Fotografen Svante Lagergren

I tidningen "Hangö" kan vi den 4 juni 1891 läsa följande:

- Fotografen hr Swante Lagergren, som öppnat altelier hätstädes, har på plåten fäst flere wackra wyer från Hangö och dess omgifningar. Hr Lagergren har förut tagit en mängd lyckade fotografier från flere af Finlands wackraste utsiktspunkter och lewererat d.samma bl. a. åt turistföreningen. Äfwen å wärldsexpositionen i Paris 1889 war en kollektion af hr L:s fotografiska alster afsedd att utställas, ehuru mellankomna hinder torde ha omintetgjort sändningen.

De wyer hwilka hr Lagergren nu tagit från Hangö föreställa Gustafswärns och Gustaf Adolfs fästen, brunshusetablissemanget, partier från parken m. m. Särskilt för badgäster torde dessa wällyckade och wackra fotografier blifwa kärkomna såsom minnen från en angenäm wistelse wid wår unga, fashionabla badort.

"Extreme" erfarenheter

Tidningen Hangö kan den 27 mars 1924 berätta om följande farofyllda resa:

En äventyrlig färd i snöstorm och skruvis.
En åkare och en springgosse illa ute.

Senaste måndag på dagen sändes från firman Victor Ek A.B. posten ut till de båtar, som lågo i isen mellan Gustavsvärn och Båklandet, med yttrycklig order för budet att medtaga skidor. Emellertid överlät den person, som fått ordern, sedermera uppdraget åt en springgosse, som vid 4-tiden på e.m. gav sig iväg - utan skidor. Han lyckades likväl taga sig fram till Finlandia, men sedan gick det illa. Då han skulle taga sig fram till de längre ut belägna fartygen, gick han vilse i tjockan och skulle antagligen ha kommit ut till havs, såvida han icke fått syn på Hangö fyr, då han vände och efter flera inplumsningar lyckades taga sig tillbaka till Finlandia, där han stannade över natten.

Emellertid hade man i staden blivit orolig för hans öde och vid 7-tiden sändes en åkare jämte en springgosse att efterhöra honom. Genast efter det dessa kommit ned på isen, bröt snöstormen lös, och inom kort kunde de knappast se handen framför sig. De fortsatte dock och beslöpto följa Voimas skärgårdsränna åt ut till fartygen, men huru det var, begynte de följa rännan österut i stället för västvart. Slutligen då de trodde sig närmare målet gingo de över rännan och styrde kosan - ut mot Finska viken. Till all lycka vill hästen ich gå mot vind utan "cirklade" sig fram tills de stötte på land - Djupkubben. Isen hade då redan begynt skruva över allt och hästen var utom sig av skräck. De blevo tungna spänna av denna och sedan söka sig upp på land för att undvika vidare inplumsningar. Från 10 på kvällen till 6 på morgonen fingo de så, våta och trötta, kampera på en oskyddad klippa i rykande snöstorm allt medan den skruvande isen dånande tornade upp sig till flera meters höjd kring och på klippan. De båda ungdomarna sökte genom att springa av och an hålla sig varma, medan däremot hästen led oerhört. Slutligen grydde dock morgonen och man kunde begiva sig på hemväg, trots intensiv tjocka. Härvid gingo de åter ned sig och hade all möda i världen att rädda sig själva och hästen. Denna blev slutligen så uppskrämd, att den vägrade att taga ett steg framåt, såvida icke en person gick framför ledande densamma. Efter oerhörda ansträngningar lyckades de dock slutligen dödströtta taga sig i land. Även den först utsände springgossen lyckades, vid sjutiden taga sig i land efter ytterligare ett par inplumsningar.

Övernitiskt. - K-18

Ekenäs Notisblad kan fredagen den trettonde i nådens år 1884 berätta om följande sällsamma händelse från landets sydligaste udde, under rubriken:

Hwarjehanda.

