Det där med vinterbadare, simhallar och annat intressant plaskas är som de flesta vet inget nytt fenomen. Folk har simmat i tusentals år, ofta frivilligt ibland inte. Men föreningsverksamhet är inte så gammalt, i synnerhet inte bland simmare. Så sent som 1909 väcktes tankarna på en förening för främjandet av simkunskap på orten och 1910 gjordes slag i saken i form av föreningen Hangö Simsällskap. Tidningen Hangö berättar den 19 april om den nya föreningen på följande sätt:
Hangö Simsällskap.
Konstituerande möte.
Personer, vilka intressera sig för bildandet av ett simsällskap i Hangö, voro sammankallade till möte i lördags. Till ordförande utsågs borgmästaren A. Nordenstreng.
Den senaste höst tillsatta interimsbestyrelsen avgav vid detta möte en berättelse över sin verksamhet. Såsom medlemmar av ett blivande simsällskap hade tecknat sig 81 personer. Ett förslag till stadgar hade utarbetats och förelades mötet. Förslag till ombyggnad av simhusen hade uppgjorts. Till stadsfullmäktige hade inlämnats ansökan om anslag för reparationer.
De närvarande beslöto konstituera föreningen och utsågos till medlemmar i styrelsen borgmästaren A. Nordenstreng, ingeniören F. v. Christiersson, lotsuppsyningsmannen J. B. Blomqvist, järnvägstjänstemannen G. Lax och maskinmästaren E. Ojala, samt till suppleanter doktorinnan Edith Chydenius och herr E. Martin.
För instundande sommar beslöt föreningen om anordnande av simkurser och skulle bestyrelsen för ändamålet anhålla om medel ur rusdrycksvinstmedlen.
Visar inlägg med etikett von Christierson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett von Christierson. Visa alla inlägg
tisdag 19 april 2011
lördag 6 februari 2010
I fredens tjänst
Det är inte alla företag som det går dåligt för. Oy Forcit Ab söker undantagslov för att uppföra en ny produktionsbyggnad som är tänkt att inhysa en patroneringsmaskin.
Det finns ingen färdig detaljplan eller generalplan för området, i landskapsplanen är området sedan tidigare försett med beteckningen industriområde. Det är ju bra, eftersom Forcit stått där det står i hundra år.
Utrymmet, på 250 kvadratmeter, för den tänkta patroneringsmaskinen söks med den fina motiveringen: "Det ansökta byggandet främjar utnyttjandet av den framtida markanvändningen."
Orsaken till att det behövs ett undantagslov är att enheten kommer på ett område som räknas till strandområde.
04.12.1893 Hufvudstadsbladet no 328:
Dynamit
fabriken i Hangö. Den nu mera färdigblifna dynamitfabriken i Hangö besiktigades i lördags på förmiddagen af intendenten P. Solitander, kronofogden Th. Ljungberg samt ingeniörerne F. von Christierson och T. Gestrin. Inrättningen godkändes i sin helhet och ansåg nämden de vidtagna försiktighetsåtgärderna vara till alla delar tillfredsställande.
På grund häraf, och då de för dynamitens frambringande nödiga syrorna redan finnas på platsen, torde fabriken med det första vidtaga med sin värksamhet.
Det finns ingen färdig detaljplan eller generalplan för området, i landskapsplanen är området sedan tidigare försett med beteckningen industriområde. Det är ju bra, eftersom Forcit stått där det står i hundra år.
Utrymmet, på 250 kvadratmeter, för den tänkta patroneringsmaskinen söks med den fina motiveringen: "Det ansökta byggandet främjar utnyttjandet av den framtida markanvändningen."
Orsaken till att det behövs ett undantagslov är att enheten kommer på ett område som räknas till strandområde.
