Grand tomten - Det blir värre innan det blir bättre

Inte för att jag direkt räknar mig till trädkramarnas skara, men nog får jag alltid en smått vemodig känsla då jag ser träd falla. Eller i det här fallet fällda.

Nu är det ju inte frågan om några flera hundra år gamla träd som fått ge vika för det kommande bostadshuset, men några tiotal år har de ju nog vuxit till sig.

Bilderna blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig att de skulle bli, kanske för att jag var så väldigt tårögd. Inte på grund av sorg för trädens skull, utan på grund av min stora ovana med det bländande solskenet.

Men man vänjer sig väl, både vid solskenet och den förändrade stadsbilden, så som vi människor så fort brukar göra. Om yterligare tio år minns någon knappast hur skönt det var att sitta på en av bänkarna, äta en glass medan man blickar ut över det glittrande havet.

Ved finns det i alla fall gott om. Undrar om den tillhör Hjallis eller staden.