Tegelbruksområdet

I alla städer med ens aningen självrespekt ska det finnas ett område som kallas till "slummen", där fattigt arbetslöst folk bor. Under modernare tid har myndigheterna här i Hangö gjort sitt bästa för att flytta omkring vår "slum", främst av och an mellan höghusområdet på Narviksgatan och det på Långgatan. Om och var vi numera har ett sådant område vet jag inte, kanske är det utrotat.

På den gamla goda tiden var det området kring Tegelbruket som gällde. Här ett belysande exempel, hämtat ur tidningen "Hangö" den 17 februari 1912 som citerar tidningen "Tähti":

 Tegelbruks området.

 I tidningen "Tähti" skriver märket A. L:n bl.a.
 I dess ställning av förstadsområde till Hangö är Tegelbruksområdet icke att lyckönska. Då stadens på dryckenskap begivna sämre befolkningselement söka sig dit för att idka självsvåld, så gestaltar det sig såsom det även visat sig på Tegelbruksområdet synnerligen osäkert att röra sig ute isynnerhet efter mörkrets inbrott samt till ock med lifsfarligt, då ingen som hälst belysning förefinnes vid vägarna. För par år sedan funnos några enstaka lyktor utställda på tegelbrukets initiativ till tafikanternas trevnad men denna vinter har man icke kunnat glädja sig ens över sådana.
 Församlingen har för sin del försökt göra vad den kunnat till ortens bästa genom att upphyra där ett rum, vari hållits söndagsskola och på söndagsaftonen bibelförklaring. För avhjälpandet av förenämnda brister borde emellertid innebyggarena på Tegelbruksområdet sammankomma till något allmänt möte, i vars namn de sedan kunde innesluta sina intressen i vederbörande kommuns och den högre ordningsmaktens hågkomst.
 Då hemmen, det uppväxande släktet och allmänna sedligheten äro i fara, så är envar medborgare skyldig att träda till deras värnande.

*

 För vår del instämma vi i allo med den ärade författaren. Förhållandena på Tegelbruksområdet hava redan länge på ett i ögonen fallande sätt varit i behov av att uppmärksammas. Där enskilda icke förmått någonting kunde måhända ett allmänt möte göra sin röst bättre hörd.

Tegelbruket i Hangöby

Tidningen "Hangö"har den 24.10.1899 följande intressanta beskrivning över tegelbruket i Hangöby:

- Ny industriell anläggning. Å Östergård hemmans mark i Hangöby, nära intill stadens rågräns, har sedan några år tillbaka ett mindre tegelslageri warit uppstäldt. Den, som numera gör en promenad hit, frapperas af den jämförelsewis stora utweckling denna anläggning undergått. Redan på långt afstånd från själfwa tegelbruket förmärkes den 30 meter höga skorstenen af tegel, och då man närmar sig platsen ser man en massa skjul, afsedda för tegelslagning, torkning samt uppläggning af färdigbrända tegel framträda. Största intresset tilldrager sig dock den under sommaren uppförda storartade och moderna zig-zag-ugnen, som just i dagarna innehar sin första laddning. Ugnen, som t. w. som tillswidare arbetar under uppsikt af en dansk tegelmästare, eldas medels cirka 130 á 140 s. k. fyrhål, genom hwilka man kan se ned i de glödheta ugnarna, där teglen icke mera hafwa lerans färg, icke häller den sedwanliga röda färgen, utan äro, tack ware den oerhörda hettan, fullkomligt hwitglödande. I en sådan hetta hållas teglen 2 weckor, och då de sedan få swalna och tagas ut, äro de färdiga att anwändas. Den nu ifrågawarande ugnen kan på en gång inneha 60,000 tegel och anses den årliga produktionen med normal arbetsstyrka kunna uppgå till 1 miljon tegel, hwaremot en forcerad produktion torde kunna lämna ända till 1 ½ miljon tegel per år. Från bruket har en cirka 2 kilometer smalspårig bana blifwit anlagd till en af Hangöbys wikar, därifrån tegelslageriets tillwärkningar utskeppas. Tegelslageriet, som eges af konsul G. Ekholm och byggmästar G. Nyman, kommer att under wissa tider af året sysselsätta ända till 30 arbetare.

