- En 19 årig yngling blåste 2.62 promille i centrum av Hangö klockan 3 på natten mellan onsdag och torsdag, julaftonsnatten. Med i bilen fanns förutom chauffören bilens 19-årige ägare och fem andra berusade unga. Förutom chauffören har således bilägaren åtal att vänta.
- Ett stöldförsök ägde rum i glasskiosken på Boulevarden. Den okände gärningsmannen bröt sig in, men fann ingenting att stjäla.
- Tidigt på fredagmorgon utsattes K-hallen för ett inbrott. Ett fönster mot Esplanaden krossades och en försäljningsställning för cigaretter bröts upp. I bytet ingick också öl.
- Ett rattfylleri uppdagades på fredagkväll halv nio på Glasbruksgatan. En 27-årig Pargas-bo körde en traktor med grävskopa i 2,38 promilles fylla. Han misstänks dessutom för olaga bruk av fordonet och för att ha kört utan körrätt. Maskinen hade han olovligt lånat från sin arbetsplats.
- På fredagkväll tyckte någon tydligen att det brann på TB vid bron, för där hade man tömt en pulversläckare i ett till cafét tillhörande tält.
-Ett fall av misshandel inträffade på julannandag då en hangöman slogs ner utanför en restaurang vid Hamngatan. Mannen for själv till sjukhus för skador i vristen och ett spräckt blodkärl i ögat. Mannen var ordentligt berusad, och har för polisen berättat olika versioner av hur många förövarna var.
- Samma natt behövde någon julgransbelysningen från granarna vid Centralskolan. Någon, eventuellt samma personer, tyckte inte heller om julgransbelysningen vid torget. Där slet man sönder elkablarna för att få den mörk.
- På lördagsnatten strax före klockan 3 söndrade någon ett skyltfönster i Tiimari på Nycandergatan.
- Strax före midnatt på lördag var det igen dags för K-hallen att ha inbrott. Denna gång blev bytet uteslutande öl, och de tre personer som förövade dådet blev sedda.
- Samtidigt med det förra, bröt sig någon in på Lappvik TB och for iväg med tobaksvaror.
söndag 28 december 2008
Gymnastiklokal för Badhuset
I tidningen Hangö den 28.12.1893 kan vi läsa om hur det redan då diskuterades stadens andel i "simhallsfrågan"
Frågan angående gymnastiklokal för badhusets behof.
För några månader tillbaka inlämnades som bekant till stadsfullmäktige härstädes af Hangö Badanstalts Aktiebolags direktion en skrifvelse, däruti föreslogs, att stafen för badhusets räkning måtte låta uppföra en nödig ansedd, tidsenlig gymnastiklokal. Då ärendet inom fullmäktige föredrogs, gjorde sig olika åsikter gällande och man beslöt öfverlämna frågan i och för vidare utredning till en 5-manna-komité, samt gick dessutom i författning om inkallande af förstärkta fullmäktige för frågans slutliga afgörande.
Då ärendet antagligen inom kort kommer att återupptagas till behandling, kan det kanske icke vara ur vägen att här nedan i största korthet egna den nu på dagordningen bragta byggnadsfrågan någon uppmärksamhet.
Då man i början af år 1878 beslöt sig för att här anlägga en badanstalt, är det antagligt att man beträffande företagets rentabilitet hade på detsamma stält större förhoppningar, än hvad det värkliga resultatet sedermera haft att uppvisa. Visserligen måste det medgifvas att badinrättningen i viss grad bidragit till stadens förkofran och utveckling, men det kan å andra sidan icke häller förnekas, att kommunen på denna inrättning nedlagt en för våra förhållanden ansenlig penningesumma. Ehuru vi ej lyckats erhålla uppgift på fullt exakta siffror, känna vi dock med säkerhet till, att under de 11 år, d. v. s. från år 1878, då arbetet med badhusets uppförande påbegyntes, intill år 1889, då anstalten öfvergick till de nuvarande innehafvarena, kommunen på detsamma uppoffrat minst 100,000 mk, utan att på detta kapital någonsin ha erhållit ens den ringaste ränta. Häraf framgår således att badinrättningen i detta hänseende varit för staden ett improduktivt företag, men å andra sidan måste, såsom redan nämdes, medges, att inrättningen i särskilda afseenden indirekt medvärkat till det allmänna bästa, ehuru det dock altid torde bli svårt att afgöra i huru hög grad detta senare omnämda sakförhållande värkat på välståndets höjande. Så mycket har man dock klart för sig att det stora flertalet skattskyldige af kommunens medlemmar icke i någon nämvärd grad haft en sin anpart i badhusets anläggning och underhåll motsvarande fördel af inrättningens tillvaro. De som skördat och fortfarande skördar den största nyttan af badgästerna äro villaegarena i badhusparken samt stadens köpmän och möjligen ett fåtal gårdsegare.
