I tidningen "Hangö", av den 9 november 1890, berättar man om någonting som var gammalt redan då gamlingarna var gamla. Vi pratar alltså här om verklig forntid, tiderna innan 1800-talets början.
Det finns inte många saker som får min fantasi att rusa såsom notiser likt denna. Det vore intressant att få veta om någon "vetenskapsman" verkligen tog fasta på det här, eller om det hela rann ut i sanden. Tulluddssanden. Har vi rent av här någonting som har med striden vid Hangö Udd anno 1714 att göra?
- För forskare. För någon tid sedan meddelade vi att vid sandstranden å Tulludden hittats ett människoskelett äfvensom en half kanonkula.
Senare hafva vi erfarit att flere skelett blifvit tidigare funna, äfvensom att lotsarne å Tulludden känna till ett stenkummel, som tidigare varit begrafvet i sanden; stormarna hafva dock småningom bortfört sanden så att kumlet numera är synligt. Kumlet lär djupare ned vara muradt med lerbruk.
Märkligt är äfven att man invid stenkumlet anträffat stubben efter ett väldigt träd. Den uppgifves mäta minst en meter i diameter.
Äfven på Båklandet hafva lämningar från forntiden kommit i dagen. Där finnes mellan klipporna ett litet kärr, hvilket lotsarna på senaste tid börjat uppodla. Därvid har man påträffat skelett, en likkista samt klädespersedlar, bland hvilka man trott sig igenkänna något slags hufvudbonad. Äfven har uppgifvits att man i närheten af ett skelett funnit en hårfläta.
Då emellertid äfven de äldsta lotsar icke kunna påminna sig något som berör dessa fynd låter saken otrolig och kunde endast därigenom förklaras att kärret alltid stått vattendränkt och luftens åtkomst därigenom förhindrats.
För par dagar sedan funno tvenne herremän på "ströftåg" å Tulludden, å dennas nordvästra strand tre moss- och trädbevuxna jordkummel, uti hvilkas öfversta del en med omsorgsfullt hopsatta stenplattor omgifven ihålighet om ungef. 4 alns längd och 1½ alns bredd befann sig.
Genom fynden vid Tulludden ligger det nära till hands att antaga att udden i en forntid sett helt annorlunda ut. Den nuvarande sydvästra stranden måste hafva varit långt mera framskjuten och torde genom stormarnas värkningar småningom förflyttat sig. Vågorna hafva dragit det gröfre gruset ned mot djupet, medan vinden fört och fortfarande för med sig den fina sanden in åt landet. Att sandvallarna vid stranden förflytta sig i riktning mot väster och nordost kan man lätt förvissa sig om genom att iakttaga de i sanden inbäddade enrisbuskarna.
Det vore onekligen af ganska stort intresse för en vetenskapsman att här göra undersökningar.
lördag 9 november 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)