I går kväll hade jag och ungefär 200 andra lyckliga glädjen att få delta i en sitskonsert med Hangö Manskör på Brankkis. Om jag förstod saken rätt var det den tredje i ordningen man anordnade.
Det var ett hiskeligt sjungas, både vackert och småskaboröst ihopblandat, precis så som det ska vara. Mycket trevligt var det. Och då man löst en inträdesbiljett fick man sig en bit sill på köpet, eller två, med potatis och annat smått och gott. Inte så illa. Och en bit lax dessutom, med kaffe och munk till efterrätt.
Nu hade jag till på köpet den ofantliga turen att bli placerad mitt i salen, så jag fick ut den största möjliga njutningen av de olika stämmor som hördes runt om i salen, såsom kvällens tema antyder sjöngs det ju mest sittande, vilket gav en extra krydda åt det hela. Och mina bordsgrannar var även de mycket trevliga och behärskade sina stämmor då de inte skulle höras.
En snapsvisa på finska hörde jag också, jag tror det var första gången någonsin jag hörde en sådan på det språket.
På det hela taget hade jag en av de trevligaste kvällarna på länge, förhoppningsvis får jag möjlighet att delta i fler dylika. Som passagerare, så att säga.
För sång är nog en av de saker jag överlåter åt andra att idka. Till allas gemensamma glädje.
Men textmässigt kan jag återge en av mina favoriter från i går, om jag nu minns den rätt, melodin får man ta den som man vill, eller som Petter Jönsson, för den har jag svårt att återge här. Texten är i alla fall påhittad av Bosse Österberg:
var så inbilsker å malliger å hemsker.
Partikamraterna tappa slutligen orken
när han drack brännvin
och sen blev höger i korken.