Det lackar mot jul

Det känns småknäppt att prata om jul såhär nästan mitt i sommaren, men julbelysningen riggas som bäst upp på Berggatan, vattentornet har redan fått sin lampdräkt för att klara av kommande illumineringar.

Julgatan ska öppna den 21 november, läser jag på evenemangsidan, redan den nittonde är det vinterdans i stadshuset och samma kväll har villa Orrman julsäsongsöppning. Så numera är julen en hel säsong, inte bara några dar.

Inte har jag lyckats uppbåda någon julstämning ännu inte, men kanske den infinner sig.

Undrar om vattentornets julgransbelysning ska hållas kvar i höststormarna. Någon som är intresserad av vadslagning?

Julgatans öppning

Så var den då öppnad, julgatan, med avhållna tal och avfyrat fyrverkeri.

Vår t.f. kulturdirektör, Jennika Friman, menade på att Hangö är lika vackert då det är snö, som då det inte är snö. Och visst kan man väl hålla med om det, i synnerhet då solen skiner. Men inte har jag något så hemskt stressiga noijor på att få de snömängder vi har fått "njuta" av de senaste vintrarna, inte.

Så försökte hon få oss att inse att det är bra för oss alla att handla våra uppköp lokalt, vilket det ävenså är lätt att hålla med om, men ett löfte som inte är lika lätt att hålla i praktiken. Men visst stöder jag min närbutik, så ofta jag bara har råd.

Hon pratade nog mycket mer än så, på båda våra inhemska, men jag missade en hel del av vad hon sade för att en tant stod bakom mig och ondgjorde sig högljutt över hur oansvarsfulla våra köpmän är:

 - Att dom bara kan ta hit så här stora hästar, tänk om någon litn ungi blir under. Den skuint ens märk någå!

Av de gryniga bilderna till höger ska man kunna utläsa att hästarna är på den övre bilden och vår kulturdirektör på den nedre.

Fyrverkeriet var, apråpå ingenting, ett av de bättre vår köpmän på Berggatan någonsin anordnat. Ett stort tack till både dem och Augustsson som fixade raketerna.

Julgatans öppning 2012

Då var julgatan öppnad, belysningen tänd. Kare Johansson hälsade publikum på hela fyra språk, vilket han nogsamt påpekade, varefter han kortfattat - tack och lov - berättade om hur bra vi har det i Hangö. Stadens mångsidiga föreningsutbud skröt han också med, vilket var bra. Det görs det inte tillräckligt. På finska i sin helhet, visserligen med en och annan insprängd till svenska översatt mening, men det passade mig bra. För fy sjutton vad det drog kallt.

Granen var väl inte samma vi hade i fjol men nog såg den bra lika ut, belysningen är väl samma kantänka.

Julgubben kom på samma traktor som i fjol, så inte heller i Korvatunturi har man råd att uppdatera maskinparken. Men skämt åsido tror jag traktorn är lika gammal som julgubben, eller i detta fall rent av äldre, så det är nog säkert lika speciellt för småknattarna att se en sådan som att se en skabbig ren med släde.

Vill man se en bild på den, traktorn, kan man gå till fjolårets inlägg. Nu var det så smockat med både små och stora snälla barn, så jag kom inte ens i närheten av varken traktorn eller den skäggiga gubben.

Hopetossorna från Hejdi såg jag inte heller, men det var nu inte så viktigt. Jag minns ännu med förskräckelse senaste sommars Zumbamaraton på estraden i Casinoparken.

En sak som, än en gång, får mig att fundera över människosläktets konstigheter är folk som är tvungna att släpa hunden med sig på sådana här evenemang. Fullt med barnvagnar, kringspringande småglin och en allmän villervalla; Ja då måste man ta hunden med sig. Är inte det aningen onödigt?

Ja, ja. Nu är det bara att vänta på fyrverkerispektaklet... Få se om det lyckas värma mitt kalla hjärta.

* * * *

Ja, det gjorde det. Tack till Berggatans företagare för det spektaklet! Måhända någon lyckats ta bättre bilder än darriga jag gjorde?

Julgatans öppning 2011

  Julgatans öppning, ja. Då var det dags för de mest fruktade och efterlängtade dagarna i mångas liv, beroende på hur man tar det. Ungefär så gick även öppningstalet, hållet av författaren Matti Remes på lyrisk finska, då han konstaterade att det värsta med julen är då den är slut och granen ligger torr i snödrivan.

