Årets fotograf

Jag sitter här och bläddrar förstrött i senaste numret av vår lokaltidning, Hangötidningen, då blicken fastnar på en liten notis längst ned till höger på sidan elva.

Benccu Wikström har än en gång blivit vald till årets fotograf i Hangö fotoklubb, läser jag. Sammanlagt hade kring femton fotografer deltagit i de genom året anordnade deltävlingarna och som vinnare stod alltså, då poängen räknades ihop,  den även här bekante Benccu.

Bra gjort! Och gratulerar!

Bengt Wikström i oväder

Det värsta snöoväder jag någonsin varit med om i november har vi råkat ut för. Namnet "Antti", som stormen av någon anledning döpts till, ställer till med oreda.

Det lär vara låååånga köer av bilar på väg ner till hamnen, har jag hört från många håll, men jag vägrar gå ut flere gånger i dag.

Den däremot alltid lika allerta Benccu Wikström trotsade vädrets makter och tog sig ut i snöyran, resultatet kan ses i några fina bilder här nedan.

Forneldarnas Natt

Då var det eldat igen, hösten är här. De två första bilderna är inskickade av "Jösse" E:son Lindberg medan de två nedre kommer från Benccu Wikström:

Translubeca

I dag, det vill säga i går, hade vi ett celebert besök. Benccu Wikström förevigade det hela, då Translubeca gjorde sitt första besök.

Bilderbok om hamnen

Nu inom kort utkommer en ny bok om Hangö hamn och verksamheten där. Boken, ”Hamnboken - Hangö hamns historia i bild”, är gjord i samarbete mellan Kjell Källström, Johannes Runeberg och Bengt Wikström.

Jag hade glädjen och förmånen att som hastigast få bläddra i ett förhandsexemplar.

 Man kan tycka att allt redan är skrivet om Hangö hamn, men så icke; Både greppet och utformningen är nya. Boken inleds med en lätt historisk översikt från senare järnåldern till Krimkriget, för att sedan komma i gång på allvar i och med byggandet av Hangöbanan. Allt varvat med de allra ypperligaste illustrationer och bilder.

Det är mera bilder än text i boken, vilket ju redan antyds i boktiteln, och vilka bilder! En sak värd att poängtera, är att den sparsamma men välförklarande text som förekommer är skriven på våra båda inhemska. Vilket gör att man kan ge boken som present åt vem som helst. Utan tvekan ett måste i bokhyllan för alla som är det minsta intresserade av stadens utveckling, vilken som bekant alltid har gått hand i hand med utvecklingen av hamnen.

Boken, som har 214 sidor och ca 300 bilder, kommer ut under sommaren och kommer att kosta 50 euro. De som är intresserade kan förhandsbeställa den av Kjell Källström 050 3545540.

Och berget det krymper

Benccu Wikström var på plats då varningssignalen gick, så här ser det ut då Drottningberg sakta men säkert försvinner:

Skvaller om gamla nyheter

Lördag, och jag har en känsla av att jag försovit mig till ungefär hela livet. Bra så, bortsett från det rent ekonomiska är det någon gång skönt att vara arbetslös. Men det ser ut att bli snöskottning framåt dagen, så helt försoffad tillåts jag inte bli.

För ett par dagar sedan berättades det att den sedan en tid stängda butiken i Lappvik ska få en ny köpman. Bra! Lappvik behöver definitivt en butik för att kunna överleva som by, man får hoppas att den nye köpmannen tar hand om posten och kanske en del huvudvärkstabletter också.

Fem personer hade visat sitt intresse för detta projekt, vilket jag tycker är förvånansvärt många i dessa tider. En aning konstigt är det förstås, att på Arbets- och näringsbyråns sidor uppges det sista ansökningsdatumet vara den tionde januari, men ingen är ofelbar.

Förhoppningsvis kommer ingen på tanken att lämna in sin ansökan i sista minuten, med besvär och liknande karuseller som följd.

Det stormade och blåste under veckan, för ovanlighetens skull, och vattenytan steg. Tom Wikström vågade sig i onsdags på eftermiddagen ut i högvattentider för att ta några bilder, från Riviln och Märsan, som han godhetsfullt delar med sig:

Bengt Wikström - Benccu - önskar oss alla ett gott nytt år!

Storm

Det har varit en aningen blåsigt. Igen, eller ännu, hur man nu tar det. Det högsta sekundmetertal jag bongade visade 30 i byarna, vet inte om det blev värre efter det för jag jag kröp under en filt och gav sjutton i världen.

Det gjorde däremot inte den alltid alerte och då det gäller fotografering oefterliknelige Benccu, nej, han tar sin utrustning och rusar ut i värsta stormen. Här några fantastiska bilder, vi är verkligen priviligerade som får njuta av herr Wikströms konst:

Årets fotograf

Benccu poserar i HT

Hangö fotoklubb har till årets fotograf valt den även för Hangö Skvallers läsare bekante Benccu Wikström. Benccu har tagit bilder i 47 år, berättar han för Hangötidningen i en artikel som det kan vara väl värt att kasta ett öga på om ni har tid och möjlighet.

