I tidningen "Hangö", av den 9 november 1890, berättar man om någonting som var gammalt redan då gamlingarna var gamla. Vi pratar alltså här om verklig forntid, tiderna innan 1800-talets början.
Det finns inte många saker som får min fantasi att rusa såsom notiser likt denna. Det vore intressant att få veta om någon "vetenskapsman" verkligen tog fasta på det här, eller om det hela rann ut i sanden. Tulluddssanden. Har vi rent av här någonting som har med striden vid Hangö Udd anno 1714 att göra?
- För forskare. För någon tid sedan meddelade vi att vid sandstranden å Tulludden hittats ett människoskelett äfvensom en half kanonkula.
Senare hafva vi erfarit att flere skelett blifvit tidigare funna, äfvensom att lotsarne å Tulludden känna till ett stenkummel, som tidigare varit begrafvet i sanden; stormarna hafva dock småningom bortfört sanden så att kumlet numera är synligt. Kumlet lär djupare ned vara muradt med lerbruk.
Märkligt är äfven att man invid stenkumlet anträffat stubben efter ett väldigt träd. Den uppgifves mäta minst en meter i diameter.
Äfven på Båklandet hafva lämningar från forntiden kommit i dagen. Där finnes mellan klipporna ett litet kärr, hvilket lotsarna på senaste tid börjat uppodla. Därvid har man påträffat skelett, en likkista samt klädespersedlar, bland hvilka man trott sig igenkänna något slags hufvudbonad. Äfven har uppgifvits att man i närheten af ett skelett funnit en hårfläta.
Då emellertid äfven de äldsta lotsar icke kunna påminna sig något som berör dessa fynd låter saken otrolig och kunde endast därigenom förklaras att kärret alltid stått vattendränkt och luftens åtkomst därigenom förhindrats.
För par dagar sedan funno tvenne herremän på "ströftåg" å Tulludden, å dennas nordvästra strand tre moss- och trädbevuxna jordkummel, uti hvilkas öfversta del en med omsorgsfullt hopsatta stenplattor omgifven ihålighet om ungef. 4 alns längd och 1½ alns bredd befann sig.
Genom fynden vid Tulludden ligger det nära till hands att antaga att udden i en forntid sett helt annorlunda ut. Den nuvarande sydvästra stranden måste hafva varit långt mera framskjuten och torde genom stormarnas värkningar småningom förflyttat sig. Vågorna hafva dragit det gröfre gruset ned mot djupet, medan vinden fört och fortfarande för med sig den fina sanden in åt landet. Att sandvallarna vid stranden förflytta sig i riktning mot väster och nordost kan man lätt förvissa sig om genom att iakttaga de i sanden inbäddade enrisbuskarna.
Det vore onekligen af ganska stort intresse för en vetenskapsman att här göra undersökningar.
Visar inlägg med etikett båklandet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett båklandet. Visa alla inlägg
lördag 9 november 2013
måndag 21 november 2011
En äventyrlig seglats
Nu har Nylands förbund ett projekt på gång där man ska ge delar av Hangö skärgårdsstatus. De delar som Nylands förbund i samråd med kommunerna nu för första gången föreslår räknas som skärgårdsdel är i Hangö områden vid nord- och sydkusten med fast befolkning, fiskenäring och turismprojekt, läser jag på YLE. Dessutom ska området mellan Täktom och Tvärminne förklaras vara skärgård.
Hur eländigt skärigårdsborna den här tiden på året kan ha det, och isynnerhet kunde ha det, framgår av följanse nots, saxad ur tidningen Hangö från den 21 november 1908:
Nu är det väl inte meningen att Täktomborna ska börja ha de så här besvärligt som i berättelsen ovan, de får säkert fortsätta åka bil även i framtiden. Meningen är i stället att staden ska kunna få diverse bidrag för att utveckla skärgårdsområdena.
Det låter ju bra.
Hur eländigt skärigårdsborna den här tiden på året kan ha det, och isynnerhet kunde ha det, framgår av följanse nots, saxad ur tidningen Hangö från den 21 november 1908:
Enligt ingågna underrättelser har å Bengtskärs fyr utanför Hangö stationerade maskinisten Lindebrand nyligen varit utsatt för en ovanligt svår seglats under det han från Hangö sökte i öppen båt komma över till den cirka 16 eng. mil därifrån belägna klippan Bengtskär.