Därför måste man, då det nu åter är fråga om att från kommunens sida komma fram med 20 à 25,000 mk:s anslag för redan nämda badinrättnings behof, taga största möjliga hänsyn till den vinst eller förlust som den kommunala samfundskroppen i sin helhet kan hafva af att bifalla eller afstyrka den gjorda anhållan.
Oss synes det, som om den summa hvarom det nu är fråga, åtminstone för långa tider framåt blefve ett dödt kapital för staden och anse dessutom de vilkor badhusdirektionen erbjuder kommunen - i den händelse gymnastikbyggnaden genom stadens försorg komme till stånd - vara altför obetydliga jämförda med den risk att förlora på saken som staden ikläder sig ifall den aksepterar det framlagda förslaget. Det vore kanske därför försiktigare att söka intressera villaegarena i badhusparken att gemensamt med badhusbolaget och staden söka realisera byggnadsföretaget, ty härigenom blefve en eventuell förlust lättare att bära å ömse sidor. Under nuvarande omständigheter då stadens finansiella ställning är synnerligen svag, anse vi det i hög grad än under motsatta förhållanden vara hvar och ens skyldighet att så godt sig göra låter söka hindra nedsättandet af större belopp allmänna medel uti improduktiva företag, och detta så mycket mer, som kommunen med det allra första äfven blir tvungen att uppföra ny hus för såväl folkskolorna som Hangö samskola.
Frågan angående gymnastiklokal för badhusets behof.
För några månader tillbaka inlämnades som bekant till stadsfullmäktige härstädes af Hangö Badanstalts Aktiebolags direktion en skrifvelse, däruti föreslogs, att stafen för badhusets räkning måtte låta uppföra en nödig ansedd, tidsenlig gymnastiklokal. Då ärendet inom fullmäktige föredrogs, gjorde sig olika åsikter gällande och man beslöt öfverlämna frågan i och för vidare utredning till en 5-manna-komité, samt gick dessutom i författning om inkallande af förstärkta fullmäktige för frågans slutliga afgörande.
Då ärendet antagligen inom kort kommer att återupptagas till behandling, kan det kanske icke vara ur vägen att här nedan i största korthet egna den nu på dagordningen bragta byggnadsfrågan någon uppmärksamhet.
Då man i början af år 1878 beslöt sig för att här anlägga en badanstalt, är det antagligt att man beträffande företagets rentabilitet hade på detsamma stält större förhoppningar, än hvad det värkliga resultatet sedermera haft att uppvisa. Visserligen måste det medgifvas att badinrättningen i viss grad bidragit till stadens förkofran och utveckling, men det kan å andra sidan icke häller förnekas, att kommunen på denna inrättning nedlagt en för våra förhållanden ansenlig penningesumma. Ehuru vi ej lyckats erhålla uppgift på fullt exakta siffror, känna vi dock med säkerhet till, att under de 11 år, d. v. s. från år 1878, då arbetet med badhusets uppförande påbegyntes, intill år 1889, då anstalten öfvergick till de nuvarande innehafvarena, kommunen på detsamma uppoffrat minst 100,000 mk, utan att på detta kapital någonsin ha erhållit ens den ringaste ränta. Häraf framgår således att badinrättningen i detta hänseende varit för staden ett improduktivt företag, men å andra sidan måste, såsom redan nämdes, medges, att inrättningen i särskilda afseenden indirekt medvärkat till det allmänna bästa, ehuru det dock altid torde bli svårt att afgöra i huru hög grad detta senare omnämda sakförhållande värkat på välståndets höjande. Så mycket har man dock klart för sig att det stora flertalet skattskyldige af kommunens medlemmar icke i någon nämvärd grad haft en sin anpart i badhusets anläggning och underhåll motsvarande fördel af inrättningens tillvaro. De som skördat och fortfarande skördar den största nyttan af badgästerna äro villaegarena i badhusparken samt stadens köpmän och möjligen ett fåtal gårdsegare.
Därför måste man, då det nu åter är fråga om att från kommunens sida komma fram med 20 à 25,000 mk:s anslag för redan nämda badinrättnings behof, taga största möjliga hänsyn till den vinst eller förlust som den kommunala samfundskroppen i sin helhet kan hafva af att bifalla eller afstyrka den gjorda anhållan.
