Host, host och rostiga rör

Sådär. Då kan jag sälla mig till den grupp av Finländare som trodde sommaren var här bara för att solen visade sig några dagar. Men har man ett dommt hyvvo så får kråppen lida.

Det ser ut som om mysteriet med den rödfärgade sanden fått sin lösning. Efter diverse dividerande hit och dit har de kloka slagit ihop sina huvuden med ett gnistrande resultat; Den rostfärgade sanden är rost! Nej, skämt åsido, nog ser det ut som om det vore rostig sand, sådant som vi i Finland allmänt har i marken.

Bencco bifogar en karta från någon gång på 1790-talet där man ser ett streck från ett träsk, markerande det utlopp som träsket fordom hade, varifrån det garanterat kommit sådan sand.

På en annan karta jag har ser man att det i tiderna fanns ett liknande avtappningsdike från Busträsket, så där är ytterligare en källa till järnhaltig sand.

1910 skriver signaturen "Charles" i sin spalt "Småprat", vilken han hade i tidningen Hangö-Bladet, angående ett överfullt busträsk - vattnet steg ända upp till idrottsplanen - att "... förut i tiden hölls planen torr tack vare det stora utfallsdiket från träsket till Kolaviken, men numera är diket igenfylldt och vattnet samlas naturligtvis...". Vart vattnet numera tar vägen har jag ingen aning om, med all den nederbörd vi nuförtiden får i det soliga Hangö.

Bencco skickar också en bild på en liknande bäck som finns på östra sidan av ryska gravgården, senare under järnvägsbyggartider har den blivit omgjord till avloppsrör med hjälp av granit. Där ser man tydligt myrmalm på botten av diket.

Men på tal om gammalt ursprung och signaturen Charles inlägg i Hangöbladet - Ska vi som nästa projekt ta och reda ut varifrån det småfåniga namnet "Kolaviken" härstammar? Åtminstone har man inte ätit kola där, inte åtminstone i sådana mängder att det ger namn åt en plats.

Klandervärt vid Kolaviken

Tidningen "Hangö" kan den 2 september 1894 berätta om följande miljöbrott vid Kolaviken:

- Klanderwärd tilltagsenhet. Med glada förhoppningar har man sett huru under några år tanken på en wacker strandwäg längs Kola wiken ända ut till Råudd håller på att utweckla sig, i det den ena willan efter den andra uppstår wid denna herrliga strand, hwilken sistnämnda omständighet själffallet i en snar framtid skall betinga anläggandet af en körwäg på den breda och sköna stranden emellan de blifwande willorna i furuskogen på ena sidan och det öppna hafwet på den andra. Denna framtidsidé om en rewiera för wår badanstalt håller man emellertid som bäst på att omintetgöra, genom att från ifrågawarande strandområde låta bortsläpa en stor del af den där befintliga sanden. Till följ häraf har redan nu icke ensamt mången gammal fura fått sin bane, utan äfwen stora gropar hafwa bildats, hwilka omöjliggöra strandens bebyggande såsom hitintills med mindre än att grafwarna med stora kostnader igenfyllas. Hwems felet är att slikt fått passera, känna wi ej, men wandalismen, som skapats af snöd winning att få fyllnadssand för möjligast billiga pris, bör genom wederbörande stadsmyndigheters omedelbara ingripande få ett hastigt slut, därest wi icke såwäl af samtid som efterwärld wilja åsamka oss rättwisa förebråelser för brist på nödig omtänksamhet.

Stranden vid Kolaviken, eller Bellevuestranden, klarade sig som bekant från skövling. Om det var på grund av tidningen Hangös artikel, eller om det berodde på andra omständigheter är svårt att säga.

Inför Sea Horse Week

Efter ett mellanår ordnas ridsportevenemanget Sea Horse Week igen i sommar. Tävlingsdagarna är 22-26 juli. Arenan är som förut gamla sportplanen i Hangö. Inför detta evenemang kanske ett kåseri av min favoritkåsör "Charles", hämtat ur den hädangångne lokaltidningen "Hangö-bladet", nr 105 från den 16 juli 1910, kanske kan vara passande uppvärmning:

Hippologi. Det händer att man då och då på Parkvägen möter en del unga damer, som, utom att de omgifva sig med en viss atmosfär af hästkultur och stall-odör, genom sina konstigt tillskurna kjol-pantalonger och sin kavata hippologi-jargon genast angifva att de lefva i den ädla ridsportens tecken. De höra till den betydande del af stadens sommarpublik, som inte tillbringar sina lediga stunder i en båt på saltan våg, ej heller på tennisplatsen, utan tvärtom på hästryggen. Det är nämligen nu för tillfället highest fashion att rida. Jag känner knappast någon dam här i staden, som inte ämnat börja rida, eller som inte för närvarande är starkt betänkt på att börja rida, ty det ligger liksom doft af engelskt fullblod och stall och sadelläder i luften och den drager och lockar tills den anfäktade en vacker dag hittar sig vid ridinstitutet, bakom villa Elsa, inför Pontius Pilatus d.v.s. rustmästaren själf, ryttmästar Mellin. Alla äro barn i början - det får nykomlingen nu med alla detta faktums ledsamheter erfara, ty från ridkonstens a är ett rysligt långt steg till dess o - det vet till och med jag, som blott praktiserat konsten ett antal gånger så att säga barbacka, så stopporna stått både om hästkräket och delikventen. Men sanden är mjuk i "manegen" och innan kavalleristen slipper med på utridten, har hon redan vissa förutsättningar att göra sig fördelaktigt gällande på den rörliga höjd, från hvilken hon med ringaktningens hela styrka blickar ned på oss små infanterister här på jordskorpan. I alla fall kan det lätt inträffa fall och svåra fall, och faller det sig då, att olycksfallsförsäkringen förfallit blifver fallet naturligtvis ännu farligare, hvilket fallerar, faller af sig själft. Men skämt åsido - tänk med allvar på att verkligen börja med den uppfriskande sporten, som skänker hälsa och mod, men det som göres, skall göras snart, ty sommaren är kort och hästarna draga åter sina färde till hufvudstaden.

