Jamen det är ju vitt!

Utropade jag för mig själv då jag i morse tittade ut. Visserligen är det inte snö, utan resterna från senaste kvälls och natts hagelskurar, men vad då? Vitt som vitt.

Förbi på gatan utanför traskar en skara lekskoleelever glatt snattrande, ett piggt "God Jul" skallar från två mötande utanför en butik där julglädje säljs på flaska. Jag tänker för mig själv med ett spirande hopp, att kanske det blir jul i år i alla fall.

Ett besök på biblioteket förhöjer ytterligare stämningen, då jag ser den utställning med bilder på våra Hangölucior genom åren som där finns. Trevligt!

Men så kommer jag hem och lägger på radion. Nyheterna läses upp med gravlik stämma, helt befogat - inte heller jag skulle bli glad över att behöva läsa upp dylika i våra tider.

Suck.

Det är bara att börja om, men jag VET att jag hittar den rätta stämningen innan jul. Trots allt är det ju långt dit, jag hinner nog...

En slagen man

Såhär inför jul blir jag ofta nedslagen och deprimerad då jag ser på alla julstressande, halvt hysteriska och köp- och städgalna individer som rör sig i vårt samhälle. Men det är en järmarramsa som det inte lönar sig att gå in på, eller kanske ändå. För så har det varit sedan köpmännen började dra nytta av att de kristna prelaterna hittade på att blanda in Jesus i våra mera hedniska traditioner.

En röd tomte och Disney på TV... missnöjda barn med fel - och för få - julklappar, en stressad person av kvinnligt kön och en berusad person av manligt. Familjevåld och nedbrunna stugor. Höjden av julefrid, helt enligt inhemsk tradition.

Nej, nej. Tacka vet jag midsommar. Åtmistone är det ingen som förväntar sig något annat än regn och +5 grader då.

För att något litet pigga upp, såhär inför det stundande året med införandet av nya förbud i vårt allas bästas intresse, ska jag passa på att göra reklam för alkohol och cigaretter. Få se nu vilken myndighet jag retar upp mest; Tillstånds- och tillsynsverket för social och hälsoskyddsmyndigheten (VALVIRA), länsstyrelsen eller Bryggeriförbundet.

Mest troligt är att ingen har tid att bry sig. Det finns skåp som ska städas, skinkor som ska stekas och lådor som ska gräddas. Försom det så ofta poängteras: Även tjänstemän är människor.

Förbud

Inrikesministeriet har utfärdat en förordning om begränsning av eller förbud mot att röra sig i en lokal eller ett område som Gränsbevakningsväsendet besitter. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2012.

Begränsningarna och förbuden i förordningen är nödvändiga för att trygga Gränsbevakningsväsendets verksamhet, såsom att skydda materiel och material samt förhindra fara för personer, sägs det i ett meddelande från inrikesministeriet.

Trafik och vistelse på begränsade och förbjudna områden förutsätter ett godtagbart skäl och samtycke från Gränsbevakningsverket. En person som bryter mot förbudet mot eller begränsningen av att röra sig kan avlägsnas från lokalen eller området eller gripas. Dessutom kan denne ställas till straffrättsligt ansvar.

Det område som berör oss syns på kartan under:

Och vad var det som var nytt med det här då? Betyder det att vi fritt får röra oss där fram till den första januari, eller?

Fullmäktigemötet och budgeten

Stadsfullmäktige möttes häromkvällen för att dryfta budgeten. Igen. Läget ser så besvärligt ut, säger stadsdirektören Jouko Mäkinen till YLE, att man kommer att mötas igen i månadsskiftet mars-april för att ta sig en ny titt på läget. Igen. Nu vet jag ju som bekant inte ett dyft om pengar, annat än att de är till för att användas, men nog har jag haft för mig att en budget slås fast och ska hålla för hela räkenskapsperioden. En flytande budget är någonting vanliga medborgare kan syssla med då det gäller hushållskassan.

