Host, host och rostiga rör

Sådär. Då kan jag sälla mig till den grupp av Finländare som trodde sommaren var här bara för att solen visade sig några dagar. Men har man ett dommt hyvvo så får kråppen lida.

Det ser ut som om mysteriet med den rödfärgade sanden fått sin lösning. Efter diverse dividerande hit och dit har de kloka slagit ihop sina huvuden med ett gnistrande resultat; Den rostfärgade sanden är rost! Nej, skämt åsido, nog ser det ut som om det vore rostig sand, sådant som vi i Finland allmänt har i marken.

Bencco bifogar en karta från någon gång på 1790-talet där man ser ett streck från ett träsk, markerande det utlopp som träsket fordom hade, varifrån det garanterat kommit sådan sand.

På en annan karta jag har ser man att det i tiderna fanns ett liknande avtappningsdike från Busträsket, så där är ytterligare en källa till järnhaltig sand.

1910 skriver signaturen "Charles" i sin spalt "Småprat", vilken han hade i tidningen Hangö-Bladet, angående ett överfullt busträsk - vattnet steg ända upp till idrottsplanen - att "... förut i tiden hölls planen torr tack vare det stora utfallsdiket från träsket till Kolaviken, men numera är diket igenfylldt och vattnet samlas naturligtvis...". Vart vattnet numera tar vägen har jag ingen aning om, med all den nederbörd vi nuförtiden får i det soliga Hangö.

Bencco skickar också en bild på en liknande bäck som finns på östra sidan av ryska gravgården, senare under järnvägsbyggartider har den blivit omgjord till avloppsrör med hjälp av granit. Där ser man tydligt myrmalm på botten av diket.

Men på tal om gammalt ursprung och signaturen Charles inlägg i Hangöbladet - Ska vi som nästa projekt ta och reda ut varifrån det småfåniga namnet "Kolaviken" härstammar? Åtminstone har man inte ätit kola där, inte åtminstone i sådana mängder att det ger namn åt en plats.

Cafe Africa

Det strålande vårvädret, ja. I tidningen Hangö, 22 mars 1910, skriver signaturen "Charles" under rubriken "Småprat" följande:

Det strålande förvårvädret i lördags och söndags drog stadsborna som för öfrigt äro ovanligt tröga att röra på sig, ut till stadens vackra omgifningar. Den korta spatserturen till badhusbryggan tillfredsställde icke mera och t. o. m. strandpromenaden ända ut till "Africa" föreföll alltför kort.

A propos "Africa", så har man värkligen svårt att i det under vinterns lopp betydligt utvidgade och med rymliga täckta verandor försedda kaféet igenkänna det första blygsamma "Africa", den lilla kiosken, som först i tidernas morgon stod uppe på Högberget invid den gamla skansen, där nu Skansgatan korsar Högbergsgatan, och som sedermera flyttades till björkdungen framför villa Corsica, och därifrån den långa vägen ut till Tallholmen. Den anspråkslösa kiosken har med tiden blifvit ett gouteradt café, slutmålet för badgästernas eftermiddagspromenader och en favoritplats för den, som från kaféets härligt belägna verandor vill njuta anblicken af den mest storslagna hafsvy, man gerna kan tänka sig. "Africa" är inte mera någon vanlig "läskedrycksservering", nu mera. "Africa" är ett klart bättre ställe, en restaurant dom kallar't, men naturligtvis en nykterhets dito, dess bättre. Och må gudarna bevara det fridsamma stället för något starkare än the och pomril! För tillfället har caféet endast ett fel - att det är stängt.

* * *

Intressant ur ett rent byggnadshistoriskt perspektiv. Nog visste jag att tamburen då man kommer in på nuvarande Fyra Vindarnas Hus är den ursprungliga delen, men att den hade flyttats omkring så till den grad visste jag inte.

Inför Sea Horse Week

Efter ett mellanår ordnas ridsportevenemanget Sea Horse Week igen i sommar. Tävlingsdagarna är 22-26 juli. Arenan är som förut gamla sportplanen i Hangö. Inför detta evenemang kanske ett kåseri av min favoritkåsör "Charles", hämtat ur den hädangångne lokaltidningen "Hangö-bladet", nr 105 från den 16 juli 1910, kanske kan vara passande uppvärmning:

Hippologi. Det händer att man då och då på Parkvägen möter en del unga damer, som, utom att de omgifva sig med en viss atmosfär af hästkultur och stall-odör, genom sina konstigt tillskurna kjol-pantalonger och sin kavata hippologi-jargon genast angifva att de lefva i den ädla ridsportens tecken. De höra till den betydande del af stadens sommarpublik, som inte tillbringar sina lediga stunder i en båt på saltan våg, ej heller på tennisplatsen, utan tvärtom på hästryggen. Det är nämligen nu för tillfället highest fashion att rida. Jag känner knappast någon dam här i staden, som inte ämnat börja rida, eller som inte för närvarande är starkt betänkt på att börja rida, ty det ligger liksom doft af engelskt fullblod och stall och sadelläder i luften och den drager och lockar tills den anfäktade en vacker dag hittar sig vid ridinstitutet, bakom villa Elsa, inför Pontius Pilatus d.v.s. rustmästaren själf, ryttmästar Mellin. Alla äro barn i början - det får nykomlingen nu med alla detta faktums ledsamheter erfara, ty från ridkonstens a är ett rysligt långt steg till dess o - det vet till och med jag, som blott praktiserat konsten ett antal gånger så att säga barbacka, så stopporna stått både om hästkräket och delikventen. Men sanden är mjuk i "manegen" och innan kavalleristen slipper med på utridten, har hon redan vissa förutsättningar att göra sig fördelaktigt gällande på den rörliga höjd, från hvilken hon med ringaktningens hela styrka blickar ned på oss små infanterister här på jordskorpan. I alla fall kan det lätt inträffa fall och svåra fall, och faller det sig då, att olycksfallsförsäkringen förfallit blifver fallet naturligtvis ännu farligare, hvilket fallerar, faller af sig själft. Men skämt åsido - tänk med allvar på att verkligen börja med den uppfriskande sporten, som skänker hälsa och mod, men det som göres, skall göras snart, ty sommaren är kort och hästarna draga åter sina färde till hufvudstaden.