L. anträdde sin färd söndagen den 8 dennes från Hangö under jämförelsevis drägliga förhållanden, men kommen till trakten av det s. k. Morgonlandet, en större klippa belägen ungefär halvvägs mellan Hangö och Bengtskär, såg seglaren sig tvungen att reva storseglet, och fortsatte därpå seglatsen åter en stund. Hunnen förbi Morgonlandet överfölls han av en stormby, som vräkte riggen överbord. Antagligen var förstaget ej ordentligt fastgjort. På grund av den ihållande stormen var Lindebrand ej i stånd att åter rigga upp, utan nödgades låta sin farkost av inden driva ut i Finska viken under hela natten mot måndagen den 9 dennes.
Stormen tjöt större delen av natten och termometern visade 12 köldgrader.
Ehuru Lindebrand hade ankaret med cirka 30 famnars lina på släp förifrån slog sjön oavbrutet in i båten och han nödgades hela natten vara i sträng sysselsättning med att hålla farkosten läns. Sedan stormen bedarrat, kunde seglaren åter sätta upp riggen och hade ännu tillräckligt krafter att taga sig fram till Bengtskär, dit han i ganska medtaget tillstånd anlände kl. ½ 12 natten mot tisdagen.
Lindebrand hade sålunda fått lov att under här ovan relaterade omständigheter vistas 36 timmar i öppna sjön. Då han slutligen framkom till fyren var båten formligen en enda isklump.
Att mannen kom med livet ifrån affären får helt säkert till stor del tillskrivas den durabla båt, som av kronan ställts till fyrpersonalens disposition. Båten i fråga är byggd å Hangö båkland enligt samma mall som tillämpas för lotsbåtarna därstädes.
I övrigt meddelas uti brevet från Bengtskär, som är daterat den 11 november, att allt då stod väl till vid fyren.
Nu är det väl inte meningen att Täktomborna ska börja ha de så här besvärligt som i berättelsen ovan, de får säkert fortsätta åka bil även i framtiden. Meningen är i stället att staden ska kunna få diverse bidrag för att utveckla skärgårdsområdena.
Det låter ju bra.
söndag 28 februari 2010
Isens beskaffenhet
I går råkade jag, mest av gammal ovana, ha radion på. En isexpert, någon sorts forskare, berättade om hur man sedan 1970-talet har undersökt hur isen är uppbyggd o.s.v. Tanken var, om jag förstod de fragment jag lite lyssnade till rätt, att man skulle hålla vår vinterhamnar öppna.
Nå, som nästan sagt och till hälften underförstått, jag kan ha missförstått den unge mannen, men forskningen kring isarnas beskaffenhet påbörjades nog tidigare än 1970.
Här ett exempel från tidningen Hangö, den 28 februari 1893:
- Karta öfwer isen utanför Hangö. Nogranna dagliga obserwationer af isens tjocklek, rörelse m. m. komma, enligt order af lotsstyrelsen, att wärkställas af lotsuppsyningsman Blomqwist, som på grund af dessa obserwationer kommer att öfwer isen upprätta fullständiga kartor, hwilka sedan obserwationerna för winter upphört skola insändas till lotsstyrelsen. Lämpliga punkter för obserwationerna uppsöktes i går af lotsuppsyningsman Blomqwist och kapten Samsonoff, som för ändamålet anländt till orten, och torde tre dylika punkter komma att inrättas i närheten af Båklandet, twå wid Tulludden och en wid Gustafswärn.
Dessa uppgifter sändes sedan veckovis, inte efter vintern som här sägs, till lotsstyrelsen. Lotsstyrelsen vidarebefodrade sedan dessa uppgifter till Finska vetenskaps-societeten.
Under vilken även vårt lands första mareograf lydde.
Nå, som nästan sagt och till hälften underförstått, jag kan ha missförstått den unge mannen, men forskningen kring isarnas beskaffenhet påbörjades nog tidigare än 1970.
Här ett exempel från tidningen Hangö, den 28 februari 1893:
- Karta öfwer isen utanför Hangö. Nogranna dagliga obserwationer af isens tjocklek, rörelse m. m. komma, enligt order af lotsstyrelsen, att wärkställas af lotsuppsyningsman Blomqwist, som på grund af dessa obserwationer kommer att öfwer isen upprätta fullständiga kartor, hwilka sedan obserwationerna för winter upphört skola insändas till lotsstyrelsen. Lämpliga punkter för obserwationerna uppsöktes i går af lotsuppsyningsman Blomqwist och kapten Samsonoff, som för ändamålet anländt till orten, och torde tre dylika punkter komma att inrättas i närheten af Båklandet, twå wid Tulludden och en wid Gustafswärn.