Situationen i Hangö, rent ekonomiskt, är inte bra. Men så väldigt dålig kan den inte vara om staten inte beviljar ett behovsprövat understöd på 1.1 miljoner, även denna uppgift från YLE. Uppenbarligen finns det inget behov för dessa tilläggspengar. Enligt statens tjänstemän.

På Västra Nyland läser jag att 66 procent av nyinvesteringarna, det är då närmast utvidgningen av Östra hamnen och kommunaltekniken på Drottningberg som gäller antar jag, ska betalas med "egna pengar". För de resterande 34 procenten tar man ett lån på "ett par miljoner". Även här är det stadsdirektör Mäkinen som citeras.

Egna pengar här betyder nog inte att det är frågan om Mäkinens slantar, det är skatteinkomster han talar om. De "par miljonerna" är ett nytt lån på 1.8 miljoner, som ska läggas till den skuldbörda vi har från tidigare. Sammanlagt delar vi sedan på en skuld på 54 miljoner.

Med hjälp av en miniräknare och ett darrande pekfinger räknar jag ut följande: Om investeringarna är, som budgeterat, 6.8 miljoner så räcker inte 1.8 miljoner till för att täcka dessa 34 %, det behövs närmare två och en halv miljon. I synnerhet som det är sällsyntare med en kostnadsberäkning som håller än det är med en snöboll som klarar sig bra i det mytomspunna helvetet.

Men kanske herrar och damer fullmäktige tar till "egna pengar" för att täppa till det hålet?

Mera lediga tjänster

Mängden lediga arbetsplatser ökar igen. Sissi Deiwick slutar, enligt ett meddelande, på turistbyrån från och med den första mars, så nu lediganslås tjänsten som turistsekreterare.

Prisregn

Bildningsnämnden har beslutat dela ut pris. Förutom det sedvanliga priset till "Årets idrottare" ska nu även årets ungdomsidrottare, årets lag och årets tränare belönas. Förutom de här ska någon dessutom få ett "Årets hedersomnämnande".

Visserligen är tanken här den att man kan premiera inom alla dessa kategorier, men det finns inget måste om det inte finns lämpliga kandidater, sägs det. Vilket jag gott kan förstå, för annars hade vi väl inom några år en situation där även inaktiva bänkidrottare som jag får pris.

Motiveringen kunde lyda: För aktivt visat ointresse vid hindrandet av andra personers frivilliga självplågeri och ett självpåtaget uppbärande av de bördor en ständigt tilltagande viktökning medför.

På tal om ungdom och idrott, så har som kanske bekant ännu en i raden av chefer flytt det sjunkande skeppet. Ungdoms- och idrottschefen Stefan Fri har hittat grönare ängar på andra sidan rågränsen, där han blir någonting som kallas "avdelningschef för sysselsättningstjänster".

Måhända det är där man sysselsätter tjänstemän?

Jestas! Det är Lucia igen!

Hör ni, jag glömde helt bort att det är Luciadagen i dag. Eller nog kom jag ihåg det i morse, men sedan bara försvann det ur mitt minne. Det som fick mig att återgå till verkligheten var den ljusförsedda julgranen utanför Tekniska verket. Stor tack till staden för det.

Luciatraditionen är ju inte så väldigt gammal, åtminstone i Hangö, men i alla fall är det redan 60 år sedan den första Lucian kröntes på vår ort. Tyvärr hittar jag inte namnet på den då säkert stolta och unga dam som valdes till ljusdrottning, men kanske någon av läsarna kan hjälpa till?

Årets Lucia, Felicia Österling, är ju redan krönt - någon som vet varför vår Lucia alltid får sin krona dagen före Lucia? Det funderade jag över redan i fjol - men själva festen går av stapeln i kväll klockan 18 i stadshuset.

Jag tror det här inlägget mest bestod av frågor... Inte så bra, kanske. Men vi kan ju kalla det en begynnande tendens till ökad interaktivitet.

Beslutanderätt

Det närmar sig igen valtider, presidentvalet står denna gång på agendan, och diverse valmaskiner kör igång i medierna. Jag provade på skoj den som finns på tidningen Västra Nylands nätsidor och blev både förvånad och förskräckt över resultatet den gav mig. Tur att det inte registreras som en röst, det som man slänger ur sig i dessa valmaskiner.