*

A propos hästar, så kan jag inte underlåta att uttrycka min och många andras lifliga beundran för vår allra nyaste novité, nämligen den där unika hyrkuskbirsen på Järnvägstorget. Den är af utmärkt fin nubbsten med cement och asfalt med en ränna i midten och ett utlopp i södra ändan, och den samlar regnvatten och andra flytande ämnen alldeles magnifikt - tyvärr flyter en liten del däraf ut genom utloppstratten. Detta är väl ingalunda meningen? Tydligen har ett mindre fel begåtts vid konstruerandet af inrättningen: den är inte alldeles plan. I alla fall misstänker jag smått att birsen är kusin till den grandiosa kajanläggningen i Kolaviken och äfvenså till pannkakorna på Kyrkobergets sluttning. Tyvärr heter det att släkten är värst.

SeaHorse Week ordnades första gången år 1997. Tävlingarna har under årens lopp blivit väldigt populära runt om i vårt land. En orsak torde vara den unika miljön alldeles i centrum av staden. Ryttarna gillar korta avstånd från tävlingsplanen till kansliet, stallar och parkeringsplatserna. Precis som den så omtalade regattasvansen gillar närheten till miljö, ölbutiker och parkeringsplatser.

Bilden till höger föreställer en hästsvans, som ett alternativ till alla bilder på regattasvansen.

Hangö Svagdrycksbryggeri

Signaturen "Charles" berättar i lokaltidningens nummer den 27 maj 1909 om Hangö Svagdrycksbryggeri på följande sätt:

Mera svagdricka...

Vi voro i går i tillfälle att göra ett besök i Hangö Svagdrycksbryggeris nya bryggerianläggning inrymd i gården N:o 8 vid Järnvägsgatan, tillhörig byggmästar G. A. Nyman, som äfven är innehafvare af bryggeriet, och erhöllo vi därvid ett odeladt angenämt intryck af denna för våra förhållanden vidlyftiga inrättning.

Tillvärkningens centralpunkt är förlagd till den mellan biografteatern och matserveringen i subbastementvåningen belägna delen af huset, som en gång i tiden varit saluhall. Här brygges drickan med tillhjälp af den förenklade metod och de nyaste maskiner den moderna bryggeritekniken kan uppvisa. Att här inlåta oss på en närmare beskrifning af metoden och de olika faser ingredienserna måste genomgå innan de slutligen som färdig bryggd tappas på fat och lagras i kylrummet för att efterhand släppas ut i handel, skulle föra oss alltför långt - må det här endast anföras att de tidsenliga apparaterna, levererade af firman Bröder Herrman i Stockholm, de hygieniska anordningar, som vidtagits, och främst varans utmärkta kvalitet, hvilket vi voro i tillfälle att konstatera allt inger förtroende och borgar för att bryggeriets tillvärkningar komma att röna förtjent efterfrågan hos den svagdrickskonsumerande allmänheten.

Utom fabrikation af svagdricka är äfven en afdelning för tillvärkning af läskdrycker, främst lemonader, förenad med bryggeriet. Äfven här ha de nyaste metoder för tillvärkning tillgodosetts.

Det hela förestås af en i facket väl inkommen och förfaren bryggmästare. Vid fabrikationen komma inga främmande tillsatser, så som "porterkulör", saccarin eller dylikt, till användning, utan endast rena naturprodukter. Det erforderliga vattnet erhålles ur en dubbelbrunn, belägen invid gården under Järnvägsgatans nivå. Vattnet i brunnen är klart och godt, men undergår dock före användningen en omsorgsfull filtrering. All kraft, som behöfs för bryggeriet, levereras af en 4 hkr. petroleum motor.

*

Man frågar sig ofrivilligt huru det kan vara möjligt att så afsevärda mängder svagdrick, som tillverkas af de tre jämförelsevis stora bryggerier, som operera på orten, kunna vinna afsättning här. Som en ringa förklaring härtill vilja vi anföra att det under de varmaste dagarna förliden sommar konsumerades enbart i smedafdelningen af en industriell anläggning ända upp till 100 liter dagligen. Om denna enorma konsumtion äger sitt motstycke på andra håll i staden så kan man nogsamt förstå att produktionen måste lämpa sig därefter. Alltså, mera svagdricka bara!...

Charles.