Dessa uppgifter sändes sedan veckovis, inte efter vintern som här sägs, till lotsstyrelsen. Lotsstyrelsen vidarebefodrade sedan dessa uppgifter till Finska vetenskaps-societeten.
Under vilken även vårt lands första mareograf lydde.
söndag 16 augusti 2009
Vandalism
Det förnämliga "Hangö-bladet" har följande intressanta och lärorika berättelse, visserligen kopierad från tidningen Västra Nyland men i alla fall, i sitt nummer den 16 augusti 1909:
Huru Helsingforsherrar bära sig åt.
En dag i denna sommar, skrifves i W. N. en vackertväderseglats ut till hafs med Segelskär som mål. Det var eftermiddag, och västvinden domnade småningom af, men vi stäfvade dock mot båklandet i sakta mak, ty vi hade för afsikt att öfvernatta där ute. I kvällningen voro vi framme och styrde mellan de hvitskummande svallsjöarna förbi en hög klippudde in i Segelskärs naturliga goda hamn. Där var blankt och stilla, men rundtom hördes bruset af dyningarna. Denna hamn är känd vida omkring för sitt skydd mot nästan alla vindar, och särskildt när sudvästen går stormig och vred kännes här helt tryggt. På krönet af storskäret - Segelskär består af tvänne land mellan hvilka hamnen är belägen - reser sig båken mot skyn. Djupt nere vid bergklintens fot skymtar en liten grå stuga, så lågt i lä, att inga vindar måtte rista i dess takbjälkar. Det är fiskarenas koja, bygd på skärets enda lilla ängsplätt, som lyser i trefligaste grönska. Här bo de under stormiga nätter, då de vistas här ute i dygntal. Inredningen är naturligtvis af enklaste slag, men allehanda nödvändighetsartiklar finnas där dock som spisel, fyra britsar, lampa med olja, stearinljus, ved, salt, äfvensom en kaffeservis. Vid vårt första beskådande efter entrén kände vi oss genast tilltalade af omtänksamheten och allt föreföll rätt hemtrefligt. Där fanns emellertid ännu en sak, som var värdt allt beaktande. Det var en anslagstafla i form af en brädlapp, med blyertsinskription. Denna lyder som följer med bibehållen ortografi:
"Den här kojan är gjord för fiskare och inte för skytter. I fjol somras va här Herrar från Hälsingfors, som kastade ut allting och bröt sönder skristången. Den som int kan let bli han får int vara här, men den som kan let bli, får nog vara här.
Talar icke denna utgjutelse sitt vältaliga språk? Pietetsfulla helsingforsherrar inte sannt? Strunt i dem, som efteråt må komma hit, bara man själf makat åt sig jämnt så mycket, att man har det bekvämt. Och inte städar man väl undan efter sig på ett sådant här fattigt utskär, inte. Här tillämpas dörrsparkningssystemet, när det kommer så fint folk, som herrar från Helsingfors och hedrar med besök.
Det är att märka att ordet Herrar i inskriptionen behedrats med stor begynnelsebokstaf. Men det är väl snarare en tillfällighet. Ty af högaktning är det väl knappast skrifvet så.
Herrar tycks inte alltid vara herrar, icke ens när de äro från det fina Helsingfors.
Som jag så ofta säger; Inget nytt under solen.
Huru Helsingforsherrar bära sig åt.
En dag i denna sommar, skrifves i W. N. en vackertväderseglats ut till hafs med Segelskär som mål. Det var eftermiddag, och västvinden domnade småningom af, men vi stäfvade dock mot båklandet i sakta mak, ty vi hade för afsikt att öfvernatta där ute. I kvällningen voro vi framme och styrde mellan de hvitskummande svallsjöarna förbi en hög klippudde in i Segelskärs naturliga goda hamn. Där var blankt och stilla, men rundtom hördes bruset af dyningarna. Denna hamn är känd vida omkring för sitt skydd mot nästan alla vindar, och särskildt när sudvästen går stormig och vred kännes här helt tryggt. På krönet af storskäret - Segelskär består af tvänne land mellan hvilka hamnen är belägen - reser sig båken mot skyn. Djupt nere vid bergklintens fot skymtar en liten grå stuga, så lågt i lä, att inga vindar måtte rista i dess takbjälkar. Det är fiskarenas koja, bygd på skärets enda lilla ängsplätt, som lyser i trefligaste grönska. Här bo de under stormiga nätter, då de vistas här ute i dygntal. Inredningen är naturligtvis af enklaste slag, men allehanda nödvändighetsartiklar finnas där dock som spisel, fyra britsar, lampa med olja, stearinljus, ved, salt, äfvensom en kaffeservis. Vid vårt första beskådande efter entrén kände vi oss genast tilltalade af omtänksamheten och allt föreföll rätt hemtrefligt. Där fanns emellertid ännu en sak, som var värdt allt beaktande. Det var en anslagstafla i form af en brädlapp, med blyertsinskription. Denna lyder som följer med bibehållen ortografi:
"Den här kojan är gjord för fiskare och inte för skytter. I fjol somras va här Herrar från Hälsingfors, som kastade ut allting och bröt sönder skristången. Den som int kan let bli han får int vara här, men den som kan let bli, får nog vara här.