Det där med röstavgivande och rösträtt är ju någonting som vi tar för givet numera, ofta tyvärr till den milda grad att många inte ens använder sig av den.

Som bekant har kvinnan haft rätt att använda sin röst utom hemmet sedan 1906 i vårt land och på det sättet fått möjlighet att påverka var större skåp ska stå.

Men redan den 12 december 1875 kan man i tidningen Hufvudstadsbladet läsa om hur framsynt tänkande man var i den nygrundade staden Hangö:

- Från Hangö skrifves till oss: Wid allmänt sammanträde den 8 dennes med röstberättigade innewånare öfwerenskoms att kommunens beslutanderätt för de närmaste fem åren skall utöfwas wid rådhusstämma. Såsom ett godt järtecken och ett glädjande bewis på intresse må nämnas att till det enhälliga beslutet jämwäl medwärkade twenne af kommunens qwinliga medlemmar.

Jag undrar om vi i Hangö inte rent av var banbrytande inom jämställdhetstänkandet på den tiden. Hur är det i dag?

Efterdyningar

Då har vi plötsligt ett alldeles underbart väder, om än bara tillfälligt, som gjort för att ta sig en runda runt bygderna för att ta reda på vad den senaste stormen ställde till med. Inte så illa, verkar det som.

Men vid det som kallas damernas simhus, trots att även manliga personer använder sig av stället, har vädrets makter slitit med sig det rätt nylagade räcket från trappan ned till vattnet. Så där är det stängt, vilket kanske kan tyckas konstigt. Men det är väl någon byråkratregel som i säkerhetens namn förbjuder användningen av simhuset om trappan är i olag?

Samlandet av drivved har i århundraden varit en rättighet som skärgårdsbefolkningen använt sig av, men jag trodde nog de tiderna var över. Åtminstone så här i stadskärnan. Men resterna av simhusets räcke med skyddsvägg lyckliggjorde åtminstone en herreman för dagen, då han kunde plocka åt sig nya fina bräder från Regattastranden.

Havet tar och havet ger, eller annorlunda sagt; Det som gör någon olycklig gör en annan lycklig.

Månen förmörkad

Undra sjutton på att det är mörkt. Är det inte vinter och storm så förmörkas himlen av något annat udda  fenomen.

Nu, om ett par timmar, från klockan 16.06 och nästan en timme framöver läggs det börda på börda. Månen försvinner totalt. Till allas vår olycka sker under den tiden en total månförmörkelse, någonting som tack och lov inte inträffar nästa gång förrän 2015.

Inte för att jag kan påstå att jag sett någon måne annars heller, på en tid, men nog är det säkert för många rätt oroväckande att "gubben" bara försvinner sådär.

Månen är någonting som fascinerat oss medlemmar av djurriket i årtusenden, så även mig. Nedan den bild på månen jag har som bakgrundsbild på min laptop.

Storm

Det har varit en aningen blåsigt. Igen, eller ännu, hur man nu tar det. Det högsta sekundmetertal jag bongade visade 30 i byarna, vet inte om det blev värre efter det för jag jag kröp under en filt och gav sjutton i världen.

Det gjorde däremot inte den alltid alerte och då det gäller fotografering oefterliknelige Benccu, nej, han tar sin utrustning och rusar ut i värsta stormen. Här några fantastiska bilder, vi är verkligen priviligerade som får njuta av herr Wikströms konst:

Sprid julglädje till barnen i Hangö

Den nybildade föreningen Hangö juniorhandelskammare rf. genomför i samarbete med Hangö stads socialbyrå en "Julgrans-insamling". Tanken är att gå och köpa en liten julklapp åt barn som annars blir utan, mera information och hur man ska gå till väga finns att läsa i stadens evenemangkalender.

Julgransinsamling tycker jag är ett aningen dåligt namn på den här goda tanken, får mig att tänka på de samlingspunkter som ordnas efter att julen kastats ut, men det är väl någon form av direktöversättning från finskans "Joulupuu-keräys" som är allmänt ordnad av olika handelskammare och organisationer runt om i landet. Jag hittar nämligen inte ett ord om insamlingen på svenska på nätet, var snälla hjälp mig om ni kan.