04.12.1893 Hufvudstadsbladet no 328:
Dynamit
fabriken i Hangö. Den nu mera färdigblifna dynamitfabriken i Hangö besiktigades i lördags på förmiddagen af intendenten P. Solitander, kronofogden Th. Ljungberg samt ingeniörerne F. von Christierson och T. Gestrin. Inrättningen godkändes i sin helhet och ansåg nämden de vidtagna försiktighetsåtgärderna vara till alla delar tillfredsställande. På grund häraf, och då de för dynamitens frambringande nödiga syrorna redan finnas på platsen, torde fabriken med det första vidtaga med sin värksamhet.
fredag 3 juli 2009
Simskola
I lokaltidningen "Hangö-bladet", den tidens konkurrent till tidningen "Hangö", kan vi den 2 juli 1909 läsa följande två notiser med informativ idrottshistoria:
- Simsporten. Medlemmarna i H. I. K:s simsektion voro i torsdags sammankallade till möte. Härvid beslöts att sektionens simkurser skulle vidtaga den 5 juli under ledning af en kvinnlig och två manliga lärare, och beräknas pågå under en tid af cirka 6 veckor. För ändamålet disponerar sektionen stadens allmänna simhus från kl. 10 f.m. till kl. 12 middag, då kurser för barn försiggå samt tiden efter kl. 5 e.m. då kurser för äldre personer gifvas. Afgiften för en kurs har fastställts till 3 mk. för äldre personer och 1 mk 50 p. för barn under 15 år. Rabatt beviljas såvida flera personer från samma familj deltaga i kursen, sålunda att en erlägger hel afgift de öfriga half afgift. Af lotsuppsyningsman J. Blomqvist inlämnades en lista, å hvilken ett flertal personer antecknat bidrag för bildande af en fond till simidrottens höjande å orten. Att utarbeta stadgar för fonden utsågos ingeniör F. von Christiersson och herr G. Lax. Till sektionens kassör valdes vågmästar E. Ojala.
* * *
Till Red. för Hangö Bladet Simkurser. Om måndag börja här simkurser, som anordnats på Hangö Idrottsklubbs initiativ. Det är alldeles förunderligt huru lågt simkonsten står i våra skärgårdssocknar. Man skulle tycka, att en befolkning som för sin utkomst är hänvisad till stor del till hafvet skulle allmänt hafva lärt sig en konst af hvilken den i så många fall kan blifva beroende. Så är dock ingalunda fallet. Endast en bråkdel af vår skärgårdsbefolkning är mäktig simkonsten. Många olyckshändelser och drunkningar hafva blifvit följden däraf. Med tillfredsställelse måste man anteckna, att denna på samma gång hälsosamma och nödvändiga idrott under senaste tid tagit ett betydande uppsving hos oss. Sedan simskolan i Helsingfors bragts i ett mönstergillt skick har därifrån kring hela landet utsändts simlärare, som fått intresset för simidrotten att vakna och sprida sig. Tills vidare har den undervisning som i simskolor bibragts ungdomen å olika orter närmast kommit städerna till godo. Man kan dock vara öfvertygad om, att ett allmännare intresse för simidrotten snart skall uppenbara sig öfverallt i vårt land och det skall icke dröja länge innan det skall anses som en skam att icke vara simkunnig. Då hafva simidrottens vänner nått sitt mål. Låt oss hoppas att de kurser som här i Hangö påbörjas nästa måndag skola blifva talrikt besökta och sålunda i sin mån bidraga till ett betydelsefullt resultats ernående. Idrottsvän.
måndag 16 mars 2009
Skidtävlingar i Hangö
Nu har vi ju för ovanlighetens skull haft snö några dagar, men på den gamla goda tiden hade de antika hangöborna vintertid mer än tillräckligt av den varan. De till och med, hör och häpna, kunde leka och tävla i den vita varan! Låter otroligt, men det är sant. Här ett exempel hämtat ur tidningen Hangö den 16 mars 1893:
- Skidtäflan för gossar ända till 16 års ålder, hade senaste tisdag kl. 3 e. m. arrangerats härstädes af ingeniör F. von Christierson, som äfwen under tidigare år genom dylika täflingar, där en hel massa pris, hopsamlade bland priwata, och för skidsporten intresserade personer, utdelats, sökt förmå den uppväxande ungdomen här på orten, att något närmare börja intressera sig för utöfwandet af denna i alla afseenden hälsosamma och hurtiga sport. Wårwädret var det bästa man kunde önska sig, och till följd häraf hade en ganska talrik åskådareskara infunnit sig å platsen, där täflingen försigick.
