Arbetsförhållandena i Vestra hamnen.
Hangö svenska arbetareförening hade i går kväll sammankallat ett möte av svenska hamnarbetare för att diskutera frågan om arbetsförhållandena i Vestra hamnen. Till mötet hade infunnit sig ett stort antal arbetare. Förhandlingarna leddes av arbetareföreningens ordförande, handlanden G. Bredenberg. Vid mötet framhölls att förhållandena i hamnen genom den nurådande arbetsbristen blivit ytterst svåra för de egentliga hamnarbetarna. Dessa hade under många år ägnat sig åt detta arbete och hade under somrarna fått nöja sig med mindre inkomster för att under vintern kunna förvissade om att då hava sin goda utkomst. Nu hade emellertid förhållandena gestaltat sig ytterst hotande. Tillgången på arbete hade denna höst och vinter varit ytters klen och dessutom hade arbetet fördelats icke blott bland de här hemmahörande och mantalsskrivna utan hade i arbete antagits även Bromarvbor och andra utsockne. Man gjorde vid mötet gällande att de i staden hemmahörande hamnarbetares intressen främst borde tillvaratagas och ansåg man detta bäst ske genom bildande av en hamnarbetarenas fackförening. Beslut fattades även om bildande av en sådan och utsågs vid tillfället en kommité för att organisera arbetet.
Särskilt betonades offentligt vid mötet att föreningen till en början borde intaga en fullt självständig position. Framdeles skulle man besluta huruvida föreningen senare skulle ansluta sig till exempelvis Hamnarbetarenas fackförbund. Enskilt syntes man befara att Hangö Svenska Arbetareförening, som denna gång tagit initiativet, skulle vilja förmå den nya fackföreningen sagda arbetareförening och därmed det socialdemokratiska partiet med dess uttaxeringar m. m. Stämningen var absolut emot ett sådant underordnande. Uppgörandet av stadgar för föreningen och sammankallandet av ett nytt möte uppdrogs åt närvarande kommitté.
Puh! Det var inte bara en och annan mening jag var tvungen att läsa om, och läsa om för att sedan skriva av den ord för ord och sedan läsa om igen...