Barnsligt och ungdomligt

Några evenemang för er som är ständigt unga, till kropp och/eller själ:

I morgon är det sista dagen att se utställningen "FÄRG! Inne och Ute". Utställningen är en gemensam grej av Marko Niemi och Eero Caselius som går att bese tills biblioteket stänger för dagen. Själv var jag nog inte tillräckligt barnslig för att förstå den, men...

På måndag är det vernissagedags. Club con Color öppnar sin utställning "Barnen är alltid de modigaste", där Agneta Möller-Salmela läser en till bilderna hörande berättelse. Utställningen pågår i biblioteket fram till den första mars.

I stadshusgallerian pågår fortfarande utställningen "Våra konstskatter" och i vårt museum kan man se "Mina käraste leksaker". För många är dessa båda samma sak, men så inte nu.

Och så en påminnelse till alla ungdomliga äldre ungdomar: Stamkunderna från Ungis anno 1974 träffas på Hangö Brankis lördagen den 1. mars 2014 kl 18-. Anmälningar: wiberg@utu.fi

* * *

Jag, liksom säkert många andra, har kanske inte riktigt haft kontroll över vad det egentligen är som Möller-Salmela gör, men tack vare hennes vänliga omtanke får vi nu en beskrivning. Med Nettas egna ord:

Vill berätta att det är en muntlig berättelse som jag framför och inte en högläst. Det är väldigt olika saker. I en högläst berättelse försöker man få fram författarens intentioner med författarens språk, stämning och uttryck. Den muntliga berättelsen bantar man ned till en stomme som sedan byggs upp med berättarens språk och de nyckelscener som berättaren vill betona.

Men det är väldigt olika om man jobbar med båda två så märker man skillnaden. Hursomhelst så blir det en tillställning där berättelsen svävar i luften i tre lager. Dels finns bilderna som målarna har skapat, så finns min muntliga och dessutom åhörarnas berättelse och de bilder som de skulle ha målat inne i deras huvud.

Konst i biblioteket

 Jag halkade iväg till biblioteket, hjärnan kräver någonting mera lättläst än långrandiga föredragningslistor för tillfället. Kalle Anka, kanske. Eller på sin höjd Fantomen. De utlagda böckerna med Jules Verne var för svåra. Och stora.

Då jag nu en gång stod där och stirrade tomt på välfyllda hyllor utan att veta vad jag ska låna slog det mig att jag kan gå en sväng i övre våningen för att bese Club con Colors alster i utställningen Lycka, hav och längtan.

En trevlig idé, att ha en kort berättelse som ackompanjemang till tavlorna. Mycket trevlig. Jag försökte ta en bild på en bild som ser ut som de bilder jag tar, men den bilden blev inte så mycket bättre än väntat.

Jag framför min ursäkt till konstnären, felet är mitt.