Det sociala mediet Facebook fyller 10 år i morgon, läser jag i nyheterna. Inte illa. Jag själv är inte någon flitig FB-användare, men jag vet att väldigt många är det. Rent av går det ofta till överdrift och kan klassas som ett beroende. Måhända borde FB förses med en varningslapp och åldersbegränsning.
De sociala medierna, då med jubilerande FB i spetsen, kom ursprungligen till för att vara just det som namnet säger; Ett sätt att hålla kontakt med nära och kära på annan ort. Numera används de ju för att ropa efter ungarna då det är matdags, fast de är i samma hus, att berätta vad katten sysslar med och meddela världen om tillfälliga toalettbesök.
Och marknadsföring.
Marknadsföringen via de sociala medierna har blivit oerhört betydelsefull, inte bara för vinstsökande företag som säljer en produkt, utan även för olika evenemang, tidningar, radioprogram och liknande. Att dessa sociala kanaler har genomslagskraft är helt klart, bara i Finland erkänner sig över 2 miljoner personer vara användare av FB.
Då någonting börjar leva sitt eget liv, d.v.s. alla bekanta till allas bekanta trycker på knappen "dela" och inlägget sprider sig likt löpeld, då kan man verkligen tala on att budskapet sprids. Som ett exempel kan jag visa vad som hände med mina läsarsiffror efter inlägget "Kalle Fagers dagbok" senaste vecka:
Stapeln längst till höger visar besökare den aktuella dagen, så ni förstår kanske vad jag menar.
Och om någon känner för att sprida detta enkla budskap på de sociala medierna är det fritt fram. Bara att trycka på det lilla f:et i raden tecken härinunder.
Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg
måndag 3 februari 2014
fredag 24 september 2010
HT på Facebook
Veckobladet Hangötidningen har sedan en tid tillbaka även den, likt alla seriösa tidningar numera, en egen sida på det populära sociala forumet Facebook. Här det första inlägget från den 14 september:
Sidan har i skrivande stund 75 medlemmar, men jag misstänker att antalet kommer att öka i takt med att ryktet sprids.
Facebook-användare, som är intresserade av att ta sig en titt på sidan kan göra det på följande adress:
Tidningarna VN och HBL har redan en längre tid profilerat sig på det sociala nätverket.
Sidan har i skrivande stund 75 medlemmar, men jag misstänker att antalet kommer att öka i takt med att ryktet sprids.Facebook-användare, som är intresserade av att ta sig en titt på sidan kan göra det på följande adress:
http://www.facebook.com/?ref=home#!/hangonlehti
Tidningarna VN och HBL har redan en längre tid profilerat sig på det sociala nätverket.
lördag 8 maj 2010
Djur och -skydd
För 120 år sedan bildades i Hangö en djurskyddsförening, men det skrev jag om för ett år sedan. I samma tidning som ja då citerade, d.v.s. tidningen Hangö av den 8 maj 1890, finner man följande lilla notis:
- Flere huggormar har man i wår påträffat och dödat i badhusparken - en warning för föräldrar att icke låta sina barn gå barfota därstädes!
Med risk för att väcka ont blod hos djurrättsaktivister anser jag nog att huggormar står utanför djurskyddslagen.
Då Heidi Rosqvist i vintras meddelade att hon efter närmare 25 år slutar med sitt arbete med upphittade djur blev det problematiskt. Vart vända sig med alla dessa halvförvildade, eller halvtämjda, päls-, fjäll- och fjäderklädda varelser.
Via den så ofta omtalade sociala kanalen Facebook fick jag en inbjudan till en grupp med namnet Skeppsdal Family. En aning surfande på nätet lär mig följande, vilken kunskap jag med glädje delar med mig av:
Skeppsdal Family består av Päivi Räty och Johan Holmberg i Barösund och fr.o.m. 1.5.2010 sköter de om hittedjur inom Raseborg, Hangö och Ingå. Familjen planerar också att på sikt bygga ut vid Skeppsdal så att man kan hjälpa djurägare som åker på semester och behöver ett tillfälligt hem för husdjuren. Kontaktuppgifter: Skeppsdal family (Päivi Räty ja Johan Holmberg) Itäinen Baröntie 86, 10270 Barösund tel. 045-1110081
Och hur gick det för den tjäderhöna som spatserade omkring på gården förra veckan? Läs om det HÄR.
