Resan
genom Nya Zeeland har varit en stor upplevelse, även större än jag förväntade
mig. Före avfärden uppskattade jag att
resan genom landet skulle ta ungefär två månader med buss, som jag anser vara
ett bekvämt och förmånligt transportmedel då man reser ensam. Orsaken till den förhållandevis långa
restiden var att jag reste med den principen, att då det börjar kännas en oro i
kroppen fortsätter jag färden.
Flyget
från London till Auckland, via Los Angeles, var lång och tung. Sedan hade jag
ännu två inrikesflyg i Nya Zeeland innan jag nådde den sydligaste staden
Invercargill. Jag ville nämligen börja min färd från den södra ändan av landet
med tanke på att stigande temperaturer
skulle var önskvärt under färdens gång.
Att åka buss var litet annorlunda än vad vi
vant oss vid hemma. Resan innehöll bl. a. kaffe- och lunchraster längs vägen.
Chauffören guidade medan han körde, så man fick veta allt som var värt att veta
längs vägen, och ganska mycket utöver det i form av olika ”fiskehistorier”,
vilket i och för sig var väldigt underhållande. Bussen kunde stanna för
fotografering av vackra vyer och mycket annat, som gjorde resandet trevligt.
Från den södra ön är det de öppna och
hjälpsamma människorna som gjorde det starkaste intrycket. Också naturen med
sin skönhet och mångsidighet var en
otrolig och unik upplevelse.
Förödelsen efter jordbävningen 2011 i
Christchurch var ju en väldigt sorglig historia, men att återbyggandet redan var i gång på flera ställen vittnar om
optimism och framtidstro.
Västra och norra kusten, med naturvärden i
spetsen, och av städerna Christchurch och Queenstown, är de ställen som gjorde
största intrycket på mig.
Norra ön skiljer sig från den södra i många
avseenden. Här finns mera industri, och även handeln har koncentrerat sig hit.
Två tredjedelar av landets befolkning är bosatt på den norra ön, vilket lett
till att infrastrukturen, som t. ex. vägnätet, är utbyggd i en större
utsträckning. Också människorna här är mera urbaniserade och livet är mera
hektiskt. De naturvärden som tilltalade mig mest på den norra ön fann jag vid
halvön Coromandel och uppe i norr, vid den del som kallas Bay of Islands. Av
städerna bör nämnas den otroligt vackra och moderna Wellington samt den inte så
vackra men stora Auckland.
Jag besökte under resan 15 olika städer och
byar och alla hade de sin tjusning. I regel var också omgivningen bra skött och
städad. Nämnas kan att det i många städer sopades gatorna varje morgon och
soplådor fanns på 20 meters mellanrum i centrum, aningen glesare i övrigt. De tömdes också så ofta att en översvämmande
soplåda var en sällsynthet.
Inkvarteringen skötte jag på ”backpacker”
ställen, vilka närmast kan liknas vid våra pensionat. De är rätt så förmånliga
och i dem träffar man människor i en mindre formell omgivning. Väldigt ofta
blir det också utbytt reserfarenheter, då de flesta av gästerna är folk som
reser på egen hand.
Här är resan i ett nötskal. Det finns massor
av saker man sett och upplevat, som inte går att beskriva i ord. De måste bara
upplevas.
God Jul och ett gott nytt år!
Jani
Inlägg