Fiskarena"
Talar icke denna utgjutelse sitt vältaliga språk? Pietetsfulla helsingforsherrar inte sannt? Strunt i dem, som efteråt må komma hit, bara man själf makat åt sig jämnt så mycket, att man har det bekvämt. Och inte städar man väl undan efter sig på ett sådant här fattigt utskär, inte. Här tillämpas dörrsparkningssystemet, när det kommer så fint folk, som herrar från Helsingfors och hedrar med besök.
Det är att märka att ordet Herrar i inskriptionen behedrats med stor begynnelsebokstaf. Men det är väl snarare en tillfällighet. Ty af högaktning är det väl knappast skrifvet så.
Herrar tycks inte alltid vara herrar, icke ens när de äro från det fina Helsingfors.
H. H-n.
Som jag så ofta säger; Inget nytt under solen.
torsdag 7 maj 2009
Drivis utanför Hangö
Lokaltidningen Hangö hade den 7 maj 1893 följande isande inlägg:
- Wäldiga drifisfält sågos i går på aftonen, kommande ostwart ifrån passera förbi Hangö. Man fruktade alwarsamt för att winden möjligen skulle kantra öfwer till sydost, i hwilket fall Hangö hamn inom ett par timmar hade blifwit blockerad och samtliga härwarande ångare innestängda. Till all lycka inträffade dock icke detta, utan winden höll sig stadigt från ostliga sidan hwarför äfwen Express, som afgick kl. 7 lyckades komma ut.
I dag på morgonen har isen kommit något närmare mot kusten och drifwer nu kärt förbi båklandet. I sydlig riktning från båken kan icke öppet watten upptäckas, men i SW skönjes en större råka. Uti den drifwande isen kunde från fyrtornet i dag på morgonen obserweras 14 ångare. Dessa ångares belägenhet är likwäl icke så farlig med nu rådande wind, men skulle winden däremot draga sig något sydligare, löpa de risken att kastas upp mot kusten.
Windens riktning är i dag O till N.
tisdag 14 april 2009
Vårväder
Det har ju förekommit en del sol under den senaste tiden, så också 1892. Här ett uttdrag ur tidningen Hangö från den 14.4.1892:
Wackra solskensdagar ha under de senaste tiderna varit rådande härstädes, men det oaktadt har luften känts kylig och isynnerhet under nätterna har temperaturen hållit sig låg. Natten mot i går hade wiken innanför möljan i westra hamnen belagts med en så stark isskorpa, att från båklandet i går på morgonen anländande roddbåtar icke kunde tränga sig igenom densamma utan måste lägga till wid Notholmen, därifrån besättningarne fingo öfwer den fasta isen praktisera sig in till staden.
Under gårdagen war wäderleken alt annat än wårlik och snö föll i särskilda repriser såwäl under dagens lopp som på natten.
Närmaste tids väder på udden kan man ju ta sig en titt på här.
Wackra solskensdagar ha under de senaste tiderna varit rådande härstädes, men det oaktadt har luften känts kylig och isynnerhet under nätterna har temperaturen hållit sig låg. Natten mot i går hade wiken innanför möljan i westra hamnen belagts med en så stark isskorpa, att från båklandet i går på morgonen anländande roddbåtar icke kunde tränga sig igenom densamma utan måste lägga till wid Notholmen, därifrån besättningarne fingo öfwer den fasta isen praktisera sig in till staden.
Under gårdagen war wäderleken alt annat än wårlik och snö föll i särskilda repriser såwäl under dagens lopp som på natten.
