"Extreme" erfarenheter

Tidningen Hangö kan den 27 mars 1924 berätta om följande farofyllda resa:

En äventyrlig färd i snöstorm och skruvis.
En åkare och en springgosse illa ute.

Senaste måndag på dagen sändes från firman Victor Ek A.B. posten ut till de båtar, som lågo i isen mellan Gustavsvärn och Båklandet, med yttrycklig order för budet att medtaga skidor. Emellertid överlät den person, som fått ordern, sedermera uppdraget åt en springgosse, som vid 4-tiden på e.m. gav sig iväg - utan skidor. Han lyckades likväl taga sig fram till Finlandia, men sedan gick det illa. Då han skulle taga sig fram till de längre ut belägna fartygen, gick han vilse i tjockan och skulle antagligen ha kommit ut till havs, såvida han icke fått syn på Hangö fyr, då han vände och efter flera inplumsningar lyckades taga sig tillbaka till Finlandia, där han stannade över natten.

Emellertid hade man i staden blivit orolig för hans öde och vid 7-tiden sändes en åkare jämte en springgosse att efterhöra honom. Genast efter det dessa kommit ned på isen, bröt snöstormen lös, och inom kort kunde de knappast se handen framför sig. De fortsatte dock och beslöpto följa Voimas skärgårdsränna åt ut till fartygen, men huru det var, begynte de följa rännan österut i stället för västvart. Slutligen då de trodde sig närmare målet gingo de över rännan och styrde kosan - ut mot Finska viken. Till all lycka vill hästen ich gå mot vind utan "cirklade" sig fram tills de stötte på land - Djupkubben. Isen hade då redan begynt skruva över allt och hästen var utom sig av skräck. De blevo tungna spänna av denna och sedan söka sig upp på land för att undvika vidare inplumsningar. Från 10 på kvällen till 6 på morgonen fingo de så, våta och trötta, kampera på en oskyddad klippa i rykande snöstorm allt medan den skruvande isen dånande tornade upp sig till flera meters höjd kring och på klippan. De båda ungdomarna sökte genom att springa av och an hålla sig varma, medan däremot hästen led oerhört. Slutligen grydde dock morgonen och man kunde begiva sig på hemväg, trots intensiv tjocka. Härvid gingo de åter ned sig och hade all möda i världen att rädda sig själva och hästen. Denna blev slutligen så uppskrämd, att den vägrade att taga ett steg framåt, såvida icke en person gick framför ledande densamma. Efter oerhörda ansträngningar lyckades de dock slutligen dödströtta taga sig i land. Även den först utsände springgossen lyckades, vid sjutiden taga sig i land efter ytterligare ett par inplumsningar.