- Misslyckad fiskalisering. Finlands sydligaste udde är som bekant den slutpunkt af wåra landsåsar, hwilken numera har äran att utgöra fundamentet för landets yngsta stad. På denna udde gick det wid den tidpunkt, då dess lifskanal, Hangö - Hywinge jernweg byggdes, temligen amerikanskt till. De på stället stationerade byggnadsingeniörerna sågo sig nödsakade att öwertaga rolen af polsmän, enär krögeri i alla tänkbara qwarlefwor af de gamla befästningarna bedrefs på ett för den allmänna säkerheten ytterst förderfbringande sätt.

Det war oss alla wäl kändt, att brännwinsupplagen höllos dolda i omgifwande skogar, men då det icke lyckades att genom nogrann undersökning påfinna något af den förbjudna waran, föllo wåra misstankar på en nyuppkastad grafkulle å den Grekiska begrafningsplatsen, hwarest, efter hwad wi hade oss bekant, intet lik under en ganska lång tiderymd blifwit jordadt.

I qwällens mörker, åtföljda af en wäl bewäpnad skyddswakt, wandrade wi till det misstänkta stället och anstälde derstädes med tillhjelp af en pliktstång och några handfasta arbetare undersökning af jordens innehåll med påföljd att en gräslig liklukt uppsteg derifrån.

Påföljande dag erforo wi att fyrwaktaren på Gustafswärn, hwars hustru på wårsidan af samma år aflidit, icke gittat under då rådande menföre transportera liket till Bromarf kyrkogård, utan rimsaltat och på den Grekiska begrafningsplatsen nedgräft detsamma der gumman fyrwakterskan ännu i denna stund njuter en lugn hwila, då icke mera några störande brännwinssnokare göra något anfall på hennes döda kropp.

Vända på stenar, säger Sten

I den elektroniska Västra Nylands serie om stadsdirektörsaspiranterna står nu Sten Öhman i tur. Intervjun är gjord av Johanna Lemström, och kan i sin helhet läsas här.

Sten Öhman, teknisk direktör i Hangö, är en av de sökande till stadsdirektörstjänsten. Han ser det som helt naturligt att söka tjänsten.

För Hangöbornas del är stadens tekniska direktör Sten Öhman nöjd över att personerna som sökt tjänsten som stadsdirektör kommer såväl inifrån huset som utifrån. Att han själv skulle vara en av de sökande var närmast självklart.

Hangö är en utmaningarnas stad. Den negativa befolkningsutvecklingen hör till de saker som tål grunnas på.
– Vi måste börja med att ta till hela sortimentet med åtgärder som rimligen kan stå till buds, vända på alla stenar. Själv tycker jag det vore viktigt att försöka få folk att konvertera från veckoslutsboare till åretruntboare. Vi bör få de veckoslutsboende att se det positiva med och nyttan av att skriva sig i Hangö.

Öhman ser många utvecklingsmöjligheter inom miljö- och naturturism. Han nämner havet och ödsligheten, som man borde ta vara på under det mörka halvåret.
– Kanske man kunde erbjuda övernattning på Gustavsvärn. Tänk dig att under den mörka årstiden sitta där ute och blicka in mot en upplyst stad... eller använda den gamla lotsstationen på Tulludden för inkvartering. Vandringspaket tror jag också man kunde sälja, man kan ju vandra runt hela Hangö udd, längs sandstränder, trädbevuxna stränder, klippor, på mossar runt Sandö träsk, målar Öhman upp.

Även utvecklingen av hamnen, stadens hjärta, är en sak som stadsdirektören ska vara delaktig i, tycker Öhman.

Han tycker också att Hangö ska förbli självständigt, inte gå ihop med Raseborg – ”det tåget gick redan”, säger Öhman.
– Det fattades ett beslut enligt demokratins alla regler att staden ska vara självständig. Men däremot ska vi utveckla samarbetet med Raseborg inom social- och hälsovård. Västra Nylands sjukvårdsområde kunde gärna få en självständigare roll, där följande steg är att bas- och specialsjukvård går ihop.

Kryssningar till Russarö

I sommar har turister och Hangöbor möjlighet att åka på kryssning till Russarö utanför Hangö. Eftersom Russarö hör till försvarsmakten måste man ha speciallov för att besöka ön. Tillsvidare får dessutom bara finska medborgare åka till Russarö.

