Visar inlägg med etikett hangö-bladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hangö-bladet. Visa alla inlägg

söndag 16 augusti 2009

Vandalism

Det förnämliga "Hangö-bladet" har följande intressanta och lärorika berättelse, visserligen kopierad från tidningen Västra Nyland men i alla fall, i sitt nummer den 16 augusti 1909:

Huru Helsingforsherrar bära sig åt.

En dag i denna sommar, skrifves i W. N. en vackertväderseglats ut till hafs med Segelskär som mål. Det var eftermiddag, och västvinden domnade småningom af, men vi stäfvade dock mot båklandet i sakta mak, ty vi hade för afsikt att öfvernatta där ute. I kvällningen voro vi framme och styrde mellan de hvitskummande svallsjöarna förbi en hög klippudde in i Segelskärs naturliga goda hamn. Där var blankt och stilla, men rundtom hördes bruset af dyningarna. Denna hamn är känd vida omkring för sitt skydd mot nästan alla vindar, och särskildt när sudvästen går stormig och vred kännes här helt tryggt. På krönet af storskäret - Segelskär består af tvänne land mellan hvilka hamnen är belägen - reser sig båken mot skyn. Djupt nere vid bergklintens fot skymtar en liten grå stuga, så lågt i lä, att inga vindar måtte rista i dess takbjälkar. Det är fiskarenas koja, bygd på skärets enda lilla ängsplätt, som lyser i trefligaste grönska. Här bo de under stormiga nätter, då de vistas här ute i dygntal. Inredningen är naturligtvis af enklaste slag, men allehanda nödvändighetsartiklar finnas där dock som spisel, fyra britsar, lampa med olja, stearinljus, ved, salt, äfvensom en kaffeservis. Vid vårt första beskådande efter entrén kände vi oss genast tilltalade af omtänksamheten och allt föreföll rätt hemtrefligt. Där fanns emellertid ännu en sak, som var värdt allt beaktande. Det var en anslagstafla i form af en brädlapp, med blyertsinskription. Denna lyder som följer med bibehållen ortografi:

"Den här kojan är gjord för fiskare och inte för skytter. I fjol somras va här Herrar från Hälsingfors, som kastade ut allting och bröt sönder skristången. Den som int kan let bli han får int vara här, men den som kan let bli, får nog vara här.

Fiskarena"

Talar icke denna utgjutelse sitt vältaliga språk? Pietetsfulla helsingforsherrar inte sannt? Strunt i dem, som efteråt må komma hit, bara man själf makat åt sig jämnt så mycket, att man har det bekvämt. Och inte städar man väl undan efter sig på ett sådant här fattigt utskär, inte. Här tillämpas dörrsparkningssystemet, när det kommer så fint folk, som herrar från Helsingfors och hedrar med besök.

Det är att märka att ordet Herrar i inskriptionen behedrats med stor begynnelsebokstaf. Men det är väl snarare en tillfällighet. Ty af högaktning är det väl knappast skrifvet så.

Herrar tycks inte alltid vara herrar, icke ens när de äro från det fina Helsingfors.

H. H-n.

Som jag så ofta säger; Inget nytt under solen.

måndag 3 augusti 2009

Hangö Tryckeri & Tidningsaktiebolag

Tidningen "Hangö" kan den 3 augusti 1890 berätta följande, gällande nyhetsutbudet i Hangö:

- "Hangö Tryckeri & Tidningsaktiebolag" är namnet på det nya bolag, som bildats härstädes och af Herr Kaustell genom köp öfwertagit dennes härstädes inrättade boktryckeri. Till samma bolag har Herr Ferd. von Wright jämwäl öfwerlåtit utgifningsrättigheterna för tidningen "Hangö", hwars answarige redaktör fortfarande kommer att blifwa Herr W. E. Lindbohm.

Bolaget hade sistlidne onsdag konstituerande bolagsstämma, hwarwid utsågs till disponent Herr Ferd. von Wright samt till fullmäktige Herrar A. Kaustell och Arthur H. Borgström.

Anders Kaustell grundade Hangö stads första tidning år 1890 men sålde tidningen redan samma år till Hangö Tryckeri- och Tidnings Ab.

I början av 1900-talet hade tidningen många konkurrenter i Hangö, bl.a. "Hangö-bladet", som blev "Hangö-pressen" 1914 och gick samman med "Hangö" 1915.

Mellan 1904 och 1941 hette förresten tidningen "Hangö", inte "Hangö", utan "Hangöbon". Officiellt.

onsdag 29 juli 2009

Tvärminne tegelfabrik


Som minnesgoda läsare säkert vet, är ju det gamla tegelbruket i Tvärminne till salu. Tidningen "Hangö-bladet" har, den 29 juli 1909, en artikel (lånad från tidningen Västra Nyland) som på sitt sätt belyser en del av den historiska byggnadsindustrin vi sällan hör talas om:

- Tvärminne kalksandtegelfabrik. Senaste söndag hade A. B. Ekö Ångsåg inbjudit ett trettiotal byggmästare från Helsingfors till sin under senaste år uppbyggda stora kalkstenssandtegelfabrik i Tvärminne. Meningen var att på ett verksamt sätt göra den nya industrin, dess fördelar och stora framtidsutsikter kända för hufvudstadens byggmästare, hvilka en längre tid varit hänvisade till så godt som uteslutande ryska tegel.

