Lions i blandat väder

Lions årligen återkommande "loppis" brukar av tradition vara ett av de försommarens evenemang jag tycker om att besöka. Till minst sagt humana priser får man hemsläpat ännu mera dammsamlande grejer att fylla de redan överfyllda hyllorna med, främst då böcker. Men det bästa av allt är ju att de slantar man lämnar efter sig går till ett bra ändamål.

Ibland, eller egentligen nästan varje år, råkar man stöta på fynd av en oväntat hög kvalitet. Så även i går, då jag av en ren händelse såg en inbunden version av Goethes "Faust", som jag tidigare enbart hade i mjuka pärmar. Först då jag undersökte boken hemma upptäckte jag att var en version från 1878, översatt av Viktor Rydberg med bilder av Wilhelm von Kaulbach.

Inte en helt dåligt placerad euro, inte, i synnerhet som Faust är en glädje att läsa. Gång efter gång.

Men en sak har jag undrat över i många år; Hur sjutton är det möjligt att alla de bästa varorna, i synnerhet då bland möblerna, är reserverade redan innan loppmarknaden öppnar?

Jag menar, vad är det ens för vits att släpa dit grejerna om de inte ens är till salu?

Julstämning på Brankis

 Det var livat värrigare på Hantverkarnas julmarknad. Pryttlar i långa rader, bord efter bord, och folk i mängder. Jag minns inte när jag senast sett så många människor samlade inomhus på en gång tidigare i denna stad. Det var nästan för mycket av det goda.

Herrarna från Lions bjöd ut överblivna tavlor. Det var en aning problematiskt att få en bild utan att västarna reflekterade blixten, men tålamodiga som de var gick det vägen. Efter ett antal omtagningar.








Grönholms hade egenhändigt framställda pryttlar i sitt utbud. De huvudlösa damerna är Titte, till vänster och Malin till höger.

Hujedamej...

Superveckan, som det pratats om på Hansea - turistbyrån, ni vet - kulminerade med "Galen i Hangö"-gruppens brunch på Casino i morse. Eller på förmiddagen, om någon så vill, så här en söndag morgon.

Ett något luddigt hundratal hade sökt sig till tillfället i fråga. Även jag. För det facila priset av en riktig 20 euros sedel fick man avnjuta ett glas mousserande vin samt ett antal olika salladsmössön. Och reggeamusik av Jukka-Poika. Jag kan notera att Hangöborna med sannolikhet kan visa att de älskar sitt Hangö på andra sätt än detta. Vilket syntes i folkvimlet, jag bongade inte många Hangöbor på plats.

Casino, som för övrigt öppnade sina dörrar i går kväll, har nymålade golv. Akta er för halka.

Lions traditionella loppmarknad har jag också hunnit besöka här på förmiddagen. Ett evenemang som jag högaktar för dess avsikt. Och återigen kan jag konstatera att de har sol på sin dag. Förvånansvärt.

Anna på turistbyrån kanske borde göra mera samarbete med Lions, då finns det en möjlighet att vi har sol alla de dagar de gör reklam för att vi har sol.