Host, host och rostiga rör

Sådär. Då kan jag sälla mig till den grupp av Finländare som trodde sommaren var här bara för att solen visade sig några dagar. Men har man ett dommt hyvvo så får kråppen lida.

Det ser ut som om mysteriet med den rödfärgade sanden fått sin lösning. Efter diverse dividerande hit och dit har de kloka slagit ihop sina huvuden med ett gnistrande resultat; Den rostfärgade sanden är rost! Nej, skämt åsido, nog ser det ut som om det vore rostig sand, sådant som vi i Finland allmänt har i marken.

Bencco bifogar en karta från någon gång på 1790-talet där man ser ett streck från ett träsk, markerande det utlopp som träsket fordom hade, varifrån det garanterat kommit sådan sand.

På en annan karta jag har ser man att det i tiderna fanns ett liknande avtappningsdike från Busträsket, så där är ytterligare en källa till järnhaltig sand.

1910 skriver signaturen "Charles" i sin spalt "Småprat", vilken han hade i tidningen Hangö-Bladet, angående ett överfullt busträsk - vattnet steg ända upp till idrottsplanen - att "... förut i tiden hölls planen torr tack vare det stora utfallsdiket från träsket till Kolaviken, men numera är diket igenfylldt och vattnet samlas naturligtvis...". Vart vattnet numera tar vägen har jag ingen aning om, med all den nederbörd vi nuförtiden får i det soliga Hangö.

Bencco skickar också en bild på en liknande bäck som finns på östra sidan av ryska gravgården, senare under järnvägsbyggartider har den blivit omgjord till avloppsrör med hjälp av granit. Där ser man tydligt myrmalm på botten av diket.

Men på tal om gammalt ursprung och signaturen Charles inlägg i Hangöbladet - Ska vi som nästa projekt ta och reda ut varifrån det småfåniga namnet "Kolaviken" härstammar? Åtminstone har man inte ätit kola där, inte åtminstone i sådana mängder att det ger namn åt en plats.