Till först företogs backlöpning å bärget wäster om Busängsudden, där man genom en underbyggd storartad wiadukt, som nedanför slutande med en 1 ½ meters s. k. skwätt, lyckats erhålla en för ändamålet lämplig startningsplats. Uti denna löpning deltogo af inalles 25 anmälda, endast 11, och af dessa lyckades endast ett fåtal att nedkomma utan att slå kullerbyttor.
Första priset, ett par skidor med stafwar, togs af folksolelewen Emil Sandström; andra priset, ett par skidor, af A. Nilsson, tredje priset, ett par skidor, af K. Andersson (såwäl Andersson som Nilsson wisade en särdeles wacker löpning); fjerde priset, ett cirkelbestick* togs af J. Sawolainen; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Ekqwist samt sjette priset, en puukkoknif, af boktryckerielewen H. Kuorikoski.
Efter denna löpnings slut företogs en omgestaltning af skwätten, som minskades tre fjärdedels meters höjd, och deltogo uti löpningen nu alla de som icke riskerat att försöka så länge skwätten war 1 ½ meter hög. Uti denna löpning togs första priset, ett par skidor, af O. Blom, andra priset ett par skidor, af K. Finnberg, tredje priset, ett par skidor, af E. Ekholm; fjärde priset, ett cirkelbestick, af H. Pettersson; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Westerlund samt sjette priset, en puukkoknif, af T. Töckman.
Härpå widtog distanslöpningen. Banans längd war cirka 2 kilometer. Löpningen tog sin början från Badhusstranden därifrån man medsols gick rundt Märraskärs holme och tillbaka till startningspunkten. Starten skedde af tre gossar i sänder med en ½ minuts mellanskof och erhöll därwid G. Nilsson, som likwäl war en något äldre gosse och tillryggalade sträckan på 12 ½ minuter, första priset, ett par skidor med stafwar; andra priset togs af A. Nilsson för 13 ½ min., tredje priset af O. Blom för 13 ½ min., fjärde priset af Finnberg för 13 ½ min., femte priset af M. Winsten för 14 ½ min., sjette priset af H. Lindholm för 14 ½ min., sjunde priset af L. Löf för 14 ½ min., åttonde priset af O. Kronström för 15 min., nionde priset af T. Öblom för 15 min., tionde priset af G. Ruuskanen för 15 ½ min., samt elfte priset af K. Ekholm för 15 ½ min.
De pris, som utdelades för längdlöpningen bestod förutom af skidor af knifwar, portmonnäer, förstoringsglas, cirkelbestick m. m.
Skidtäflan affslutades med ett tal af ing. von Christierson.
Såsom prisdomare fungerade ingeniör F. v. Christierson, folkskoleläraren A. Kaustell, kyrkoherden Fr. Nauklér, timskrifwaren K. Böcker samt ingeniör Lindroos.
*) Cirkelbestick - Ett etui, som innehåller de till en geometrisk konstruktion eller linearritning nödiga instrumenten: passare, dragstift, gradskifva m. m. (Nordisk Familjebok 1906).
- Skidtäflan för gossar ända till 16 års ålder, hade senaste tisdag kl. 3 e. m. arrangerats härstädes af ingeniör F. von Christierson, som äfwen under tidigare år genom dylika täflingar, där en hel massa pris, hopsamlade bland priwata, och för skidsporten intresserade personer, utdelats, sökt förmå den uppväxande ungdomen här på orten, att något närmare börja intressera sig för utöfwandet af denna i alla afseenden hälsosamma och hurtiga sport. Wårwädret var det bästa man kunde önska sig, och till följd häraf hade en ganska talrik åskådareskara infunnit sig å platsen, där täflingen försigick.