Gästerna, hvilka samtliga anlände till Ekenäs med 12-tåget fortsatte kl. 3.tiden med "Ekö" till Tvärminne efter att af sina värdar till först blifvit bjudna på en animerad frukost-middag å Knipan. Komna till Tvärminne togs till först fabrikens storartade, med elektr. ljus försedda, lastagebryggan i ögonsikte. Därefter styrdes kosan mot Tvärminne sandhaf, källan för råmaterialet till och hufvudsakligaste beståndsdelen af teglen. Det väldiga, af tallar omgifna och af sin sand bestående hafvet kunde ej nog beundras. I synnerhet väckte sandens jämna och goda kvalitet betraktarnes intresse. Följde de så produktionen steg för steg. Vagnarna lastade med sand rullas upp till blandningstunnan varest deras innehåll blandas med osläkt kalk, vatten och ånga. Så föres blandningen ned till pressen hvarest massan pressas till tegel hvilka strax därefter af vana plockare staplas uppå vagnarna. När dessa äro fullastade skjutas desamma in uti härdningspannorna, två till antalet och hvarje panna inrymmande tretton vagnar. Efter att uti dessa pannor varit utsatta för ett till 8 atmosfärer uppgående tryck är varan färdig till begagnande.

De skilda maskinerna och den kemiska process som blandningsmassan undergår beskrefvos utförligt af ingeniör Roering. Här voro äfven åhörarena i tillfälle att nogsamt öfvertyga sig om de nya teglens användbarhet och hållfasthet. Fabriken i och för sig, uppförd som den är å bara marken är ett ypperligt exempel på teglens utomordentligt stora motståndskraft mot köld och väta. Allmänt uttalades att röda tegel använda på samma vis icke bestått profvet närmelsevis så bra.

Sedan därpå maskinrummet och ångpannrummet tagits i betraktande bjödos gästerna på förfriskningar, hvarvid det allmänna samtalsämnet var teglen och dessas stora möjligheter. Äfven ansåg man att teglens prisbillighet, förenad med de ypperligaste egenskaper hvad handtering och användning vid murningsarbeten vidkommer, kommer att göra desamma till framtidens byggnadsmaterial.

Kl. 8 anträdde Helsingforsarne återfärden med ångaren Finby, enkom förhyrd för tillfället, efter en innehållsrik och treflig dag.

Någon möda att göra besöket så angenämt som möjligt hade man icke sparat. Äfven var hvar och en synnerligen nöjd och kanske mest på grund af det åskådliga sätt hvarpå man ställts ansikte mot ansikte mot en industri, som f. n. söker få stadigt rotfäste i vårt land. I Tyskland äro dessa tegel och denna industri redan tiotal år gammal och ha kalksandteglen som ett utmärkt byggnadsmaterial vunnit det bästa namn. För närvarande har fabriken äfven flere stora leveranser till Åbo och synes man på allvar tänka på att börja använda tegel gjorda i eget land, hänvisande den ryska tegelproduktionen att söka afsättning i eget land.

På området får uppföras skolnings-, forsknings-, inkvarterings- och förplägnadsutrymmen samt därtill hörande affärs-, gemensamhets- och hjälputrymmen. Man har anvisat en byggnadsyta för byggnaden, med byggrätt en om 3.500 vy-m2. Slå till!

onsdag 10 juni 2009

Badanstaltens konkurs

Lokaltidningen "Hangö-Bladet" kan den 10 juni 1909 publicera följande intressanta uppgifter:

Badhusfrågan

Ännu i går hade badhusbolagets konkursförvaltning icke gifvit något svar på stadens genom drätselkammaren framställda förfrågan, om konkursförvaltningen vore villig att afskilja och till staden öfverlämna den staden tillhöriga delen af badanstaltsbyggnaderna. Svaret på en sådan förfrågan borde konkursförvaltningen långt före detta haft klart för sig och man förstår icke dröjsmålets orsak.

Vi hafva emellertid från tillförlitligt håll fått meddelandet, att svaret, som slutligen torde afgifvas i dag - om icke några nya förevändningar att draga ut på tiden uppfinnas - med en del omsvep kommer att blifva nekande, såsom att vänta var. Staden drifves sålunda till process för att komma till sin rätt. Och den sista svaga förhoppningen att åtminstone en del af badanstalten komme att öppenhållas i sommar är därmed förintad. Det frispektakel som förutspåtts, att konkursmassans största borgenär skulle låta sig uppvaktas och bestormas af önskningar om anstaltens öppenhållande för att sedan som en stadens sanne "välgörare" för "samhällets väl" öppna anstalten, torde nämligen icke komma att uppföras.

Konkursförvaltningen tror sig naturligtvis bevaka massans intressen, när den icke godvilligt ger ifrån sig stadens egendom. Om den faktiskt gör massan någon nytta därmed, är högst tvifvelaktigt. Man undrar blott om, sedan det nekande svaret på stadens förfrågan afgifvits, fordringsägarne och konkursförvaltningen ännu ämna försöka göra gällande, att de hafva stadens bästa i ögonsikte. Ty därefter skola väl också de godtrognaste icke längre låta sig föras bak ljuset.