Huru Helsingforsherrar bära sig åt.
En dag i denna sommar, skrifves i W. N. en vackertväderseglats ut till hafs med Segelskär som mål. Det var eftermiddag, och västvinden domnade småningom af, men vi stäfvade dock mot båklandet i sakta mak, ty vi hade för afsikt att öfvernatta där ute. I kvällningen voro vi framme och styrde mellan de hvitskummande svallsjöarna förbi en hög klippudde in i Segelskärs naturliga goda hamn. Där var blankt och stilla, men rundtom hördes bruset af dyningarna. Denna hamn är känd vida omkring för sitt skydd mot nästan alla vindar, och särskildt när sudvästen går stormig och vred kännes här helt tryggt. På krönet af storskäret - Segelskär består af tvänne land mellan hvilka hamnen är belägen - reser sig båken mot skyn. Djupt nere vid bergklintens fot skymtar en liten grå stuga, så lågt i lä, att inga vindar måtte rista i dess takbjälkar. Det är fiskarenas koja, bygd på skärets enda lilla ängsplätt, som lyser i trefligaste grönska. Här bo de under stormiga nätter, då de vistas här ute i dygntal. Inredningen är naturligtvis af enklaste slag, men allehanda nödvändighetsartiklar finnas där dock som spisel, fyra britsar, lampa med olja, stearinljus, ved, salt, äfvensom en kaffeservis. Vid vårt första beskådande efter entrén kände vi oss genast tilltalade af omtänksamheten och allt föreföll rätt hemtrefligt. Där fanns emellertid ännu en sak, som var värdt allt beaktande. Det var en anslagstafla i form af en brädlapp, med blyertsinskription. Denna lyder som följer med bibehållen ortografi:
"Den här kojan är gjord för fiskare och inte för skytter. I fjol somras va här Herrar från Hälsingfors, som kastade ut allting och bröt sönder skristången. Den som int kan let bli han får int vara här, men den som kan let bli, får nog vara här.
Fiskarena"
Talar icke denna utgjutelse sitt vältaliga språk? Pietetsfulla helsingforsherrar inte sannt? Strunt i dem, som efteråt må komma hit, bara man själf makat åt sig jämnt så mycket, att man har det bekvämt. Och inte städar man väl undan efter sig på ett sådant här fattigt utskär, inte. Här tillämpas dörrsparkningssystemet, när det kommer så fint folk, som herrar från Helsingfors och hedrar med besök.
Det är att märka att ordet Herrar i inskriptionen behedrats med stor begynnelsebokstaf. Men det är väl snarare en tillfällighet. Ty af högaktning är det väl knappast skrifvet så.
Herrar tycks inte alltid vara herrar, icke ens när de äro från det fina Helsingfors.
H. H-n.
Som jag så ofta säger; Inget nytt under solen.
Inlägg