Lifwat lif på landet

Tidningen Hangö, den 8 juni 1907:

- Argsint tjur. Då i går på f. m. en till orten anländ slakttjur skulle tagas ut från järnwägswagnen å härwarande bangård, hände sig ej bättre än att djuret, som fasthölls medels en liten repstump, lyckades slita sig loss och började i fyrsprång löpa längs wägen mot sågen. Inom kort wände emellertid tjuren om och kom till Skwärgatan, där den i wildt raseri rusade på en karl. Tack ware hornens ställning kom mannen emellan dessa, och fick sålunda endast en stöt af tjurens panna. Det argsinta djuret blef häraf något perturberadt och gjorde ej en andra ansats mot karlen, som slapp undan med blotta förskräckelsen, men i nästa ögonblick rusade tjuren på en i närheten stående häst, hwilken war förspänd en kärra. Tjuren placerade sina horn under hästens buk och lyfte med ledighet hästens framkropp ganska högt i luften. Lyckligtwis åsamkades ej heller hästen några synbara skador i följd af beröringen med tjuren. Efter dessa mandat såg tjuren något willrådig och skrämd ut, men började sedan skumpa i wäg mot lottområdet, förföljd af en massa folk. Djuret infångades slutligen i trakten af Tegelbruket.

Att tjuren icke under sin wåldsamma framfart åstadkom hos den anfallna mannen eller hästen får helt och hållet tillskrifwas hornens ställning. Personer som åsågo de här beskriwfna händelserna uppgifw att därest hornnens läge hos djuret warit helt litet annorlunda, hade otwifwelaktigt såwäl karlen som hästen wid anfallet dödats.

Det passerade ger oss osökt anledning påpeka den wårdslöshet som hos oss i allmänhet gör sig gällande ifråga om transport af slaktdjur. Wanligen sker denna så att en smäcker ända slås om djurets horn och så bär det i wäg, men råkar man då ha att göra med en stark och ilsken tjur, inses lätt, att repstumpen icke utgör något werksamt medel att bemästra djuret. Därför borde det åligga wederbörande att wid nu ifrågawarande transporter inom staden eller dess omgifningar anwända antingen bom eller s. k. broms. Härigenom skulle man alltid wara säkerställd för att ett uppträde sådant som här ofwan beskrifwits icke skulle kunna upprepas.

Från fullmäktigemötet

Stadsfullmäktigemötet i onsdags bjöd inte på några större överraskningar, förutom att Eero Koli lär ha avlägsnat sig under mötets gång. Jag hoppas att så inte är fallet, för att avlägsna sig utan giltig orsak under ett fullmäktigemöte är inte tillåtet.

Bland de saker som dryftades stod försäljningen av det gamla tegelbruket i Tvärminne, som remitterades med orsaken att man vill utreda eventuella andra användningsområden än den nu planerade marinan.

Eventuella föroreningar i marken kunde stå sig dyra för staden, konstaterade man också.

Marksaneringar är nu en gång för alla någonting som staden är tvungen att ta itu med, vill eller inte.

Bästa beslutsfattare i Hangö; Det är slut på de tider då alla problem kunde sopas under mattan!

Tvärminne tegelfabrik

Som minnesgoda läsare säkert vet, är ju det gamla tegelbruket i Tvärminne till salu. Tidningen "Hangö-bladet" har, den 29 juli 1909, en artikel (lånad från tidningen Västra Nyland) som på sitt sätt belyser en del av den historiska byggnadsindustrin vi sällan hör talas om:

- Tvärminne kalksandtegelfabrik. Senaste söndag hade A. B. Ekö Ångsåg inbjudit ett trettiotal byggmästare från Helsingfors till sin under senaste år uppbyggda stora kalkstenssandtegelfabrik i Tvärminne. Meningen var att på ett verksamt sätt göra den nya industrin, dess fördelar och stora framtidsutsikter kända för hufvudstadens byggmästare, hvilka en längre tid varit hänvisade till så godt som uteslutande ryska tegel.

Gästerna, hvilka samtliga anlände till Ekenäs med 12-tåget fortsatte kl. 3.tiden med "Ekö" till Tvärminne efter att af sina värdar till först blifvit bjudna på en animerad frukost-middag å Knipan. Komna till Tvärminne togs till först fabrikens storartade, med elektr. ljus försedda, lastagebryggan i ögonsikte. Därefter styrdes kosan mot Tvärminne sandhaf, källan för råmaterialet till och hufvudsakligaste beståndsdelen af teglen. Det väldiga, af tallar omgifna och af sin sand bestående hafvet kunde ej nog beundras. I synnerhet väckte sandens jämna och goda kvalitet betraktarnes intresse. Följde de så produktionen steg för steg. Vagnarna lastade med sand rullas upp till blandningstunnan varest deras innehåll blandas med osläkt kalk, vatten och ånga. Så föres blandningen ned till pressen hvarest massan pressas till tegel hvilka strax därefter af vana plockare staplas uppå vagnarna. När dessa äro fullastade skjutas desamma in uti härdningspannorna, två till antalet och hvarje panna inrymmande tretton vagnar. Efter att uti dessa pannor varit utsatta för ett till 8 atmosfärer uppgående tryck är varan färdig till begagnande.