Det som imponerar mest med honom, förutom naturligtvis de bilder han tar av det dagliga livet, är det smått otroliga fotoarkiv han genom åren byggt upp. Omkring 5000 bilder från 1888 och framåt säger han sig ha, och det har vi ju här haft glädjen av att få se alltid nu och då genom Benccus bidrag till de historiska texterna.

I Hangötidningen visar man som exempel en bild på Parkdammen, men den ser jag sommartid till lust och leda. En av mina favoriter bland Benccus bilder är däremot bilden från forneldarnas natt, tagen i Kapellhamnen.

Fortsätt plåta, Benccu, säger jag!

Fiffigt trädkramas i cykelstaden

En aningen ovanligare protest mot trädfällningen på Grandtomten har Bengt Wikström hittat för ett par dagar sedan. Hangöborna har säkert redan sett denna trädkramarcykel, men för de som bor annorstädes lägger jag upp dem i alla fall. Och då det inte finns några träd kvar att krama gör man som den gamla damens lilla pudel, eller i tiderna Kajsa Warg, man tager vad man haver...

Rätt fyndigt, egentligen, av den som kommit på namnet "Hjanko".

Fimbulvinter

Medan jag sitter och dricker öl och drömmer om sol och sommar finns det andra här i världen som gör sig nyttiga. Jag får nästan ett dåligt samvete, men...

Benccu Wikström har igen tagit ett stort antal fina bilder, som han ännu en gång har varit vänlig nog att dela med sig  av.

"Första bilden är för fyra dagar sedan när det bildats isvallar i höjd med Russarö, där fastnade tre båtar som isbrytaren Urho tog loss. Man får ha överseende med bilden för fartygen är vid Russarö och jag vid vågbrytaren i hamnen." Ingenting att ha överseende med här inte, förbaskat fin bild!

"Sedan tilltog den sydliga vinden så att i går på morgonen var det hela sju båtar som satt fast vid Hanko1, det har isbrytaren Voima rett upp men den har haft fartyg lite här och var i finska viken mellan Hangö och Ingå att få loss. Andra bilden är en skärmdump tagen från Marinetraffic och visar vad Voima haft för sig detta dygn, det har nog varit köras hela tiden." Det här har det ju rapporterats tätt om på radio och TV, det sägs vara den värsta isvintern i mannaminne.

"Men inte hade man det lätt förr heller, då fick man använda sågar, spakar och t.o.m dynamit för att få ut fartygen, gamla Murtaja syns i bakgrunden." Ännu en fin bild ur Benccus digra arkiv.

Som avslutning en fin bild på Transfennicas Trica i Västra hamnen, tagen i går. De lär köra med smått fantastiska 15-16 knop genom isvallarna.


Tack! Nästa bärs e de nog jag som får bjuda på.

H.F.B.K.'s fana

Genom åren som gått har jag skrivit rätt mycket om Hangö Frivilliga Brankdkår i gamla tider, inte för att jag själv hör eller någonsin hört till nämnda organisation, utan för att jag tycker hela fenomenet med en frivillig brandorganisation är intressant.

Nu senast hade jag en liten notis om hur föreningens fana brann upp, och med anledning av detta hade Bengt Wikström vänligheten att sända mig en bild på fanan i fråga.

Stilig fana, måste jag säga! Runt någonting som grundar sig på det gamla stadsvapnet har man på ett gyllene botten i stället för fartyget och lokomotivet arrangerat någon sorts valfisk(?) som ser smått skrämmande ut.

Det lönar sig att ta en titt på bilden i större format.

Solförmörkelse

Vid fyravindar råkade det 10.50 komma en lucka i molntäcket, taget på en 1000/sek genom 11din svetsglas. B. Wikström.

Räddningspådrag

I går på förmiddagen landade Medi-Heli på Centralskolans idrottsplan och vi var många förbipasserande som nyfiket undrade över orsaken, Bengt Wikström var påpassligt framme med kameran.

Om det hade någonting att göra med det räddningspådrag som pågick i vattnena utanför staden vet jag inte - fast jag innerligt hoppas på det -, men tidsmässigt passar det in. En tom tiopersoners räddningsflotte hade nämligen av ett handelsfartyg observerats cirka 14 sjömil sydost om Hangö, viket ledde till en stor utryckning strax efter klockan elva.

Gränsbevakningens räddningshelikopter och ett bevakningsflygplan ryckte enligt VN ut från Åbo och samtidigt skickades också patrullbåtar ut från sjöbevakningsstationerna i Hangö och Jussarö.

Arméns sprängningar

Armén har, som många i Hangö bosatta personer säkert lagt märke till, under de senaste dagarna sysselsatt sig med sprängningar utanför Hamnholmen.