****
Närmaste tids väder på udden kan man ju ta sig en titt på här.
fredag 27 mars 2009
"Extreme" erfarenheter
Tidningen Hangö kan den 27 mars 1924 berätta om följande farofyllda resa:
En äventyrlig färd i snöstorm och skruvis.
En åkare och en springgosse illa ute.
Senaste måndag på dagen sändes från firman Victor Ek A.B. posten ut till de båtar, som lågo i isen mellan Gustavsvärn och Båklandet, med yttrycklig order för budet att medtaga skidor. Emellertid överlät den person, som fått ordern, sedermera uppdraget åt en springgosse, som vid 4-tiden på e.m. gav sig iväg - utan skidor. Han lyckades likväl taga sig fram till Finlandia, men sedan gick det illa. Då han skulle taga sig fram till de längre ut belägna fartygen, gick han vilse i tjockan och skulle antagligen ha kommit ut till havs, såvida han icke fått syn på Hangö fyr, då han vände och efter flera inplumsningar lyckades taga sig tillbaka till Finlandia, där han stannade över natten.
Emellertid hade man i staden blivit orolig för hans öde och vid 7-tiden sändes en åkare jämte en springgosse att efterhöra honom. Genast efter det dessa kommit ned på isen, bröt snöstormen lös, och inom kort kunde de knappast se handen framför sig. De fortsatte dock och beslöpto följa Voimas skärgårdsränna åt ut till fartygen, men huru det var, begynte de följa rännan österut i stället för västvart. Slutligen då de trodde sig närmare målet gingo de över rännan och styrde kosan - ut mot Finska viken. Till all lycka vill hästen ich gå mot vind utan "cirklade" sig fram tills de stötte på land - Djupkubben. Isen hade då redan begynt skruva över allt och hästen var utom sig av skräck. De blevo tungna spänna av denna och sedan söka sig upp på land för att undvika vidare inplumsningar. Från 10 på kvällen till 6 på morgonen fingo de så, våta och trötta, kampera på en oskyddad klippa i rykande snöstorm allt medan den skruvande isen dånande tornade upp sig till flera meters höjd kring och på klippan. De båda ungdomarna sökte genom att springa av och an hålla sig varma, medan däremot hästen led oerhört. Slutligen grydde dock morgonen och man kunde begiva sig på hemväg, trots intensiv tjocka. Härvid gingo de åter ned sig och hade all möda i världen att rädda sig själva och hästen. Denna blev slutligen så uppskrämd, att den vägrade att taga ett steg framåt, såvida icke en person gick framför ledande densamma. Efter oerhörda ansträngningar lyckades de dock slutligen dödströtta taga sig i land. Även den först utsände springgossen lyckades, vid sjutiden taga sig i land efter ytterligare ett par inplumsningar.
En äventyrlig färd i snöstorm och skruvis.
En åkare och en springgosse illa ute.
Senaste måndag på dagen sändes från firman Victor Ek A.B. posten ut till de båtar, som lågo i isen mellan Gustavsvärn och Båklandet, med yttrycklig order för budet att medtaga skidor. Emellertid överlät den person, som fått ordern, sedermera uppdraget åt en springgosse, som vid 4-tiden på e.m. gav sig iväg - utan skidor. Han lyckades likväl taga sig fram till Finlandia, men sedan gick det illa. Då han skulle taga sig fram till de längre ut belägna fartygen, gick han vilse i tjockan och skulle antagligen ha kommit ut till havs, såvida han icke fått syn på Hangö fyr, då han vände och efter flera inplumsningar lyckades taga sig tillbaka till Finlandia, där han stannade över natten.
Emellertid hade man i staden blivit orolig för hans öde och vid 7-tiden sändes en åkare jämte en springgosse att efterhöra honom. Genast efter det dessa kommit ned på isen, bröt snöstormen lös, och inom kort kunde de knappast se handen framför sig. De fortsatte dock och beslöpto följa Voimas skärgårdsränna åt ut till fartygen, men huru det var, begynte de följa rännan österut i stället för västvart. Slutligen då de trodde sig närmare målet gingo de över rännan och styrde kosan - ut mot Finska viken. Till all lycka vill hästen ich gå mot vind utan "cirklade" sig fram tills de stötte på land - Djupkubben. Isen hade då redan begynt skruva över allt och hästen var utom sig av skräck. De blevo tungna spänna av denna och sedan söka sig upp på land för att undvika vidare inplumsningar. Från 10 på kvällen till 6 på morgonen fingo de så, våta och trötta, kampera på en oskyddad klippa i rykande snöstorm allt medan den skruvande isen dånande tornade upp sig till flera meters höjd kring och på klippan. De båda ungdomarna sökte genom att springa av och an hålla sig varma, medan däremot hästen led oerhört. Slutligen grydde dock morgonen och man kunde begiva sig på hemväg, trots intensiv tjocka. Härvid gingo de åter ned sig och hade all möda i världen att rädda sig själva och hästen. Denna blev slutligen så uppskrämd, att den vägrade att taga ett steg framåt, såvida icke en person gick framför ledande densamma. Efter oerhörda ansträngningar lyckades de dock slutligen dödströtta taga sig i land. Även den först utsände springgossen lyckades, vid sjutiden taga sig i land efter ytterligare ett par inplumsningar.
