Societetshuset

Tidningen Hangö innehåller den 21 maj 1907 en rätt bra beskrivning över den då nybyggda tillbyggnaden till Societeshuset. Nu är det tyvärr en rätt skruttig bild jag har, ett foto på ett foto av ett foto, eller någonting liknande, men vi låter texten berätta:

Societetshuset öppnade pingstdagen sin nybyggda sommarrestaurationslokal, belägen invid Hafsgatan och stående i förbindelse med hufvudrestaurationen medels en längre, ljus korridor. Må det först som sist påpekas att det propra annexet utgör en afsevärd tillökning uti ortens restaurationslokaler och kommer helt säkert att blifva en gouterad vistelseplats för alla dem, som vilja njuta af en vacker natur. Utsikten mot hafvet och badhusparken samt en del af staden är nämligen härifrån förtjusande. Det hela utgöres af en stor hall, hvars ena långsida, den östra, är inrättad som veranda med ett mindre rum på hvardera kortväggen för slutna sällskap. Hallens väggar äro hållna i rödt, medan dörrar och barriär äro polerade i grönt. Fälten i väggarna prydas af vackra oljemålningar. Att hallen gör sig väl gällande under solskensbelysning förstås af sig själft, men densamma är också vacker då det elektriska ljuset från ett otal små, från taket nedhängande glödlampor spridas ut öfver hallen.

Genom den gjorda tillbyggnaden har vår Societetshuslokal, redan härförinnan den förnämsta i staden, vunnit betydligt i trefnad och kommer otvifvelaktigt att af såväl stadsbor som främlingar aflocka ett berättigadt erkännande.

Sedan några dagar tillbaka spelar uti salongen en väl sammansatt orkester, hvars prestationer man åhör med nöje, och kan det tryggt påpekas, att en bättre kammarmusik kan man hos oss knappast begära. Under pingsthelgen ha konserterna också varit flitigt besökta och man får hoppas att publiken ej heller för framtiden skall hålla sig undan.

Serveringen går fermt och ombesörjes af tio servererskor.

Societetshuset har på ett storartadt sätt förberedt sig för den stundande sommarsäsongen.

Nybyggnation

Det är redan allom bekant att vår stad för tillfället ser ut som... Det byggs och grävs både här och där, inte är det vackert men det får man väl stå ut med.

Våren 1907 kan det kanske ha varit en liknande situation, åtminstone finns det paraleller, att döma av signaturen Knickes notis i tidningen Hangö den 28 mars:

"I detta blad har tidigare ingått en detaljerad beskrifning af den tillbyggnad till Societetshuset, som under vinterns lopp uppförts i hörnet af Hafsgatan och Hamntorget. Arbetet har nu framskridit så långt att man med lätthet kan föreställa sig den blifvande sommarrestaurangens slutliga utseende. Ett helhetsintryck är tillsvidare svårt att erhålla, men man kan nu redan se att det vackra huset med sin modärna stil, sina verandor och utsprång kommer att göra sig mycket fördelaktigt gällande i all synnerhet från hafssidan betraktadt.

En annan värdefull tillökning i arkitektoniskt hänseende erhåller staden i den byggnad, som af herr J. Eriksén håller på att uppföras i hörnet af Järnvägs- och Gengatorna.

Huset uppföres i tvenne våningar den nedre af sten, inrymmande enbart affärslokaler, den öfre af trä och inrymmande privata boningslokaler. De i nedre våningen belägna butikerna till antalet fem, komma att samtliga utgöras af ett större expeditionsrum samt bakom detta belägna två mindre lagerrum. Expeditionsrummen förses med stora spegelfönster.

I öfre våningen inrymmes en större lokal om 5 rum och kök samt två mindre hvardera om 3 rum och kök. Modärna bekvämligheter, såsom kloakledning, komma själffallet att inrättas i gården. Vattenledningsrör ämnar man nu redan, framsynt nog, nedlägga för att omedelbart kunna användas då staden i en snar framtid blir nödsakad anlägga ett tidsenligt vattenledningssystem. Elektrisk belysning skall installeras såsnart belysningsfrågan blir afgjord mellan staden och herr Zeiden.