Bengt Wikström har från stranden följt med dessa sprängningar och rapporterar med följande material:

24/10 - Har följt med arméns dykare som spränger utanför Hangö. Nu var man utanför Hamnholmen så jag tänkte att det kanske går att föreviga. Det enda som det blev var en liten upphöjning på havsytan och måsar som plockar strömming, resultatet av en timme i duggregn. Däremot registreras nog smällarna på seismologiska institutets sidor, det lönar sig att besöka de finska sidorna där det finns mera information att tillgå.

25/10 - I dag var det bättre väder så man kunde ta bilder med långt teleobjektiv, man måste ändå ta i beaktande att det till objektet är ca. 500-600 meter utanför Hamnholmen.

Åtminstone de som bor i den västra delen av Hangö har känt explosionsskakningar i några dagar, det beror på att armen håller på och röjer undan explosivt krikstida material med metoden trotyl i sidan och tryck på knappen.

Jag pratade med en löjtnant som är med i gruppen och berättade att jag som beväring var med då man sprängde en 200 kg mina vid Gråhara, dock på 1000 meters avstånd och att det såg mäktigt ut. Han berättade att man här inte ser så mycket på ytan för där man sprängde i dag var djupet 69 meter och sprängsatserna är ca 30 kg.

Mera om brandsprutan

Senaste torsdag hade jag ett litet inlägg gällande allmänna brandkårens nya brandspruta år 1909. Bengt Wikström reagerade på följande sätt, med bilder och text:

Läste om inlägget från 1909, jag råkar t. o. m ha en bild på sprutan. Den finns ännu kvar i loftbyggnaden på Västergård, bortglömd av både stad och museum. Där står den i dåliga förhållanden och förfaller sakta, men en dag då allt är förstört står nog folk och gapar hur har man inte tagit bättre vara på detta.

Men det finns en annan rarietet som tur nog varken staden eller museet har något att skaffa med. På 1990 talet då Täcktom F.B.K. upphörde var Gunnar Berg och tog hand om en likadan brandspruta, renoverade den och skänkte den till Hangö brandverk, den är numera i nyskick. Nu skall utrymmet där den står tagas i bruk för annat ändamål men jag skall försöka ordna den till Brankis om de bara har utrymme.

Någon förståsigpåare har i kommentaren förundrat sig över den jämna strålen. Jo, det är nämligen så att dylika pumpar är utrustade med kolvpumpar, detta fick till stånd att vattnet kom pulserande ur strålröret. Men man var uppfinningsrik, man försåg pumparna med en så kallad luftklocka (den kopparfärgade kupolen på bilden) som jämnade ut knyckningarna och vattnet strömmade jämt. Det var luftklockans funktion man provade.

Donation

Ja en donation av rent skrämmande dimension har staden mottagit. Med vederbörlig tacksamhet, antar jag, fast jag tillåter mig hoppas på en viss tvivelblandad skräck bland stadens tjänstemän inför detta slag av donationer.

Jag hörde häromdagen på radion att staden av Nord Stream mottagit ett av de gasrörsdelar som nu varit utspridda i hamnen som "ett minne", men yrvaken som jag var reagerade jag inte på något annat sätt än med en misstrogen skakning på huvudet.

Det högtidliga donationstillfället lär för övrigt ha gått av stapeln utanför hamnkontoret.

Reagerat har däremot en del av mina läsare, så jag var tvungen att ta reda på vad sjutton det är frågan om.

Tanken är att ett av dessa över 20 ton tunga rör ska placeras på torget, som ett monument över det fina samarbete som rått mellan staden och rörläggaren Nord Stream.

Visst är det fint med minnesmärken, till och med monumentala sådan kan vara vackra. Men ett 23 tons rör på torget? Låter som ett sätt att göra sig av med problemavfall i mina öron.

Tack dessutom till Bengt Wikström för den fina bilden.

Bristvara

Som de av oss som sitter fast i nikotinträsket vet, behöver man aldrig en cigarett så mycket som då man är utan.

Nu då det görs svårare och svårare för oss rökare att utnyttja våra tills vidare rådande rättigheter kan det vara bra att påminna om hur det kunde se ut under ransoneringsåren.

På dessa bilder ser vi hur det kunde bli rusning då de nya tobakskorten delades ut. Kön börjar från Hvass & Co:s kolonialvaruhandel och fortsätter som synes en bra bit bort. Jag tror nästan större delen av den dåtida befolkningen står i kö.

Bilderna, tagna 1942, är en del av Bengt Wikströms samling.

Vårtecken i Täcktom

Det kom en bild med ovanstående rubrik till min postlåda. Ser rent futuristiskt ut, men nej; det är inte frågan om maskar från mars som invaderar täktombornas potatisland. Däremot tror jag att det är en bild på den nya förbindelseledningen (vatten) mellan Hangö och Ekenäs. Tanken är väl att vi ska få dricka av det goda Ekenäsvattnet och vice versa, eller något. Men egentligen är det väl fråga om avloppsvatten.

Bilden är tagen av B. Wikström.