Oss synes det, som om den summa hvarom det nu är fråga, åtminstone för långa tider framåt blefve ett dödt kapital för staden och anse dessutom de vilkor badhusdirektionen erbjuder kommunen - i den händelse gymnastikbyggnaden genom stadens försorg komme till stånd - vara altför obetydliga jämförda med den risk att förlora på saken som staden ikläder sig ifall den aksepterar det framlagda förslaget. Det vore kanske därför försiktigare att söka intressera villaegarena i badhusparken att gemensamt med badhusbolaget och staden söka realisera byggnadsföretaget, ty härigenom blefve en eventuell förlust lättare att bära å ömse sidor. Under nuvarande omständigheter då stadens finansiella ställning är synnerligen svag, anse vi det i hög grad än under motsatta förhållanden vara hvar och ens skyldighet att så godt sig göra låter söka hindra nedsättandet af större belopp allmänna medel uti improduktiva företag, och detta så mycket mer, som kommunen med det allra första äfven blir tvungen att uppföra ny hus för såväl folkskolorna som Hangö samskola.
Miljöpris ska sporra till hållbara lösningar
Miljöpris ska sporra till hållbara lösningar
– Vi tyckte att det att lyfta fram miljön kunde vara något i tiden. Därför bestämde vi oss för det här.
Det säger Fredrik von Limburg-Stirum, ordförande i Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse som beslutat att instifta ett årligen återkommande penningpris på till en början 10 000 euro som ska sporra till hållbara lösningar och aktiva årgärder för miljöns bästa i Västnyland.
– Det är ungefär ett år sedan vi började prata om det, säger von Limburg-Stirum.
von Limburg-Stirum driver Koskis gård och har där specialiserat sig på biologisk mångfald och landskapsvård. Han är också ombudsman för Natur- och viltvårdsstiftelsen och jobbar därför nationellt med miljörelaterade frågor.
– Kanske är det därför jag fick idén till priset, funderar han.
”Något i tiden”
Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelses ursprungliga ändamål är att understöda diakoniverksamheten i Pojo och att ekonomiskt stöda ett par studerande per år. Utvecklingen av stiftelsens tillgångar har ändå gjort det möjligt för stiftelsen att understöda hundratals västnyländska studerande per år. Men stiftelsen kan också understöda annan välgörande verksamhet.
– Vi tyckte att det att lyfta fram miljön kunde vara något i tiden. Därför bestämde vi oss för det här, säger von Limburg-Stirum
Att samarbetspartnern kom att bli tidningen Västra Nyland är inte speciellt långsökt.
– Vårt verksamhetsområde är västra Nyland. Vi tänkte att tidningen eventuellt kunde ha intresse av att vara med så vi kontaktade Tommy Westerlund, säger von Limburg-Stirum
VN:s chefredaktör tände på idén direkt.
– Det är en utmärkt idé. Miljön är otroligt viktig här i våra känsliga kusttrakter. Vi har orsak att uppmuntra aktörerna här att tänka på miljön, säger Westerlund som hoppas att också kommunerna får upp ögonen för miljön.
– De har inte prioriterat miljön så högt som de borde i dagens läge.
Livsverk eller innovation
Westerlund sitter i egenskap av tidningens representant tillsammans med bl.a. von Limburg-Stirum i den arbetsgrupp som funderat på kriterierna till priset och på eventuella kandidater. Priset delas ut på basen av vad gruppen kommit fram till. Den tillsatta gruppen är rätt långt hunnen med valet av pristagare som offentliggörs i mitten av januari.
– Priset tilldelas en person, en grupp, en organisation, ett företag eller en sammanslutning på området Hangö-Sjundeå som gjort en märkbar insats för miljön, förklarar Westerlund.
– Vi försöker scanna fältet brett, säger von Limburg-Stirum.
Priset ska sporra till hållbara lösningar och aktiva lösningar för miljöns bästa.
– Den indirekta nyttan är att andra sporras att ta efter sådant som uppmärksammats genom priset, säger von Limburg-Stirum.
– Händer det något utöver det vanliga under året ligger det nära till hands att vi vill belöna det. Men priset kan lika gärna delas ut för ett livsverk eller en innovation, menar han.
”Framförallt en ära”
Summan på hela 10 000 euro är inte vardagsmat i våra trakter.
– Priset är framför allt en ära. Men en märkbar summa fungerar som en morot och som en belöning för någon som varit föregångare.
En ekonomisk kris har målats upp och blivit verklighet. I den finns det farhågor om att miljöfrågor hamnar i skymundan. Är de farhågorna befogade?
