Djuriskt

I går hade jag den stora glädjen att besöka vår huvudstad, där människoliknande varelser kilar runt likt möss i en labyrint. Halvhysteriska turister, främst från vårt östra stora grannland, men så här i ishockeytider även sportfanatiker från länderna söderut. Som att se en hundrastgård i vårsolens sken.

Eller myror.

Att sitta en hel dag i en buss, ingenting att rekommendera för personer med anlag för klaustrofobi för övrigt, kan vara väldigt påfrestande. För fysiken, men även för psyket. Innan man är hemma får man en liten inblick i hur det kan kännas för en guldfisk i en för liten skål. Men samtidigt är det roligt, för att inte rent ut säga intressant, att få röra på sig lite. Även om det sker med hjälp av hästkrafter och hjul.

Varför skriver jag nu sådant här svammel, kan man fråga sig. Jo, jag bläddrade som hastigast igenom vad jag skrivit genom åren. Till min förvåning såg jag att den åttonde maj har jag varit en aning djurisk. Varje år. Tänk så det kan bli.

Här ännu några djur, saxat ur tidningen Hangö, 8 maj 1898: