Dålig ekonomi, men det har varit värre!

Det där med att vi har en ekonomi som sköts besynnerligt i vår stad är ingenting nytt. Så har läget varit ända sedan de första lån som togs då staden grundlades. Nu, då vi står under statligt förmyndarskap, kanske vi kan göra en liten tillbakablick på hur det sköttes förr. För hundra år sedan, den 20 januari 1910, går det i tidningen "Hangö" att läsa följande intressanta artikel, skriven av signaturen "Flanör":

Misshushållningen i Hangö 

inbjuder till ryskt angrepp 

mot kommunernas rätt till självstyre.

Det har alltid funnits en tidning i landet, som fröjdat sig åt att missförhållandena i Hangö fortfarande kunna florera och som alltid försvarat dessa missförhållanden. Denna tidning var den här utkommande gasetan. Nu fröjdar sig även en annan gaseta över den oreda, som råder i ledningen av Hangö stads angelägenheter. Det är den ryska "Finljandskaja gaseta".


I sistsagda tidning för tisdagen ingår nämligen följande notis:


"Hufvudstadsbladet meddelar föga hugnesamma underrättelser om staden Hangös finansiella hushållning", varefter bladet återger en notis i H:bladet n:r 4 rörande Hangö stads låneoperationer och lånebehov samt tillägger:


"Tidningen Hufvudstadsbladets' meddelande bekräftar ännu en gång och kompletterar en hel rad i den lokala pressen ingångna exempel på, huru lättsinnigt ekonomin i många av landets städer handhaves".


Värdigt sällskap i sanning. "Sköna själar råka lätt varann" och båda äro de helt säkert glada över att kommunens finanser under de senaste åren försämrats på ett oroväckande sätt. Skillnaden är väl endast den, att vår gaseta fröjdas över att dess huvudmän fortsättningsvis på sitt sätt hushålla med stadens penningar, medan den andra, den äldre gasetan glädes över att en dylik misshushållning kan giva ryssarna den allra bästa anledning till inblandning i Finlands kommuners rätt till självstyre.


Det vore i sanning skäl för de män, vilka genom sin hänsynslösa kommunalpolitik bragt Hangö stad till den punkt, att Finlands politiska motståndare kunna hänvisa till vår kommun såsom ett exempel på huru en kommun icke bör skötas - det vore i sanning skäl för dessa män att åtminstone inför denna fara besinna vart deras kommunalpolitik kan leda. På dem kan komma att vila ansvaret för att landets politiska motståndare i värsta fall taga sig åtminstone en skenbar anledning till angrepp på kommunernas självstyre. Reflektionen i "Finlandskaja gaseta" synes oss böra tagas som ett allvarligt varsel.