Skolans roll i uppfostringen

Skolans ansvar då det gäller uppfostringen av vår ungdom har under senare år med jämna mellanrum diskuteras. Utan att bli desto mer förvånad, kan jag konstatera att inte heller denna fråga är ny. Tidningen Hangö, 21 januari 1902:

- Ny litteratur. I bokhandeln har utkommit: Skolungdomens bok, sammanstäld af Emil Forsander. Uti förordet till detta lilla arbete heter det bl. a.:

Af de twå uppgifter skolan har sig förelagd: att uppfostra och underwisa, är den första onekligen den swåraste. Skall skolan lyckas i denna uppgift, är samarbete mellan skola och hem ett oundgängligt wilkor. Fullt medwetna om betydelsen häraf, har man på senare tider långt allmännare börjat beifra detta samarbete, särskildt i länder wäster om oss. För att underlätta detta, har man försökt begagna sig af olika förfaringssätt. Såsom ett af dessa har man funnit ändamålsenligt och jämförelsewis lätt att nedskrifwa anteckningar i skola och hem om elewernas uppförande och flit m. m. i särskildt för ändamålet utarbetade häften. Resultatet af ett sådant förfaringssätt säges ha utfallit wäl.

Föreliggande lilla häfte, som delwis haft till förebild Ola Bergströms i Swerige utgifna anmärkningsbok, will äfwen i sin mån fylla ett sådant behof hos oss. - Utgifwaren har det synts lämpligt att sådana anteckningar skulle göras hwarje månad, hwilket dock ej hindrar den enskilda läraren och lärarinnan att nedskrifwa dem oftare eller ock med längre mellantider. Swårigheter komma nog att förefinnas på många orter, särskildt på landsbygden, där det ännu brister mycket i uppfattningen om uppfostran och dess fordringar, att få föräldrar och målsmän att närmare beakta och intressera sig för detta slags samarbete.

Tiggeri

Bland smånotiserna i tidningarna hittar man ofta intressanta saker, i synnerhet i de äldre årgångarna. Här ett exempel från tidningen Hangö, den 7 januari 1894:

Emedan klagan däröfver försports att tiggeri i staden utöfvas synnerligast af barn, får Fattigvårdsstyrelsen uppmana den ärade allmänheten, att antingen till närmaste polis öfverlämna den betlande, eller och utforska dess namn och bostad, samt sådant anmäla till Fattigvårdsstyrelsen, som utgöres af fruar C. Salvén, P. Ollikainen och A. Liljeström samt herrar J. H. Nilsson, A. F. Bergström och undertecknad Pettersson.

På fattigvårdsstyrelsens vägnar:

Karl Pettersson.

Gårdsägareföreningen

Tidningen "Hangö" kan den 30 maj 1893 berätta om följande:

- Gårdsegareföreningen. Wid förberedande mötet senaste söndag uti nykterhetslokalen hade omkring ett femtiotal gårdsegare infunnit sig. Under mötet, som leddes af gårdsegaren K. Pettersson, uttalades enhälligt den åsikt, att en dylik förening borde bildas, och nedsattes en komité, bestående af hrr K. Pettersson, J. A. G. Gillberg, H. Ollikainen, A. F. Bergström samt S. Lindberg för att granska förslaget till stadgar för nämda förening.

Såsom sekreterare wid mötet fungerade hr J. A. G. Gillberg.

Problematisk seglats

Tidningen Hangö, 12-01-1896 ondgör sig försynt över bristande kunskaper gällande väderlek:

Också en wintersjöfarare. I fredags på morgonen sågs en liten obetydlig skonert kryssande i hafwet utanför Hangö. Man märkte genast att fartyget kom från utrikesort och gjorde ansträngningar att innan aftonen hinna fram till Hangö redd. Osäkert är dock om detta lyckats, såwida icke tullångaren Wikingen, kapten F. Bergström, som för tillfället låg i östra hamnen härstädes, ångat ut till sjöss för att taga närmare notis om seglaren. Framkommen till skonerten blef Wikingens befälhafware i tillfälle inhämta att skonerten hette Joutsen, kapten M. R, Nordlund, hemma från Raumo och stadd på resa från Kappeln i Shleswig till hemorten. Besättningen utgjordes af sju man. Skonerten föreföll i öfrigt att wara gammal och dålig samt slingrade swårt. ballastad som den war; dessutom war den delwis nedisad och seglen till en del söndertrasade. Det war i anledning häraf kapten Bergström med största beredwillighet willfor befälhafwarens på skonerten anhållan om assistens, och det dröjde icke häller länge innan Joutsen, bogserad af Wikingen, framkom till Nyhamn.

Resan ändades sålunda lyckligt, men utgången hade också under nu rådande osäkra wäderleksförhållanden lätt kunnat blifwa en helt annan. Man behöfwer nämligen blott tänka på den nordliga storm som rasade natten mot senaste torsdag, för att få klart för sig i hwilken fara en liten usel skonert befinner sig, då sjöarna gå höga som enwåningshus, och kasta sig med hela sin styrka öfwer fartyget, där wattnet inom några ögonblick fryser till is.

Joutsen, som tillhör skeppsredaren Ridderstad i Raumo, blir wäl twungen att öfwerwintra i Nyhamn,