattenstänk. De vanliga parkträden tål inte detta och av denna orsak har den i planen intagna trädraden placerats längre bort från stranden. Alla ytor i närheten av stranden, terrängomformningarna beaktade, behandlas med växtlighet, som för sin del tillsammans med utformningen dämpar vindens framfart."

Nå, så såg det inte ut tidigare. Nu, efter skövlingen, gör det det. Tröstlöst, men nödvändigt om man ska bygga.



 Någon som har bilder på hur det såg ut för ett år sedan?

Nylands naturskyddsförbund

Pertti Sundqvist, ny ordförande.

Jag läser på YLE att den mångårige styrelseaktive Pertti Sundqvist från Hangö blivit ny ordförande för Nylands naturskyddsförbund. Varpå jag omedelbums skriver ett kort och snabbframfört elektroniskt brev till den nye ordförande och ber om en kommentar.

Sundqvist berättar att man på samma möte där den nya styrelsen valdes, alla de övriga invalda medlemmarna är förresten från huvudstadsområdet, också slog fast nästa års verksamhetsplan. Det man främst kommer att koncentrera sig på, som berör Hangö, är utvecklandet av kollektivtrafiken. Detta betyder i vårt fall elektrifierandet av järnvägsbanan.

Jag tackar Nylands naturskyddsförbunds nye ordförande för kommentaren och önskar honom och hela förbundet lycka till. Den som är intresserad av vad de sysslar med kan gå in på länken här under, tyvärr är sidorna enbart på finska. Kanske en bättring på det området vore på sin plats?

Trevlig farsdag, alla farsor!