Ritningarna till byggnaden framvisa synnerligen anslående fasader såväl mot Järnvägsgatan, som mot Gengatan. Ehuru exteriören icke är hållen i fullt modärn stil så kommer dock det ståtliga huset med sin dominerande tornspira att utgöra en verklig prydnad för staden och då man härtill lägger den i ögonen fallande plats, som huset erhållit invid Järnvägstorget har man skäl att känna sig tillfredsställd öfver denna nya vinning för stadens yttre fysionomi. Man synes slutligen börja öfvergifva det redan alltför länge praktiserade byggnadssättet med fyra släta väggar och ett helt tak och börjar numera lägga an äfven på den yttre utstyrseln. Måtte tendensen bibehålla sig och allt mera utvecklas!"

Ernst Rolf

Många av de stora har besökt Hangö genom tiderna, ofta innan de blivit så stora att de inte ryms in. Med risk för att låta som en billig kopia av radioprogrammet Kaffekvarnen tar jag här ett exempel på en dylik celebritet, hämtat från tidningen Hangö av den 16 april 1910:

Visafton i Havspaviljongen.

"Var så god och vänta, det är från Åbo". Efter en kort väntan: "Är det redaktören?" - "Ja" "Detta är vissångaren Ernst Rolf. Jag skall sjunga där i Hangö på Societetshuset i lördag och söndag. Direktören kommer nog att lämna in annons, men jag vore mycket tacksam om jag kunde få ett omnämnande även inne i tidningen. Jag är nu här i Åbo. Det blir som sagt lördag och söndag visor och kupletter, en hel del roliga visor, aktuella för dagen".

Genom detta återgivande av samtalet hava vi väl även villfarit önskemålet.

Förberedelser inför sommarsäsongen

Hufvudstadsbladet berättar den 27 mars 1896 på följande sätt om förbättrad service för våra sommargäster, måhända detta lade grunden till den gastronomiska välfärd vi traditionellt njutit av i Hangö?

- Hangö-säsongen. Direktionen för pensionatet hotell Bellevue i Hangö har numera träffat definitift aftal med fru I. Maexmontan, innehafvarinna af Societetshuset hätrstädes, om öfvertagandet för sommarmånaderna af sagda hotell i Hangö. Restaurationen kommer att förestås af hofmästaren Cadier, som allaredan här i Helsingfors dokumenterat sig såsom särdeles framstående i sitt fack. Till detta arrangement är Hangö att lyckönskas. En förut öfverklagad och känd brist blir sålunda afhjälpt och detta på ett sätt, som säkert kommer att öka Hangös renommé i ytterligare ett afseende, nämligen i den för en badort så viktiga matfrågan.

En del af fru Maexmontans vagnar och hästar blir äfven stationerade i Hangö i sommar.

En ny intendent är i år antagen, nämligen kapten Beckman.

Det rustas för öfrigt i full fart á villor och i centrala stadsgårdar för säsongen, som i år öppnas tidigare än vanligt. En del af Helsingfors ridinstituts hästar blir jämväl i sommar förlagda till Hangö. Stallet utvidgas och ridhuset förbättras.

De flesta villorna äro redan uthyrda.

Toalettbesöket

I serien toaletter.

Denna restaurang är uppförd redan 1879, och kallades då för Societetshuset. Toaletterna är dock av ett betydligt senare datum. Och det får man ju vara glad för, men det kanske vore dags för en renovering igen.

Då jag i tiderna fyllde 18, och besökte denna restaurang för första gången, minns jag att jag hade problem att hitta toaletterna i fråga. Och alkoholen hade ingen delaktighet i det... heh.

