Hangötidningen

Dagens nummer av lokaltidningen Hangötidningen är ett ypperligt exempel på hur en lokaltidning ska göras; Mikael Heinrichs med stab har fått ihop ungefär allt som behövs för att man ska kunna fördriva tiden över sitt morgonkaffe. Då man därtill lägger den i dag utkomna, otroligt bra versionen av den en gång i året utkommande sommarversionen av samma tidning, då är dagen perfekt.

Det är så där det ska skötas!

Har jag skrutit tillräckligt med vår lokaltidning nu, Biggan?

Knappast.

En av de intressantaste artiklarna i veckotidningen, naturligtvis kanske enbart i mitt tycke, är den som Jonas Jonhem skrivit om de senaste flyktingfamiljerna vi fått till staden. Ett lätt och flytande språk med en aning allvar inblandat, det gör att man orkar läsa igenom hela långa artikeln. Sommartidningen innehåller så många pärlor så det kommer att ta tid att läsa den - vilket säkert är meningen - men en första genombläddring ger ett verkligt positivt intryck.

Fortsätter HT att utveckla sig på det här sättet, ja då får jag verkligen gratulera. Den anrika lokaltidningen kommer trots allt att överleva.

Redaktionschefen Mikael Heinrichs skrev den 24 maj att han vill ha ris, ros och konstruktiv kritik. Sådan kan man lämna på tidningens internetsidor HÄR. Såsom alla skribenter önskar han säkert ros, men en välbefogad gissning är att konstruktiv kritik är mer än välkommen.

Om man lämnar bort järmet över dålig svenska och tyrkfelsnissarna. De hör till, till Hangötidningen.

Sedan 1890.

Javisst, ja. Som ett rent allmännyttigt informationsämne. Den som av någon anledning INTE har tidningen hemma kan med fördel gå och läsa den på Park. Över en kopp kaffe eller ett glas vin. Eller en av de 39 olika ölsorter som finns att välja mellan.

Språksvårigheter

Tidigare i dag, eller egentligen i går i skrivande stund, hade jag den stora glädjen att för första gången på länge få avnjuta vårt numera privatiserade järnvägsnät.

Suck. Och dubbelsuck.

Min tanke, och plan, gick ut på att besöka grannbyn vår - Ni vet, Ekenäs - vilken tanke även efter många om och men faktiskt råkade bli en sådan som beskrivs i sagorna; "A Dream Came True!".Nästan.

Men, till all lycka, fick jag komma hem igen.

Men nog var det intressant, då jag försökte få en biljett till Ekenäs. Då vårt lokaltåg, det som omväxlande är kallat "Taajamajuna", "Rälsbussen", "Maitojuna" eller "sista tåget som gick", hade en konduktör som inte hör till de ivrigaste inom kundservice, vilket det kanske inte är någonting att järma om. Alla har vi dåliga dagar.

Tokigt är, däremot, att han inte - då jag köpte biljett till Ekenäs - kunde svara annnat än; "Mitäh?". Men till "Tammisaari, anteeksi" gick nog för sig.

För en slant i sedelform.

Ännu tokigare blev det då jag mitt under resan blev tvungen att ändra min destination till Karis, men det återkommer jag till. Eller så gör statsmakten det för mig, så att inte det privatiserade bolaget VR behöver anstränga sina hårt upptagna tjänstemän.

För konduktören, en tjänsteman med befogenheter, var nog så nära att ringa efter polis.

Inte heller var det roligt för de turister, som av någon vansinnig anledning ville från Hangö till "Tammisaari". Då den förinspelade rösten meddelade att vi nu är där de ska stiga av, i "Ekenäs", trodde de inte på oss; deras resa gick till "Tammisaari". Så var det lovat.

Det här med språkmajoriteter, och i synnerhet hur det används, kan leda till oväntade problem. I onödan. I redan tiotals år har jag förundrat mig över de finskspråkigas behov att översätta våra släkt- och bygdenamn till finskan. Samtidigt som jag funderar på varför vi finlandssvenskar låter dem göra det.

På tåget rör vi oss numera, på engelska, från Hanko till Lappohja och därifrån till Skogby och Ekenäs. Varefter vi kommer till Karjaa. Till och med i mina luttrade öron låter det besynnerligt. I en turists öron - som köpt en resa till "The Peninsula of Hanko and Tammisaari" - kan det låta ännu skojigare. Eller svårare.

Hangö-Hanko, det fungerar nu ännu någorlunda, liksom Karis-Karjaa, men Ekenäs och Tammisaari är nog så svårt för utlänningar att förstå att det är samma plats.

Men, å andra sidan, så länge det ännu inte är enbart på finska och ryska så... Låt Eknäs vara Tammsaar. Om de så vill. Jenkkina lär sig, sade en kassafröken som jag samtalade en stund med.

Här i Hangö är vi Hangö-Hanko. Och kommer så att förbli. På alla språk.