Hur som helst, insamlingspunkt är Kino Olympia och gåvorna tas emot i dag klockan 14-17, i morgon 10-14 och på söndag mellan 12 och 15.

Namninsamling överräckt

Så då var det över.  Det vill säga det vi vanliga människor kan göra för att få behålla någon som helst statlig service i staden.  I går inlämnades den namnlista som på initiativ av Marika Lindström ihopsamlats för bibehållandet av polisens servicepunkt i Hangö.  Det blev hela 5 375 namn på den listan, vilket vår inrikesminister med förvåning tycker är mycket.  Från stadens sida överräckte J-P Halme samtidigt en skrivelse där man begär samma sak, undertecknad av honom och stadsdirektören.  Tidigare har redan riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta lämnat in ett skriftligt spörsmål i saken, jag vet inte om hon fått något svar.  Marika Lindström uttalar sig efter mötet i positiva ordalag och ser med hopp på framtiden, berättar hon på radio.

Nu är det ju tyvärr så, att den sammanlagda kraften hos en riksdagsledamot, två stadstjänstemän och Marika Lindström med nästan 5400 andra privatpersoner väger lätt för en så stor minister som kristdemokraten Räsänen.  Det är länge sedan ett kristligt sinnelag och demokrati gått hand i hand med den krassa ekonomiska verkligheten i det här landet.

Jag är rädd för att Marika kan bli besviken.

Men friskt vågat är hälften vunnet, än lever hoppet om att någon i det här landet tar sitt förnuft till fånga och börjar fatta beslut som är för folkets bästa och inte som nu för finansvärldens.

Dagen efter

Så då har vi igen några dagar vardag. Självständigt firade vi på det sätt vi behagade och hade lust, allt efter möjlighet, i ett land där man kan göra vad man vill om man vill.

Herrar och damer har tilldelats utmärkelser av olika valörer, ingenting större till Hangö så vitt jag vet - korrigera mig gärna om jag har fel, en utmärkelse är något som är utmärkande och bör således uppmärksammas - men årets kulturpris delades åtminstone ut till en Hangöbo. Musikern Simopekka Silvonen, äntligen en värdig kulturpristagare, mångårig dirigent för Seaside Stompers m.m. m.m. är den som i år får titulera sig kulturmänniska nummer ett.

Seaside Stompers firar väl fyllda 30 år i nästa år, tror jag, varav Silvonen har varit dess dirigent i 20. Tiden går då man har roligt.

Och så en känga; Det vore verkligen dags för Nämnden för kultur- och medborgarverksamhet att uppdatera sina mötesprotokoll på nätet. De släpar efter. Igen.

Presidenter och Kungar

Jaha. Så har får då de flesta en dags andningsrum mellan allt firande, så att Finlands stolta folk förmår ta itu med morgondagens firande av självständigheten. Det slår mig, så som det gjort så många gånger förut, hur stor skillnaden mellan olika länders sätt att fira sin självständighet är. I många, om inte i de flesta, länder firas det ordentligt med karnevaler, buller och bång. Här klär vi oss som till begravning och tänder ett ljus i fönstret.

Det är nog så allvarsamt det här med självständighet. Då senaten 1917 drog nytta av den revolutionära stämnings som rådde i Europa och förklarade oss vara ett fritt land med ett fritt folk hade de nog mera tur än vad som kan anses vara vanligt. Den första nation som godkände den suveräna staten Finland var den nya stolta Ryska federativa socialistiska sovjetrepubliken. Varpå följde att även några andra länder vågade gå med. Av vilka tyvärr många andra inte längre existerar.

Visserligen ångrade sig ryssarna några år senare, men det är en helt annan historia.

Att vi har president är helt naturligt för de flesta av oss, i synnerhet de yngre generationerna tar sådant för givet. Att vi har haft en vald kung är det inte längre så många som känner till. I oktober 1918 valdes Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim, Prinz zu Hessen till den första konungen av Finland. Som kunganamn var det tänkt att han skulle använda det mera behändiga Väinö I.

