Befolkningsmängden minskar

Jag var frestad att använda rubriken; Hangöborna krymper, men en sådan rubrik får väl ingen ens att fnissa i dagens allvarliga läge.

Eva Hagman har pratat med forskningsdirektör Elli Heikkilä på Migrationsinstitutet, som räknat på befolkningsökning och -minskning i våra kommuner. Resultatet går att läsa på dagens nummer av Västra Nyland.

Ingen blir antagligen förvånad över att befolkningsmängden i Hangö fortfarande minskar. Som delorsaker till bortflyttningen nämns det dåliga arbetsläget samt de stora åldersgruppernas hemlängtan. Det vill säga, efter pensionering har de flyttat tillbaka dit de ursprungligen kommit ifrån.

Inte heller föds det lika många som det dör, sägs det också.

Ett undersökande reportage kunde ge vid handen att vi i Hangö för 10 år sedan hade 10.053 invånare (uppsk. 31.12.10. Statistikcentralen) och byggt vidare på det. Men det får kanske bli till en annan gång, siffrorna för stadens befolkning sedan stadens grundande är alla tillgängliga.

En sensationsjournalist kunde säga; Explosionsartad befolkningsökning väntad i Hangö! På grund av den nu rådande höga arbetslösheten kommer befolkningsmängden troligtvis att skjuta i höjden då alla med stor sannolikhet nu nygjorda hangöbor ser dagens ljus. Vilket vore roligare att skriva.

Men tyvärr ser det inte ut att kunna bli verklighet:

Mera arbetsplatser i Hangö

Dagens Västra Nyland innehöll ovanligt många notiser gällande Hangö. Bl.a. berättas det om en ny chefsbefattning på tekniska; någon ska kunna börja titulera sig "jordbyggnadschef" och ansvara för den inte föraktligt obetydliga uppgiften att sköta stadens byggande och underhåll av trafikområden, grönområden, båthamnar och övriga av stadens områden. Låter ungefär som den nuvarande tekniska direktörstjänsten, tycker jag.

Även inom miljöhälsoskyddet ska en ny chefstjänst komma till; Stadsfullmäktige har i onsdags beslutit bilda en tjänst som miljöhälsochef och ledigförklara den för att bli besatt från årsskiftet.

Jag tycker att det är fint att staden drar sitt strå till stacken för att motverka den ständigt ökande arbetslösheten.

Nätets betydelse

Nu går jag in på ett ämne som jag funderat över redan en längre tid, sociala nätverk. Och främst av dessa då Facebook.

Ämnet har blötts och stötts i diverse diskussioner både här och där, senast diskuterades detta ämne på släktforskarnas styrelsemöte i går. Tanken var att föreningen kunde gå ut med information till sina medlemmar, och eventuellt få nya sådana via dessa sociala nätverk. Exempel drogs fram på andra föreningar och företag som sysslar med dylikt. Och det är väl bra.

Till min stora förvåning läser jag på dagens Västra Nyland följande: "Kommuner upplyser också på Facebook".

Information är alltid välkommen. Men (här kommer det igen), hur tillförlitlig anser vi den information vi läser på Facebook vara? Personligen tar jag allt jag ser i dessa sociala nätverk med en stor nypa salt. Och ofta en lika stor nypa misstrogenhet.

Att företag och föreningar gör reklam för sig i dessa, till privatpersoner - fiktiva sådana eller verkliga - riktade medier är en sak. Men staten och kommuner bör nog hålla sig till de redan etablerade medierna. Och sina egna hemsidor.

Jag undrar i stillhet om de herrar och tanter som bestämmer om var man marknadsför kommuner och informerar om händelser i dessa vet om att de gör pengar åt ett utländskt bolag i och med detta sätt att informera?

Javisstja, här från Hangö håller turistbyråns Lilli Rantala och Anna Piiroinen en riktigt bra grupp på Facebook: Hulluna Hankoon. Väl värt ett besök.

Dagens kulturinlägg

"På fältet i Hangö hörs röster som anser att de låga kulturanslagen i Hangö är största orsaken till att man inte kan upprätthålla exempelvis samma standard på kulturlivet som i grannkommunen Raseborg. Synar man siffrorna närmare blir det riktigt intressant."