- Flere huggormar har man i wår påträffat och dödat i badhusparken - en warning för föräldrar att icke låta sina barn gå barfota därstädes!
Med risk för att väcka ont blod hos djurrättsaktivister anser jag nog att huggormar står utanför djurskyddslagen.
Då Heidi Rosqvist i vintras meddelade att hon efter närmare 25 år slutar med sitt arbete med upphittade djur blev det problematiskt. Vart vända sig med alla dessa halvförvildade, eller halvtämjda, päls-, fjäll- och fjäderklädda varelser.
Via den så ofta omtalade sociala kanalen Facebook fick jag en inbjudan till en grupp med namnet Skeppsdal Family. En aning surfande på nätet lär mig följande, vilken kunskap jag med glädje delar med mig av:Skeppsdal Family består av Päivi Räty och Johan Holmberg i Barösund och fr.o.m. 1.5.2010 sköter de om hittedjur inom Raseborg, Hangö och Ingå. Familjen planerar också att på sikt bygga ut vid Skeppsdal så att man kan hjälpa djurägare som åker på semester och behöver ett tillfälligt hem för husdjuren. Kontaktuppgifter: Skeppsdal family (Päivi Räty ja Johan Holmberg) Itäinen Baröntie 86, 10270 Barösund tel. 045-1110081
Och hur gick det för den tjäderhöna som spatserade omkring på gården förra veckan? Läs om det HÄR.
tisdag 23 mars 2010
Nätets betydelse
Nu går jag in på ett ämne som jag funderat över redan en längre tid, sociala nätverk. Och främst av dessa då Facebook.
Ämnet har blötts och stötts i diverse diskussioner både här och där, senast diskuterades detta ämne på släktforskarnas styrelsemöte i går. Tanken var att föreningen kunde gå ut med information till sina medlemmar, och eventuellt få nya sådana via dessa sociala nätverk. Exempel drogs fram på andra föreningar och företag som sysslar med dylikt. Och det är väl bra.
Till min stora förvåning läser jag på dagens Västra Nyland följande: "Kommuner upplyser också på Facebook".
Information är alltid välkommen. Men (här kommer det igen), hur tillförlitlig anser vi den information vi läser på Facebook vara? Personligen tar jag allt jag ser i dessa sociala nätverk med en stor nypa salt. Och ofta en lika stor nypa misstrogenhet.
Att företag och föreningar gör reklam för sig i dessa, till privatpersoner - fiktiva sådana eller verkliga - riktade medier är en sak. Men staten och kommuner bör nog hålla sig till de redan etablerade medierna. Och sina egna hemsidor.
Jag undrar i stillhet om de herrar och tanter som bestämmer om var man marknadsför kommuner och informerar om händelser i dessa vet om att de gör pengar åt ett utländskt bolag i och med detta sätt att informera?
Javisstja, här från Hangö håller turistbyråns Lilli Rantala och Anna Piiroinen en riktigt bra grupp på Facebook: Hulluna Hankoon. Väl värt ett besök.
Ämnet har blötts och stötts i diverse diskussioner både här och där, senast diskuterades detta ämne på släktforskarnas styrelsemöte i går. Tanken var att föreningen kunde gå ut med information till sina medlemmar, och eventuellt få nya sådana via dessa sociala nätverk. Exempel drogs fram på andra föreningar och företag som sysslar med dylikt. Och det är väl bra.
Till min stora förvåning läser jag på dagens Västra Nyland följande: "Kommuner upplyser också på Facebook".Information är alltid välkommen. Men (här kommer det igen), hur tillförlitlig anser vi den information vi läser på Facebook vara? Personligen tar jag allt jag ser i dessa sociala nätverk med en stor nypa salt. Och ofta en lika stor nypa misstrogenhet.
Att företag och föreningar gör reklam för sig i dessa, till privatpersoner - fiktiva sådana eller verkliga - riktade medier är en sak. Men staten och kommuner bör nog hålla sig till de redan etablerade medierna. Och sina egna hemsidor.
Jag undrar i stillhet om de herrar och tanter som bestämmer om var man marknadsför kommuner och informerar om händelser i dessa vet om att de gör pengar åt ett utländskt bolag i och med detta sätt att informera?
Javisstja, här från Hangö håller turistbyråns Lilli Rantala och Anna Piiroinen en riktigt bra grupp på Facebook: Hulluna Hankoon. Väl värt ett besök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)