torsdag 5 mars 2009
Säljakt
Tidningen Hangö kan torsdagen den 5 mars 1896 berätta om följande lyckade jaktresor:
- En gråsälskut fångades i går af Murtajas besättning under det isbrytaren war sysselsatt med att genombryta det här utanför befintliga packisbandet.
- Riklig sälfångst. I går woro 8 á 9 personer från båklandet ute på sälskytte och lyckades därwid nedlägga icke mindre än 50 unga och 3 stycken äldre sälar.
Gråsäl (Halichoerus grypus) får numera i Finland jagas med jaktvårdsdistriktets tillstånd under tiden 16.4.-31.12.
- En gråsälskut fångades i går af Murtajas besättning under det isbrytaren war sysselsatt med att genombryta det här utanför befintliga packisbandet.
- Riklig sälfångst. I går woro 8 á 9 personer från båklandet ute på sälskytte och lyckades därwid nedlägga icke mindre än 50 unga och 3 stycken äldre sälar.
****
Gråsäl (Halichoerus grypus) får numera i Finland jagas med jaktvårdsdistriktets tillstånd under tiden 16.4.-31.12.
måndag 2 mars 2009
När olyckan är framme
Tidningen Hangö berättar den 2 mars 1896 om ett oväder med olyckilg utgång.
En wåldsam nordlig storm rasade härstädes i fredags mellan klockan ½ 2 och 3 på dagen. Redan tidigare på förmiddagen war winden ganska frisk, men omkring kl. ½ 2 middagstiden urartade den till en så wåldsam storm, som man endast sällan är i tillfälle att wara med om. Portar och plank gnisslade och skakades häftigt under stormens tryck, och på hafwet slets wattnet upp så
att det här och där liknade små rökpelare.
Tywärr kräfde stormen äfwen ett människolif. Några ögonblick före det owädret utbröt begaf sig nämligen fiskaren och båtbyggaren F. Eklund med sin segelbåt ensam ut från östra hamnen, i akt och mening att segla till båklandet. där han war bosatt. Han hade dock ej hunnit längre än ett stycke förbi de yttre kobbarna, då wakten ombord å Murtaja obserwerade att båten i en handwändning förswann.
Kapten Rein utsände ögonblickligen en af Murtajas båtar till bistånd, men då denna hann fram till olycksplatsen, syntes icke widare något spår af den förolyckade båten eller dess förare. Det enda man obserwerade flytande på wattnet war ett par åror och en wäska, hwilket bärgades.
Den omkomne hade någon stund före afresan blifwit i anseende till det nyckfulla wädret warnad såwäl af sin fader, lotsen Eklund, som af andra båklandsboar, hwilka samtidigt befunno sig i staden, och jämwäl lofwat inwänta lugnare wäder, för att sedermera i sällskap med de öfriga företaga öfwerfärden. Trots alt detta begaf han sig dock ut, utan att någon af de öfriga wisste något af det.
Antagligt är att båten, som war så godt som ny, i en hast fyldes med watten och sålunda sjönk, ty enligt hwad man tykt sig märka, hade den ej kantrat, utan sjunkit på rät köl.
Fiskaren Eklund war ungefär 35 år gammal och ogift. Den omkomne war därjämte wanför, i det han nämligen icke kunde röra sig ute utan krycka.
Uti skärgården här närmast omkring torde stormen ha rasat med icke mindre woldsinthet än här. Så t. ex. omtalas från Pettu att stormen där lösryckt kwistar från träden och fört dem långt ut på isen. Widare hade ett rietak warit på god wäg att få göra kwistarne sällskap, men mellankommen hjälp hindrade dock owädret att förwerkliga sin goda afsikt härutinnan.