Camilla Lindberg, dagens ledarskribent på tidningen Västra Nyland, har vänt vår kulturella insats i rent krassa ekonomiska siffror.

På många sätt håller jag med henne i det hon skriver. Och antyder.

Att vi i Hangö, med våra naturliga möjligheter i miljö och med vår historiska bakgrund, inte kan klara oss med en mindre budget per capita än Raseborgarna är väl förståeligt, men att vi i rena pengar skulle ha möjlighet att använda samma summa som en tre gånger så stor kommun är att begära det omöjliga.

Läs hennes ledare på nätet HÄR, eller på gammalt beprövat sätt direkt ur tidningen. Jag rekommenderar den varmt.

Fula fiskar

Jag läste en småskojig notis på gårdagens Västra Nyland. Det gällde de västnyländska fångsterna på den finländska rekordlistan.

Hangö bidrar på listan med två rekordnoteringar: en 4,6 cm lång lerstubb (Pomatoschistus microps) och en 4,5 cm lång sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens).

Vi pratar här alltså fiskar, inte svamp.

Sextionio fiskarter, en nejonögonsart och fyra kräftarter finns med på den nya rekordlistan som bokförts i tio år.

Förra seklets "tvivelaktiga monsterfiskar" har förflyttats till avdelningen fiskehistorier, berättar man.

Helt rimligt, det man inte ser finns inte. Således existerar inte heller dessa fula fiskar i min sinnesvärld.

Bilden föreställer lerstubben. Den andra fisken, smörbulten, är så fulvacker så jag inte hittat någon bild utan copyright att använda. Men HÄR kan man hitta fisken i fråga, fotad av fotografen Anders Salesjö.

Hangötidning till alla

Som någon sorts jippo, har Hangötidningen i dag hela veckans nummer på nätet.

"Tidningen den 11 februari är ett sk. meganummer, vilket innebär att den delas ut till samtliga hushåll i Hangö och dessutom i centrala Ekenäs och Karis.", skriver man.

Nog så bra, men till vårt hushåll hittar inte dessa gratisnummer. Varken Hangötidning eller Västra Nyland hittar med sina gratisnummer till min dörr, jag får snällt gå och köpa lösnummer liksom övriga dagar.

Nå, det är nu inte hela världen.

Vad som däremot känns besynnerligt, är att båda dessa tidningar gått in för ett krav på registrering för att kunna kommentera deras artiklar på nätet.

Den bakomliggande tanken är säkert god, "nu kanske folk inte slänger ur sig vilken skit som helst", men samtidigt misstänker jag att det även tar bort en mängd seriöst menade kommentarer från blyga personer. För att inte tala om de som är måna om att skydda sin anonymitet.

Aj varför Västra Nylands logo är större, och placerad ovanför Hangötidningens? Tjaa, kanske för att VN fortfarande - nästan - är en dagstidning, medan den senare är ett haltande veckoblad.

Hangö fågelstation får miljöpris

Hangö fågelstation Halias har fått ett miljöpris.
Priset på 10 000 euro instiftades för ett år sedan och delas ut av Bergsrådinnan Sophie von Julins Stiftelse i samarbete med tidningen Västra Nyland.

Hangö fågelstation finns på naturskyddsområdet Uddskatan, längst ute på Tulludden. För att komma dit måste man ha passersedel och ta sig genom Frihamnens bevakade port.

I juryns motivering sägs det att Hangö fågelstation, som startade sin verksamhet 1979 på Finlands sydligaste spets på Uddskatan, har gett oersättlig information om förändringarna i miljön och har dessutom bidragit till att bibehålla människornas kontakt med naturen.

Fågelstationen Halias upprätthålls av Helsingforsföreningen Tringa.

Halias har fått understöd av Finska kulturfonden och betalar ut ersättningar bland annat till folk som kommer till Hangö för att ringmärka fåglar. Men verksamheten på fågelstationen bygger långt på att folk ställer upp frivilligt, berättar Västra Nyland på sin nätbilaga.

