Visar inlägg med etikett hejdi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hejdi. Visa alla inlägg

lördag 24 november 2012

Julgatans öppning 2012

Då var julgatan öppnad, belysningen tänd. Kare Johansson hälsade publikum på hela fyra språk, vilket han nogsamt påpekade, varefter han kortfattat - tack och lov - berättade om hur bra vi har det i Hangö. Stadens mångsidiga föreningsutbud skröt han också med, vilket var bra. Det görs det inte tillräckligt. På finska i sin helhet, visserligen med en och annan insprängd till svenska översatt mening, men det passade mig bra. För fy sjutton vad det drog kallt.

Granen var väl inte samma vi hade i fjol men nog såg den bra lika ut, belysningen är väl samma kantänka.

Julgubben kom på samma traktor som i fjol, så inte heller i Korvatunturi har man råd att uppdatera maskinparken. Men skämt åsido tror jag traktorn är lika gammal som julgubben, eller i detta fall rent av äldre, så det är nog säkert lika speciellt för småknattarna att se en sådan som att se en skabbig ren med släde.

Vill man se en bild på den, traktorn, kan man gå till fjolårets inlägg. Nu var det så smockat med både små och stora snälla barn, så jag kom inte ens i närheten av varken traktorn eller den skäggiga gubben.

Hopetossorna från Hejdi såg jag inte heller, men det var nu inte så viktigt. Jag minns ännu med förskräckelse senaste sommars Zumbamaraton på estraden i Casinoparken.

En sak som, än en gång, får mig att fundera över människosläktets konstigheter är folk som är tvungna att släpa hunden med sig på sådana här evenemang. Fullt med barnvagnar, kringspringande småglin och en allmän villervalla; Ja då måste man ta hunden med sig. Är inte det aningen onödigt?

Ja, ja. Nu är det bara att vänta på fyrverkerispektaklet... Få se om det lyckas värma mitt kalla hjärta.

* * * *

Ja, det gjorde det. Tack till Berggatans företagare för det spektaklet! Måhända någon lyckats ta bättre bilder än darriga jag gjorde?

torsdag 11 december 2008

Hejdi

Vi kan i Tidningen Hangö av den 11.12.1909 läsa följande kåseri av signaturen "Charles" om bildandet av en ny gymnastikförening, Hejdi, i Hangö.

"Hejdi".
Tror någon, att det blott är karlfolk, som slår omkring sig med den vackra satsen "mens sana in corpore sano"? Nä, det finns också kvinnfolk, som icke allenast bär den på sina rosenröda läppar, utan som äfven bjuda till att draga konsekvenserna af den urgamla satsen. Därför borgar bl.a. det något mystiska ord, som jag tagit mig friheten använda till rubrik här ofvan. "Hejdi" är nämligen namnet på en kvinnlig gymnastikförening, som under hösten bildats härstädes på initiativ af gymnastigdirektören frk. Helena Ingman, som äfven leder det hela. Det är en riktig förening med bestyrelse och stadgar och kassa och revisorer och allt det där. Benämningen är, jag tillåter mig tycka så, mähända litet sökt, men det, och huru den uppkommit är nu sedan en annan historia.

Damerna till ett antal av c. tjugo ha knogat på hela hösten med sina öfningar, två gånger under veckan, tisdag och fredag, och de lära göra sina saker utmärkt, och de ha riktigt fastställd uniform, som intet karlöga till dags dato skådat - säga dom förstås, "Hej-di" flickorna!

De ha nu bakom sig sin första framgångsrika termin och i söndags afslutades det hela med en soaré i samskolans festsal, till hvilken endast uteslutande blott och bart föreningsmedlemmar äga tillträde - inga andra, inte ens representanter för tidningspressen, "Hej-di" flickorna!

Trots allt stryker jag hatten af och uttalar i stumma ordalag min stora högaktning för de hurtiga damerna och önskar dem fortsatt framgång i deras beaktansvärda sträfvanden - salvé!

Charles.