Under de senaste dagarna har det diskuterats rätt livligt om en eventuell muddring av farleden till Skuru och hur det skulle påverka fisket ända hit i Hangö. Till och med några entusiastiska miljövänner kontaktade mig för att få mig att skriva om ännu en sak jag inte förstår mig på. Diskussioner om muddring i Raseborg överlåter jag i sin helhet åt sådana som förstår sig på sådant, som miljönämnden i Hangö.
Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.
Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.
Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.
Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.
Jag för den till köket på Koverhar.
onsdag 9 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)