Till först företogs backlöpning å bärget wäster om Busängsudden, där man genom en underbyggd storartad wiadukt, som nedanför slutande med en 1 ½ meters s. k. skwätt, lyckats erhålla en för ändamålet lämplig startningsplats. Uti denna löpning deltogo af inalles 25 anmälda, endast 11, och af dessa lyckades endast ett fåtal att nedkomma utan att slå kullerbyttor.
Första priset, ett par skidor med stafwar, togs af folksolelewen Emil Sandström; andra priset, ett par skidor, af A. Nilsson, tredje priset, ett par skidor, af K. Andersson (såwäl Andersson som Nilsson wisade en särdeles wacker löpning); fjerde priset, ett cirkelbestick* togs af J. Sawolainen; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Ekqwist samt sjette priset, en puukkoknif, af boktryckerielewen H. Kuorikoski.
Efter denna löpnings slut företogs en omgestaltning af skwätten, som minskades tre fjärdedels meters höjd, och deltogo uti löpningen nu alla de som icke riskerat att försöka så länge skwätten war 1 ½ meter hög. Uti denna löpning togs första priset, ett par skidor, af O. Blom, andra priset ett par skidor, af K. Finnberg, tredje priset, ett par skidor, af E. Ekholm; fjärde priset, ett cirkelbestick, af H. Pettersson; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Westerlund samt sjette priset, en puukkoknif, af T. Töckman.
Härpå widtog distanslöpningen. Banans längd war cirka 2 kilometer. Löpningen tog sin början från Badhusstranden därifrån man medsols gick rundt Märraskärs holme och tillbaka till startningspunkten. Starten skedde af tre gossar i sänder med en ½ minuts mellanskof och erhöll därwid G. Nilsson, som likwäl war en något äldre gosse och tillryggalade sträckan på 12 ½ minuter, första priset, ett par skidor med stafwar; andra priset togs af A. Nilsson för 13 ½ min., tredje priset af O. Blom för 13 ½ min., fjärde priset af Finnberg för 13 ½ min., femte priset af M. Winsten för 14 ½ min., sjette priset af H. Lindholm för 14 ½ min., sjunde priset af L. Löf för 14 ½ min., åttonde priset af O. Kronström för 15 min., nionde priset af T. Öblom för 15 min., tionde priset af G. Ruuskanen för 15 ½ min., samt elfte priset af K. Ekholm för 15 ½ min.
De pris, som utdelades för längdlöpningen bestod förutom af skidor af knifwar, portmonnäer, förstoringsglas, cirkelbestick m. m.
Skidtäflan affslutades med ett tal af ing. von Christierson.
Såsom prisdomare fungerade ingeniör F. v. Christierson, folkskoleläraren A. Kaustell, kyrkoherden Fr. Nauklér, timskrifwaren K. Böcker samt ingeniör Lindroos.
*****
*) Cirkelbestick - Ett etui, som innehåller de till en geometrisk konstruktion eller linearritning nödiga instrumenten: passare, dragstift, gradskifva m. m. (Nordisk Familjebok 1906).
söndag 21 december 2008
Språkförbristning
Här citerar jag tidningen Hangö från den 21.12.1895, som citerar tidningen Nya Pressen som citerar Ferdinand von Christierson som citerar ett antal finskspråkiga tidningar, bland dem tidningen Päivälehti. Som vi kan läsa var vi "svenska talande" redan då utsatta för en allmän kritik bland den finskspråkiga minoriteten.
Den finska demagogin i Hangö.
Uti Nya Pressen skrifves:
De finska tidningarna hafva de senaste dagarna under storståtliga rubriker om ämbetsmannaförtryck med mera dylikt uttalat sin förtrytelse öfver att föreståndaren för statsjärnvägarnas mekaniska värkstad i Hangö skulle förbjudit värkstadens arbetare att teckna sig på en af fennomanska agitatorer bland arbetarne i denna stad spridd petition om upphäfvandet af röstskalan vid val till borgareståndet. En sådan godbit som detta förmenta ämbetsmannaförtryck skulle naturligtvis ej få bli liggande obegagnad för partisyftet. Den slukades äfven med förtjusning af de fennomanska landsortsbladen, hvilka jämte sina hufvudstadskolleger såsom en sannslyldig "ljusets riddarvakt" trädde upp till försvar för den kränkta friheten.
