Med sorg i hjärtat

Det är med sorg i hjärtat jag läser det senaste inslaget gällande kommunfusioner på YLE västnyland. Att staten försökt tvinga oss till sammanslagningar har sedan länge stått klart, men att det så här snart efter valet skulle börja gå sådana här tongångar även bland de hårdaste motståndarna är ledsamt.

Men påtvingat.

Nu säger lagen visserligen ännu inte någonting om tvångsfusioner, tvärtom försöker landets ledande politiker sitt bästa för att döpa om fanskapet till något annat. Maarit Feldt-Ranta kallar det "diskussionsplikt".

Kanske det borde införas en "lyssnarplikt" för våra ledande politiker?

Innan valet var snart sagt alla av de uppställda kandidaterna klart negativa till en sammanslagning med Raseborg och det tror jag nog de är ännu i dag, om någon frågar dem på rätt sätt. Att se sanningen i vitögat och att ta skeden i vacker hand är säkerligen nog så bra klyschor, men inte är det varken rätt eller riktigt att tvingas till sådant.

Majoriteten av kommuninvånarna har med all tydlighet och önskvärd klarhet röstat för ett självständigt Hangö, liksom man även gjort i kommuner på andra håll i landet. Och det så sent som för några veckor sedan.

Nu gäller det för de folkvalda att kämpa för det de lovat i sina valkampanjer. Även om det blir till ett bitter slut.

För annars går nog den sista luften ur det lilla förtroende för politiker som finns kvar.