Fortfarande svaga isar

Som ett varningens höjda finger kan följande artikel ur tidningen Hangö, från den 16.1.1915, få fungera:

De svaga isarnas offer

Då målaren G. A. Fast i förgår med sparkstötting skulle från Hangöby begiva sig över Västfjärden brast det tunna istäcket och Fast hamnade i vattnet.

Tillskyndande personer sökte bispringa den olycklige, den hjältemodigaste av dem villaägaren Henriksson kastade sig i vaken för att fatta tag i den drunknande, men denne hade redan hunnit sjunka i djupet. Poliskonstapel Nummelin anställde genast draggningar efter den omkomne, men blefvo dessa i går resultatlösa, försvårade som de voro av den starka snöstormen och det ansenliga djupet - enligt uppgift 40 famnar - på den plats där olyckan inträffade.

*

Fast, som vid sitt frånfälle var 45 år gammal efterlämnar hustru och 4 minderåriga barn.

*

Nära att drunkna voro i förgår fiskaren E. Borg och hans hustru från Gunnarstrand vilka begivit sig ut på fiskefärd på den svaga isen.

Å badhusfjärden som i förgår låg spegelblank och förrädiskt lockande, vimlade det av skridskoåkande. Några barn, som vågat sig alltför långt ut, hamnade i det våta och räddades med knapp nöd av några hurtiga kamrater som lyckligtvis hunno till olycksplatsen innan det var för sent.

Gunnarstrand som tvistemål

I tidningen Hangö från den 20.12.1938 kan vi läsa om följande försök till att göra ett kap:

Arrendatorerna å Gunnarstrand vägrades inlösningsrätt.
Enär Gunnarstrand redan vid stadens grundläggning avhysts under staden.

Senaste lördag fortsattes förrättningen beträffande inlösen av legoområden å Gunnarstrand. Förhandlingarna ägde rum å stadshuset och fungerade lantmäteriingeniör Håkan Wikberg även denna gång som förrättningsingeniör, samt kronolänsmannen Sakari Aalto som stadens ombud. Då detta ärende den 7 sistlidne november senast handlades, uppsköts förrättningen för genomgående av kartor och andra handlingar. Sedan upprop av sakägare verkställts och sammanträdet konstaterats vara behörigen sammankallat, meddelade förrättningsingeniören, att tillgängliga kartor och dokument utvisa, att samtliga arrendelotter å Gunnarstrand, för vilka inlösningsrätt ansökts, ligga i ett område, som redan vid stadens grundläggning hänförts till stadsområdet, eller således före den i inlösningslagen förutsatta tiden, den 12 mars 1921.

Från legotagarnas sida framfördes genom vicehäradshövding Harald Lindblad, som företrädde en del arrendatorer, att denna omständighet icke inverkar på lösningsrätten. Stadens ombud, stadsdirektör Vennström överlämnade frågan till förrättningsmännens avgörande.

I avgivet utslag resolverade förrättningsmännen, att enär Gunnarstrand redan vid stadens grundläggning avhysts under staden, lösningsrätt icke tillkommer arrendatorer å detta område, varför förrättningen förklarades avslutad. Besvärsundervisning meddelades och kunna missnöjda söka ändring hos Ägodelningsrätten. Samtliga arrendatorer anmälde även missnöje.

******

Undrar om de var lika ivriga att inlösa sina gårdar ett halvår senare, när ryssen stod för dörren. Ett år senare var det dags att packa och flytta sitt bohag härifrån. Hangö var utarrenderat på 30 år.