En hel drös med olyckliga barn vällde kring alkohörnet, väntande på fyrverkeriet som skulle starta klockan 18, eller däromkring. Än olyckligare föräldrar försökte få sina barn lugnade då ingenting hände. Olyckliga företagare som inte hade en aning om vad som hände och mera inte hände, för att inte tala om varför det inte hände som skulle hända då det borde ha hänt, hade inte heller roliga minuter.
Den stora minutvisaren var redan långt över rakt opp å ner, men ingenting annat än mörker syntes i skyn. Mammor, mormödrar, farmödrar och övriga släkt och vänner till piltarna försökte enligt bästa förmåga hitta blixtrande stjärnfall i skyn.
Till min stora lycka såg jag inget av detta, för jag, jag trasslade runt berg och djupa dalar för att hitta en passlig vinkel att få en fin bild av de kommande fyrverkerierna, vilket visade sig vara förgäves.
Ojnej, det gickåthelvete! får föreningen Hanko Shopkeepers unisont utropa.
Att i snålhetens namn hyra en gosse från Riihimäki, i stället för en lokal förmåga, som inte svarar i telefon är ett exempel i miniatyr hur idiotiskt systemet numera fungerar.
Håll pengarna hemma, säger jag för tusensjuhundraelftiförsta gången, då fan vet man vem man ska söka när barnen väntar på fyrverkeri.
lördag 19 november 2011
Julgatans öppning 2011
Julgatans öppning, ja. Då var det dags för de mest fruktade och efterlängtade dagarna i mångas liv, beroende på hur man tar det. Ungefär så gick även öppningstalet, hållet av författaren Matti Remes på lyrisk finska, då han konstaterade att det värsta med julen är då den är slut och granen ligger torr i snödrivan.
Författaren och skämttecknaren pratade också svenska. Som avslutning på öpningstalet sade han; Tack så mycket!
Om det var hela hans vokabulär på det första inhemska var det inte dåligt. För hur många av oss använder 100% av den finska vi kan varje dag?
Hmm, få se nu om jag är hans nästa mordoffer.
Först rådde enbart mörker, sedan hittade en elektriker sladden. Eller var det kontakten? Hur som helst, det gråa försvann och universum fylldes av ljus och värme.
Jag hoppas han fick övertidsersättning, det vore han värd, elektrikern.
Toppen av granen är verkligen toppen i år! Mera retrolampor i energibesparingens tidevarv. Jag har förresten för mig att staden förhandlade fram en rejäl prishöjning åt sig i elavgifterna till inkommande år.
Och så kommer då den länge efterlängtade julgubben, åkande på sin släde efter de rödnosade, hornbeprydda ren... öh?
Vänta nu...
Rudolf med röda mulen har blivit ersatt av en maskin. Så har då slutligen även det traditionsfyllda Korvatunturi nåtts av rationaliseringsivern. Bort med de gamla trotjänarna, in med maskinerna!
Men nog har den väl en viss charm, traktorn, det går inte att förneka. Undrar ändå hur det går med taket då detta elände brakar ned vid skorstenen.
Visst brukar Julgatans öppning vara välbesökt, men så här mycket folk minns jag mig inte ha sett tidigare. Men å andra sidan minns jag nog inte så mycket annars heller, kanske det är så här det alltid har varit?
Och mängden av snälla barn var så stor så jag inte kom fram för att ta emot min karamell.
Min besvikelse är stor, men kanske kommer det någon rödklädd sluddrande skäggmurvel emot senare i kväll.
Vattentornet och Restaurangdag
Som bekant tycker jag att vattentornet är häftigt, i synnerhet hissen. Bilderna nedan tog jag då jag var och tog mig en titt på "Kaffetornet", som det i dag med anledning av att den tredje Restaurangdagen ordnades.
Konceptet "restaurangdag" är i sig ganska besynnerligt; vem som helst ställer var som helst upp ett bord och säljer ätbart. Låter en aning rebelliskt och olagligt, och det är precis det som är meningen med det hela. Åtminstone från början.
Den så kallade restaurangdagen ordnades för första gången i somras, då uppstod mer än 180 tillfälliga restauranger för en dag, många av dem utomhus. Nu då det för tredje gången ordnas sådant här väntas det, för en dag, finnas en uppsjö av matställen att välja mellan.
Själv skulle jag om jag fick välja ta en restaurang med A-rättigheter, men också rättvisemärkt kaffe kan ha sina fördelar.
Konceptet "restaurangdag" är i sig ganska besynnerligt; vem som helst ställer var som helst upp ett bord och säljer ätbart. Låter en aning rebelliskt och olagligt, och det är precis det som är meningen med det hela. Åtminstone från början.
Den så kallade restaurangdagen ordnades för första gången i somras, då uppstod mer än 180 tillfälliga restauranger för en dag, många av dem utomhus. Nu då det för tredje gången ordnas sådant här väntas det, för en dag, finnas en uppsjö av matställen att välja mellan.
Själv skulle jag om jag fick välja ta en restaurang med A-rättigheter, men också rättvisemärkt kaffe kan ha sina fördelar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)