Sakens förlopp är emellertid helt enkelt följande, enligt hvad den angripne tjänstemannen själf skriver till oss:
" I Päivälehti för den 20 dennes har man behedrat en del af Hangö järnvägs värkstadspersonal, med benägen upptuktelse. Att korrespondenten från Hangö, såsom den af tidningen anges, ihopkommit delvis af god vänskap, synes bladet helt och hållet hafva ignorerat;detta hade det värda bladet dock ej bort göra, emedan det därigenom endast följt Uusi Suometars taktik. Men till saken. Jämte jag på det bestämdaste tillbakavisar beskyllningen att hafva missbrukat min "ämbetsmyndighet" och, såsom man ju vill låta påskina, kränkt den personliga valfriheten, vill jag här endast i korthet antydanågra omständigheter, hvilka sannolikt givit den af partilidelse förblindade korrespondenten ett välkommet stoff till artikeln i fråga.
Ledsamt nog märkte jag på senare tid att arbetet i värkstaden ej hade den fart jag önskade och var detta så mycket obehagligare som jag hade några rätt brådskande arbeten på hand. När hälst jag kom i värkstaden, och värkmästarn'en möjligen var sysselsatt på annat håll, stodo några arbetare i grupper än här än där tisslande och tasslande, tills jag slutligen kom underfund med att någon slags lista cirkulerade i värkstaden och att vissa arbetare engagerats för att för att skaffa underskrifter af de andra å listan. Det var alt den rösträttslista, som föranleddes af det omtalade famösa rösträttsmötet härstädes, ehuru saken hölls mycket hemlig, på det arbetaren ej måtte i tid erhålla vetskap om hvad saken egentligen gälde. Att man genom sådana Demagogische Umtriebe, på svenska kalladt mullvadsarbete, sökt använda en, under mitt inseende stående, statens värkstad för agitatoriska ändamål, och på slikt oförsynt sätt t. o. m. hindrade värkstadsarbetet, kunde jag naturligtvis icke tillåta, och förklarade jag för arbetarne att de ej voro antagna för att springa med listor, utan för att förrätta sitt förelagda arbete. Om ej de ville det senare, så skulle de, som drofvit omkring, snarast fä lämna värkstaden. Detta var nu visst ett fasligt öfvergrepp genom min så näpet af tidningen omtalade "virkavalta", men torde den ungsomligt hetsiga korrespondenten likvist få underkasta sig att så kommer att ske, därest ej behörig bättring inträder efter den gifna varningen.
För öfrigt torde det ej vara lämpligt forum att vidare förhandla dessa saker här, hvarför jag ej häller kan inlåta mig på ytterligare tidningspolemik, hälst min tid är upptagen af andra göromål.
Efter att hafva spelat ut sista kortet är det visst icke angenämt att, oaktadt alt mullvadsarbete, hafva gjort ett komplett fiasko å orten, men annat var ju ej heller att förutse i denna af urgammalt svenska bygd; likvisst bör man ej därför söka fel hos andra än sig själf.