Transfennica flyttar kanske

Logistikföretaget Transfennica, som är en viktig kund för hamnen, har klargjort för hamnledningen att man tänker överge hamnen om det inte blir mer ordning och bättre service, skriver Johan Kvarnström på tidningen Västra Nyland.

Det är just det här som jag siat om i långa tider.

Det är ju som självaste den att ledningen för stuveribolaget Stevedoring inte får in i sina huvuden, att det behövs personal för att sköta servicen för sina kunder.

Stevedorings verkställande direktör Esa Torstensson säger till allas förvåning att han inte vill tala om detta innan man avslutat de pågående förhandlingarna med stuvarna. Som bekant funderar man på hur man ska spara in ytterligare 30 gubbår, förutom de 30 som redan är "inbesparade".

Själv är jag mera van med att han gärna uttalar sig med siffror som visar ingenting, men det kommer väl...

Artikeln går att läsa på VN's sidor HÄR.

Men! Solen skiner!

Vandalism

Det förnämliga "Hangö-bladet" har följande intressanta och lärorika berättelse, visserligen kopierad från tidningen Västra Nyland men i alla fall, i sitt nummer den 16 augusti 1909:

Huru Helsingforsherrar bära sig åt.

En dag i denna sommar, skrifves i W. N. en vackertväderseglats ut till hafs med Segelskär som mål. Det var eftermiddag, och västvinden domnade småningom af, men vi stäfvade dock mot båklandet i sakta mak, ty vi hade för afsikt att öfvernatta där ute. I kvällningen voro vi framme och styrde mellan de hvitskummande svallsjöarna förbi en hög klippudde in i Segelskärs naturliga goda hamn. Där var blankt och stilla, men rundtom hördes bruset af dyningarna. Denna hamn är känd vida omkring för sitt skydd mot nästan alla vindar, och särskildt när sudvästen går stormig och vred kännes här helt tryggt. På krönet af storskäret - Segelskär består af tvänne land mellan hvilka hamnen är belägen - reser sig båken mot skyn. Djupt nere vid bergklintens fot skymtar en liten grå stuga, så lågt i lä, att inga vindar måtte rista i dess takbjälkar. Det är fiskarenas koja, bygd på skärets enda lilla ängsplätt, som lyser i trefligaste grönska. Här bo de under stormiga nätter, då de vistas här ute i dygntal. Inredningen är naturligtvis af enklaste slag, men allehanda nödvändighetsartiklar finnas där dock som spisel, fyra britsar, lampa med olja, stearinljus, ved, salt, äfvensom en kaffeservis. Vid vårt första beskådande efter entrén kände vi oss genast tilltalade af omtänksamheten och allt föreföll rätt hemtrefligt. Där fanns emellertid ännu en sak, som var värdt allt beaktande. Det var en anslagstafla i form af en brädlapp, med blyertsinskription. Denna lyder som följer med bibehållen ortografi:

"Den här kojan är gjord för fiskare och inte för skytter. I fjol somras va här Herrar från Hälsingfors, som kastade ut allting och bröt sönder skristången. Den som int kan let bli han får int vara här, men den som kan let bli, får nog vara här.

Fiskarena"

Talar icke denna utgjutelse sitt vältaliga språk? Pietetsfulla helsingforsherrar inte sannt? Strunt i dem, som efteråt må komma hit, bara man själf makat åt sig jämnt så mycket, att man har det bekvämt. Och inte städar man väl undan efter sig på ett sådant här fattigt utskär, inte. Här tillämpas dörrsparkningssystemet, när det kommer så fint folk, som herrar från Helsingfors och hedrar med besök.

Det är att märka att ordet Herrar i inskriptionen behedrats med stor begynnelsebokstaf. Men det är väl snarare en tillfällighet. Ty af högaktning är det väl knappast skrifvet så.

Herrar tycks inte alltid vara herrar, icke ens när de äro från det fina Helsingfors.

H. H-n.

Som jag så ofta säger; Inget nytt under solen.

Inhiberade permitteringar på Rautaruukki

Västra Nyland-Online kommer med ett glädjebuskap för många:

Rautaruukkis permitteringar inhiberas tillfälligt från och med nästa vecka, uppger fabrikschef Karl Råstedt. Hela personalen på 134 anställda permitterades i vårvintras, och ungefär en tredjedel var permitterad åt gången.

