Busträsket

 Jag har ju någon gång under den senaste tiden så där i förbigående behandlat Busträsket och dess utlopp i havet. I dag snubblade jag i misstag över en liten notis gällande de första omändringarna av träsket till det som numera är Parkdammen. Texten är hämtad ur tidningen Hangö från den 6 mars 1902, bilden är tagen häromdagen, så den är ungefär ganska exakt från 111 år senare.

  - Busträsket. Som bekant beslöto fullmäktige den 10 sistlidne januari att en del af Busträsket skulle ombildas till en damm om cirka 4,200 m2 storlek, hvilken damm skulle begränsas af en cirka 300 meter lång stenmur. Arbetet med ifrågavarande stenmurs uppförande vidtog omedelbart, och blir slutfördt i morgon, Inalles hafva här sysselsatts omkring 40 man per dag, hvilken arbetsstyrka nu blir ledig. För att bereda åtminstone åt någon del af dessa arbetare fortsatt arbete, torde man i dagarna påbörja fördjupandet af det afloppsdike, som från träsket leder ut till hafsstranden.

 En annan intressant grej som framkommer nog så ofta då man läser gamla tidningar, är att det var kommunen som var ansvarig - åtminstone moraliskt sett - för att se till att folk hade arbete. Det blev ett himla liv om det någon gång gick så illa att en större mängd av invånarna gick och slog dank. Alla sociala problem, såsom för stor alkoholförbrukning och cigarettrökning, skylldes då på arbetslöshet. Numera skyller man på att dessa varor är för billiga och lättåtkomliga.

 Kanske borde vår social- och hälsovårdsminister lyssna på vad de gamla skrifterna har att förtälja? Måhända kan hon tillsammans med inrikesministern ordna en studieafton.

Host, host och rostiga rör

Sådär. Då kan jag sälla mig till den grupp av Finländare som trodde sommaren var här bara för att solen visade sig några dagar. Men har man ett dommt hyvvo så får kråppen lida.

Det ser ut som om mysteriet med den rödfärgade sanden fått sin lösning. Efter diverse dividerande hit och dit har de kloka slagit ihop sina huvuden med ett gnistrande resultat; Den rostfärgade sanden är rost! Nej, skämt åsido, nog ser det ut som om det vore rostig sand, sådant som vi i Finland allmänt har i marken.

Bencco bifogar en karta från någon gång på 1790-talet där man ser ett streck från ett träsk, markerande det utlopp som träsket fordom hade, varifrån det garanterat kommit sådan sand.

På en annan karta jag har ser man att det i tiderna fanns ett liknande avtappningsdike från Busträsket, så där är ytterligare en källa till järnhaltig sand.

1910 skriver signaturen "Charles" i sin spalt "Småprat", vilken han hade i tidningen Hangö-Bladet, angående ett överfullt busträsk - vattnet steg ända upp till idrottsplanen - att "... förut i tiden hölls planen torr tack vare det stora utfallsdiket från träsket till Kolaviken, men numera är diket igenfylldt och vattnet samlas naturligtvis...". Vart vattnet numera tar vägen har jag ingen aning om, med all den nederbörd vi nuförtiden får i det soliga Hangö.

Bencco skickar också en bild på en liknande bäck som finns på östra sidan av ryska gravgården, senare under järnvägsbyggartider har den blivit omgjord till avloppsrör med hjälp av granit. Där ser man tydligt myrmalm på botten av diket.

Men på tal om gammalt ursprung och signaturen Charles inlägg i Hangöbladet - Ska vi som nästa projekt ta och reda ut varifrån det småfåniga namnet "Kolaviken" härstammar? Åtminstone har man inte ätit kola där, inte åtminstone i sådana mängder att det ger namn åt en plats.

Full vinter

Jonej.

Den här årstiden som vi nu är utsatta för, minst två månader för tidigt , måste helt enkelt bero på den globala uppvärmningen. Och den varma golfströmmens borttynande. Och jag är inte helt säker på att inte solen håller på och slocknar. För så här har det aldrig varit förr.

Tidningen Hangö får lov att värma oss med ett bidrag från den 27 november 1890:

- Full vinter har man redan i Hangö. Snö finnes i ganska riklig mängd på en del ställen och luftens temperatur har warit jämförelsewis låg. Termometern, som söndag afton utwisade - 4° C, hade måndag afton sjunkit till - 14,6° och tisdag afton ända till 17,6°C. I går war wäderleken dock något mildare (- 10° i medeltal) och i dag hafwa wi endast - 3,2°. Slädor begagnas uteslutande och skridskoåkare hafwa warit synliga på Busträsket.

Kungligt

Var jag hittade inspiration till följande inlägg vete de rojalistiska gudarna. Men här kommer det i alla fall, hämtat från tidningen Hangö, nummer 70 och daterat den 20.6.1908:

- Notabla resande. Åmbord å ångfartyget Uleåborg woro, då fartyget senaste torsdag på resa till Stockholm passerade Hangö, bl. a. resande äfwen twänne söner till nuwarande konungen i Grekland, prinsarne Andreas och Christophoros samt den förstnämndes gemål, prinsessan Alice aw Battenberg. Prins Andreas är ryttmästare wid grekiska gardeskawalleriet och prins Kristophoros löjtnant wid infanteriet. Prinsessan aw Battenberg är systerdotter till H. M. Kejsarinnan Alexandra Feodorowna. Såsom uppwaktande officer medföljde löjtnant Melakass. Switen utgjordes af 10 personer.

