Invigningen av Hangö kyrka

Invigningen av Hangö kyrka beskrivs i tidningen Hangö, den 27 november 1892, på följande sätt:

Till öfvervarandet af invigningsakten af Hangö kyrka hade i dag en till cirka 1,400 personer uppgående publik infunnit sig, hvilken redan före kl. 9 på morgonen började samlas utanför kyrkan, afvaktande dörrarnas öppnande. Sedan dessa omkring kl. ½10 öppnats, var också så godt som hvarenda plats i templet efter omkring 15 minuter upptagen, undantagandes de bänkrader, som reserverats för medlemmar af stadsfullmäktiginstitutionen och öfriga stadens nämder och myndigheter. Något före kl. 10 anlände äfven dessa och intogo, under iakttagande af en viss ordning, sina resp. platser.

Vid inträdet uti helgedomen betogs synbarligen enhvar af den högtidliga andakt templets frid skänker och den stora folkmassan intog sina platser under djupaste tystnad. En skarp iakttagare kunde likväl observera den lyckliga tillfredsställelse och beundran som hos många af kyrkobesökarene gjorde sig märkbar med anledning af den betydelsefulla omständigheten att man ändtligen efter mycket bråk och besvär såg sina innersta förhoppningar förvärkligade.

Det första intryck man får af den enkla men dock smakfulla inredningen uti kyrkan är onekligen godt, och blickarna fästas med en viss uppmärksamhet på den i korfonden stående Kristusbysten. Själfva fonden i koret upptages af det redan förut af oss beskrifna glasmosaikfönstret, hvilket dock måhända till följd af ljusstrålarnas olika brytning genom detsamma gör att den framför stående bystens konturer framträda något dunkla. För tillfället hade man smakfullt dekorerat såväl koret som predikstolen och altarläktaren med guirlander och gröna växter. Altarringen likasom altarbordet äro beklädda med röd plysch, predikstolen är enkel samt ekfärgad och försedd med guldinfattningar. Bänkarna äro ekmålade och golfvet af asfalt, längs gångarna öfverstruket med brun färg. För belysningen uti kyrkan är försörjdt medels tvänne prydliga metall ljuskronor, hvardera försedda med 36 ljus, samt ett nödigt antal vägglampor.

Det hela gifver, såsom redan omnämts, ett enkelt men värdigt intryck, och länder de personer, som på detsamma uppoffrat tid och arbete, till all möjlig heder, och bland hvilka vi här särskildt vilja nämna kapten Carl Korsman såsom den, hvilken tagit den lifligaste och mest värksamma delen uti realiserandet af idén om åstadkommandet af en egen kyrka för Hangö stad.

Första advent

Första advent är den fjärde söndagen före juldagen och den första dagen i det nya kyrkoåret. Gott nytt år på er.

De som känner för en högtidlig Hosianna kan ta sig till kyrkan i Lappvik, där det firas Hosiannagudstjänst klockan 10 med kyrkoherde Anders Laxell och kantor Roland Näse. I bästa prånglaranda utlovas det kaffeservering.

Adventsmässa, troligen sjungs också här Hosianna denna dag, firas det i Hangö kyrka klockan 12, även här med kyrkoherde Anders Laxell och kantor Roland Näse. Dessutom medverkar Gospelkören South Point Gospel och efteråt bjuds det på gröt och kaffe i församlingshemmet.

Advent

De fyra söndagarna fram till jul benämns vardagligt första advent, andra advent och så vidare. Själva ordet Advent kommer av latinets adventus, väntan. Och det vi väntar på, Adventus Domini, är Herren. Osökt tänker jag proletärt här, men Herren i detta fall är varken mannen/kvinnan i huset eller chefen på arbetsplatsen; nej, nu pratar vi religion.

Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Kanske en inte helt dålig idé, med tanke på det frossande som följer i julens fotspår.

Nåja, religiös eller inte, visst är det vackert med de brinnande ljusen i adventsstaken då man tar sin morgongiffel och snöstormen viner i knutarna. Snön utomhus, giffeln inomhus.

På tal om kyrkan, puffar jag gärna för årets julkonsert:

Julkonserten går av stapeln den 22, klockan 19. Syskonen Romberg; Christa, Christian, Christine, Christopher och Christer samt ingifta Jenna och Elna sjunger tillsammans som en grupp sedan en tid tillbaka och gör denna jul en turné i Svenskfinland. Repertoaren under julkonserterna består av psalmer och sånger. A capella-sång är stommen för syskonens musicerande även om det finns ackompanjemang till flera sånger. Kan vara vackert, om det hittas tid bland allt julstök.

Ljusbringaren

I går var det, som säkert är bekant, Luciadagen. Vår lokala Lucia, Sofia Nordblad, kröntes klockan 16 i kyrkan. Tyvärr var jag totalt värdelös som fotograf, men ni får tro mig på mitt ord då jag säger att hon var klädd i vitt och hade ljus på huvudet.

Varför vi firar ett romersktkatolskt helgon i vår kyrka vet jag inte, men visst ger det en viss stämning.

Kollekten begärligt byte

Natten mellan måndag och tisdag gjordes det ett inbrott i Hangö kyrka, och förövarna ansåg sig vara i behov av de insamlade kollektmedlen.

In i kyrksalen tog sig gärningsmännen via sakristian, uppger polisen.

På 1700-talet var straffet för dylika brott en aning strängare än i dagens samhälle. Som ett exempel hittar jag på nätet följande intressanta information:

"Israel Håkansson hade gjort inbrott i Lycksele kyrka och stulit pengar den 6 juli 1788. Grannarna och hustrun tog rättvisan i egna händer övermannade och bakband honom. De sände bud på länsman Öhrman och nämndeman Johan Larsson i Örträsk. Inför dessa erkände han inbrottet. Vid vintertinget i Lycksele dömdes han till 40 par spö, tre slag av paret, samt därefter undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag i Lycksele kyrka och sedan sändas till Sveaborgs fästning att därstädes hela sin övriga livstid till allmänt arbete hållas."

Jup. Offentligt spö och livstids straffarbete. Det är annat än en varning och dagsböter det.