Ironi i luften

Jaha. Så gick det då som jag anade att det skulle gå; Fallskärmshopparna i Täktom är TVUNGNA att återuppta sin verksamhet för att få möjlighet att i framtiden fortsätta sin verksamhet.

Det möte som i går hölls mellan representanter för staden, NTM-centralen och Suomen Laskuvarjoherho kunde helt klart konstatera att den bullermätning som en privatperson gjort inte kan räknas som mera värd än den omfattande bullerutredning som pågår enligt ett beslut från högsta förvaltningsdomstolen i Vasa.

Det besynnerliga här är att hopparna avbröt sin verksamhet mitt i säsongen, under pågående utredning. Kanske den genomsnittliga bullernivån fås ned till acceptabel nivå på detta sätt?

Oljud

Jag hade den stora glädjen att få sitta och diskutera buller med Pertti Sundqvist, ordföranden för Hangö miljöförening.

Under vår pratstund lärde jag mig en hel del om hur man gör en bullerutredning och om hur svårt det verkar vara för våra beslutsfattare och tjänstemän att förstå sig på miljölagen.

En annan väldigt intressant sak, som också många debattörer försökt påvisa i mitt inlägg om fallskärmshopparnas problem i Täktom, är att det i stamstaden finns åt helvete för mycket oljud enligt gällande lagar. Den bifogade kartan, skannad från den bullerutredning staden gjorde 2004, visar med all önskvärd tydlighet att området kring Esplanaden kan anses vara obeboeligt. De röda områdena är klassade som livshotande, på de gula områdena får det inte byggas bostäder utan specialarrangemang och på de gröna området får det inte finnas skolor, sjukhus eller andra känsliga objekt. Knappast har oljudet minskat sedan dess, snarare tvärtom.

Under den tid vi satt och pratade på Park visade decibelmätaren att genomsnittsljudet från Appelgrensvägen översteg 60 dB, och stundvis närmade sig 90. Vackert. Kanske staden borde se över sina trafikarrangemang?