Från förbudstidens Finland

Många av dagens finländare tror antagligen att jag ljuger, då jag påstår att vi hade totalförbud på spritförsäljning i Finland under åren 1919 - 1932, men det är faktiskt en sanning. Ett annat obestridligt faktum är, att finländarna aldrig har druckit så mycket sprit som under de åren. Då det 1931 ordnades en folkomröstning om upphävandet av förbudslagen, ansåg över 70% av finlands befolkning att lagen skulle bort. Skål!

Här en notis från tidningen Hangö, den 14 mars 1922, om hur det kunde gå till då staten skyddade oss från spritens faror:


I förbudslandet.
Den rikliga tillgång på sprit vår ort tack vare den livliga sjöfarten välsignats med har yttrat sig i ett liv, föga värdigt ett land med totalt rusdrycksförbud. Om vi säga, att polishäktet de senaste dagarna varit ovanligt rikligt frekventerat samt att rådstugan på måndagen behandlade icke färre än 21 fyllerimål, ge vi endast en black förteckning av den rådande situationen.

En direkt följd av den rikliga sprittillgången är den mängd slagsmål och knivhuggningar här den senaste tiden ägt rum. På söndagen inträffade icke mindre än fyra knivningar; måhända för övrigt ännu flere. Ett av dessa uppträden utspelades nere i hamnen å ångfartyget Baltic, varvid en av ångarens besättningsmän, som nog inte var utan florshuva, blev stucken i ena axeln, så att läkarhjälp måste anlitas. Ett vida allvarligare drama utspelades borta i Tegelbruket, varvid en ortsbo Niilo Rehn livsfarligt knivhöggs på fyra olika ställen: i benet, låret, bröstet o. ryggen. Hugget i ryggen var det farligaste, i det detsamma trängde fram ända till lungan. Mannen vårdas på stadens sjukhus och är hans tillstånd mycket betänkligt. En tredje knivhuggen inburades på söndagskvällen i polishäktet, därifrån han emellertid tog sig för att rymma. Rymlingen infångades av polisen, som emellertid klagar över, att publiken i stället för att verksamt bistå ordningsmakten iakttog en orubblig neytralitet vid rymningsförsöket. Ännu en fjärde knivhuggen kom samma kväll i polisens förvar, denna såsom den föregående. lindrigare sårad.

Rådstugan hade i går ett styvt arbete med att döma alla fyllerister. Icke mindre än 19 sådana fälldes till bötesstraff, det lägsta 150 mark, det högsta 600 mark.

Förläggning för asylsökande

Nu ska vi reda ut de virrigheter gällande den eventuella flyktingcentralen i Hangö som radio Vega Västnyland stod för i går. Stadsstyrelsen har i måndag följande information att ta ställning till:

Nylands TE-central meddelar i sitt brev som staden mottagit 18.2.2009 att uppskattningsvis cirka 6 000 personer kommer att ansöka om asyl i Finland under innevarande år, vilket innebär ett behov av tilläggsinkvartering i hela landet. TE-centralen föreslår att Hangö stad skulle grunda och upprätthålla en förläggning för asylsökanden. Centralen nämner två möjliga byggnader vilka skulle kunna komma i fråga som placeringsplats för förläggningen, den ena är den privatägda fd. staben (Mau-Mau) och det andra av staden ägda fd. åldringshemmet Ljungbo. I utrymmet skulle det vara ett krav på utrymme för 150 asylsökanden.

TE-centralen meddelar att de är redo att ingå ett avtal med Hangö stad, genom vilket man ersätter samtliga kostnader som förläggningen medför. Man meddelar att det behövs 15 arbetstagare för detta. Såvida staden inte är redo att administrera förläggningen men förhåller sig positivt till att grunda den, underhandlar TE-centralen med FRK i Helsingfors och Nylands distrikt om att grunda och upprätthålla förläggningen.

*****

Stadskansliet har begärt tekniska och miljöverkets, grundtrygghetsverkets och bildningsväsendets utlåtanden med anledning av TE-centralens brev.

Tekniska och miljöverket meddelar följande:

Utrymmen som staden äger.
De enda tänkbara av staden ägda utrymmena är Ljungbo och det sk. gamla Ljungbo bakom den föregående. Båda är i behov av omfattande grundrenovering. Användningen av byggnaderna har ändå länge varit, och torde ännu länge vara tomma, om inte ny användning hittas. Kostnaderna för att förhindra deras förfall är höga. Ur denna synvinkel skulle användningen av Ljungbo som en flyktingförläggning vara en ypperlig lösning. För Ljungbo får man i månadsskiftet mars-april såsom ett AKO-projekt en utredning över kostnaderna för en grundrenovering och vissa ställningstaganden för byggnadens användningsmöjligheter.