Jag vet ju inte om vi har några aktiva monarkister kvar i landet, jag tvivlar, men om de finns har de säkert koll på vem som är den nu levande ”lagliga” arvtagaren till Finlands tron. Kanske något som kunde kallas en svart häst i det stundande presidentvalet; ”Nej glöm det, här är jag Kung”.

Men småkungar har vi väl nog tillräckligt av här i landet

Hangö återtas

Hangö återtogs den 4.12.1941, har det i åratal påståtts. Det har sedan 1941 i krigshistoriska kretsar debatterats vem som var först i Hangö då ryssen stuckit. Svenska Frivilligbataljonen under kapten Anders Grafströms ledning har velat ta åt sig äran, medan man från den Finländska sidan försökt skyla över en sådan malör och påstått att den officiella flaggpatrullen skulle ha varit först.

I boken Krigszon Hangöudd 1939-1945 slår Tomy Karlsson fast att all sådan spekulation är totalt onödig. Redan den 3 december besökte en grupp pionjärer under överstelöjtnant Fabritius ledning staden.

Så det så. Meddela Wikipedia.

Må nu vara hur det vill med den saken, tillbaka är vi. Förhoppningsvis för att stanna. Ett stort tack
riktas till alla de som deltog i striderna på Hangöfronten.

Vill man däremot vara bland de sista som besökt Drottningberg i dess nuvarande form bör man passa på i dag. För från och med i morgon är området stängt för oss vanliga dödliga, sedan kommer dit bara donare med arbetstillstånd, sprängämnen och grävskopor samt herrar och damer i slips.

Borgmästare

Det firas titt som tätt i landet denna månad. De flesta fester är traditionsbundna fester, såsom lillajul och självständighet, men även årsdagar är på tapeten. En mindre uppmärksammad sådan är det första borgmästarvalet i Hangö. I november 1884 godkände vår dåvarande kejsare inrättandet av rådstuga och magistrat i vår stad. Borgmästarvalet hölls den 3 december och den 4 kunde den riksomfattande pressen berätta att staden Hangös förste borgmästare var vald.

Vald blev vicehäradshövding Edvard Tallgren, med mer än dubbelt så stort röstetal som tvåan von Pfaler (400 mot 162). Övriga intresserade till tjänsten hade varit hofrättsauskultanten Tigerstedt samt vicehäradshövdingarna Reims och Ahlberg.

Numera har vi ju ingen borgmästare, men jag drar mig till sinnes att det för en fem-sex år sedan var på tapeten att återinsätta en dylik position. Jag tror det var Öhman som förespråkade detta, helt säkert utan baktanke. Det vore inte så dumt kanske, med en politiskt tillsatt, vald borgmästare. Då hade stadsborna någon att ha som syndabock för allt det som inte står så rätt till, och kanske någon att vara stolt över då det går bra.

För vår första borgmästare gick det förresten inte så bra. Pressen blev för stor.

70 år sedan ryssen for

Det har i dag gått 70 år sedan Hangö övergavs av de ockupperande sovjetiska trupperna. Den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö. Sedan tog det ju ytterligare et par dagar innan ryktet blef officiellt bekräftat och någon vågade sig hit.

En ny bok, "Hanko toisessa maailmansodassa", med unikt bildmaterial och berättelser om livet i det ockuperade Hangö ges nu i december ut i anledningen av detta. Det är författaren Antero Uitto och militärhistorikern Carl-Fredrik Geust som står för denna bravad, tills vidare enbart på finska.

Om ämnet har redan skrivits åtskilliga hyllmeter med material och mera lär vara på väg, men trots det och språket vill jag läsa den, bilderna är ju trots allt på ryska och även det ska väl gå bra.

Ny informatör vid stadskansliet

Stadsstyrelsen har beslutat välja studentmerkonom Nina Näsänen till befattningen som kombinerad informatör och ledningens assistent. Näsänen skiljer sig från gruppen sökande, allt som allt 12 stycken, med sin mångsidiga kunskap och erfarenhet, sägs det. Även de andra omständigheterna som framkommit i intervjun förordar val av Näsänen till befattningen, sägs det också i protokollet.