Under sommaren kommer det att ordnas 15 kryssningar till Russarö. Bokningarna sker genom turistbyrån. På resan till Russarö får resenärer också se Finlands sydligaste spets och Gustavsvärns fyr.

Marika Pulliainen är Hangö stads turistchef. Hon tror att kryssningarna till Russarö blir populära i sommar. - Det kommer att bli ett intressant mål både för Hangöbor och för turister. Jag tror vi kommer att ha båtarna fullbokade.

I sommar kommer det också att ordnas kryssningar med Marine Lines m/s Anna från Hangö till Ekenäs.

Lustfärd med ångbåt

Helsingfors Dagblad den 9.1.1880.

Lustfärd med ångbåt midt i vintern
Hangö den 7 jan. På stadens port, hvilken begagnas såsom annonstafla, blef här om dagen upphängdt ett tillkänagifvande om att en lustfärd med ångaren Dragon Trettondagen kl. 4 eftermidd. var beramad till Gustafsvärns ruiner.

Ni må tro det blef lif och rörelse i den lilla staden Hangö och snart voro alla ense om att medan man åker kälkbacke i Rom eller med stålklädd fot skär sin älskades initialer i isen å Elben, så vore en sådan utfärd ej utan sitt pikanta värde, och ehuru kanske en och annan hade tandvärk eller lite ristningar i armen och mången ännu hade ondt i sina fötter sedan den storartade söndagsbalen, så kunde det ej hjelpas att alla ville vara med på lustresan.

Dagen för lustfärden randades utmärkt vackert med en värmegrad, och den under vintern gerina sedda solen visade nådigt för en stund sin lotrunda gestalt. På förmiddagen inseglade i hamnen en större fisksump, hemma från Kimito, och ehuru det ej precis regnade, så var det dock vissa tider på dagen starkt mulet, så att man emellanåt ej kunde framom sig se ett föremål på en distans af ett par kabellängder. Senare på dagen lättade dimman sig, så att då man kl. 4 eftermidd. kom ned till bryggan, der den lilla men trefliga ångaren Dragon låg färdig att plöja vågen, var luften fullkomligt klar. Mycket intresserad gick den talrika lustfärdande publiken ombord, klädd i varma kappor, pelsar m. m. och strax derefter hördes kaptenens kommandorop ljuda: "Trossarna ombord, sakta framåt!" Sedan bar det af med Dragonens alla 30 hästkrafter. Under färden gick samspråket lifligt, hafvet var så godt som lugnt, och innan man ens hunnit bulta fötterna tillsammans, var ångaren framme vid Gustafsvärn, hvilket tillkännagafs medelst raketkastning. Här landstego alla och vandrade, eller rättare klättrade upp till fyrvaktarens bostad, samt blefvo vänligt mottagne af värden samt några af kustboarne. Efter en intagen kopp kaffe med och utan s. k. Hangö-skorpor, hvilka tyvärr dock äro importerade från departementet Gironde i södra Frankrike, började den i synnerligast våra yngre väninnors tycke intressantaste delen af företaget, och hvem kände sig icke uppvärmd af att se våra vördnadsvärde åldringar svänga om med de unge i ringdansen, under det de andre sjöngo: "kom, kom fager ungersven, kom för oss båda i dansen", eller ock: "hej, säg, så får du mig;" till och med "Niger Maja" utfördes med många nigningar och roliga scener. Sedan man dansat sig varm och några förfriskningar intagits, börjades uppbrottet från ön. Under det vi varit der hade talrika flytande eldar längs den farled, vi med ångaren skulle följa, blifvit utlagda. Väl komne ombord på nytt, antändes under återfärden ett briljant fyrverkeri, illustreradt genom den massa af eldar, som öfverallt under färden omgaf oss. Med den mest lifliga hågkomst om en verklig lustfärd landade Dragonen med sin tacksamma publik, emottagen med stormande hurrarop af en talrik menniskoskara, och så promenerade man till stadens hotel och slutade en angenämt tillbringad eftermiddag med en lifvad bal.

I rätt mångens af deltagarenes minne kommer denna för Finland, midt i vintern, egendomliga lustfärd att fortlefva, och egnas tillstellarene derför en den hjertligaste tack.