Fabrikstillverkad fisk i framtiden?

Under de senaste dagarna har det diskuterats rätt livligt om en eventuell muddring av farleden till Skuru och hur det skulle påverka fisket ända hit i Hangö. Till och med några entusiastiska miljövänner kontaktade mig för att få mig att skriva om ännu en sak jag inte förstår mig på. Diskussioner om muddring i Raseborg överlåter jag i sin helhet åt sådana som förstår sig på sådant, som miljönämnden i Hangö.

Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.

Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.

Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.

Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.

Jag för den till köket på Koverhar.

Tvärminne Zoologiska med i VACCIA

Som en del av ett stort internationellt projekt ska Tvärminne zoologiska station göra sina forskningsresultat om klimatförändringens påverkan på miljön synligare för allmänheten.

Att göra forskningsresultat om klimatförändringens miljöpåverkan mer nåbara för allmänheten gör Tvärminne zoologiska station som en del av ett landsomfattande projekt, VACCIA. Bland andra Finlands miljöcentral, meteorologiska institutet, samt Jyväskylä och Uleåborgs universitet deltar i det treåriga EU-projektet. Dess mål är att reda ut hur människan ska anpassa sig till de förändringar i miljön som klimatförändringen medför.

– Vi här i Tvärminne kommer att utveckla ett geografiskt infosystem, tillsammans med många lokala samarbetsparter, berättar amanuens Marko Reinikainen. I det kan man välja ett visst område i regionen och se vilka undersökningar som gjorts där, få fram konkreta siffror och resultat. Till exempel i samband med byggnadsprojekt är det viktigt att veta vad man behöver beakta i ett visst område.

– Rent praktiskt kan både myndigheter och privatpersoner ha nytta av forskningsresultaten, till exempel när det gäller hur nära vattnet man kan bygga hus, anser Reinikainen.

På forskningsstationen ska man även göra upp modeller för hur man tror klimatförändringen kommer att påverka oss via förändringarna i naturen.

– På det sättet kan myndigheterna sedan ta ställning till om utvecklingen kan bromsas eller om den är önskvärd, eller om vi bara får acceptera den.

Resultaten kommer att finnas till påseende i form av ett geografiskt infosystem. Med hjälp av det kan man väja ett område i regionen och kontrollera vilka undersökningar som gjorts där. (VN)