*

A propos hästar, så kan jag inte underlåta att uttrycka min och många andras lifliga beundran för vår allra nyaste novité, nämligen den där unika hyrkuskbirsen på Järnvägstorget. Den är af utmärkt fin nubbsten med cement och asfalt med en ränna i midten och ett utlopp i södra ändan, och den samlar regnvatten och andra flytande ämnen alldeles magnifikt - tyvärr flyter en liten del däraf ut genom utloppstratten. Detta är väl ingalunda meningen? Tydligen har ett mindre fel begåtts vid konstruerandet af inrättningen: den är inte alldeles plan. I alla fall misstänker jag smått att birsen är kusin till den grandiosa kajanläggningen i Kolaviken och äfvenså till pannkakorna på Kyrkobergets sluttning. Tyvärr heter det att släkten är värst.

SeaHorse Week ordnades första gången år 1997. Tävlingarna har under årens lopp blivit väldigt populära runt om i vårt land. En orsak torde vara den unika miljön alldeles i centrum av staden. Ryttarna gillar korta avstånd från tävlingsplanen till kansliet, stallar och parkeringsplatserna. Precis som den så omtalade regattasvansen gillar närheten till miljö, ölbutiker och parkeringsplatser.

Bilden till höger föreställer en hästsvans, som ett alternativ till alla bilder på regattasvansen.

Badanstalten

I tidningen Helsingfors Dagblad kan vi den 25 januari 1871 läsa om starten på en ny epok i Hangös historia:

Badanstalten i Hangö. Såsom utsedde ombud för Hangö stad hafva öfverstelöjtnanten A. Appelberg, doktor O. Stenbäck, ingeniören v. Haartman och ordningsmannen O. Wikman genom länestyrelsen hos senaten anhållit om bidrag ur allmänna medel till en tilltänkt badinrättning, som, enligt upprättadt kostnadsförslag, beräknats kosta för badhus med varma bad 28,500 mk, för societetshuset 25,000 mk samt för simhus jemte nödiga uthusbyggnader 7,000 mk eller inalles 60,500 mk. Den ifrågavarande badinrättningen föreslås till anläggning vid Lilla Kola viken invid staden.

Afsigten lärer vara att redan till instundande sommar hafva en del af inrättningen så färdig, att en första "badsäsong" kan öppnas på Finlands sydligaste udde.

Stranden vid Familiaris

Tidningen Hangö den 22.1.1931 kan berätta om följande från stadsstyrelsens sammanträde:

Behöver staden stranden vid Familiaris?
Stadsstyrelsen hyser olika meningar i saken.

Då arrendetiden för villa Familiaris i badhusparken utgår den 1 januari 1931 inledde drätselkammaren i december månad 1930 med bergsrådet Jacob von Julin såsom representant för bergsrådinnan von Julins sterbhus underhandlingar rörande förlängning av arrendetiden och föreslog, att området, som ligger emellan plagen i Kolaviken och Bellevuestranden och sålunda utgör en förbindelselänk mellan de båda badstränderna, icke i sin helhet skulle utarrenderas utan att staden skulle förbehålla sig strandremsan enär densamma kunde behövas för badlivet. För villan skulle likväl återstå ett område på något över 5.000 kvadratmeter. Från arrendatorns sida uppställdes som villkor, att området i sin tidigare utsträckning, således även stranden, måtte ånyo utarrenderas.

Efter att ha infordrat utlåtande av styrelsen för Hangö Bad, som anser att ifrågavarande strandremsa icke torde behövas för strandbaden, beslöt stadsstyrelsen å sammanträde den 4 innevarande januari för stadsfullmäktige föreslå, att arrendet måtte förlängas på 25 år från den 1 januari 1931 mot en arrendeavgift, beräknad efter 30 penni per kvadratmeter. Beträffande områdets storlek beslöt stadsstyrelsen efter omröstning och på av drätselkammaren anförda skäl föreslå, att detta skulle minskas i enlighet med drätselkammarens förslag, varigenom arrendeavgiften skulle bli 1.500 mark i året.

Omfattande styrelsens för Hangö bad förslag föreslog minoriteten, att även strandremsan måtte åt arrendatorn utgivas.

Global uppvärmning

Somliga påstår att detta med global uppvärmning är ett nytt fenomen. Nåja, här i Hangö har vi för det mesta haft milda vintrar, sträng kyla hör närmast till undantagen. Här ett exempel från tidningen Hangö den 18 januari 1891:

Äfwen djuren i fågelriket tyckas blifwit bortblandade af Europas märkliga wäderleksförhållanden. Torsdagen den 15:de på morgonen syntes några bofinkar söka sig föda bland matresterna som utkastats på isen från ångbåtarna i hamnen, och dagen förut sågs ett par swanar i Kola wiken nära badanstalten.

* * * * *

I samma nummer kan vi också läsa följande fågel- och väderrelaterade notis:

Allorna ha under sistförlidna höst warit ganska talrikt representerade i wåra trakter. Sålunda har en "skäribo" från Twärminne för sin del nedlagt icke mindre än c:a 200 exemplar. Till och med ännu denna tid på året lär den icke wara sällsynt och torde orsaken härtill närmast få sökas i den nu rådande, för allan särdeles gynsamma wäderleken, ty som kändt söker den sig under wanliga förhållanden redan i december till sydliga watten.