Den av många så omtyckta springbrunnen i Parkdammen är i år igen i funktion, efter en liten paus. Nu minns jag inte med 100 % säkerhet vad orsakerna var att den togs ur bruk, men med rätt stor säkerhet var det av kostnadsskäl. På ett eller annat sätt.
Jag minns också att det för något år sedan var polemik om vattenplaskets vara eller icke vara med hänsyn till fladdermössens nattliga flykt.
Jag råkar som på beställning snubbla över forskaren nummer ett inom området fladdermöss, Kari Salovaara, och frågar honom hur det nu påverkar våra cityflygare då springbrunnen återigen är i funktion. Han berättar att det för fladdermössens del är mycket problematiskt med sådana här springbrunnar, då det stör de arma djurens inbyggda radar. Här ger han sig in på en lång utredning som jag inte förstår mycket av, men han lovar förklara det hela bättre i ett senare skede.
På den positiva sidan poängterar han, förutom det rent estetiskt vackra visuella intrycket, att springbrunnen syresätter det döda vattnet i Parkdammen.
En möjlig lösning, säger han avslutningsvis, kunde vara att ha vattnet avstängt under några timmar nattetid.
Personligen upptäcker jag att plaskandet gör mig pissnödig.
Inlägg