Mau Mau
En placering av verksamheten i försvarsmaktens fd. stab "Mau Mau" är i enlighet med gällande detaljplan. För att kunna ta i bruk utrymmena förutsätts ett bygglov för vilket räddningsverkets och hälsovårdsmyndighetens ställningstagande gällande ytrymmenas lämplighet skulle ha en central betydelse. Det troliga är att användningen av utrymmena för planerat ändamål kräver betydande reparationsåtgärder.

Grundtrygghetsverket meddelar att de förhåller sig positivt till grundandet av en förläggning för asylsökanden i Hangö. Grundtrygghetsverket anser ändå inte att det är endast en enskild kommuns uppgift att grunda och upprätthålla en förläggning. Härvidlag hänvisas till de de utredningar som gjordes vid beredning av Paras-lagen, då man strävade efter att definiera fördelning av uppgifterna mellan stat och kommun. Grundtrygghetsverket föreslår att grundare av förläggningen och ansvarig kan vara Västra Nylands invandrartjänst som skulle anställa tillräcklig personal och/eller skulle köpa de tjänster förläggningen behöver.

Bildningsväsendet meddelar att redan sedan början av 1990-talet har Hangö tagit kvotflyktingar till staden och som enda västnyländska kommun har Hangö gjort det schematiskt genom att ta en ny grupp vart tredje år. Flyktingförläggningen i vilken man skulle placera ca 150 flyktingar är mera problematisk. Hangö måste tillse skolgångsmöjligheten för samtliga i skolåldern som kan vara ca 40 - 50 till antalet om hela mängden flyktingar är såsom uppskattat. Staten betalar utbildningskostnaderna för det första året, men nuvarande uppehållstider i flyktingförläggningarna är längre och då måste de elever som befinner sig andra året i Hangö placeras i vanliga klasser. Eleverna ryms nog i klasserna men deras bristfälliga skolspråk föranleder tämligen mycket tilläggsarbete av vilket en stor de sker på stadens bekostnad. Då man samtidigt måste skära i bildningsväsendets utgifter kan man hamna i den situationen att undervisningen för invandrare föranleder utgiftsnedskärningar i annan undervisning.

Tf. stadsdirektören konstaterar att grundandet av en förläggning för flyktingar i Hangö och i flertal övriga kommuner grundar sig på lagen om främjande av invandrares integration (493/99), enligt vilken inrikesministeriet och TE-centralerna har en offentlig plikt att sörja för flyktingarnas och övriga invandrares placering i det finska samhället. Planer finns att grunda olika förläggningar i olika delar av landet. För tillfället har man erbjudit 17 kommuner nya förläggningar.

Enligt uppgift av tekniska och miljöverket blir renovering av Ljungbo väldigt kostsamt (skjortor?). Den allmänna opinionen är att staten inte har intresse av att bekosta den erforderliga omfattande grundrenoveringen. Att reservera Mau-Mau som föremål för statens invandrarpolitik gynnar inte stadens fastighetspolitiska, inte heller övriga allmänna intressen. Hänvisande till verkens utlåtanden är det inte heller realistiskt att tänka att de av staten utlovade kostnadsandelarna skulle täcka samtliga skyldigheter som ankommer staden vid placering av nya människor till Hangö. Högst sannolikt skulle specialarrangemang behövas inom socialverket, hälsovården och bildningssektorn. Som enda konkreta ekonomiska fördel skulle man kunna se de utlovade 15 arbetsplatserna. Enligt uppgifter i offentligheten (VN och radio Vega) skulle inrikesministeriet representant överinspektör Pyykkönen som besökte tidigare nämnda info, starkt ha ifrågasatt placeringsmöjligheterna av en förläggning i Hangö.

*****

Så de så och lycka till! Om någon är intresserad att läsa mera om detta ärende, saknummer 96 på måndagens stadsstyrelsemöte, finns den HÄR. Man kan ju hoppas att de ärade medlemmarna av vår stadsstyrelse har förnuftet med sig, då de lyssnar till allt skitprat, och gör ett beslut som gynnar staden som helhet.