Det egendomligaste war dock att, ehuru winden kom från NW., wisade termometern 4 grader.
Telegrafledningen härifrån råkade delwis i olag och telefonledningen war till följd af stormen ännu i dag på morgonen obrukbar mellan Hangö, Ekenäs och Helsingfors.
En wåldsam nordlig storm rasade härstädes i fredags mellan klockan ½ 2 och 3 på dagen. Redan tidigare på förmiddagen war winden ganska frisk, men omkring kl. ½ 2 middagstiden urartade den till en så wåldsam storm, som man endast sällan är i tillfälle att wara med om. Portar och plank gnisslade och skakades häftigt under stormens tryck, och på hafwet slets wattnet upp så
att det här och där liknade små rökpelare.
Tywärr kräfde stormen äfwen ett människolif. Några ögonblick före det owädret utbröt begaf sig nämligen fiskaren och båtbyggaren F. Eklund med sin segelbåt ensam ut från östra hamnen, i akt och mening att segla till båklandet. där han war bosatt. Han hade dock ej hunnit längre än ett stycke förbi de yttre kobbarna, då wakten ombord å Murtaja obserwerade att båten i en handwändning förswann.
Kapten Rein utsände ögonblickligen en af Murtajas båtar till bistånd, men då denna hann fram till olycksplatsen, syntes icke widare något spår af den förolyckade båten eller dess förare. Det enda man obserwerade flytande på wattnet war ett par åror och en wäska, hwilket bärgades.
Den omkomne hade någon stund före afresan blifwit i anseende till det nyckfulla wädret warnad såwäl af sin fader, lotsen Eklund, som af andra båklandsboar, hwilka samtidigt befunno sig i staden, och jämwäl lofwat inwänta lugnare wäder, för att sedermera i sällskap med de öfriga företaga öfwerfärden. Trots alt detta begaf han sig dock ut, utan att någon af de öfriga wisste något af det.
Antagligt är att båten, som war så godt som ny, i en hast fyldes med watten och sålunda sjönk, ty enligt hwad man tykt sig märka, hade den ej kantrat, utan sjunkit på rät köl.
Fiskaren Eklund war ungefär 35 år gammal och ogift. Den omkomne war därjämte wanför, i det han nämligen icke kunde röra sig ute utan krycka.
Uti skärgården här närmast omkring torde stormen ha rasat med icke mindre woldsinthet än här. Så t. ex. omtalas från Pettu att stormen där lösryckt kwistar från träden och fört dem långt ut på isen. Widare hade ett rietak warit på god wäg att få göra kwistarne sällskap, men mellankommen hjälp hindrade dock owädret att förwerkliga sin goda afsikt härutinnan.
Det egendomligaste war dock att, ehuru winden kom från NW., wisade termometern 4 grader.
Telegrafledningen härifrån råkade delwis i olag och telefonledningen war till följd af stormen ännu i dag på morgonen obrukbar mellan Hangö, Ekenäs och Helsingfors.
lördag 28 februari 2009
Hangö församling
Tidningen Vestra Nyland kommer den 28 februari 1890 med stora nyheter i litet format:
Hangö församling. Senaten har bifallit gjord framställning därom att Hangö stad skall afskiljas från Bromarf till egen kyrkoherdelägenhet.
Hangö avskildes alltså från Bromarv till en egen självständig församling år 1890, och kyrkan på Vårdberget stod färdig år 1892. Täktomborna och övriga i grannskapet donerade virke till kyrkbygget och hade nu möjlighet att delta i gudstjänsterna som ordnades i Hangö kyrka.
Täktom, Sandö, Hangöby och Båklandet avskildes 1910 från Bromarv församling och bildade Hangö landsförsamling. År 1923 hörde 2684 medlemmar till denna landsförsamling. I Täktom folkskola, som hade byggts år 1904, hölls nu regelbundet gudstjänster fram till år 1936 då landsförsamlingen fick Täktom kapell i sitt bruk.
I samband med kommunsammanslagningen den 1977 överfördes Täktom och Bengtsår byar samt Sandö enstaka hemman från Bromarv kommun till Hangö stad. Samtidigt överfördes området också kyrkligt till Hangö.
Hangö församling. Senaten har bifallit gjord framställning därom att Hangö stad skall afskiljas från Bromarf till egen kyrkoherdelägenhet.
***
Hangö avskildes alltså från Bromarv till en egen självständig församling år 1890, och kyrkan på Vårdberget stod färdig år 1892. Täktomborna och övriga i grannskapet donerade virke till kyrkbygget och hade nu möjlighet att delta i gudstjänsterna som ordnades i Hangö kyrka.