Läget vid Rautaruukki i Lappvik är för tillfället rätt ljust, mycket tack vare den tidigare genomförda produktförflyttningen till Lappvik från enheten i Tavastehus.

Nedgången för fabriken började i mitten på oktober i fjol, och efterfrågan på stål blev allt svagare.

Enligt Råstedt kommer man om ett par veckor att veta mer om hur det ser ut för fabriken längre fram i höst.

Tidigare i veckan kunde vi dessutom läsa, att Ovako Wire kör igång efter sin 8 veckors paus. Personalen på fabriken har haft semester i fyra veckor och varit permitterad i fyra till, men den 17 augusti är alla återigen på plats.

Tvärminne tegelfabrik

Som minnesgoda läsare säkert vet, är ju det gamla tegelbruket i Tvärminne till salu. Tidningen "Hangö-bladet" har, den 29 juli 1909, en artikel (lånad från tidningen Västra Nyland) som på sitt sätt belyser en del av den historiska byggnadsindustrin vi sällan hör talas om:

- Tvärminne kalksandtegelfabrik. Senaste söndag hade A. B. Ekö Ångsåg inbjudit ett trettiotal byggmästare från Helsingfors till sin under senaste år uppbyggda stora kalkstenssandtegelfabrik i Tvärminne. Meningen var att på ett verksamt sätt göra den nya industrin, dess fördelar och stora framtidsutsikter kända för hufvudstadens byggmästare, hvilka en längre tid varit hänvisade till så godt som uteslutande ryska tegel.

Gästerna, hvilka samtliga anlände till Ekenäs med 12-tåget fortsatte kl. 3.tiden med "Ekö" till Tvärminne efter att af sina värdar till först blifvit bjudna på en animerad frukost-middag å Knipan. Komna till Tvärminne togs till först fabrikens storartade, med elektr. ljus försedda, lastagebryggan i ögonsikte. Därefter styrdes kosan mot Tvärminne sandhaf, källan för råmaterialet till och hufvudsakligaste beståndsdelen af teglen. Det väldiga, af tallar omgifna och af sin sand bestående hafvet kunde ej nog beundras. I synnerhet väckte sandens jämna och goda kvalitet betraktarnes intresse. Följde de så produktionen steg för steg. Vagnarna lastade med sand rullas upp till blandningstunnan varest deras innehåll blandas med osläkt kalk, vatten och ånga. Så föres blandningen ned till pressen hvarest massan pressas till tegel hvilka strax därefter af vana plockare staplas uppå vagnarna. När dessa äro fullastade skjutas desamma in uti härdningspannorna, två till antalet och hvarje panna inrymmande tretton vagnar. Efter att uti dessa pannor varit utsatta för ett till 8 atmosfärer uppgående tryck är varan färdig till begagnande.

De skilda maskinerna och den kemiska process som blandningsmassan undergår beskrefvos utförligt af ingeniör Roering. Här voro äfven åhörarena i tillfälle att nogsamt öfvertyga sig om de nya teglens användbarhet och hållfasthet. Fabriken i och för sig, uppförd som den är å bara marken är ett ypperligt exempel på teglens utomordentligt stora motståndskraft mot köld och väta. Allmänt uttalades att röda tegel använda på samma vis icke bestått profvet närmelsevis så bra.

Sedan därpå maskinrummet och ångpannrummet tagits i betraktande bjödos gästerna på förfriskningar, hvarvid det allmänna samtalsämnet var teglen och dessas stora möjligheter. Äfven ansåg man att teglens prisbillighet, förenad med de ypperligaste egenskaper hvad handtering och användning vid murningsarbeten vidkommer, kommer att göra desamma till framtidens byggnadsmaterial.

Kl. 8 anträdde Helsingforsarne återfärden med ångaren Finby, enkom förhyrd för tillfället, efter en innehållsrik och treflig dag.