Badanstalten

I tidningen Helsingfors Dagblad kan vi den 25 januari 1871 läsa om starten på en ny epok i Hangös historia:

Badanstalten i Hangö. Såsom utsedde ombud för Hangö stad hafva öfverstelöjtnanten A. Appelberg, doktor O. Stenbäck, ingeniören v. Haartman och ordningsmannen O. Wikman genom länestyrelsen hos senaten anhållit om bidrag ur allmänna medel till en tilltänkt badinrättning, som, enligt upprättadt kostnadsförslag, beräknats kosta för badhus med varma bad 28,500 mk, för societetshuset 25,000 mk samt för simhus jemte nödiga uthusbyggnader 7,000 mk eller inalles 60,500 mk. Den ifrågavarande badinrättningen föreslås till anläggning vid Lilla Kola viken invid staden.

Afsigten lärer vara att redan till instundande sommar hafva en del af inrättningen så färdig, att en första "badsäsong" kan öppnas på Finlands sydligaste udde.

Barnhemmet i Hangöby

Tidningen Hangö, 13.1.1910.

Barnhemmet i Hangöby

Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.

Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.

11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.

Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.

Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.

Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!

Charles

Ölkrogen i Societetshuset

I dag en annan dag, hittar vi fiffel på hög nivå, ur Tidningen Hangö den 12.12.1911.

Ölkrogen i Societetshuset har under de senaste månaderna givit anledning till allvarliga klagomål från nykterhetsvänners sida.

Huruvida de upprepade fall av fylleriförseelser särskilt bland den lägre befolkningen, vilka under förenämnda tid iakttagits, kunna såsom nykteristerna vilja göra troligt, läggas just denna ölkrog till last är för oss icke bekant, men vi finna det onekligen förvånansvärt att en sådan krog kunnat anläggas och bedrivas utan anmärkning från vederbörande myndigheters sida samt att denna krog till ännu beträffande öppenhållande m.m. hänförts till restaurationer med första klass rättigheter.

Känt är att stadens polikommisarie vänt sig med angivelse emot innehavaren av sagda ölkrog, men angivelsen förkastades såsom ostyrkt. Senaste sommar inträffade i sagda krog ett ruskigt mord för vilket en vaktmästare på platsen föll offer. Kort därpå förekom åter ett uppträde vid vilket en rysse i strävan att slippa in på krogen begick en svår våldshandling. Alla dessa fall hava riktat allmänhetens uppmärksamhet på ifrågavarande krog och de iakttagelser som endast i förbigående gjorts lända ingalunda krogen till beröm.

Man frågar sig med häpnad huru sådant kan få fortgå. Känt är att stadsfullmäktige då frågan om utskänkningsrättigheterna i staden senast var före ytterligare begränsade tiden för öppenhållandet av Vinhandelsbolagets ölutskänkning, men kort därpå tilläto myndigheterna denna ölkrog växa fram. Känt är att fullmäktige i tiden beviljat innehavaren av Societetshusets restauration första klass rättigheter, men vi äro för vår del övertygade om att sådana icke skulle beviljats, därest man ens kunnat befara dess utnyttjande på detta sätt.

Vi vilja icke uttala oss i frågan huruvida myndigheterna med god vilja skulle kunnat förhindra de av stadsfullmäktige beviljade första klass rättigheternas utnyttjande på detta sätt. Ej heller finna vi anledning att denna gång fördjupa oss i frågan huruvida konkorsmassan överhuvud kan tillerkännas utskänkningsrätt och huruvida detta kan ske utan stadsfullmäktiges hörande. Slutligen förbigå vi det förvånande i att en medlem av polisbefälet på orten som konkursmassans representant står i spetsen för en restauration med utskänkning av rusdrycker. Allt detta lämnar vi åt vederbörande myndigheter att pröva.

Med detta vårt uttalande hava vi endast velat göra stadsfullmäktige uppmärksamma på att det i framtiden, då fråga om beviljande av utskänkningsrätt å kommande restauratörer å Societetshuset och andra utskänkningsställen bör begås att sådan parodi på första klass utskänkning, som ölkrogen i Societetshuset i själva verket är, må förebyggas. Till prövning kunde även upptagas frågan om inte denna krog redan nu genom myndigheternas försorg kunde stängas. Måhända kunde stadsfullmäktige av eget initiativ upptaga frågan eller kunde nykterhetsföreningarna på orten utöva påtryckning.