Vilka de andra omständigheterna är vet jag inte, men kanske hon är söt?

Samtidigt konstateras att valet är villkorligt sålunda att sökanden ska genom godtagbart läkarintyg visa att hennes hälsotillstånd är lämpligt för tjänsten, konstateras det också.

Vad sjutton betyder det? Att hon inte har någon latent sinnessjukdom eller vad?

Kanske kan jag be att någon informerar mig?

Julkalender

Alla vi aningen äldre människor med någon liten del av barnasinnet kvar, som med avundsjuka blickar ser på småttingarnas julkalender, har nu en möjlighet att få vår egen julkalender att ha spännande med.

Kalendern kan man få från någon av affärerna jag räknar upp lite längre ner, själv hämtade jag min från MekMix, där den vänliga personalen säkert mer än gärna hjälper till med att berätta hur det hela fungerar.

Huvudvinsten är ett 100 euros köpkort och dessutom har alla deltagande affärer bidragit med varsitt prylpris. Prylpriserna ska finnas till påseende i Nordeas skyltfönster.

Det är Hanko City Shopkeepers som kommit på detta roliga tidsfördriv och deltagande affärer är Ceia, Design Enid, Foto Par, Harmonie, Hill Street Shop, Kauneussalonki Marianne, Kiint. välitys A. Söderström, Anemone, Ljuspunkten-Valoåpiste, MekMix, Mixanna, Salon Mandy, S. Lagerroos, Tias Bok, Ulla Dress, Villa Hima och Vonnes.

Det finns endast 400 kalendrar, så skynda på!

Veckan så här långt

Jonej, inte blir man överdrivet optimistiskt inställd till framtiden inte. Åtminstone inte då man läser rubrikerna på YLE: Hangö mest skuldsatt i Finland, Justitieministern om Hangö: fusion oundviklig, Hangö borde sälja hyreshus...

Det ser ut som om någon tagit till storsläggan för att pressa ned oss så djupt i skorna att vi aldrig kan ta oss upp igen. Det värsta med det här är inte den sensationslystna rubriksättningen, nej det värsta är att innehållet i artiklarna inte visar på något annat än den bistra sanningen: Det går käpprätt åt helvete!

Visserligen försöker vår gode stadsstyrelseordförande Kavander hitta ljusglimtar, men hans evinnerliga prat om flygfält och hamnavkastningar blir för det mesta alldeles utbuat. Konstigt, förresten, att man på YLE använder citationstecken då det gäller Kavanders uttalanden, men inte då det rör någonting som man påstår vår justitieminister Henriksson sagt.

Målet med regeringens planerade kommunreform är att "säkra likvärdig och kundtillvänd samhällelig service av hög kvalitet i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som förstärker kommunernas ekonomi och som gör samhällsstrukturen mera helgjuten samt att förstärka det kommunala självstyret och den lokala demokratin.", sägs det på finansministeriet.

Dessa mål tror jag att vi kan ha väldigt svårt att uppnå om vi blir tvingade till en samgång med Raseborg, snarare misstänker jag att det går tvärtom.

Blåsigt?

Det har varit blåsigt, kan man säga, och mera väder är som brukligt på väg. Ingenting att orda mer om den saken, förutom att lägga in ett litet klipp från Meteorologiska institutet i går på eftermiddagen:

Blåsigt har det kanske varit även för korrekturläsaren som gjort föredragningslistan inför kvällens stadsstyrelsemöte. Ingenjörer kan man väl ta fel på, ingenting illa om det försåvitt det inte påverkar beslutet, men då de i kväll ska bestämma följande års mötesdagar ber jag dem vänligen kontrollera för vilket år de bestämmer sina datum innan de klubbar igenom förslaget.

Uteblivet Hangö Skvaller

Dagens skvaller uteblir på grund av diverse rådande omständigheter varav en kan skyllas på Åbo Akademis Biblioteks Handskriftsavdelning.