Någon möda att göra besöket så angenämt som möjligt hade man icke sparat. Äfven var hvar och en synnerligen nöjd och kanske mest på grund af det åskådliga sätt hvarpå man ställts ansikte mot ansikte mot en industri, som f. n. söker få stadigt rotfäste i vårt land. I Tyskland äro dessa tegel och denna industri redan tiotal år gammal och ha kalksandteglen som ett utmärkt byggnadsmaterial vunnit det bästa namn. För närvarande har fabriken äfven flere stora leveranser till Åbo och synes man på allvar tänka på att börja använda tegel gjorda i eget land, hänvisande den ryska tegelproduktionen att söka afsättning i eget land.

På området får uppföras skolnings-, forsknings-, inkvarterings- och förplägnadsutrymmen samt därtill hörande affärs-, gemensamhets- och hjälputrymmen. Man har anvisat en byggnadsyta för byggnaden, med byggrätt en om 3.500 vy-m2. Slå till!

Ungdomligt vansinne

Jag tycker man allt tätare läser om våld och slagsmål. Som ett exempel hämtat ur torsdagens Västra Nyland;

En man, född 1982, råkade i gräl med en ung kvinna på måndagskvällen. Han slog omkull henne, sparkade henne och tog ett strypgrepp kring hennes hals. Den 1990 födda kvinnan klarade sig, enligt tidningen, utan skador. (?!)

När polisen senare genomsökte mannens lägenhet hittades en cannabisodling och en flaska tårgas. Tåras klassas ju numera som ett vapen.

Mannen misstänks för misshandel, olaga vapeninnehav, narkotikabrott och skadegörelse. Skadegörelsen kommer från att han i samband med misshandeln krossade ett dörrfönster.

I går hörde jag berättas om ett större slagsmål på en av stadens krogar i Östra hamnen. De inblandades antal varierade allt mellan 10 och 20, beroende på ivern hos den berättande. Våldsglorifiering?

Casinoprat

Hon har gjort det igen!

Eva Hagman är ett guldkorn på tidningen Västra Nyland.

Förra året övertog företaget Hangon Seamax Oy hyreskontraktet till Casino. Man öppnade stort med restaurangen George by Casino, en skärgårdsrestaurang, en terrass och nattklubben Night Casino.

Nu har det varit stängt, tyst och mörkt.

Rykten om Casinos vara eller icke vara har florerat vitt och brett i staden under de senaste veckorna. Det har till och med användts ord som skandal.

Slutfunderat, nu har Eva tagit reda på fakta.

Henrik Poulsen, den man som stått för Casino i fjol, meddelar att han sålt sin halva av Hangon Seamax till partnern Jukka Ylitalo. Härmed är det Ylitalo som ansvarar för verksamheten i Casino.

Ännu vet ju ingen NÄR, och eller om, Casino tänker öppna sina dörrar, men...

Läs Eva Hagmans strålande exempel på bra journalistik i sin helhet HÄR.

Besvärande besvär

Hangö miljöförening besvärar sig mot miljönämndens beslut den 14 april att godkänna Hangon kiinteistökehitys ansökan om undantag från den rådande detaljplanen för området vid hotell Regatta. Sic? Nix, inte i Hangö, här hör sådant här förfarande till vardagligheterna.



Det är paragraferna 171 och 172 i markanvändnings- och bygglagen miljöföreningen hänvisar till.

– Kommunen får inte bevilja undantag om det inte är fråga om ringa avvikelse från detaljplanen. Det är inte ringa avvikelser, det har till och med stadens kanslichef, Jukka-Pekka Halme som är jurist, konstaterat, motiverar miljöföreningens ordförande Pertti Sundqvist på Västra Nyland.

Närdå? Och var? Och hur så till och med?

Dessutom får ett undantag enligt lagen inte försvåra möjligheterna att skydda den befintliga byggnationen, d.v.s. hotellbyggnaden, säger Sundqvist också. Här kan man ju fråga sig vem det är som försvårar möjligheterna till att skydda den gamla byggnaden.

Än en gång vill jag påminna folk om, att det INTE är staden som står för fiolerna, utan privatpersoner i form av ett företag.

Denna långdans börjar få rent groteska drag, då miljöföreningen besvärar sig över miljönämndens beslut med en byggnadsteknisk motivering.

