Längs med sommaren har jag hört ett stort antal fiskehistorier, har även varit i läge att berätta några själv, men i tidningen Hangö - daterad den 29.7.1909. - hittar jag en som nog är värd att återge:- Fågelfiske. En egendomlig metod som användes av många storsjöfiskare, är att fiska fåglar till bete.
Ute på havet är det ofta svårt att anskaffa lämpligt bete. Denna svårighet har givit upphov åt ett fiske icke efter fisk utan efter sjöfågel, vars kött användes till bete.
Detta egendomliga fiske bedrives på det sätt, att två män fara ut i en öppen båt och kasta bitar av koljelever på vattnet. Dessa bitar tilldraga sig genast sjöfåglarnas uppmärksamhet, och snart samlas de i flockar kring de flytande bitarna. Allt fler och fler fåglar komma till och inom några få minuter kan en hel svärm vara samlad. Och nu börjas fisket.
De två männen i båten, den ene sitter i fören, den andre i aktern, äro vardera försedda med en cirka 10 meter lång stark rev, på vilken är fästad en krok. Betet av koljelever är stort nog att hålla korken flytande. Det är naturligtvis oljigt. Så snart fågelflocken blivit tillräckligt talrik, kastas krokarna ut i vattnet. Fåglarna äro så glupska att de störta sig över betet och fiskarena få fullt upp att göra med att hala in dem. De kunna ofta på detta sätt meta 100 - 200 fåglar på en enda tur.
Inlägg