F. von Christierson"
August Ferdinand von Christierson föddes som son i ett högborgerligt hem i Helsingfors 1840. Efter utgången elementärskola sökte han sig till kadettkåren i Fredrikshamn varifrån han dock avgick 1856. Härefter utbildade han sig till ingenjör vid polytekniska institutet i Hannover under åren 1859-64. Som utexaminerad ingenjör fick han sin första anställning som ritare vid Lüther & Peters mekaniska verkstäder i Wolfenbüttel. Efter detta arbetade han även i London och i Bristol, hos Averside Engine C:o, var han tog del av lokomotivtillverkningen för finländska järnvägar. Därefter anställdes han vid det ryska Ångbåtsbolaget i Odessa som chef för bolagets ritkontor. Efter flera år utomlands återvände han så till Finland år 1873 då han anställdes som verkstadsföreståndare för Hangö-Hyvinge järnväg. År 1875 gifte han sig med översten Adolf Appelgrens dotter Olga, samma år fick han även äran att titulera sig maskinmästare av I klass. Efter att paret slagit sig ned i Hangö fungerade F. von Christierson som ångbåtsbesiktningsman under åren 1882-88, därefter arbetade han som besiktningsman för ångpannor i Hangö, Ekenäs och Raseborgs härad under tiden 1900-08, samt efter detta i samma ämbete enbart för Hangö stad. F. von Christierson var livligt engagerad i stadens politiska angelägheter och blev härmed, ur stadsutvecklingens synvinkel, en betydelsefull man.
Bland de förtroendeuppdrag han skötte kan bl.a nämnas viceordförande för stadens första drätselkammare, medlem i stadsfullmäktige, hälsovårdsnämnden, folkskoledirektionen och byggnadsbesiktningsnämnden. Naturligt var därför att då den länge planerade badanstalten slutligen blev verklighet var F. von Christierson en av de första medlemmarna i badhusdirektionen. Som en parentes kan här nämnas att F. von Christierson under den livliga debatten om Busträskets öde i badhusparken höll på förslaget om igenfyllande av träsket samt att detta skulle företas på så sätt att stadens skrot och skräp skulle dumpas där.
Vid en ålder av sjuttiofyra år avsade sig F. von Christierson tjänsten som maskindirektör samt depot- och verkstadsföreståndare men förblev hangöbo fram till sin pensionering från ämbetet som besiktningsman för ångpannor 1921, då han var över åttio år gammal.
Den finska demagogin i Hangö.
Uti Nya Pressen skrifves:
De finska tidningarna hafva de senaste dagarna under storståtliga rubriker om ämbetsmannaförtryck med mera dylikt uttalat sin förtrytelse öfver att föreståndaren för statsjärnvägarnas mekaniska värkstad i Hangö skulle förbjudit värkstadens arbetare att teckna sig på en af fennomanska agitatorer bland arbetarne i denna stad spridd petition om upphäfvandet af röstskalan vid val till borgareståndet. En sådan godbit som detta förmenta ämbetsmannaförtryck skulle naturligtvis ej få bli liggande obegagnad för partisyftet. Den slukades äfven med förtjusning af de fennomanska landsortsbladen, hvilka jämte sina hufvudstadskolleger såsom en sannslyldig "ljusets riddarvakt" trädde upp till försvar för den kränkta friheten.
Sakens förlopp är emellertid helt enkelt följande, enligt hvad den angripne tjänstemannen själf skriver till oss:
" I Päivälehti för den 20 dennes har man behedrat en del af Hangö järnvägs värkstadspersonal, med benägen upptuktelse. Att korrespondenten från Hangö, såsom den af tidningen anges, ihopkommit delvis af god vänskap, synes bladet helt och hållet hafva ignorerat;detta hade det värda bladet dock ej bort göra, emedan det därigenom endast följt Uusi Suometars taktik. Men till saken. Jämte jag på det bestämdaste tillbakavisar beskyllningen att hafva missbrukat min "ämbetsmyndighet" och, såsom man ju vill låta påskina, kränkt den personliga valfriheten, vill jag här endast i korthet antydanågra omständigheter, hvilka sannolikt givit den af partilidelse förblindade korrespondenten ett välkommet stoff till artikeln i fråga.