Pertti Sundqvist misstänker att staden kommer att hävda att miljöföreningen försöker förhindra utvecklingen av staden i och med besväret. Jag gör det åtminstone.

Tidningen Västra Nyland har, igen, en avslöjande intervju. Denna gång gjord av Johanna Lemström. Läs den i sin helhet HÄR.

Nära ögat på Dynamiten?

Forcit släppte 10 ton svavelsyra ut i havet, rapporterar tidningen Västra Nyland.

I april råkade sprängämnestillverkaren Forcit, i allmänt tal "Dynamiten", ut för ett strömavbrott varpå en av processerna stördes. En blandning som innehöll svavelsyra och salpetersyra kom i obalans och det blev risk för att behållaren skulle explodera.

Vi märkte att sammansättningen på syrorna var fel och beslöt av säkerhetsskäl att långsamt släppa ut allt i havet, berättar laboratoriechef Björn Granqvist för VN.

Den andra april rann följaktligen 10 000 kilo 70-procentig svavelsyra, 450 kilo kväve och en liten mängd nitroglykol ut vid Forcits strand på norra sidan av Hangö udd.

Enligt Forcits miljötillstånd får företaget årligen släppa ut 100 ton svavelsyra, utspädd till en styrka av tre procent, i havet. Utsläppet i april hölls alltså inom gränserna för det tillåtna.

Det låter ju fräsht och fint.

Läs Eva Hagmans artikel i sin helhet HÄR.

Forcits sprängämnesbransch är den stabila grunden som Forcit står på, skriver Oy Forcit Ab så träffande på sin hemsida.

Nyberg hade fel, Kerkelä rätt.

VN skriver i dagens nummer under rubriken:

Hangö får övervaka gräsklippare.

Helsingfors förvaltningsdomstol har förkastat arbetarskyddsfullmäktige Lars Nybergs besvär över att stadsingenjör Martti Kerkelä anskaffat ett lokaliseringssystem för tekniska verkets fordon.

Nyberg ansåg att det strider mot personuppgiftslagen

Kerkelä beslöt i maj 2008 att köpa ett system för lokalisering och uppföljning av tekniska verkets fordon. Därefter informerades personalen om systemet.

* * * * *

Visst, gräsklipparna hör säkert också till de fordon som tekniska verket vill veta var de befinner sig, men jag tycker att det är osmakligt av tidningen Västra Nyland att på detta sätt förlöjliga en rätt så allvarlig fråga; Har en arbetsgivare rätt att övervaka dig hela tiden? Jag misstänker, att redaktören som skrev rubriken kanske inte har satt sig in i frågan.

Brand i Koverhar

Det uppstod tidigare i kväll en allvarlig brand i Ovako Wires stålfabrik i Koverhar. Brandkåren har läget under kontroll, och inga personskador uppstod.

Från västra nylands räddningsverk rapporterar man att branden uppstod på grund av ett tekniskt fel, då smält stål antände maskineriet i masugnen.

Nödcentralen fick larmet vid tio-tiden tidigare i kväll, rapporterar finska YLE.


Uppdaterat 28.2.
Tidningen Västra Nyland berättar den 24:e sålunda:

På måndagskvällen vid 22-tiden utbröt en mycket allvarlig brand i Ovako Wires fabrik i Koverhar. 40 ton stål rann ut från masugnen då en eldfast förhydning gick sönder. Ingen person skadades i branden.

Värmen och gnistor från den brännheta stålet antände en maskin bredvid.

Jourhavande brandbefäl Olli Ryhänen vid Västra Nylands räddningsverk uppger att branden var mycket allvarlig.
– Det handlar om stora mängder stål, 40 ton, det är lika mycket som det går åt att att tillverka 40 personbilar.

Fabrikens egen brandkår inledde släckningsarbetet innan räddningsverket hann på plats. På en timme fick man branden så gott som släckt. Det fanns ingen fara för att branden skulle sprida sig.
– Räddningsarbetet gick ut långt ut på att kyla ner det som fanns omkring brandhärden.

Två timmar efter att branden hade fått sin början kunde de sex räddningsenheterna från Hangö och Raseborg lämna brandplatsen i personalens händer.