De skilda maskinerna och den kemiska process som blandningsmassan undergår beskrefvos utförligt af ingeniör Roering. Här voro äfven åhörarena i tillfälle att nogsamt öfvertyga sig om de nya teglens användbarhet och hållfasthet. Fabriken i och för sig, uppförd som den är å bara marken är ett ypperligt exempel på teglens utomordentligt stora motståndskraft mot köld och väta. Allmänt uttalades att röda tegel använda på samma vis icke bestått profvet närmelsevis så bra.

Sedan därpå maskinrummet och ångpannrummet tagits i betraktande bjödos gästerna på förfriskningar, hvarvid det allmänna samtalsämnet var teglen och dessas stora möjligheter. Äfven ansåg man att teglens prisbillighet, förenad med de ypperligaste egenskaper hvad handtering och användning vid murningsarbeten vidkommer, kommer att göra desamma till framtidens byggnadsmaterial.

Kl. 8 anträdde Helsingforsarne återfärden med ångaren Finby, enkom förhyrd för tillfället, efter en innehållsrik och treflig dag.

Någon möda att göra besöket så angenämt som möjligt hade man icke sparat. Äfven var hvar och en synnerligen nöjd och kanske mest på grund af det åskådliga sätt hvarpå man ställts ansikte mot ansikte mot en industri, som f. n. söker få stadigt rotfäste i vårt land. I Tyskland äro dessa tegel och denna industri redan tiotal år gammal och ha kalksandteglen som ett utmärkt byggnadsmaterial vunnit det bästa namn. För närvarande har fabriken äfven flere stora leveranser till Åbo och synes man på allvar tänka på att börja använda tegel gjorda i eget land, hänvisande den ryska tegelproduktionen att söka afsättning i eget land.

På området får uppföras skolnings-, forsknings-, inkvarterings- och förplägnadsutrymmen samt därtill hörande affärs-, gemensamhets- och hjälputrymmen. Man har anvisat en byggnadsyta för byggnaden, med byggrätt en om 3.500 vy-m2. Slå till!

Försäljningen av stadens fastigheter

Som en del av det sparprogram stadsstyrelsen lagt fram ingår, än en gång, försäljningen av en del av stadens fastigheter. Hit hör som bekant det anrika Casino (som för övrigt enligt senaste uppgifter slår upp sina dörrar till midsommar), marskens café De Fyra Vindarnas Hus, Ungdomsgården, och gamla brandstationen.

Bland de övriga fastigheter som bör säljas fram till år 2012 kan nämnas gamla Tegelfabriken i Tvärminne, Ljungbo och skolan i Lappvik. Sammanlagt finns ett sextiotal fastigheter på listan över stadens egendomar som nu ses över.

Den summa man med dessa fastighetsaffärer förväntas dra in uppgår till sammanlagt 2,3 miljoner euro. Frågan är om det är möjligt i dessa tider.

Jag ställer mig helt förstående till att avyttra förlustbringande fastigheter, i synnerhet de i periferin, men om man räknar med att få ut ett realistiskt värde för stora hus i stamstaden misstänker jag att man räknar fel. Och då menar jag enbart det ekonomiska värdet.

Och är 2,3 miljoner tillräckligt med pengar för att kompensera bortfallet av turistattraktioner som Casino och Fyra Vindarna? Borde man inte i stället försöka göra dessa två ställen lönsamma?

Att se ungdomsgården eller brandstationen som ett privathus kanske inte stör så många, men jag misstänker att om Casino blev sommarstuga åt någon av våra F1- eller ishockeymiljonärer höjs det ett ramaskri.

Tegelfabriken i Tvärminne

I Tvärminne finns en gammal tegelfabrik, vars försäljning har varit under utredning en längre tid. Byggnaden har i årtionden varit tom och år nu i dåligt skick, delar bör t.o.m. rivas. I den gällande delgeneralplanen hör tegelfabriksbygganden till kvartersområde för affärsbyggnader.

Intresse för köp av byggnaden finns, och i tekniska och miljöverket har man förhandlat med intressenter om inlösningsförslag. I förhandlingarna har man utgått från att byggnaden säljs och byggnadsplatsen överlåts på basen av arrendekontraktet.

Själva byggnaden är utrustad med sf-2 beteckning, för bybildens bevarande viktig byggnad, vars bevarande är önskvärt, men vilken kan ersättas med till miljön särskilt anpassad nybyggnad.

Tegelfabriken fungerade från början på 1900-talet ända fram till 1954.

