Julgatans öppning, ja. Då var det dags för de mest fruktade och efterlängtade dagarna i mångas liv, beroende på hur man tar det. Ungefär så gick även öppningstalet, hållet av författaren Matti Remes på lyrisk finska, då han konstaterade att det värsta med julen är då den är slut och granen ligger torr i snödrivan.
Om det var hela hans vokabulär på det första inhemska var det inte dåligt. För hur många av oss använder 100% av den finska vi kan varje dag?
Hmm, få se nu om jag är hans nästa mordoffer.
Först rådde enbart mörker, sedan hittade en elektriker sladden. Eller var det kontakten? Hur som helst, det gråa försvann och universum fylldes av ljus och värme.
Jag hoppas han fick övertidsersättning, det vore han värd, elektrikern.
Toppen av granen är verkligen toppen i år! Mera retrolampor i energibesparingens tidevarv. Jag har förresten för mig att staden förhandlade fram en rejäl prishöjning åt sig i elavgifterna till inkommande år.
Vänta nu...
Rudolf med röda mulen har blivit ersatt av en maskin. Så har då slutligen även det traditionsfyllda Korvatunturi nåtts av rationaliseringsivern. Bort med de gamla trotjänarna, in med maskinerna!
Men nog har den väl en viss charm, traktorn, det går inte att förneka. Undrar ändå hur det går med taket då detta elände brakar ned vid skorstenen.
Visst brukar Julgatans öppning vara välbesökt, men så här mycket folk minns jag mig inte ha sett tidigare. Men å andra sidan minns jag nog inte så mycket annars heller, kanske det är så här det alltid har varit?
Och mängden av snälla barn var så stor så jag inte kom fram för att ta emot min karamell.
Min besvikelse är stor, men kanske kommer det någon rödklädd sluddrande skäggmurvel emot senare i kväll.
Inlägg