Ledsamt nog märkte jag på senare tid att arbetet i värkstaden ej hade den fart jag önskade och var detta så mycket obehagligare som jag hade några rätt brådskande arbeten på hand. När hälst jag kom i värkstaden, och värkmästarn'en möjligen var sysselsatt på annat håll, stodo några arbetare i grupper än här än där tisslande och tasslande, tills jag slutligen kom underfund med att någon slags lista cirkulerade i värkstaden och att vissa arbetare engagerats för att för att skaffa underskrifter af de andra å listan. Det var alt den rösträttslista, som föranleddes af det omtalade famösa rösträttsmötet härstädes, ehuru saken hölls mycket hemlig, på det arbetaren ej måtte i tid erhålla vetskap om hvad saken egentligen gälde. Att man genom sådana Demagogische Umtriebe, på svenska kalladt mullvadsarbete, sökt använda en, under mitt inseende stående, statens värkstad för agitatoriska ändamål, och på slikt oförsynt sätt t. o. m. hindrade värkstadsarbetet, kunde jag naturligtvis icke tillåta, och förklarade jag för arbetarne att de ej voro antagna för att springa med listor, utan för att förrätta sitt förelagda arbete. Om ej de ville det senare, så skulle de, som drofvit omkring, snarast fä lämna värkstaden. Detta var nu visst ett fasligt öfvergrepp genom min så näpet af tidningen omtalade "virkavalta", men torde den ungsomligt hetsiga korrespondenten likvist få underkasta sig att så kommer att ske, därest ej behörig bättring inträder efter den gifna varningen.
För öfrigt torde det ej vara lämpligt forum att vidare förhandla dessa saker här, hvarför jag ej häller kan inlåta mig på ytterligare tidningspolemik, hälst min tid är upptagen af andra göromål.
Efter att hafva spelat ut sista kortet är det visst icke angenämt att, oaktadt alt mullvadsarbete, hafva gjort ett komplett fiasko å orten, men annat var ju ej heller att förutse i denna af urgammalt svenska bygd; likvisst bör man ej därför söka fel hos andra än sig själf.
F. von Christierson"
*****
August Ferdinand von Christierson föddes som son i ett högborgerligt hem i Helsingfors 1840. Efter utgången elementärskola sökte han sig till kadettkåren i Fredrikshamn varifrån han dock avgick 1856. Härefter utbildade han sig till ingenjör vid polytekniska institutet i Hannover under åren 1859-64. Som utexaminerad ingenjör fick han sin första anställning som ritare vid Lüther & Peters mekaniska verkstäder i Wolfenbüttel. Efter detta arbetade han även i London och i Bristol, hos Averside Engine C:o, var han tog del av lokomotivtillverkningen för finländska järnvägar. Därefter anställdes han vid det ryska Ångbåtsbolaget i Odessa som chef för bolagets ritkontor. Efter flera år utomlands återvände han så till Finland år 1873 då han anställdes som verkstadsföreståndare för Hangö-Hyvinge järnväg. År 1875 gifte han sig med översten Adolf Appelgrens dotter Olga, samma år fick han även äran att titulera sig maskinmästare av I klass. Efter att paret slagit sig ned i Hangö fungerade F. von Christierson som ångbåtsbesiktningsman under åren 1882-88, därefter arbetade han som besiktningsman för ångpannor i Hangö, Ekenäs och Raseborgs härad under tiden 1900-08, samt efter detta i samma ämbete enbart för Hangö stad. F. von Christierson var livligt engagerad i stadens politiska angelägheter och blev härmed, ur stadsutvecklingens synvinkel, en betydelsefull man.
Bland de förtroendeuppdrag han skötte kan bl.a nämnas viceordförande för stadens första drätselkammare, medlem i stadsfullmäktige, hälsovårdsnämnden, folkskoledirektionen och byggnadsbesiktningsnämnden. Naturligt var därför att då den länge planerade badanstalten slutligen blev verklighet var F. von Christierson en av de första medlemmarna i badhusdirektionen. Som en parentes kan här nämnas att F. von Christierson under den livliga debatten om Busträskets öde i badhusparken höll på förslaget om igenfyllande av träsket samt att detta skulle företas på så sätt att stadens skrot och skräp skulle dumpas där.
Vid en ålder av sjuttiofyra år avsade sig F. von Christierson tjänsten som maskindirektör samt depot- och verkstadsföreståndare men förblev hangöbo fram till sin pensionering från ämbetet som besiktningsman för ångpannor 1921, då han var över åttio år gammal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
