Men, framtidsvisioner?

Häromdagen hade jag tillfället att besöka det alltid lika förträffliga Alans Café, i tecken av ett informations- och diskussionstillfälle gällande framtidsvisionerna för turismen inom staden.

En av de saker som diskuterades var, naturligtvis, hotellets vara eller eventuella inte vara. Representanter från stad och näringsliv intygade alla som med en mun att "nog blir det bra".

Vi får hopppas så.

Efter mötet, då den officiella delen var överstökad, fick jag höra att det finns en reservplan. En grupp fria kvinnor från Ryssland, under ledning av estniska Minnea Tarvinainen, har gett ett anbud på att få hyra hotellet. Gruppen, som kallar sig публичные дома для всех, ska ha gett ett anbud som det är svårt att säga nej till.

Kundgruppen man avser rikta in sig på ska till stora delar bestå av konferensdeltagare från främst huvudstadsregionen, är det tänkt, men även personer från närregionen ska önskas välkomna.

Allt det där låter gott och bra att höra, men utseendemässigt tycker jag inte om de krav man har.

Siden och sammet i all ära, men jag tror inte de materialen klarar väder och vind.

Och varför ska det nödvändigtvis målas rött?