Fabrikschef Seppo Haimi säger nu på morgonen att det ännu är oklart hur stora skador branden förorsakat. Som bäst kartläggs omfattningen av branden.
– Reparationsarbetet av kablar har redan inletts, säger han.

"Glasskiosken"

Den omdebatterade glasskiosken vi har i Kyrkparken, som liksom bilskatter och annat ofog skulle vara tilfällig... Ja den finns kvar.

Glasskiosken vid Boulevarden 1 (Leijona) var uthyrd åt Hangö Idrottsklubb rf
från 1990-talets början. I och med byggandet av Grand-tomten var man tvungen att flytta försäljningsstället.

Här ett utdrag från stadsstyrelsens protokoll i flol våras:

"Tekniska och miljöverket har i samarbetet med Tekniska högskolans arkitektavdeling 'Puustudio' planerat i bruktagandet av en annan typ av kiosk till Hangö. Projektet har förverkligats som elevarbete i högskolan och på basen av detta planeras och byggs en kiosk på högskolans försorg somsedan hämtas på prov som glasskiosk för sommarperioden 2008. Efter sommarperioden är det för meningen att bereda godkännande av en ny kiosktyp ifall erfarenheterna är positiva."

Nu kan man ju förstås fråga sig för VEM erfarenheterna har varit positiva, eftersom åbäket fortfarande står kvar.

På tidningen Västra Nylands närbilaga pågår en röstning om var kiosken bör stå, med alternativen; På sin nuvarande plats, i Östra hamnen eller borta från Hangö.

För tillfället tycker över hälften av de röstande att den passar bättre någon annastans än i Hangö. Ge din röst HÄR.

Brännkärr i blickfång

I dagens Västra Nyland presenteras stadsdirektörskandidaten Christer Brännkärr på ett föredömligt sätt av Eva Hagman. Här ett utdrag, artikeln går i sin helhet att läsa här.

Vad vore Hangö utan sin hamn? – Säg det, skrattar Christer Brännkärr. Han slår inte fast något tak för tillväxt och investeringar när det gäller Hangö hamn.

Att få industri, hamn och känslig natur att samsas på en och samma udde tror Brännkärr går bra.
– Man beaktar miljön i planeringen och diskuterar hurudan industri Hangö har, menar han.

Samma recept gäller hamnen.
– Planerar man omsorgsfullt uppstår inte stora problem.

Brännkärr föreslår att man lockar sådan industri till Hangö som har nytta av närheten till hamnen. Ett exempel är företag som tillverkar tunga varor där fraktkostnader till närmaste hamn är avgörande.

År 2002–2003 var Brännkärr jurist på CAS, det vill säga Centralförbundet för Akavas specialorganisationer. Erfarenheterna därifrån tror han kan vara till nytta vid konflikter på arbetsplatsen.

Brännkärr tycker att Hangö ska förbli en självständig kommun.
– Om Hangö blir en del av Raseborg glöms Hangöborna lätt bort. Ett samarbete där alla parter behandlas jämlikt ska man däremot naturligtvis ha, säger han.

När det gäller turismen i staden tar Christer Brännkärr upp frågan om inkvartering. Nu när hotell Regatta stängt i väntan på renovering saknar staden ett ordentligt hotell.

Brännkärr är till utbildningen jur.kand. och vice häradshövding. Arbetserfarenhet har han från tidigare i Hangö, då han var stadssekreterare. Han har också varit kommundirektör i Pöytis, jurist på Akava och sedan 2003 bitr. dir. på Patent och registerstyrelsen.

Söndagsbilaga från Chicago

Tidningen Västra Nyland kan rapportera om följande händelser från Finlands Chicago:

- Polisen har gripit två personer misstänkta för att ha anlagt radhusbranden i Hangöby i går kväll. Ingen person skadades i branden.

- En 50 årig kvinnlig bilist från Hangö misstänks för grovt rattfylleri. När polisen stannade henne i går klockan 03.30 blåste hon 1,52 promille.

- Ungefär samma tid kolliderade ett par i en bil mot en butikstrappa på Hangöbyvägen. Bilen tog mera stryk än passagerarna, varav mannen ådrog sig lindriga skador.