Ödets ironi - ironiskt öde

I tidningen Wasabladet kan man tisdagen den 15 februari 1898 läsa följande lilla notis:

- Uppbrunnen brandkårsfana. Wid ett eldswådstillbud i lördagsafton förstördes Hangö friwilliga brandkårs fana, som förwarades i det rum där elden uppstod. Fanan, som war försäkrad i Pohjola för 800 mk, wärderas i sitt nuwarande skick till 25 mk.

Jag vet, jag vet. Det där var väl inte så roligt.

Inte heller tycker jag att det är roligt att man allt hårdare går åt de frivilliga brandkårernas möjligheter att verka. Det ser nästan ut som om man vill få dem alla att upphöra helt med sin verksamhet. Samtidigt som man på radio, senast i dagens morgonsändning på Vega, beklagar sig över att det inte finns tillräckligt många som vill bli "detildsbrandman" för räddningsverket.

Utbildningen till att bli en sådan ordnas av Finlands svenska brand- och räddningsförbund. Enligt inslaget på radio ska det inom kort göras ett nytt försök att få tillräckligt med intresserade.