Täktom, Sandö, Hangöby och Båklandet avskildes 1910 från Bromarv församling och bildade Hangö landsförsamling. År 1923 hörde 2684 medlemmar till denna landsförsamling. I Täktom folkskola, som hade byggts år 1904, hölls nu regelbundet gudstjänster fram till år 1936 då landsförsamlingen fick Täktom kapell i sitt bruk.
I samband med kommunsammanslagningen den 1977 överfördes Täktom och Bengtsår byar samt Sandö enstaka hemman från Bromarv kommun till Hangö stad. Samtidigt överfördes området också kyrkligt till Hangö.
torsdag 18 december 2008
Hangös Nya Öga
Hangös öga, kallade redan Zacharias Topelius fyren Russarö på Båklandet med de vackra orden:
"Hvem är du, blida stjerna, som långt i höstlig natt
belyser hafvets stormupprörda bölja?
Än blinkar du i molnet, än ler du åter gladt,
än tyckes du ditt klara sken fördölja.
Är du ett himlens öga, som fullt af kärlek ser
på alla jordens sorger och nattens faror ner
och tröstar alla, som din maning följa.
Nu har vi fått ett nytt sådant, öga alltså, mitt i stadens centrum, den nya rondellen under viadukten.
För övrigt tycker många att den är för smal, för liten, för fel och så vidare. Såsom det alltid är.
Själv misstänker jag att folk bara kör för fort i den.
"Hvem är du, blida stjerna, som långt i höstlig nattbelyser hafvets stormupprörda bölja?
Än blinkar du i molnet, än ler du åter gladt,
än tyckes du ditt klara sken fördölja.
Är du ett himlens öga, som fullt af kärlek ser
på alla jordens sorger och nattens faror ner
och tröstar alla, som din maning följa.
Jag är ej himlens stjerna, jag är en nattlig fyr,
på Hangös berg är jag det torn, det höga,
som leder seglarns kosa, när dagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vet så föga.
Jag vänder om min lykta, än mörk, än åter ljus,
Hvar sjöman ser min flamma i havets vilda brus,
och säger lugnad: det är Hangös öga."
på Hangös berg är jag det torn, det höga,
som leder seglarns kosa, när dagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vet så föga.
Jag vänder om min lykta, än mörk, än åter ljus,
Hvar sjöman ser min flamma i havets vilda brus,
och säger lugnad: det är Hangös öga."
Nu har vi fått ett nytt sådant, öga alltså, mitt i stadens centrum, den nya rondellen under viadukten.För övrigt tycker många att den är för smal, för liten, för fel och så vidare. Såsom det alltid är.
Själv misstänker jag att folk bara kör för fort i den.
onsdag 10 december 2008
Ugglan och fyrvaktaren
I Tidningen Hangö den 10.12.1895 kan vi läsa om följande intressanta händelse:
Senaste söndag sköt en fyrvaktare från Båklandet en uggla. I den tro att djuret var dödt började mannen efter hemkomsten från jakten närmare undersöka detsamma; detta hade han dock alt bort låta bli med, ty nu visade det sig att ugglan icke blifvit dödad utan endast skadskjuten af det skott hon fått, och sökte också omedelbart efter tillkvicknandet hämnas på skytten genom att slå sina klor djupt uti mannens ena hand. Förskräckt häröfver sökte skytten med den andra handen frigöra sig från fågelns klor, men med så olyckligt resultat att också andra handen delade den förstas öde. Nu återstod ingenting annat än att högljudt kalla på hjälp, och först sedan sådan anländt, blef fyrvaktaren befriad från ugglans klor.
Senaste söndag sköt en fyrvaktare från Båklandet en uggla. I den tro att djuret var dödt började mannen efter hemkomsten från jakten närmare undersöka detsamma; detta hade han dock alt bort låta bli med, ty nu visade det sig att ugglan icke blifvit dödad utan endast skadskjuten af det skott hon fått, och sökte också omedelbart efter tillkvicknandet hämnas på skytten genom att slå sina klor djupt uti mannens ena hand. Förskräckt häröfver sökte skytten med den andra handen frigöra sig från fågelns klor, men med så olyckligt resultat att också andra handen delade den förstas öde. Nu återstod ingenting annat än att högljudt kalla på hjälp, och först sedan sådan anländt, blef fyrvaktaren befriad från ugglans klor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
