Lions årligen återkommande "loppis" brukar av tradition vara ett av de försommarens evenemang jag tycker om att besöka. Till minst sagt humana priser får man hemsläpat ännu mera dammsamlande grejer att fylla de redan överfyllda hyllorna med, främst då böcker. Men det bästa av allt är ju att de slantar man lämnar efter sig går till ett bra ändamål.Ibland, eller egentligen nästan varje år, råkar man stöta på fynd av en oväntat hög kvalitet. Så även i går, då jag av en ren händelse såg en inbunden version av Goethes "Faust", som jag tidigare enbart hade i mjuka pärmar. Först då jag undersökte boken hemma upptäckte jag att var en version från 1878, översatt av Viktor Rydberg med bilder av Wilhelm von Kaulbach.
Inte en helt dåligt placerad euro, inte, i synnerhet som Faust är en glädje att läsa. Gång efter gång.
Men en sak har jag undrat över i många år; Hur sjutton är det möjligt att alla de bästa varorna, i synnerhet då bland möblerna, är reserverade redan innan loppmarknaden öppnar?
Jag menar, vad är det ens för vits att släpa dit grejerna om de inte ens är till salu?
Inlägg