Vilt slagsmål

Tidningen Hangö den 4.4.1914:

I går på dagen inträffade åter å Tegelbruksområdet ett vilt slagsmål, varvid knivar och yxor utgjorde vapnen,

Några beryktade huliganer hade tidigare på dagen pokulerat till samman, varpå slagsmål uppstod. En av de överfallna, E. W. Nyström, boende i Antikainens villa, fick ett knivhugg i låret, en annan U. E. Saxberg erhöll ett blodsår i huvudet. En av slagskämparna, en viss Lindholm, kunde ännu i går afton ej anträffas av polisen, en annan K. Österlund, har instämts att svara för sitt dåd vid nästinstundande ting i Ekenäs. De två sistnämnda männen bo i Hirveläs villa å Tegelbruksområdet.

Från förbudstidens Finland

Många av dagens finländare tror antagligen att jag ljuger, då jag påstår att vi hade totalförbud på spritförsäljning i Finland under åren 1919 - 1932, men det är faktiskt en sanning. Ett annat obestridligt faktum är, att finländarna aldrig har druckit så mycket sprit som under de åren. Då det 1931 ordnades en folkomröstning om upphävandet av förbudslagen, ansåg över 70% av finlands befolkning att lagen skulle bort. Skål!

Här en notis från tidningen Hangö, den 14 mars 1922, om hur det kunde gå till då staten skyddade oss från spritens faror:


I förbudslandet.
Den rikliga tillgång på sprit vår ort tack vare den livliga sjöfarten välsignats med har yttrat sig i ett liv, föga värdigt ett land med totalt rusdrycksförbud. Om vi säga, att polishäktet de senaste dagarna varit ovanligt rikligt frekventerat samt att rådstugan på måndagen behandlade icke färre än 21 fyllerimål, ge vi endast en black förteckning av den rådande situationen.

En direkt följd av den rikliga sprittillgången är den mängd slagsmål och knivhuggningar här den senaste tiden ägt rum. På söndagen inträffade icke mindre än fyra knivningar; måhända för övrigt ännu flere. Ett av dessa uppträden utspelades nere i hamnen å ångfartyget Baltic, varvid en av ångarens besättningsmän, som nog inte var utan florshuva, blev stucken i ena axeln, så att läkarhjälp måste anlitas. Ett vida allvarligare drama utspelades borta i Tegelbruket, varvid en ortsbo Niilo Rehn livsfarligt knivhöggs på fyra olika ställen: i benet, låret, bröstet o. ryggen. Hugget i ryggen var det farligaste, i det detsamma trängde fram ända till lungan. Mannen vårdas på stadens sjukhus och är hans tillstånd mycket betänkligt. En tredje knivhuggen inburades på söndagskvällen i polishäktet, därifrån han emellertid tog sig för att rymma. Rymlingen infångades av polisen, som emellertid klagar över, att publiken i stället för att verksamt bistå ordningsmakten iakttog en orubblig neytralitet vid rymningsförsöket. Ännu en fjärde knivhuggen kom samma kväll i polisens förvar, denna såsom den föregående. lindrigare sårad.

Rådstugan hade i går ett styvt arbete med att döma alla fyllerister. Icke mindre än 19 sådana fälldes till bötesstraff, det lägsta 150 mark, det högsta 600 mark.

Huliganer i stan

Tidningen Hangö kan den 14 februari 1914 berätta om följande gangsterfasoner:

Huliganliv å Tegelbruksområdet.

Tvenne från Helsingfors anlända lösdrivare jämte en här skriven kamrat bo f. n. i Antikainens villa å Tegelbruksområdet. I förgår stal en av männen fläsk och smör från handlanden Nurmis butik och förde bytet till sitt kvarter, där dock Nurmi, som observerat tillgreppet, fråntog tjuven hans byte och anmälde om stölden till poliskonstapeln Nummelin. Denne infann sig omedelbart med en konstapel från härvarande poliskammare och grep två av männen, medan den tredje lyckades rymma, då en av konstaplarna vände sig mot en fjärde huligan, som hotade med kniv. De gripna internerades å poliskammaren. Senare på kvällen kastades, troligen av den, som lyckats rymma, en stor sten in i Nurmis butik, varvid tvenne skådefönster splattrades. En femte huligan Hemming Järvinen uppträdde samma kväll drucken och hotade mötande personer med kniv.

Även hos en villaägare Hirvelä torde lösdrivare hysas, vilka med sitt vilda liv sprida skräck och fasa i trakten. För att dylikt skall kunna stävjas, bör en biträdande konstapel anställas å platsen varjämte åtal borde väckas mot villaägare, som hos sig hysa slika lösdrivare och samhället störande individer.