Även om man vet vart det barkar redan långt i förväg, nästan kan säga vem som begär ordet och varför.
Så var det häromkvällen i stadshuset, då planerna för Fabriksudden och Östra hamnen skulle diskuteras, och så blir det med all sannolikhet även på nästa diskussionstillfälle; Diskussionstillfälle gällande öppnandet av mottagningscentral i Hangö, som ordnas den 23 november.
Troligtvis går det som på alla andra möten av dylikt slag - En hög ropare som skriker i käften på varann så ingen hör vad nån säger och ingen lyssnar till de svar som eventuellt ges av de som vet svaren.
Visserligen kan det faktum att det var svårt att höra vad folk säger ha att göra med min nedsatta hörsel i kombination med att mikrofonerna inte fungerade (wtf!, som vi ungdomar säger, nog ska väl staden kunna få mikrofonerna att fungera!), men då folk käbblar sinsemellan utan vett och mening under ett diskussionstillfälle som staden ordnar tyder det på brist på respekt.
Dåligt agerat, av alla parter. Dåligt för mitt blodtryck.
Så jag berättar i stället om vad jag gjort idag. Jag har besökt Lovisa. Jag kan konstatera att de har en vacker kyrka, vackra vyer, ett vackert stadshus, trevliga människor som lyssnar till varandra och ett fungerande socialt nätverk företagare emellan. Kulturen fungerar på ett för alla invånare tillfredsställande sätt, såväl segling som rockkonserter går att hitta. Och så är närapå hälften av Lovisaborna svenskspråkiga, de fiskar, tycker om sina stränder och betalar skatt. Och till min stora förvåning är närapå hälften av Lovisaborna svenskspråkiga.
Vi klarar nästan allt detdär här i Hangö, kan tyckas, vi har till och med egna elkraftverk. Men inte riktigt, vi har ännu inte klätt våra gångbanor med trasmattor:
Inlägg
