Borgmästare Tallgren i all ära

Den 14 maj 1891 bekräftades det rykte, som snurrat i staden redan föregående dag; Hangö stads förste borgmästare V. E. Tallgren hade skjutit sig. Borgmästare Tallgren var en aktad man i staden, således skulle hans sista färd bli därefter. Så här berättas i tidningen Hangö av den 17 maj 1891:

- Aflidne borgmästar V. E. Tallgrens lik afsändes enligt den dödes i lifstiden ofta uttalade önskan i går med passageraretåget till Åbo, för att därstädes wigas åt jorden.

Redan kl. 1 e.m. började skaror af stadsbor wandra ut till den aflidnes willa i badhusparken, därifrån likprocessionen skulle begynna kl ½2. Wid denna tid anlände friwilliga brandkåren med fanorna och sitt musikkapell i spetsen och uppstälde sig i twänne led nedanför den upphöjda plats, på wilken willan är belägen. Stadsfullmäktige och drätselkammaren en corps anlände ungefär samtidigt och bildade häck omkring den med blommor och grönt rikt smyckade kistan. På denna lästes å den ena plåten den aflidnes namn, födelse dödsår och datum å den andra inskriptionen: "Mitt hopp står till Gud", - en sentens, som Edward Tallgren i lifstiden ofta plägade anwända.

Sedan pastor Fr. Nauklér härpå hållit en kort bön, framträdde doktor W. Snellman och nedlade på Hangö stads fullmäktiges wägnar en dyrbar krans, hwarwid han yttrade följande:

Djupt berörda af det sorgliga olycksöde som drabbat borgmästaren i detta samhälle, Wiktor Edward Tallgren, ett olycksöde, kanske påskyndadt af ett altför rastlöst arbete i kommunens tjänst, hafwa Hangö stadsfullmäktige infunnit sig här för att såsom bewis på sitt deltagande å den så tidigt hängågnes kista nedlägga denna krans. Å de kransen widhängande banden äro tecknade följande ord: "Från Hangö stad åt dess förste borgmästare. En gärd af erkänsla för plikttroget arbete."

Måtte den bortgångne nu hafwa funnit den frid och försoning hwarefter han här förgäfwes trängtade.

En krans nedlades härpå af rådman Hugo Lindgrén med följande ord: Som en sista hälsning och tack till wår forne ordförande nedlägger jag på magistratens i Hangö wägnar denna krans.

Å de wid kransen fästa banden lästes: "Till Eward Tallgren. Af tjänstekamrater."

En krans nedlades äfwen af konsul K. Korsman j:r. Å kistan fanns tidigare anbragt en smakfull krans, å hwars band lästes: "Af gamla barndomsvänner 18 6/5 91".

Under tonerna af en sorgmarsch, utförd af F. B. k's musikkapell, bars kistan härpå af en broder till den aflidne samt tjänstekamrater och betjänte wid poliskammaren till den wäntande likwagnen, hwarpå processionen satte sig i rörelse. Hela wägen genom parken war beklädd med granris ända fram till "Grand Hotel", liksom äfwen wägen från järnwägsstationen till Boulewardsgatan. Stadens offentliga byggnader flaggade på half stång och samtliga butiker höllos stängda wid den gata, där liktåget gick fram.

På stationen nedlades ytterligare en wacker krans på F.B.K:s wägnar af kårchefen, hr K. Köhnen.

Sedan kistan burits in i den med granar smyckade och för ändamålet afsedda wagnen, satte sig bantåget snart i rörelse och förswann småningom ur sikte. De böljande skarorna af åskådare skildes åt och Edward Tallgrens korta wärksamhet i ortens tjänst hade blifwit endast ett minne.

Snellmansdagen

Snellmansdagen, eller finskhetens dag, firas den 12 maj i Finland. Dagen är en officiell flaggdag i Finland.

Johan Vilhelm Snellman, född 12 maj 1806 i Stockholm, död 4 juli 1881 i Kyrkslätt, var en finländsk filosof, författare, tidningsman och statsman.

Snellman verkade som senator 1863 till 1868. Han tillträdde som chef för finansexpeditionens avdelning 1863. Han verkade direkt för det finska språkets rättsställning. Han ledsagade beslutet för den myntreform som gav Finland en egen valuta 1865.

Lokaltidningen kan den 12 maj 1906 berätta om följande "Snellmansfeber":

- Snellmansfeber. Det i dag infallande hundraårsminnet af Johan Wilhelm Snellmans födelse kommer att härstädes högtidlighållas genom tvenne särskilda fester. Kl. 8 e. m. föranstaltar föreningen "Arbetets Vänner" en medborgerlig fest i samlingslokalen. Programmet upptager körsång, festtal af mag. K. T. Oljemark, samt deklamation. Suomalainen Seuras fest börjar redan kl. 7 e. m. och upptager icke mindre än 12 programnummer, däribland festtal af mag. J. Laurila från Helsingfors, prolog samt solosång af musikern Pernu, som för tillfället vistas å orten på genomresa till Amerika.

En hotande eldswåda på Bulewardsgatan

Det kan Ekenäs Notisblad berätta om i sitt nummer från den 12 mars 1886.

- En hotande eldswåda utbröt natten till i går i Hangö stad. Kl. 2 warsnades nemligen eld i det mindre inne på gården belägna boningshuset å handlanden Ihanders ytterst tätt bebygda gård wid Bulewardsgatan. Då släckningsmanskapet anlände sent och brunnarna woro toma, syntes faran så öfwerhängande, att man en tid påtänkte att söka hjelp från Ekenäs, men elden war begränsad kl. 4 tack ware windstillan och den rikliga tillgången på watten senare då sådant transporterades till närheten af brandstället med lokomotiw. Emellertid bedbrann den lilla bygnaden, hwarest elden uppstått, totalt, hwarförutom större boningshuset och uthusen skadades.

En i huset bosatt postiljons hustru räddade sig och barnen genom fönstret, derwid hon skar sig illa på glasrutorna. Såwäl detta hushålls som i samma hus bosatte hamnkaptenen Ahlbergs lösegendom blef lågornas rof.

I stora byggnaden bosatte Med. doktor Snellmans och handlandene Ekbloms effekter utburos i snödrifworna och skadades mycket.

Eldsorsaken antages wara en skurgummas wårdslösa eldning under skurningsarbetet.

Sjömanshusböckerna, som förwarades i det förstörda huset, äro antagligen uppbrunna, men kassan hade kapten Ahlberg som är sjömanshusombudsman men för tillfället war bortrest, lyckligtwis öfwerlemnat till annan person för att förwaras.