 Författaren och skämttecknaren pratade också svenska. Som avslutning på öpningstalet sade han; Tack så mycket!

 Om det var hela hans vokabulär på det första inhemska var det inte dåligt. För hur många av oss använder 100% av den finska vi kan varje dag?

 Hmm, få se nu om jag är hans nästa mordoffer.

 Först rådde enbart mörker, sedan hittade en elektriker sladden. Eller var det kontakten? Hur som helst, det gråa försvann och universum fylldes av ljus och värme.

Jag hoppas han fick övertidsersättning, det vore han värd, elektrikern.

 Toppen av granen är verkligen toppen i år! Mera retrolampor i energibesparingens tidevarv. Jag har förresten för mig att staden förhandlade fram en rejäl prishöjning åt sig i elavgifterna till inkommande år.

  Och så kommer då den länge efterlängtade julgubben, åkande på sin släde efter de rödnosade, hornbeprydda ren... öh?

 Vänta nu...

  Rudolf med röda mulen har blivit ersatt av en maskin. Så har då slutligen även det traditionsfyllda Korvatunturi nåtts av rationaliseringsivern. Bort med de gamla trotjänarna, in med maskinerna!

  Men nog har den väl en viss charm, traktorn, det går inte att förneka. Undrar ändå hur det går med taket då detta elände brakar ned vid skorstenen.

  Visst brukar Julgatans öppning vara välbesökt, men så här mycket folk minns jag mig inte ha sett tidigare. Men å andra sidan minns jag nog inte så mycket annars heller, kanske det är så här det alltid har varit?

 Och mängden av snälla barn var så stor så jag inte kom fram för att ta emot min karamell.

  Min besvikelse är stor, men kanske kommer det någon rödklädd sluddrande skäggmurvel emot senare i kväll.

Inkommande lördag

Ja, inkommande lördag finns det i stadens centrum åter igen program för alla små snälla barn därute. Då är det nämligen dags för Julgatans öppning med allt vidhängande spektakel för detta år.

I stadshusfoajén hålls det en adventsbasar mellan klockan 11 och 14, där det utlovas bakverk, färdigmat, sötsaker, hantverk, böcker och mycket annat. Fina priser i ett lotteriet utlovas det också. Dessutom hålls där en loppmarknad och så ska man få en "Smaklig lunch och gott kaffe".

Själv tänkte jag, även här med väderförbehåll, på lördagen ta mig upp till en av mina favoritplatser i staden, vattentornet, som för dagen är omdöpt till "Kaffetornet". Mellan 12 och 14 öppnas cafét i tornet, där det bjuds på kaffe, te, saft, bakverk och guidning. Ekologiskt och närproducerat, ska det vara, för 8 euro per person. I det ingår någonting som kallas Hangö-guidning.

Klockan 16 tänds julgatans belysning och öppningstalet hålls av författaren Matti Remes, julgubben kommer på besök och det dansas kring granen. Andelsbanken bjuder även i år på gröt medan Nordea  däremot inte i år står för glöggen - kanske man sparar till någonting, en lokal eller två.

Det hela avslutas med ett fyrverkeri klockan 18, varefter man kan gå hem och ta sig en värmare, eller vad man nu vill göra.

Bilder från julgatans öppning

Det kan inte skyllas på vare sig den glögg jag inte drack eller på gröten jag inte såg, men jag vaknade med en besynnerlig dagen efter i dag. Och min första tanke var "Bilderna!"

Jonej. Inte roligt.

Efter ett litet redigeringsarbete, helt utan söndagsersättning eller övertidstillägg, vaskade jag fram några som kan tänkas duga för publicering. Jag tror gubben som tog bilderna har frusit, för de flesta var helt sönderskakade.

Suvi-Anne Siimes berättade att hon som Helsingforsbo trivs bra i Hangö och att hon tror på en ökande omsättning i kassorna inom den närmaste framtiden. Genialt.

Hangö manskör tog sig ut i den kalla blåsten och framförde julsånger till allas glädje.

Julgubbens renar var inga renar. Och tomtarna, då jag frågade efter deras namn, fnissade bara dumt. Kanske de inte pratar samma språk som vi här i södern?

Ser ni hornen som klistrats på det stackars djuret? Ja, jag blev då inte lurad. Definitivt inte en ren. Och jag undrar om inte julgubben är falsk han också.

Fyrverkeriet klockan 18 var bra. För efter det kunde jag gå in i värmen.