Jag beklagar och ber att få återkomma med det snaraste. Under tiden kan ni passa på att fira första advent med nära och kära, kanske rent av skvallra sinsemellan en aning?

Ny chef för vattenverket

Då förre chefen för vatten- och avloppsverket Kimmo Paakkonen hör till en av dem som flytt orten, är det dags att bestämma en ny chef i stället för chefen.

På måndagens möte har stadsstyrelsen att ta ställning till vem av de tre sökande till den lediga chefspositionen man ska föreslå för fullmäktige, enligt föredragningslistan föreslås till förslag diplomingeniören Sanna Varjus.

På föredragningslistan finns en föredömlig sammanfattning av de tre sökandes utbildning och meritlista, föredömlig i den meningen att den verkar vara gjord för personer som likt jag inte orkar med många långa uppräkningar av dittan och dattan. Men man får ju verkligen hoppas att de som bestämmer går igenom alla dessa papper.

Sanna Varjus är till utbildningen diplomingenjör inom energi- och miljöteknik, hennes specialområde är miljöbioteknik, kemi och pappersförädlingsteknik, sägs det, och det konstateras att hon med den utbildningen kan anses lämplig till att vara chef för våra skitbrunnar.

Bra så, kanske.

De övriga två som sökte platsen var elingenjören, lokalpolitikern B. Förström och brobyggaren J. Horttanainen.

Statistik från landets yngsta stad

Då jag i dag är på väg till Åbo på ett studiebesök till handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi, kan det kanske passa med ett litet urklipp ur Åbo Underrättelser. Den 25 november 1874 kunde man ge läsarna följande intressanta statistik över byggnationen i landets yngsta stad:

- Hangö stad och Hangöbanan. I Hangö stad äro för det närvarande inom stadens område nyuppförda och bebodda 9 byggnader med 83 rum och 6 uthus. Af gammalt fanns å stadens mark uppförda 6 boningshus med 21 rum samt 2 uthus. Under byggnad men ej färdiga äro för närvarande 11 boningshus med 108 rum samt 7 uthus. Dertill komma invid stadens råer uppförda 8 boningshus med 28 rum samt jernvägens 13 boningsbyggnader med 102 rum, hvilket tillsammans utgör 47 boningshus med 342 rum och 15 uthus. Då man betänker att auktionen å stadens tomter förrättades först i medlet af februari månad detta år, samt att tiden för anskaffande af virke m. m. således var så knapp, att den, som icke förut vidtagit anordningar derom, föga kunde hinna anskaffa och på vinterföre framsläpa byggnadsmaterial, måste det ofvan anförda resultatet anses ganska lofvande.

I Hangö finnas för ögonblicket fyra handlande, hvilka hålla öppna salubodar, ett apotek, en skomakaremästare, en målaremästare, en värdshusvärd, en slagtare och två bagare, hvarutom föreligga ansökningar af en skräddare och en smed samt en mängd ansökningar om brännvinsdestillations- och försäljningsrättigheter.

Under det år jernvägen traffikerats har hamnen besökts af 23 fartyg, hvilka ditkommit med ballast och derifrån utgått lastade, af 17 fartyg, hvilka inkommit med last och utgått olastade, samt 10 ångfartyg dels med styckegods, dels med maskindelar och jern, hvarutom ångbåten "Hangö" 41 gånger anlöpt hamnen mestadels med last till och från Hangö. Häri äro dock icke inräknade mindre jakter och sumpar. Från Hangö station har under samma tid per jernväg afsändts 21,000 centner och ankommit 158,000 centner gods. Bland annat har till S:t Petersburg försändts 500 lisp. färsk fisk, af hvilken vara från Lappvik, närmast Hangö station, till S:t Petersburg afgått 8,652 lisp.

Plan är å bane att från Hangö draga ett spår ut till Tulludden och der förlägga en del af exportrörelsen, hvilken redan visat sig vara större än hvad beqvämt kan skötas vid stationen. Fartygen blefve derigenom äfven bättre skyddade i den såkallade Nyhamnen utanför udden.