Då har vi plötsligt ett alldeles underbart väder, om än bara tillfälligt, som gjort för att ta sig en runda runt bygderna för att ta reda på vad den senaste stormen ställde till med. Inte så illa, verkar det som.
Men vid det som kallas damernas simhus, trots att även manliga personer använder sig av stället, har vädrets makter slitit med sig det rätt nylagade räcket från trappan ned till vattnet. Så där är det stängt, vilket kanske kan tyckas konstigt. Men det är väl någon byråkratregel som i säkerhetens namn förbjuder användningen av simhuset om trappan är i olag?
Samlandet av drivved har i århundraden varit en rättighet som skärgårdsbefolkningen använt sig av, men jag trodde nog de tiderna var över. Åtminstone så här i stadskärnan. Men resterna av simhusets räcke med skyddsvägg lyckliggjorde åtminstone en herreman för dagen, då han kunde plocka åt sig nya fina bräder från Regattastranden.
Havet tar och havet ger, eller annorlunda sagt; Det som gör någon olycklig gör en annan lycklig.
Inlägg