– Jag tror nog att det tyvärr i vissa fall kan gå så. Ett företag i knipa tänker kortsiktigt. Å andra sidan är miljöfrågor otroligt mycket på tapeten. Om man från lilla Västnyland kan dra paralleller till presidentvalet i USA så kan man se att det finns en politisk vilja att ta itu med frågan. I bästa fall kan krisen leda till att det byggs upp en helt ny ekonomi med nya energikällor. Framtidens företag är de som förstår att bygga upp en hållbar bas.
KRISTOFFER NÖJD
Västra Nyland
Publicerad 27.12.2008 17:33 på tidningen Västra Nylands nätbilaga.
– Vi tyckte att det att lyfta fram miljön kunde vara något i tiden. Därför bestämde vi oss för det här.
Det säger Fredrik von Limburg-Stirum, ordförande i Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse som beslutat att instifta ett årligen återkommande penningpris på till en början 10 000 euro som ska sporra till hållbara lösningar och aktiva årgärder för miljöns bästa i Västnyland.
– Det är ungefär ett år sedan vi började prata om det, säger von Limburg-Stirum.
von Limburg-Stirum driver Koskis gård och har där specialiserat sig på biologisk mångfald och landskapsvård. Han är också ombudsman för Natur- och viltvårdsstiftelsen och jobbar därför nationellt med miljörelaterade frågor.
– Kanske är det därför jag fick idén till priset, funderar han.
”Något i tiden”
Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelses ursprungliga ändamål är att understöda diakoniverksamheten i Pojo och att ekonomiskt stöda ett par studerande per år. Utvecklingen av stiftelsens tillgångar har ändå gjort det möjligt för stiftelsen att understöda hundratals västnyländska studerande per år. Men stiftelsen kan också understöda annan välgörande verksamhet.
– Vi tyckte att det att lyfta fram miljön kunde vara något i tiden. Därför bestämde vi oss för det här, säger von Limburg-Stirum
Att samarbetspartnern kom att bli tidningen Västra Nyland är inte speciellt långsökt.
– Vårt verksamhetsområde är västra Nyland. Vi tänkte att tidningen eventuellt kunde ha intresse av att vara med så vi kontaktade Tommy Westerlund, säger von Limburg-Stirum
VN:s chefredaktör tände på idén direkt.
– Det är en utmärkt idé. Miljön är otroligt viktig här i våra känsliga kusttrakter. Vi har orsak att uppmuntra aktörerna här att tänka på miljön, säger Westerlund som hoppas att också kommunerna får upp ögonen för miljön.
– De har inte prioriterat miljön så högt som de borde i dagens läge.
Livsverk eller innovation
Westerlund sitter i egenskap av tidningens representant tillsammans med bl.a. von Limburg-Stirum i den arbetsgrupp som funderat på kriterierna till priset och på eventuella kandidater. Priset delas ut på basen av vad gruppen kommit fram till. Den tillsatta gruppen är rätt långt hunnen med valet av pristagare som offentliggörs i mitten av januari.
– Priset tilldelas en person, en grupp, en organisation, ett företag eller en sammanslutning på området Hangö-Sjundeå som gjort en märkbar insats för miljön, förklarar Westerlund.
– Vi försöker scanna fältet brett, säger von Limburg-Stirum.
Priset ska sporra till hållbara lösningar och aktiva lösningar för miljöns bästa.
– Den indirekta nyttan är att andra sporras att ta efter sådant som uppmärksammats genom priset, säger von Limburg-Stirum.
– Händer det något utöver det vanliga under året ligger det nära till hands att vi vill belöna det. Men priset kan lika gärna delas ut för ett livsverk eller en innovation, menar han.
”Framförallt en ära”
Summan på hela 10 000 euro är inte vardagsmat i våra trakter.
– Priset är framför allt en ära. Men en märkbar summa fungerar som en morot och som en belöning för någon som varit föregångare.
En ekonomisk kris har målats upp och blivit verklighet. I den finns det farhågor om att miljöfrågor hamnar i skymundan. Är de farhågorna befogade?
– Jag tror nog att det tyvärr i vissa fall kan gå så. Ett företag i knipa tänker kortsiktigt. Å andra sidan är miljöfrågor otroligt mycket på tapeten. Om man från lilla Västnyland kan dra paralleller till presidentvalet i USA så kan man se att det finns en politisk vilja att ta itu med frågan. I bästa fall kan krisen leda till att det byggs upp en helt ny ekonomi med nya energikällor. Framtidens företag är de som förstår att bygga upp en hållbar bas.
KRISTOFFER NÖJD
Västra Nyland
Publicerad 27.12.2008 17:33 på tidningen Västra Nylands nätbilaga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