Ja, ja. Jag vet. Men så där på tal om prinsar och prinsessor anser jag mig kunna göra en groda nu och då. I form av en haltande åsnebrygga. Hämtat ur samma tidning får vi följande text:

- Busträsket - sjöbad för damer. Det torde nu och då ha hänt, att Busträskets grodor bliwit störda i sin sömn aw winglande nattwandrare, som ej kunnat hålla balansen utan plumsat in i träskets gyttja. De hälsomma följder sådana inplumsningar haft å wederbörande måtte ha föranlett badanstalten att förflytta sjöbadet för damer till Busträsket, ty å anslagstawlan pekar pilen i år dit. Förut war riktningen den motsatta. - Men månne damerna skola tycka om grodsällskapet?

För de oinvigda kan här kanske nämnas att Busträsket är den plats som senare blev Parkträsket och numera, hundra år senare, retuscherats till en Parkdamm. Men grodorna är kvar. Kanske något för stadens småprinsessor att tänka på?

Kräftsäsong

Kräftsäsongen inleddes som bekant den 21 juli, och enligt uppskattningar kan det bli den bästa kräftsommaren sedan kräftpesten kom till Finland för över hundra år sedan. Antalet flodkräftor har hållits på ungefär samma nivå som tidigare, men signalkräftorna fortsätter att föröka sig - på grund av gynsamma förhållanden.

För över hundra år sedan, närmare bestämt den 30 juli 1893, kunde man i tidningen "Hangö" läsa om följande intressanta försök:

- Försök till kräftodling. Af de nyligen å salutorget i beslagtagna kräftorna ha cirka 300 stycken utsatts i Busträsket i afsikt att därstädes låta desamma widare fortplanta sig. Huruwida wattnet i träsket är sådant att kräftor därstädes kunna lefwa, är man dock ännu icke fullt på det klara med.

Hittills har det ökade antalet kräftor inte synts i priset - finländska kräftor är fortsättningsvis de dyraste i världen. Så som så mycket annat finländskt.

Is i whiskyn?

Hur det gick till före ismaskiners och frysboxars tid kan vi få en liten inblick i från följande, hämtat ur tidningen Hangö den 26 januari 1893:

Isupptagningen å Busträsket har för några dagar sedan bygynt. Emedan man torde ha för afsikt att såwäl i hemmen som å restaurationer anwända den härifrån upptagna isen, kunna wi icke underlåta att fästa resp. konsumenters uppmärksamhet på att densamma förefaller wara absolut oduglig och till och med hälsoskadlig. För wår del anse wi det wara i högste grad obetänksamt att anwända denna is, hwilken uti upplöst tillstånd kan innehålla bakterier af alla möjliga slag, och wilja därför afråda en hwar från att begagna densamma; detta så mycket mer som man fruktar för en uppträdande koleraepedemi under instundande sommar. För öfrigt kan allmänheten, under dessa dagar då isupptagningen som bäst pågår, genom att göra en promenad ner till Busträsket, själf öfwertyga sig om att de här upplagda isstyckena förete ett alt annat än angenämt utseende och kringsprida wid upptagandet en wämjelig lukt.

I sammanhang härmed måste wi beklaga att man wid isupptagningen å träsket icke aktadt nödigt iakttaga wanlig höflighet utan skoningslöst fördärfwat den af Hangö skridskoklubb med dryga kostnader inrättade banan å Busträsket. Enligt hwad wi hört uppgifwas torde genom en missuppfattning wederbörligt tillstånd till banans anläggande icke utwärkats, men humaniteten hade dock fordrat att drätselkammaren, innan den tillät istäkt å detta ställe af träsket, om beslutet underrättat bestyrelsen för skridskoklubben, hwilken då blifwit satt i tillfälle att erbjuda skälig platshyra för att skydda sin bana. Om man också måste medgifwa att drätselkammarens tillwägagående från juridisk synpunkt kan förswaras, så kwarstår dock alltid den anmärkningen att man wid detta, liksom wid många andra tillfällen i det dagliga lifwet, genom en liten portion tillmötesgående kunnat undwika att åsamka sin nästa obehagligheter och dryga utgifter.

Ishall?

De va då de. I Tidningen Hangö, 4 januari 1891, läser vi om hur våra värderade medlemmar av samhället kunde förnöja sig i vintermörkret.

- Samskrinning egde nyårsdagen på e. m. rum fråm kl. 6-8 på skridskobanan å Busträsket. Banan var för tillfället festligt upplyst genom tre muntert sprakande tjärtunnor, som blandade sitt kanske något sparsamma sken, med ljuset från ett antal petroleumfacklor, hvilka af unga skridskogängare buros omkring, därunder beskrifvande en mängd eleganta cirklar och kroklinjer. Musik utfördes af F.B.K:s lilla musikkapell. Det hela gaf en treflig anblick och utvisade, att den hurtiga skridskosporten har skickliga vänner bland både herrar och damer på orten. Dessa skulle helt säkert hafva intet emot att samskrinning oftare blefve arrangerad. Ett lildligt önskemål vore därvid att banan hölles i något bättre skick än hittils.

Entréen utgjorde för icke-abonnenter 50 penni.