Hård, hårdare, hårdast.

Ovanstående definierar den krabbis jag gått och införskaffat. Helt själv och utan annan nämnvärd hjälp än jag själv. Som de flesta av oss som har lidit av ett dylikt tillstånd vet blir man definitivt inte smartare av att vara så till den milda grad oförståndig att man gör på detta sättet.

Jag är ungefär bra nära så oförstående som man bara kan bli då jag stirrar tomt på stadsfullmäktiges föredragningslista. Jag medger mer än gärna att det är mer än lika bra att låta bli att kommentera en enda av de punkter jag där ser. Mera än så.

Och så sitter jag och stirrar oförstående på saknummer 42 i miljönämndens föredragningslista, den där Hangöudds skärgårdsjaktförening ansöker om ett stöd på 700 euro för att få en kemikalie-WC till Morgonland. Summan man har kunnat ansöka om är 500 euro.

Miljövårdschef Saija Kajala föreslår att bidraget på de furstliga 500 ska ledigförklaras att sökas på nytt, kanske jaktföreningen får sina pengar om de sänker sina anspråk från 700 till 500 euro?

Jag förstår inte, det är ungefär det enda jag är säker på att jag per definition förstår, troligtvis är det någonting jag missar.